Tänkte göra några inlägg om och kring veckan på Öland. Vet inte hur många det blir än, men det ger sig.

Egentligen så ligger det inte för mig att gnälla eller klaga, det finns alltid möjligheter också.

Men resan började i moll(n).

  Vi kom iväg en timme efter planen, det hade behövts en ordentlig kalkning för att få balans i bilen till frukoststoppet vid Rydaholmsbadet. Där det f.ö regnade så vi fick fika i bilen.

Som tur var, så stod vi för var sin halvtimme, hustrun och jag. Jag ställde klockan en timme för sent, men vaknade tidigare. Hustrun hade missräknat sig på tidsåtgången för personlig hygien och annan restaurering.

Det var förvarnat om regn på Öland på söndag, sen skulle det bli sol hela veckan. Njutbara 19-20 grader varje dag.

Det regnade på måndagen också och temperaturen drog i väg en bit över 25 både på fredag och lördag.

Hur var det Rumpnissarna sa?

Voffo gör di på detta vise?

Nu till bilderna med förklarande text. Klicka på dem så kan du se dem i större format.

På vår södra runda, hade vi sett fram emot, att få besöka ett Bruksmuseum i Degerhamn. De har ju haft både Alunbruk och Sockerbruk. Cementa driver cementbruk idag.

Men inte hittade vi något Bruksmuseum. I stället gav vi oss på en känd fågellokal och träffade bl.a på de två blyga Svanarna på bilden.

Slottsruinen låg där öde. Ingen konsert på hela veckan. Skuffelse, det brukar vara en höjdpunkt.

Vi satt en stund efter morgondoppet, alldeles för länge om man ser till att jag nästan missade en Havsörn som flögförbi.

Hann inte dra in den utan bara sköt. Det hann väl bli en fem-sex rutor, men merparten hade bara framdel eller bakdel och någon bara himmel. Det är är vad som blev. För  mycket bekärning och skärpan lämnar en del i övrigt att vänta.

Alla tre bilderna går under rubriken harm.

Vaddå, en solnedsgångsbild från Kalmar sund igen!

Nja, det är egentligen reflexerna i bilden som är skuffelsen. Hade glömt motljusskyddet hemma, så hela första solnedgången, på onsdag blev mest bilder med solreflexer.

Alger sa en del. De som visste bättre sa att det var de döda bottnarna i Östersjön som kom upp.

Tråkigt och geggigt.

Vår hemmahamn för bl.a landning av hobbyfiskad "grågädda"(torsk), Skäddor och en del annat, Abbore och Öring emellanåt. Nu var den igenkletad med grön goja.

Båda bilderna är från östra sidan, vid Långe Erik. Där var det sju resor värre.

Vi vet ju vad de döda bottnarna beror på, men jag blir så trött på dem, som hävdar att det spelar ingen roll vad vi släpper ut, för det är baltikum och Polen som skitar ner mest.

Låt vara, men det vi släpper ut, det hamnar ändå i Östersjön och lämnar bidrag till att förvärra situationen.

Första bilden har varit med för nån vecka sedan, men får vara med igen. Jag är så trött på folk, som inte orkar gå några meter från trappan, så att andra kan komma fram. Låga odds på att det är 08-or, även om det också funnits andra.

Vad är det nu med den Olivgröna Guldbaggen i Älggräset?

Jo, när jag träffar på första guldbaggen för året, så blinkar det rött och meddelas att internminnet är fullt!

Jag hade glömt sätta i ett SD-minne efter sista redigeringen. Så det blev bara två rutor, varav den här är den bästa.

Egentligen hade vi en väldigt fin vecka, men nu är gnället avklarat.

Härom kvällen nämnde grannen, att det var "skördefest" på Sjötorp på lördag.

Han var orolig för att det blir allt färre slåtterkarlar(liemän).

Jag får väl ta fram min gamla lie, sa jag.

Sagt och gjort. Men då handlade det om slipning. Erik på nånting, hade slipsten, men hade brutit armen, så han kunde varken slipa liar eller var med och slå.

