Bullen i mitten av bilden, är den s.k Stolpelyckan. Innan man drog om kraftledningarna, stod där en stålställning, närmast lik Eifeltornet, som bar upp ledningarna.

Utöver den märkliga tingesten, så har jag ytterligare ett minne från det gärdet. Tidigt 50-tal, farsan skulle slå höet, bakom två hästar som var spända för slåttermaskinen.

Hästarna, 202 Lunka och vallaken Balder, jobbade bra ihop.

Det var en varm dag och förr i tiden betydde det mycket insekter. Blinningar, Bromsar utöver flugor, getingar och Humlor m.fl

Mitt i motlutet blev Lunka skogstokig och hästarna började skena. Hon hade blivit biten av en Broms. En redig broms kan bli lika stor som en knuten småbarnsnäve.

Vi såg hur farsan föll baklänges, av sitsen på slåttermaskinen.

Han brukade ha tömmarna runt ryggen, så också nu, men på något märkligt sätt gled han igenom tömmarna. Hade han inte gjort det hade han släpats med.

Inget brutet och inga sår, han hade haft tur.

Hästarna lugnade ner sig och han forsatte slå.

Det är ett sånt där minne, som inte lämnar näthinnan i första taget.