För drygt en månad sedan fick vi reda på. att vi skulle bli "gammelmorfar" och "gammelmormor".

Äldsta barnbarnet Max och hans Cassandra ska ha barn i mitten av februari.

Idag på morgonen var de och fick reda på vad det blir. Det blir en pojke. Stor glädje, som hade blivit lika stor om det skulle bli en flicka.

De har redan startat namndiskussioner, tilltalsnamnet är inte riktigt spikat, men att han ska heta Måns som ett av tillnamnen är klart.

Måns, var ju Max pappa, som dog efter många års cancer i juni.

Skulle tro, att han ändå kommer att få heta "Lillemånsen", inte minst i Skåne där farfarssläkten finns.

Vi förhandlar just nu med Cassandra om att vi fortfarande får heta morfar och mormor, eftersom hennes inte är i livet.

Blir nog en del förhandlingar i övrigt också.

Cassandra har mor och far och 5 barnlösa(f.n.) syskon.

Max har mor och morföräldrar. Det blir nog ett äntrande med %-satser för att ges tid med den lille.

Ska man tillämpa personliga eller generatinsprocentsatser?

Ovanstående ska naturligtvis förstås från det skämtsamma hållet.

Men... jag vet hur vi ska få dem att ta vägarna åt vårt håll. Både Max och Cassandra är glada i god mat...

Det blommar ymnigt fortfarande. Här är det en Citrodiria, som flankeras av Solbrud. Eg. Monarda Citrodiria, som är en tvåårig Themynta, Citronthemynta. Den har dock svårt att klara vintern, så jag sår den tidgt, ungefär samtidigt med bl.a Astrar och Tagetes. Då blommar den i mitten av augusti och framåt.

Solrosorna, sent i blom, mår gott i sommarvädret. Jag försår dem runt 1:a maj och planterar ut i början av juni. Hotet är att de ranglar i väg om det blir för varmt för dem som småplantor i växthuset. Därför ställer jag ut dem i bland, t.o.m över natten om temperaturen är rätt.

Flamentanzrosen är egentligen överblommad för länge sedan. Men nu kommer ett par skott med blommor. Bladen vittnar om att de egentligen är inne i ett senare skede än blommning.

Just nu ägnar vi "fritiden" åt att kolla i Evenemangsprogram för Österlen.

Utöver äpplen, Brantevikssill och kavring så ska det väl bli lite kultur också.

Ystad museum har en utställning om Henning Mankell och i Simrishamn finns flera intressanta begivenheter. Bl.a om kläder på Österlen de senaste 300 åren.

Den här gången tar jag med mig ett par spön och lite havsöringsdrag. Gislövshammar är ett bra fiskeställe och ligger nästgårds. Ett par morgnar där, ska bli härligt.

När jag kom ut på Allégatan, efter styrelsemötet med Bingoalliansen, var det 26 grader ute! 14 september.

Vi har badat de tre senaste dagarna, idag var det 20 grader i vattnet.

Dahliorna, som låtit vänta på sig, lever nu i högönsklig välmåga.

Nu är det bara en, som inte har slagit ut, My pride.

Den står lite trångt och halvskuggigt, men med nuvarande långtidsprognos, så får vi snart se den.

Är väl inte hela världen om man inte får se nån blomma något år, men rötterna utvecklas bättre om de blommat och klarar vinterförvaringen bättre.

En, nästan utslagen, Spartacus.

Vi har två Spartacus, som stod skuggigt förra året och bara hade knopp innan frosten kom. De klarade vintern i torvmullen och blommar fint nu.

Söndag den 27 september åker vi till Österlen och ökar konsumtionen av Mellbybagarns kavring och Brantevikssill. En del brukar få följa med hem också. Det är äpplefesthelgen.

Vi bor på Glimminge B&B(tidigare Lenas rum). Stjärnegården är såld och Kari flyttar hem till Stavanger. De nya ägarna ska nog inte bedriva B&B. Synd, för huset var som gjort för ändamålet och Kari var gästfri och trevlig.

KLÄGG

Ett nytt ord har kommit in i vokabulären. Klägg. Det är Juholt som utökat min ordlista. Ett väldigt bra ord.

Äcklig eller smetig massa.

Det är Juholts beskrivning av de inflytelserika cirklar som består av bl.a politiker, mediafolk och andra som på olika sätt påverkar samhällsdebatten. Det handlar om att klia varandra på ryggen.

