Det märks tydligt, vid det mildare vädret, att det går åt mindre fågelmat.

I år har vi även märkt, att de ratar de stora talgbollarna, till fördel för de små.

De små verkar vara fetare och innehålla mera frö. Fåglar vet väl bäst vad de vill ha, så det får bli små talgbollar, även om de är odryga.

Blankis? Ja men med vatten på.

Inga fiskare, inga skridskoåkare på den vattenbemängda isen.

Isen är tjock, men inte särskilt inbjudande i gråvädret.

Ladugården på Askanäs rymmer inga mjölkkor sedan länge. Intills nyligen fanns här en mindre flock får.

Nye ägaren har en liten grupp köttdjur, som går ute året om.

En fantastisk utikt ut över Tolken hjälpte inte. Det går inte att leva på . Askanäs liknar i hög grad mitt föräldrahem.

En gård som kunde föda 8-10 mjölkkor, ett par hästar, någon sugga och lite hönor. Detta kombinerat med en del skog, kunde föda en familj fram till 60-talet. Skuldfri kunde man klara 10-15 år till. Kombinerat med att ena familjemedlemmen arbetade utanför gården kunde det bära 10-15 år till, men idag är det kört. Nästa generation såg inga möjligheter.

Hörde på TV i går kväll, att den siste mjölkbonden i en Dalakommun, tror det var Sixten Järnbergs kommun, slog vantarna i bordet vid årsskiftet.

Under många år, sedan 50-talet, har inte mjölkproduktionen minskat vesentligt, trots att antalet kor minskat hela tiden. Befintliga kor har "förbättrats" så att färre mjölkat mer.

För detta finns naturligtvis en gräns.

Krav på ett vettigt djurskydd och djurhälsa å ena sidan och lönsamhet å andra sidan gör utrymmet för mjölkbonden ganska trångt.

På 1950-talet fick mina föräldrar c:a 50 öre/liter för mjölken från LMC i Bohus.

Skulle man följa kostnadsutvecklingen, motsvarar det 12-14 kr./liter idag.

Vi betalar 7-8 kr./litern i affären! På 50-talet en tiondel av det.

Jordbruket kan i vissa avseenden jämföras med skola, vård och omsorg. Det finns begränsade rationaliseringsmöjligheter i arbetet med levande varelser.

Men vi har valt att lägga våra pengar på annat än mat.

Vägen till självförsörjning och en levande landsbyggd är inte bara lång, den är nästan ofarbar.

Börjar året med en Dahlia, Sugar Diamond, som får påminna om att vi går mot ljusare tider.

Lite sen idag. Vi hade en trevlig nyårsafton, så trevlig så det blev lite sovmorgon.

Blev t.o.m lite stressigt att få till bubblet inför tolvslaget. Tiden går fort när man har roligt.