Ingen dagsfärsk bild. Blomflugan har väl gjort va den ska inför vintern och Jättekungsljuset ligger på komposten.

Blomfluga är ett samlingsbegrepp, finns hur många arter som helst.

Nu brinner ljusen på kyrkogårdarna.

Vi var inne i går och satte ut två på svärfars grav. Det var fortfarande dager, men  alla ljusen syntes ganska bra ändå.

Höstlöven var nogsamt uppktattade och det var väldigt fint.

"Götaland kan få luckor i molntäcket" förkunnar SMHI på radion. Skulle vara bra för vi har arbetslust.

  I den sista skälvande oktoberenatten, fick vi besök av några märkliga figurer. De gav oss två alternativ, bus eller godis. Vi hade inget godis, men så skrämmande som de såg ut, så fick de lite pengar i stället. Det dög tydligen, för vi blev inte hemsökta.

Roligt för barnen.

Några omgångar barn har väl blivit för stora, men några finns fortfarande , som är i rätt ålder.

Om några år blir det värre, för fertiliteten har ökat de senaste åren, i vårt område.

Men det är något med dagens barn. De går inte många metyer i mörkret utamn att föräldrarna finns nån stans i bakgrunden. Från grannbyn kommer inga, då får de ju t.o.m gå genom skog!

Kul är det när de kommer i alla fall.

Har måttat några gånger nu och haft ambitioner, men idag ska lökarna ner. I går placerade jag ut nya och gamla i 13 korgar. Vi lägger ner Tulpanodlingen, för de går inte ens att skydda med nät längre.

Dem får Holländarna haför sig själva.

Innan den olycksaliga händelsen för två månader sedan, köpte jag en planka 2000*145*45 Askvirke, nersågat till fyra ämnen 35 mm stycket.

Avsikten var att tillverka var sitt Lieorv till mig och hustrun.

Vi fick blodad tand efter slåttern på Sjötorp.

Det är 30 år sedan liarna var framme sist.

De vi hade var plåtliar, med för korta och tunga orv.

F.ö är de heller inte avpassade för kvinnor.

En man behöver c:a 48-52 cm. mellan knaggarna(handtagen). Kvinnor behöver 42-44 för att få en bekväm arbetsställning.

De färdiga plåtliarna har bara en storlek, 50 cm mellan knaggarna.

Men jag hann inte så långt. Hade bara hunnit hyvla första orvet, mitt naturligtvis.

Innan olyckan.

I onsdags testade jag, om det skulle funka med en arbetshandske på vänsterhanden.

Hyvlade ytterligare, avverkade för Lieringen och gjorde ett hål för Tangen. 

Tillverkade två Knaggar, av de 32 cm. virke som blev kvar, närmast prototyper, med provisorisk infästning(två skruvar). De ska egentligen få en tapp som försänks i orvet.

Vid Tangen ska jag lägga en plåtförstärkning, eftersom det är den svagaste punkten.

Orvet är 168 cm. långt. Plåtliarna är sällan mer än 140 cm!

Med den här Lien kan man gå rak och slå. Det är tröttande i onödan att gå med krum rygg, framför allt om man ska slå lite mer.

Bladet har jag köpt på Blocket, tillsammans med 6 andra. 500 ett för allt. Köpte även ett par fina paddlar till kanoten av samma säljare, som bara bodde  2 mil bort i Brämhult, var aktiv Kristdemokrat, men det fick jag ta till samma pris!

Bladet på bilden är ett av dem, c:a 70 cm. Min far mejade med 90 cm:s blad, men 70 cm. är det längsta man kan ha om marken är lite ojämn.

Lien får väl ses som en prototyp i sitt nuvarande skick.

Bl.a ska material på orvet mellan nedersta knaggen och bladet arbetas bort till en i det närmaste rund form. Bl.a fär balansen. Som den är nu är den lite framtung, med längre blad på.

Vänsterhanden och fingrarna hängde med bra. Men det kommer att ta ett tag tills hjärnan riktigt har fattat att jag vill ha igång vänsterhanden nu. Två månader med en hand har satt sina spår.

Bladet är ett Norskt smidesblad, av fabrikatet Hamre. De är de enda i Skandinavien som tillverkar blad numera. Det här bladet är sedan 1960-talet. "Diamant" var produktnamnet och har gått ur handeln.

De flesta Liebladen idag, tillverkas i Österrike, på ett företag som heter FUX. Men gamla Svenska märken, som t.ex. Ljungdals, säljs fortfarande under sina gamla namn..

Bladet är vasst. Jag är riktigt stolt. Slipningen har lyckats. Slog lite olika sorters gräs och det bet fantastiskt bra. Dock blir Lien lite framtung och vänsterarmen tröttnar. Man styr ju med vänstern och den hängde inte med så länge. Var också lite orolig för överbelastning.

Tänkte tillverka en till hustrun nu också, innan vintern, så hon kan drömma ljuva sommardrömmar om den!

Den kommer att bli 15-20 cm. kortare och därmed inte samma bekymmer med balansen. Hon ska också ha något kortare blad.