I går kväll var vi till Erik, 6-8 avtagsvägar, skulle aldrig hitta, inte ens med GPS.

Min lie hade inte varit framme på över 30 år, så var och en kan förstå hur den såg ut, utan att ha varit inoljad.

Men bladet var friskt.

Jag började med min lie. Inte så illa medfaren som jag trodde. Eggen var inte bruten någonstans, så det blev basic.

Rätt grepp och vattnet ska strömma jämt över liebladet.

Lite kul. Erik, säger när han får se mig börja slipa, med orvet över överarmen och sökande rätt vinkel: "Han har slipat förr".

Jo, jag lärde av min far. Vi fick aldrig slipa men jämväl dra den handvevade slipstenen, till leda. Som tur var så var vi två böder att dela på vevandet.

Lien, slåttermaskinsknivarna och dito till självbindaren. Det blev timmar med åren. Av hans sätt att göra det och kommentarer lärde jag mig.

Jag fuskade lite också. Gick in och Googlade på "Lieslipning"och hittade en instruktionsfilm, som sedan visade sig vara under samma förhållanden som vi fick hos Erik. Farsan satt alltid och det har jag gjort innan. Här blev det att stå, vilket var mycket bättre.

Lättare att hitta rätt vinkel i förhållande till eggen.

Men jag har inte slipat på 30 år. Inte sen vi hade ambitiösa skördefester här på Nabben. Då fick jag slipa läkarliar bl.a

Skördefesterna övergick mer och mer till ölfester, förebärande onda ryggar, för att få gå på ölen på en gång.

Jag slipade Eriks lie också, han erbjöd den som extralie om nån ville ha.

Slipresultatet då?

Jodå, den bet, det blev skarpt. Nu ska den bara brynas lite, till ännu bättre bett, genom att ev. "skägg" slipas bort.

Nu ska vädret inte bli det bästa(för slåtter), t.o.m lite åska spörs det om.

Efter slåttern bjuder Hembygdsföreningen på gille, avslutat med Ostkaka och jordgubbssylt. Det är inte väderberoende.

För att slippa Kanadagässen har några rådiga grannar(föräldrar) dragit rep någon decimeter över marken. Mycket effektivt, om det hade fått sitta kvar.

Föräldrar till barn som verkar betraktas av dem som både blinda och lama har lossat repen, för barnens skull får man förmoda.

Ja, det kan väl vara OK, men då får man ju sätta tillbaka det i det skick som det var innan deras barn började bada.

Men inte!

Gässen upptäcker inte alltid när repet ligger, för de har vant sig vid att det ska vara spänt.

Curlingföräldrar.

Vart ska det ta vägen? Barn får inte ha motgångar, inget får vara besvärligt och framför allt inte göra ont.

Vi kanske klarar oss, men det är nästa generatins pension, som hänger på dem.

De Rumänska Romerna kan få sällskap!

Ungar måste ju få lösa problem, få motgångar och ett och annat skrapat knä, ingår i livserfarenheten.

Dottern hade en stående fråga till Max, barnbarnet, när det hände något; "Ja, ja, vad lärde vi oss av det här då?

Det är ju precis det här Curlingföräldrarna tar i från sina barn, livserfarenhet till framtida nytta. 

  Innan blommor och bin, så blir det lite kvardröjande från morgondoppet.

Kniphonorna simmar ensamma, de verkar inte ha fått några kullar. Även Skrakarna har visat skralt resultat. En halvstor kull simmar omkring.

Morgonfriden bröts i dubbel bemärkelse, av båt och vattenskidåkare. De var inte allt för nära, men bryter morgonfriden både med ljud och i bild.

Vårt blickfång idag på morgonen från vår fikahörna. En del är redan överblommat, men ersätts kraftfullt av bl.a Solhatten, både gul och röd(Rudbeckior).

När jag skulle fota den Röda solhatten, flög en Pärlemorfjäril in i bilden. "Jag vill också vara med"!

Humla och Citronfjäril samsas i Ålandsroten.

De blå små tunna sländorna är de enda jag sett hittills i år. Kan ju vara effektfulla i en Malva.