Det var denna Klägg, som blev Juholts fall.

Kläggen avskydde hans ideologiska och politiska arbetssätt. Rättfram, ärlig och visste vem han representerade.

Det gick ju aldrig att få några raka besked eller ställningstagande från Kläggdelarna. De var livrädda för att binda sig för nån ståndpunkt.

Politik, för dem, var det som skedde på Café Opera eller i den dämpade belysningen på andra inneställen.

Juholt var socialdemokrat, i begreppets bästa bemärkelse och när inte det funkade, så tog han sin Mats ur skolan.

Spartacussamlingen, med en Dutch carneval, som lite linslus.

  I våras grävde vi om ett av Hallonlanden och planterade hopsamlade skott, både innanför landet och ”rymlingar” utanför.

Lade på en del kompost och en del kogödsel, de skulle ju ha det bra i sin nya miljö, Hallonplantorna.

Alla nedskurna till 50 cm, så att det skulle bli optimalt med skott.

Det såg lite ödsligt ut, så jag planterade runt 35 Solrosor i de tomma utrymmena.

Vilken växtkraft. Att säga att de växt oss över huvudet känns nästan som ett understatement.

När vi ändå är inne på det engelska, så ljuder Last night of the Proms från TV:n. 3 timmars underhållning med mycket flaggviftning i The Royal Albert Hall. Mycket med det Brittiska i kväll.

Programmet före var från den årliga Tatoo:n i Edingburgh.

Solrosorna har växt och växt och så har de växt lite till. Ska de aldrig blomma någon gång?

Nu har de börjat blomma. Till en början, lite småsnåla blommor, men efter hand som de slagit ut så ökar de i omfång och vi får väl se var det slutar.

Hustrun vill ställa mig framför Solrosorna, för att dokumentera. Har aldrig haft såna förut. De har aldrig blivit över 2,5 meter, trots att det är samma sorter som jag brukar ha. Ja, ja, lite gödsel skadar aldrig.

Några som också tagit tid på sig är Dahliorna. De har väl blommat i 2-3 veckor nu, allmänt. Några var tidigare.

Men de blommar ymnigt och den milda hösten gör att de fortsatt är fina. Jag beskar dem, för att öka skottsättningen, i början av juni.

  Många stammar blev det, men inga blommor. Det har vi fått tillbaka nu. Flera av dem har upp emot 10 utslagna blommor. Skulle behövt plantera dem glesare.

Jag gillar Dahlior och mest den mörkröda Spartacus och den cremefärgade Café au lait, båda storblommiga.

Den uppmärksamme kan se en Amiralfjäril i en av Solrosorna på bilden. De flyger fortfarande. Värmen håller liv i dem. Nässelfjärilen har kommit i en andra våg men i övrigt är det inte så många andra kvar.

Tänkte lagt in en Dahliakavalkad idag, men det får vänta. En gruppbild på Dahliorna och i övrigt Amiralfjärilen, på det ena eller andra sättet.

H

Här syns den bättre Amiralen, men det är samma blomma, på lite närmare håll.

Amiralen gillar Klippstånds med. En blommande Hampflockel får också regelbundna besök.

Café au Laiten är pampig och vacker.

Nu är Daliorna i gång ordentligt. Bara ett par sorter som inte slagit ut ännu. Det har varit ett trögt år, men nu kommer de på bred front.

Min favorit, Café au Lait, har c:a 10 blommor på de tre plantorna. Stora blommor, s.k dinner plate/middagstallrik.

De mäter 24-25 centimeter i diameter.

Säsongens första vinprovning i PRO blev snapsprovning.

Gänget som provade i maj bestämde att vi skulle ge oss på lite starkare grejor i augusti.

På hemsidan stod det klart, att mängden alkohol var anpassad till att inte i första hand berusa.

Vi blev 23 stycken som testade 3 olika nubbar. Två norska "akeviter", Linje och Löjtens samt en tysk som jag dåligt minns namnet på!!!

Matgubbarna hade hjälpts åt med att fixa sill och potatis med tillbehör.

Nubbeprovningen blev ett trevligt avbrott i vinprovningen. Dock går vi tillbaka till vin i spetemberprovningen. Rött Australiensiskt. blev vi överens om.

Får se vad matgubbarna kan hitta på att äta. Grillad Känguru? Nej, men något gott blir det.

Själv tycker jag väldigt mycket om Linje Akvavit. Brukar inte fattas i klädkammaren.