Förhoppningsvis ska jag hinna med finliret på min också, innan Bore slår till. Vilket inkluderar lite Linolja, så de får den vackra brungula färgen, utöver skyddet.

Undrar var de är nu och om ungarna klarat sig. De försvann tidigt p.g.a det låga vattenståndet.

En liten bonus i bilden, upptäckte jag under redigeringen. Sländan på vasstrået uppe i mitten.

Lite historiskt igår.

Satte mig bakom ratten för första gången på två månader.

Efter över 50 år med körkort och bilkörning, så var det som i går.

En handske på vänsterhanden ger en säker körning. Dock var hustrun mäkta irriterad över att jag ställde om klockan under färd, låt vara i en kö som knappt flyttade sig framåt.

I skrivande stund, har hon redan åkt in till stan, för tjänstgöring i PRO-caféet. De två ordinarie, hade båda förhinder.

Varannan fredag är rena stormen, men ger höga intäkter.

Både underhållning och fredagsbridge. Underhållningen ger ofta mer än fulla hus och fredag med bridgarna betyder bl.a räksmörgåsar.

Får se om det blir nåt gjort ute idag. Ska småregna och så har jag träningsvärk i vänsterarmen, sen belastningen i onsdags.

Vinprovning har blivit en väldigt uppskattad aktivitet i vår PRO-förening.

I går provade vi Portugisiska viner, ett vitt, två röda och ett Portvin. Själv var jag lite skeptisk till blandningen, men genomdrucket, så blev det riktigt bra.

Våra vinprovningar, handlar inte så mycket om löddrig häst, jordighet och vilket mörkt bär det är som dominerar, utan än mer om det är gott och vad det passar till för mat. Lite skämt om YPK-värde och posent blandas med klunkarna genom struparna.

Vi var 23 i går. Det tenderar att öka. För något år sedan kunde vi vara 12-15 deltagare, nu är det aldrig under 20.

Som framgår, är bilden inte från i går, utan en tidigare provning av röda Italienare.

Efter provningen, så öppnar vi en box, av samma typ som vi provat och äter något gott till.

Vad var det då som flöt genom struparna i går?

Det vita vinet inledde provningen.

Casal Garcia Vinho Verde (nr 2596)

Vitt vin , Friskt & Fruktigt. En överaskning. Riktigt bra. Jag skulle nog inte dricka det till maten som rekommenderas, men väl som ett sällskapsvin. Lite spritsigt, sticker inte ut men hade en tydlig smak av Grape frukt, bl.a

Två röda viner kom där näst. Sammanfattningsvis inga höjdare.  För 80-100 kronor får man betydligt bättre Italienare, Sydafrikander eller Spanjorer.

Aliança Reserva (nr 2521)

Rött vin , Fruktigt & Smakrikt, enligt Systembolaget. Visst var det smak, men Tanninerna störde. Intressant, skulle ju kunna vara en neutral kommentar. Mycket mörkt i färgen.

Duorum (nr 2559)

Rött vin , från beställningssortimentet. Systembolaget provar inte detta sortiment, så vi fick tänka och känna själva. Lite bättre än det förra, mindre Tanniner och därmed mjukare och man kunde känna de traditionella smakerna på ett djuprött rödvin. Man kan väl säga att det gjorde skäl för de 20 kronorna dyrare, jämfört med det förra.

Så Portvinet;

Graham's Six Grapes Reserve Port (nr 8045)

Portvin , Rött och sött.

Det tog ett par klunkar, kombinerat med vatten och bröd, för att växla om från Tanninerna till sötman.

Hittade inga Katrinplommon och mynta, men Lakritsen och pepparn hittade mina smaklökar.

När det gäller pocent och YPK, så var nog detta nummer ett!!!

Våra vinprovningar är ju i första hand en social aktivitet. Folk träffas, har trevligt ihop och talar redan om nästa provning.

När vi ändå är inne på pocent, så hade distriktet, för en tid sedan, bjudit in alla nyblivna 65-åringar till "after work" på O´Learys, en pub.

Förra veckan droppade det in nio nya medlemmar, enbart till vår förening. Nio unga pensionärer.

"After work" ger samma effekt över hela landet, inte minst i de större städerna.

Nu gäller det, att tillsammans med de nya hitta verksamheter, som tilltalar yngre pensionärer. Vårt nuvarande program bär i hög grad en prägel av vad pensionärer förvantades vara intresserade av för 25 år sedan.

Så kommer vi då till avslutningen.

Hade Googlat på Portugisisk mat, men hittade inget, som både var gott och hyggligt lätt att tillaga och transportera.

Så det fick bli en välmatad Focaccia.

Boxen till det var

Castelo do Tejo (nr 6808)

Rött vin , Fruktigt & Smakrikt enligt Systembolaget. Men vid den tidpunkten är folk både hungriga och eftertörstiga, så vi brukar bara informera oss om systembolagets provning.

Ljudnivån har ökat och folk har trevligt.

Focaccian satt på läppen och flera ville ha receptet. Får väl skriva ihop ett och kopiera upp. Den var, som så mycket annat gjord på gehör, men ingridienserna kan man ju skriva ner liksom ungstemperatur och tid.