Vinterkyndeln(Satureja Montana) börjar blomma. De är så vackra med sina skira blommor utefter hela stammen.

Oreganon är en riktig insektsdragare. Den är igott sällskap. Salvia, Citronmeliss, Malört och Äppelmynta. I bakgrunden, runt stenen, skymtar de blommande Hostorna.

En Fingerborgsblomma mitt i kryddsällskapet. Självsådd, men väldigt vacker, så¨det blir att ta frön.

Läkemalvornas första blommor för i år.

Jättekungsljuset har 1000-tals små gula blommor. Men vem tittar på de små, det är ju storleken, färgen och växtsättet, som brukar fånga uppmärksamheten. Synd, de små blommorna är riktigt vackra.

Slutligen blir det Humleparad.

Den riktigt vältrar sig i Malvans pollen.

Temyntorna, nyutslagna, drar till sig flera sorters insekter.

Slutligen en, som snart behöver åka hem och lasta av. Båda bakbenen är fulla med pollen.

Jag har aldrig varit inne i Skärhamns kyrka, men vågar gissa att den är roligare utvändigt än invändigt.

Hur gick det då i värmen i går. Vi hade våra dubier för att gå i Pilane. Men det kom ett moln, som låg kvar över halva tiden vi var där, temperaturen sjönk ett par grader och en hygglig bris stod för ventilationen.

Inte så stor utställning i år, men flera intressanta konstverk. Tänkte återkomma till det.

Skärhamn var smockat med bilar, folket var nån annan stans, badstranden är ingen högoddsgissning.

Vi fick tag på vår Räkanrättning innan vi storhandlade Sill på Klädesholmen.

Vi avstod Akvarellmuséet den här gången. Vi har sett Lars Lerin vid ett par tillfällen tidigare. Han kan ses igen, men det får vara måtta i värmen.

En gång tidigare har vi stannat och fikat vid Kilanda och Starrkärrs hembygdsgård. Eftersom vi hade kaffe kvar i Termosen så blev det ett stopp i går också.

Se där, jag tror vi har ämnen för 3-4 blogginlägg och en del "Dagens bild".

Grönsakslandet är nyvattnat, medan vi tog vårt kvällsdopp. Alla fick vatten där det bäst behövdes.

Det här är ingen Flanörbild, inte ens ett foto.

Hittade den hos Eva Trillan, som hittat den här.

Det ligger mycket i bilden. Vid Kalmar sund, kunde man se näst intill handikappade ungdommar. Ja, handikappet var att de hade ena handen upptaget av mobilen. De hade väldigt svårt emellanåt. Mer än en korv hamnade på stranden och att vända ett köttstycke blev rena balansakten. För mobilen kunde de ju inte lägga ifrån sig.

Kan tänka mig följande flöde på Facebook;

"Vi ska gå ner och grilla nu". "Nu har vi kommit fram, så här ser det ut där vi ska sitta". "Nu har vi fått fyr på kolen" .

"Hi hi, en korv ramlade ut när Pelle skulle lägga på den". "Här ligger korven på marken".

"Nu ska vi äta". "Det var gott". "Nu ska vi gå hem". "Nu ska vi kolla film".

Ja så där kan det väl pågå hur länge som helst, lite överdrivet, men inte mycket.

När jag köpte min senaste telefon för några år sedan, blev killen i butiken lite konstig, när jag sa, att jag ville ha en telefon som gick att ringa med.

Den uppmärksamme ser, att jag ögontjänerirensat de nedersta gula lökarna, för att de skulle komma att hamna med på bild, när det egentligen var den nysköradde Charlottenlöken jag skulle "skryta" lite om.

Ringblommorna kom med på köpet.

Jo, det var Charlottenskörd idag. Och sicken skörd sen!

Har aldrig fått så fin skörd tidigare, stora och många.

Vad ska vi göra med alla? undrade hustrun.

Jo, efter ett par liter vinsås, där det går åt halvannat kilo lök, så ska vi väl ha till stekning hela, puttra med i grytor och när man ska fina till det med Pasta t.ex De kommer att gå åt, det är jag övertygad om. Potatissallad på färska potatis inte att förglömma.