Flera stiftade bekantskap med Akvaviterna för första gången, men Linje blev ganska populär. Detta visade sig, inte minst när vi utminuterade slattarna från de öppnade flaskorna.

Uppskattning är något som ingen mår dåligt av.

Dottern ska ordna födelsedagsmiddag för Max, älsta barnbarnet, på lördag. Han fyllde år i går, men lördag kan alla samlas. Vi blir ett tio-tal.

När de diskuterade maten, så frågade Max, om inte morfar kunde göra den där goda grytan med det möra köttet.

Buef Borginon.

Dottern framförde både budskap och fråga och jag var väl inte sen att säga ja.

Så nu blir det inköpsdag i morgon, det mesta på COOP i Borås, men köttet köper vi på COOP i Dalsjöfors.

Det är något helt annat än det där blodiga som brukar ligga i plastförpackning.

Crock Potten får träda i tjänst igen. De får bli på fredag, för på lördag ska vi med på en resa, arrangerad av Hembygdsföreningen. Dock är vi försäkrade att vara hemma, så vi kan gå på Max kalas.

En del år har vi inga Vinbärsfux över huvud taget, men i år har den varit representerad. Och den flyger länge.

Vi har nu skiftet augusti/september och den visar sig fortfarande.

Vibärsfuxen känns bäst igen på sina flikiga vingar.

På Gunillaberg är djuren det första som möter en. Kor, kalvar och tjurar vid parkeringen. Grisar en bit längre fram och runt om på området springer hönsen fritt.

De senaste dagarna har vi ägnat åt sanering och strukturering.

Bl.a hade vi tre ställen som var täckta med plåt, mot väder och vind. Nu har vi bara ett ställe med plåttäckning och kärran delvis fylld med bråte. Det får bli "skrôlen" i Dalsjöfors, när vi har vägarna åt det hållet.

Nöjda, körde vi åt andra hållet igår. Årets besök på Gunillaberg.

Alltid lika intressant, att se vad han hittat på,Tage Andersen.

I år var det mycket glaskonst. Inte loppmarknadsprål precis. Där låg en prislista som förkunnade, att pjäserna på de tre borden kostade mellan 20 och 30.000 stycket.

Tänk, att hälla upp saft till barnbarnen ur en tillbringare för 25.000

Trots, bara två bilder, så var där tre bord med glaspjäser. Vackra föremål, både till vardag och fest och annat till ren prydnad.

Vi försöker ta en tur varje år, till Gunillaberg. Det ligger i "hôle skogen" en bit innanför Jönköpingsgränsen.

Alltid lika intressant med hans installationer ur både växtriket och mineralriket. För att inte tala om djuren.

Bl.a går där en flock getabockar, som man naturligtvis kan fundera över läggningen på, då där inte går några hongetter?

Pampiga horn har de och livet ser ganska obekymrat ut i hagen. 

De mådde gott i solen, Getabockarna.

Länk till tidigare inlägg.

Ser att Gulingarna ligger under med 1-0 i Jönköping. Sonen och barnbarnet Eric står i blötan och verkar få en dyster hemresa.

Själva mår vi ganska bra. Efter en middag bestående av stekt strömming och potatismos(hemlagat) med likaledes hemlagad rabarbersoppa till efterrätt, så kan vi inte klaga.

F.ö gjorde jag en upptäckt vid tilllagningen av rabarbersoppan härom dagen.

Likheten mellan mjölk och rabarbersoppa.

Man brukar ju fråga, när mjölken kokar över. Och alla vet ju, att det är när man vänder ryggen till.

Verkligheten har nu visat, att samma sak gäller med rabarbersoppa. Som tur var hade inte sockret kommit i ännu.

Det var gott om Vitkindade gäss vid södra udden.

Vi brukar normalt vara på Öland i början eller mitten på juli, i år blev det inte så.

Vår hyresvärd skadade sig så illa, så de var tvugna att hålla till i stora huset hela sommaren. Ett spjälkat och hopskruvat ben, rullstol mm. fordrade plana ytor och det fanns inte hemma i Nybro.

Dock blev suget i Ölandstarmen så stort, att vi bestämde oss för några dagar där ändå.

Vi hittade ett B&B i Löttorp, som hade lediga rum andra veckan i augusti.

Ett mycket bra ställe. Snyggt, stora rum, tillgång till kök, WiFi och bra frukost.

Rekommenderas.

