Fucsian hänger över kompostkanten och försöker fånga de glesa solstrålarna. Den har fått en frostknäpp och då brukar det inte vara någon återvändo även om den fortfarande har gröna blad.

Nu är det annorlunda. temperaturen stiger och vi hade 10 grader och uppehållsväder när jag hämtade tidningen tidigare.

Men det ska komma regn igen, enligt yr.no.

Börjar fundera på, om det inte är dags att ta upp båten. Tidigare erfarenhet säger att det blir inga fisketurer mer. Med ålderns rätt har man blivit bekväm och det där optimala, med lugnt varmt och rätt vind, det kommer inte i slutet av oktober. Man ska ju ha tid också, även om det vädermässiga inträffar.

Men det luras

Gråmulet, är väl det minsta man kan säga om vädret just nu.

Turning Torso höljd i moln är väl en passande bild?

Tog den i samband med ett teaterbesök i Malmö för något år sedan.

Vänersborgsresan i går skedde just i denna typ av väder.

Eftersom mötet med veteranföreningen inte skulle ta så lång tid, så ringde jag till min bror och bjöd in mig på kaffe under hemresan.

Planerna fick ändras.

Hade precis förträngt, att det var en jubileumsaktivitet i Regionfullmäktige, som även jag var inbjuden till.

Västra Götalandsregionen 15 år.

Fyller moped!

Eftermiddagen bestod av seminarier och föreläsningar om regionbildningen och utvecklingen därefter.

Men mest blev det att hälsa på och prata med gamla vänner.

Kunde också utnyttja tillfället att prata med valberedare från de andra valkretsarna i regionen.

Det var mingel i residenset senare på eftermiddagen/kvällen, men jag valde att åka hem.

Skapelsen av tre gamla landsting och delar av Göteborgs kommuns tidigare verksamhet(sjukvård, kollektivtrafik och kultur), har utvecklats väl och har nu börjat falla på plats hos innevånarna. Från att ha attraherat mindre än hälften av innevånarna är det nu c:a 2/3 som som känner sig hemma med regionen. En märklighet är, att där man är minst attraherad av regionbildningen, norra Bohuslän och östra Skaraborg, är där man kan se de mest påtagliga resultaten av samma region. Utkantsproblematiken är påtaglig i alla delar av landet. Utkanter är ofta glesbygd och redan tidigare utarmade bygder. Ja, inte alla utkanter. Göteborg är ju också en geografisk utkant i VG-regionen!

Kaffet och pratstunden hos min bror fick skjutas på framtiden.

En bild, som har någon styv månad på nacken.

Pärlemorfjärilen besöker Renfanan.

Idag blir det Vänersborgsresa i regnet.

Ett extra medlemsmöte med Regionfullmäktiges veteraner.

Extra möte, därför att det är en stadgefråga som ska behandlas.

Ska bli kul att träffa det gamla gänget igen.

Nästan sluthöstat i går, men vi sparade Ringblommorna ett tag till.

De stretar på, trots nattfrost och låg dagstemperatur.

Efter dagens och kommande dagars regn är det nog ändå färdigt.

Frökapslarna kommer till användning nästa år och deras grobarhet tjänar på en frostknäpp.

Plockade ihop lite Solrosfröer på COOP i våras.

Bl.a en som verkade intressant. Gul med mörkare nedre halva på blombladen och lite annorlunda fröhus än de vanliga har.

Fröna var inte stort mer än boss(bôs på Västgötska).

Tre frön grodde! Vi vårdade dem ömt och plantorna fick en egen kruka, när de växt till sig en ännu större kruka.

Men skulle de då aldrig gå i knopp och blomma?

Sent om sider kom det knopp och innan första frosten hade en blomma slagit ut.

De har klarat av frostnätterna mycket bra och nu börjar de komma med blom på bred front.

Men sent.

Tittade aldrig så noga på fröpåsen, men den behöver sås ett par månader tidigare, i början av mars.

Ska skaffa frö nästa år också och ge den bättre förutsättningar.