I fonden syns den gula löken. Jag har planterat sättlöken på Balkanvis.

Tätt.

Efter att ha sett en del arbetskamraters(Jugoslaver) lökskörd, så ville jag kolla i våras. Satte dem tätt. De har utvecklats bra. Det blir en fin skörd om någon månad så där. Vi har redan tullat på den. varför inte, man odlar väl inte för ladorna, utan att njuta när det beger sig.

Charlottenlök i närbild. De är t.o.m vackra att se på.

Och det här då?

Jo, jag kunde inte hålla mig. På COOP i Kalmar låg nyskördat av olika slag, bl.a Vitlök.

Hustrun frågade: Dina är vä linte lika stora?

Jag vet inte, svarade jag. Men nu vet jag, de står inte Kalmariterna efter. T.o.m större.

Drog upp den som stod närmast, en medellök skulle jag tro.

Konstigt hur vi är. När hustrun trodde att våra lökar var mindre så kallade hon dem "dina". Är övertgad om att hon hade sagt; våra är större, om hon vetet det.

Lök, ja.

Klippte lite Gräslök till sillen, när jag lagt Charlottenlökarna på tork.

Sista sillen som gick, ur burken med Fransk löksill.

Tur att vi åker till Tjörn i moprgon och kan bunkra upp på Klädesholmen.

Vi hade en så liten burk med Matjes, så vi fick sköta i med den Franska löksillen.

Annars en måltid med närodlat. Potatisen från eget land, Johannesörten plockad i närområdet. ja vi tog ett par små snapsar Hirkum Pirkum till sillen. den är bra. En sked Honung i en helflaska gör susen. Och så Gräslöken.

Vad präktig man känner sig.

Ännu mera präktig kommer man väl att känna sig när, utöver de redan omtalade, Purjolöken ska skördas. Den är också satt på Balkanvis, men blir stor. Väntar med skörd till de fått COOP-storlek.

Som nämnts, så blir det Tjörn i morgon. Pilane gravfält och skulpturutställningen, Skärhamn och bl.a äta lite. Sen, inte att förglömma, Klädesholmen och årsbehovet av sill.

Känner vi för det, så stannar vi vid brofästet och hälsar på vår kassör i PRO Borås Centrum. Hon har ju en villavagn där.

Man blir lite trött av sillen, för att inte tala om Chokladdesserten, så det blir nog en middagslur efter detta.

Så var vi då hemma frön Ölandsveckan för den här gången.

Det blev ett sista morgondopp i går, tidigare än de andra morgnarna för vi ville bli klara till kl. tio.

Sjön låg i det närmaste blank och vattnet ljumt.

Fritidsfiskarna åkte ut och tog upp nät. Inga problem i bleken. Vad de fått vet jag inte, men på Måsaktiviteten att döma, var det inget att kivas om.

Vi gjorde upp med våra värdar om en vecka nästa år också. Det gäller att ta till vara tiden. Vi vet ju inte hur länge de eller vi får ha hälsan. Dottern med kompis Lotta trycker även på lite.

Tänkte göra ett större inlägg om veckan på Öland, för det har blivit lite knapphändigt bland popupsen och den svaga "linan". Får se när det blir.

Grannen hade skött vattningen väldigt bra, allt hade överlevt, han var värd sin Ölandsost med Calvadoskryddning.

Fasligt vad det växer på en vecka.

Mest överraskad var jag över Gurkkarten, att Themyntor och Solhatt slagit ut. Tomaterna befinner sig på kanten, att byta färg.

Luktärtorna hade gått i blom, fläckavis och den lilla Malvan stod i full blom. Sista Dahlian i blom, Spartacus, lyste mörkt röd.

Några Slingerkrasse hade även slagit ut, liksom den nyplanterade Pimpinellen.

Solrosorna avslöjar, att jag blandat och gett lite mellan sorterna. Lite charmigt tycker vi.

Om någon minut ska vi morgondoppa oss i Tolken igen. Ska bli en varm dag.