Julmaten kräver motprestationer, i form av fysisk aktivitet som förhoppningsvis bränner det mesta fettet.

Tyvärr har jag redan före Jul fått släppa ut ett snäpp på svångremmen.

Vi har varit ute i några omgångar, men idag var kameran med igen.

Hägnagärde i vinterdiset. Har väl presenterat betydligt bättre bilder( där Hägnagärde kommit i en bättre dager), men så här var det idag. Riktigt sjönk in i diset.

Riktiga vårflöden i bäckarna. Här syns det tydligt att bäcken brutit igenom mötesplatsen och bildar en biflod.

Môsaviken, eller Doppingviken är överfull med vatten igen. Ja hela sjön är mer än återställd efter sommarens lågvatten.

Stenarna som Skrakhonan står på ligger långt under vattenytan nu. Bara några strån avslöjar var det mycket högt belägna Doppingboet var.

Ytterligare ett exempel på vattenståndets förändringar.

Efter Lerbäcksrundan ställde jag mig och gjorde Pytt i panna på delar av kvarvarande julmat, plus den frångårdagen inköpta Larden.(Lard= Franska för Bacontärningar).

Det blev en rejäl omgång, smakade väldigt bra efter att vi hällt rester av Revbenssåsen över.

Det blir Pytt i panna i morgon med.

För att få acceptabla slutartider 1/30 - 1/60 på bl. 2.8, fick jag gå upp till ISO 400.

Inga tävlingsbilder, men dokumentation.

En gång i tiden var Ulricehamn en järnvägsknut. Landerydsbanan och Boråsjärnvägen möttes.

Idag är den gamla järnvägsstationen utnyttjad till annat och utanför, en busscentral.

Och inte kommer stationsbyggnaden att återtas i bruk när Götalandsbanan blr färdig. Den kommer att gå utanför centrum.

Öppna gärna länken till Kjell Valters film om de här järnvägarnas historia.

Man hinner gott medan disk-eller tvättmaskinen går.