Vi mötte de senare semesterfirarna under söndagen på ditvägen. Öland tömdes på stora delar av de sista resterna av turister.

Det slog oss under vår vistelse där, ja den förlängdes med ytterligare en natt än planerat, att Öland blir bra tomt när turistyerna har lämnat.

Lugnt på vägarna, hamnen i Borgholm gapar nästan tom, en del resturanger och kiosker har redan stängt.

men lugnt och skönt.

Perioden är inte lång, det Öland ska ha, har man inte lång tid på sig att dra ur turisterna.

En sak fick vi bli utan. Våra morgondopp.

Vattnet var fint, temperaturen OK, men blåsten...

Västlig och sydvästlig vind slog mot stranden vid Alvedsjöbodar. Vi är inte 40 år längre, det hade varit mer än dumdristigt att försöka komma i. Stranden förändras varje vinter av isen och vi hade inte rekat.

En av kvällarna tog vi lite rökt fisk mm. till "vår" strand. Ingen trängsel trots den fina kvällen, ja egentligen folktomt.

Inga evenemang den här veckan, men det kändes egentligen bra, att ha så mycket av Öland för sig själv.

Inte bara Öland, det här är en verklighet för stora delar av landet och det näringsliv som servar turisterna.

Det gäller att vara på tå, för snart ser det ut som hamnen i Borgholm, tomt och livlöst.

Vi hade några fina dagar så annorlunda mot vad vi vant oss vid andra år.

PRO:s folkhögskola i Gysinge är en väl bevarad bruksmiljö. Ett mycket bra val för en placering av folkhögskolan.

Jag har varit där på några kurser. Vid några tillfällen har det kommit på tal, att vi skulle hyra in oss där, för att lite närmare kunna penetrera, bl.a de gamla Vallonbruken.

I början av juli gjorde vi slag i saken och hyrde tre nätter med frukost.

Mitt i semesterperioden, var det inte så mycket aktiviteter på skolan, men en akvarellkurs stretade på.

Väderprognosen var inte lysande, men vadå? Rätt kläder och paraply förändrar mycket.

Vad gäller vädret, så hade vi tur. Vid ett par tillfällen regnade det, medan vi var ute. I båda fallen under förflyttning, så det var överkomligt.

Lövstabruks herrgårdsbyggnad, eller Luewsta som det hette när det begav sig.

Vi besökte flera bruk, bl.a Österbybruk , Lövstabruk och Högbo- Sandviks ursprung, liksom Dannemora gruva.

På ett bruk, Söderfors, blev vi lite överraskade. Vid porten, träffade vi en kille som var mitt i skiftet. Vi frågade, hur vi skulle ta oss till museet. "Muuuseum! Vi är ett leevande bruuuk!" Jodå, de tillverkade snabbstål och ingick i ett bolag, tillsammans med bl.a resterna av Vikmanshyttan.

Dock kunde vi dricka eftermiddagskaffe på brukshotellet, gamla herrgården.

Slående, under våra rundturer var, att inte mycket av arbetsmiljöerna är bevarade. Smedernas bostäder har rustats upp och är populära, medan smedjorna är rivna för länge sedan.

Grevens faciliteter är det som återstår. Tråkigt, men jag känner igen det från våra bygder. Mycket arbetarhistoria har jämnats med marken.

Gysinge utgör ett bra undantag. Där är den s.k krokiga smedjan bevarad och används på PRO:s kurser i smide. Krokiga smedjan, därför att den är byggd utmed ån och följer strandlinjen.

Tyvärr, har det mesta av de gamla bostäderna sålts till en "entreprenör" i flyktingbranchen. Något jag har skrivit om tidigare. Han körde ner värdshuset på några år, nu är risken uppenbar att bostäderna utefter bruksgatan går samma väg.

PRO har dock gjort vad de kunnat, för att skära av hans expantionsambitioner och köpt resten av bruksfastigheterna.

Trots att mycket är rivet, så är det intressant att botanisera i vår industriella historia. Som gammal verkstadsarbetare, så är ju bruken i rakt nedstigande led i näringslivsutvecklingen.

Utan sidoblickar efter lilla Estelle, besökte vi  Wij trädgårdar i Ockelbo. Även där tur med vädret. Trädgårdarnas planlösning var sådan, att vi fick oss en ordentlig promenad när vi tog oss runt.

Pensionärer, PRO-medlemmar! Besök gärna Gysinge, bra logi och mat, till överkomliga priser, med sevärdheterna runt hörnet.