Har även sparat första blomman, sen den vissnat. Lite kul att se om fröna är användbara.

Blomman är trevlig, kommer med mycket knopp och kraftig så den står emot väder och vind bra.

I går talade vi om att ta in den och framför ett fönster få visa vad den har att ge. Så skedde också.

Har inte fröpåsen kvar, men det ska nog reda sig ändå.

Hembygdsföreningen har tagit ett fint initiativ.

Visar film i Äspereds församlingshem.

I går visade man "Tåg ut klart slut" av Kjell Albert.

Den handlade om de 1985 nedlagda järnvägarna Borås -Ulricehamn och Falköping-Ulricehamn- Landeryd.

Äldre material blandat med ett par turer i nostalgins tecken på igenväxta spår, ackompanjerade av bilar och långtradare som dundrade fram på vägen, som ofta gick bredvid spåren.

Det vackra landskapet runt järnvägarna, stationernas betydelse för samhällena som den korsade, var mycket tydliga i de båda sträckningarna-

Historien var ungefär den samma för båda banorna.

Byggda de första åren på 1900-talet av lokala företag gick de i konkurs på 40-talet och SJ tog över.

Tidigt blev den statliga byråkratin, representerad av en blå Elefant över spåret i filmen, den största motståndaren. Framför allt för godstransporterna.

Samhället runt järnvägarna satsade på bilen, Sveriges fordonsindustri satt vid ratten och styrde utvecklingen.

Järnväg var gammalmodigt, det var bil och lastbil som gällde.

Staten lyssnade till signalerna och lade ner i stället för att rusta upp. Ersatte med mera asfalt.

Utvecklingen har vänt, idag verkar de fossilbränsleslukande bilarna gammalmodiga. Utbyggda spår är framtiden.

Så kan det vända.

Idag finns en ny järnväg i siktfältet, Götalandsbanan, som bl.a ska gå mellan Borås och Ulricehamn. Dubbelspår, som färdigbyggd, i höghatighet ska transportera folk till eller genom de starka utvecklingsregionerna till sin ändpunkt, Stockholm.

Än en gång har den blå Elefanten varit ett hinder.

Huvudstadsaktörerna har med skräck sett utvecklingen på Sveriges framsida, Västsverige och Skåne.

Ständiga förhinder, men nu har det lossat, inte bara med Västlänken utan även Götalandsbanan, om än inte förrän runt 2020-25.

Ska bli en fröjd ,att köra rollator på de tomma parkeringsytorna runt Landvetters flygplats.

Det var i det närmaste fullsatt i Församlingshemmet. De flesta +65 och en del utombys hade även sökt sig dit.

Åtskilliga hade åkt med tågen när de fortfarande var i gång. Inte minst sträckan Toarpsdal-Borås. Till arbete eller skola.

Efterföljande kaffestund ackompanjerades av en ganska hög ljudnivå, när det pratades gamla minnen vid borden.

Hembygdsföreningen ska hedras, inte bara med de intensiva applåderna, utan fler kan engagera sig, för framtida trevliga stunder och hålla liv i historien.

Det är i ljuset av historien vi går mot framtiden.

Klicka gärna på länken ovan. På youtube ligger den 42 minuter långa filmen, med ljud.

Nu har Tranorna flugit över för i år.

Dagens bild får bli en minnesbild, från de dagar då stora flockar flög, skränade och slutligen efter ett visst virrvarr fortsatte sin höstliga flytt.

Diskussionen före Pinoccios inträde i änden av Allégatan, präglades i hög grad av att han var så stor. "Ett åbäke" på 9 meter!

Som rubriken säger; Allting är relativt.

Han har fått konkurrens. Vid Druvefors, på andra sidan motorvägen, växer det upp ett 27-våningshus, på gamla Rowellstomten.

"Åbäket" har blivit en liten plutt.

Höghuset drar till sig blicken och man får titta ner bland buskarna för att hitta Pinoccio.

Så kan det bli.

PRO-dag idag.