Hustrun fick inte smaka på resterna, som brukligt. När hon kört hem, efter att ha sett Casablanca på Röda kvarn, var hon satt på späkning. Ska ta prover på morgonen innan hon gör några timmar i PRO-caféet.

Men det kommer en kväll, då får hon väl ta skadan igen.

Bilden är från lagerhyllan, än har inte Domherrarna tittat fram, trots att matarna är fulla. Däremot var det nån enstaka Bofink här. I övrigt mest mesar, Nötväckor-och skrikor. En och annan Skata försöker också få sig en tugga.

Undrar om man har politiskt bakrus i Östra Ukraina idag. De deltog inte i valet.

De högerradikala partierna, Svoboda och något annat fick precis över 5% och kom in i parlamentet.

Hade östra Ukraina deltagit, där de högerradikala inte har något stöd, så hade högeradikalerna inte kommit in.

Surt sa Räven.

IS, Boko Haran och Shabab, de mindre utvecklade ländernas Bandidos och Hells Angels.

Utvecklingsfientliga, helt stående utanför civilsamhället och utnyttjar analfabetismen och okunnigheten.

Utbildning och demokrati är största fienden till de här grupperna. De förebär religiösa motiv, men det är bara de som inte kan läsa och skriva, och de är många, som attraheras i sin rädsla för utveckling.

EU och Nordamerika gör osedvanligt lite åt dem. För att inte tala om de muslimer och deras länder, som inte vill förknippas med extremisterna. Extremisterna är ju "otrogna" för att anta ett muslimskt ordbruk.

Nog hade jag räknat med att Obama skulle lägga formliga bombmattor över IS i Syrien. Men icke, något 15-tal aktiviteter. Hur svårt skulle det vara att rensa upp i Boko Harandominerade områden? Är bara värmesökande och "kliniska" vapen till för dem som hotar USA:s ekonomiska intressen?

I grunden kan jag inte se någon annan framgångsväg, än att det satsas på ett formidabelt, skyddat utbildningsprogram, med efterföljande möjligheter till jobb och försörjning. Utbildning och självständiga människor är extremisternas värsta fiende.

Hustrun "trampar vatten" idag. Deltar i en PRO-aktivitet i nya simanläggningen. Dels har hon vattengymnastik, dels så simmar hon en del.

F.ö blev Max, älsta barnbarnet, väldigt glad för sina kuddar.

Mera hänt på bygden;

I går blev det klart med datumet för vår syskonträff. 15 november, efter en del lirkande fram och tillbaka.

Vi väntar redan. Brukar vara trevliga tillställningar. En hel del diskussioner och "tjöt" är adelsmärket.

Det har blivit vårt år i år. Midsommar, syskonträff och årets sista dag, Nyårsafton. Det gäller att hinna diska mellan varven!

I går hämtade vi två Ikeakassar med Björkved. Bokvedshögen är inte riktigt slut än, men vi ville testa Bjökveden. Testet föll väl ut, så det blir att tvinga sig till det sista i Bokveden. Längst ner, där vi är nu, ligger den älsta veden och det märks att den fått en del väder och vind. Veden är lätt och drar mot gråbrunt.

Den vita Björkveden är frestande.

Senaste veckan har varit en kavalkad av testosteronfyllda mediareportage om hur man jagar en eller flera "Ryska" u-båtar.

Att de aldrig lär sig.

1. Det är budgettider.

2. Vi har ny regering.

3. Flottan har gnomgått stora omstruktureringar(nedskärningar) den senaste 10-15-årsperioden.

Spetznaz grodmän! Det syns ju tydligt att de har hudfärgade dykardräkter och cyklop. Bilden är tagen i Östersjön, utanför Öland. Jag gick aldrig till media med den, för vi ville ha lugn och ro på vår semester.

Ovanpå detta, hörde jag på radion idag, att en U-båt i turisttrafik, finns i området. Det kanske förklarar varför "U-båten" på det beramade privatfotot var vit, eller silverfärgad.

Faktum är, att den enda U-båt som har kunnat påvisas, är U 137, som en full kapten gick på grund med i Blekinges skärgård. Allt annat har varit "indikationer".

Jag är inte mera blåögd, än att jag är övertygad om att vår skärgård penetreras av flera nationer. Östersjön är trång, svår att fly från, det gäller att hitta gömställen hos det "neutrala" Sverige.

Detta är naturligtvis inte den svenska marinledningen okunniga om och framför allt har de säkert aktiviteterna under kontroll. Även om en del uttalanden får en att tvivla.

Tror att vi ska vara glada för att aktivisten Karl Bildt är bortkopplad. Så fort något kunde identifieras som öster, så frossade han i självsäkra påståenden. Finns det någon politisk G-punkt, så var det den som blev stimulerad på honom.

Som någon amerikansk regeringstalsman sa: "Carl Bilt är en liten hund i en stor hunds kläder".

Man skulle naturligtvis kunna analysera och penetrera i all oändlighet, men jag okar bara inte.

Trött är vad man blir, när man tänker på spektaklet.