Vedholmen i Ås Tolken. En "öde ö".

När vi var ute och fiskade i förra veckan, så kom vi överens, Eric - yngsta barnbarnet och jag, att nästa gång han kom till oss, så skulle vi gå i land på en öde ö.

Ta med oss fika och ha det gott i största allmänhet. Han var entusiastisk.

Nu blir det, han kommer hit några dagar i nästa vecka innan de åker till Olofsbo en vecka.

Vädret ska bli tjänligt, ja riktigt sommarlikt. Svag vind och 25 grader varmt. Kommer väl att kännas ovant, men nån gång ska ju sommaren komma trots allt.

Tycker han att det är kul, så ska vi nog göra en övernattning på ön, senare i juli.

Ön ligger inte särskilt långt bort, några distansminuter med elmotor, men öde är den, oftast.

Under Ölandsveckan hade vi tänkt besöka en lite större öde ö, Blå Jungfrun. Hoppas han tycker det är spännande.

Vi skriver lite av historia i nästa vecka.

Älsta barnbarnet Max, ska överge sin mamma och flytta hemifrån.

Han och Cassandra, flickvännen, har fått en lägenhet på Dammsvedjan. ja en del äldre män kanske känner igen namnet.

Det var här Algots byggde hyreshus, som beboddes av Finska sömmerskor. Många finska sömmerskor, som blev en attraktion, för både Boråskillar och utsocknes.

Idag är en del av tjejerna med i PRO och samtalen kan ibland glida över på de här åren.

De finska tjejerna, som var med och skrev industrihistoria i Borås, blev mammor och sedemera mor-och farmödrar.

Lite stort att flytta hemifrån. På onsdag går flyttlasset och på måndag tar vi kärran med oss till IKEA. Efter Jönköpingsresan är middag beställd hos oss.

Ungdommarna åkte till Bråvallafestivalen i tisdags, skulle bl.a fira sitt jubileum, eftersom de träffades, ett tidigare år, på  just Bråvallafestivalen.

Kanske inte dröjer så länge tills vi ser en fjärde generatin födas. Vi har varit tidigt ute i vår släkt, så det skulle inte förvåna.

Den som lever får se.

Idag slår den stora plantan med rosa Jättevallmo rekord. 8 blommor utslagna, det kan nog inte bli fler eftersom de älsta börjar blotta frökapseln. Där är fyra plantor rosa till, men bara en av dem har gett knopp. Övriga ser lite taniga ut.

Har röda Jättevallmo också, som skymtar i bakgrunden, men de är inte så långt kommna ännu, men där är ordentligt med knopp.

På bilden kan man även skönja Prästkrage, Rosenkrage, Mariaklocka(i knopp), Jättedaggkåpa och oskarpt i bakgrunden Rosenvial(flerårig Luktärt.

Stadsresa idag. Ett eftermiddagsmöte med valberedningen i kommunalförbundet Region Sjuhärad. Egentligen arvodesfrågor. Inget upphetsande, en procentuppräkning överlag. Det här görs var fjärde år, därför blir procentsatserna lite högre än vad vi känner igen från vanliga avtalsförhandlingar. Media brukar göra rubriker på det, men är inte lika måna om att dividera med fyra(mandatperiodens år).

Över huvud taget är inte beloppen så höga. Det handlar inte om så många dagar på året, varken i direktionen eller beredningar mm.

Kanadagåsfamiljen simmade i kring i viken. Två vuxna och fem ungar.

En av ungarna avvek trots föräldrarnas lockrop.

Den sökte sig till en Kniphona som dök i närheten. Knipan var inte intresserad av nån kompis, så ungen blev ensam.

Det blev återförening med Kanadagässen  så småningom.

Att säga, att allt är sent i år är väl närmast ett understetement.

Idag har jag planterat ut Daliorna. De växer minst lika bra i växthuset, inte minst så här kalla försomrar. Det blåste, som vanligt och jag fick offra största stjälken på en Dalia, för att jag inte hade den tillräckligt uppbunden.

men ändå, nu är det bara att vänta på blommningen.

Astrarna har stått ute i rabatten i tre dagar. Verkar att må bra mycket bättre där, än i plantlådan.

Tagetesen har stått ute i en vecka och små knoppar har blivit större, ja, en del har t.o.m slagit ut.

En del annat har satts ut under senaste veckan, så i växthuset finns nu bara Tomater, Vinstocken, Basilika och ett 10-tal nysådder för kommande års fägring.

I övrigt är vi i fas nu, känns det som.

En liten fotorunda härom morgonen gav lite av varje. Ovan har vi den vilda avdelningen-(KLickeribilder)

• Vallmon hade vi med som frö från Öland för många år sedan, nu växer den lite varstans.
• Vi har en 5 meter bred dikesren mot vägen. En del är och filar med trimmare på sina renar, så fort det kommer något. Vi låter det växa fritt, till fromma för insekterna. Bergklint, Blåklockor, Prästkrage, Rödklöver och inte minst Lupiner. En vacker Lupin i gult och blått, dök upp i år. Tala om Midsommarblomster.
• Slåttergubben fick vi av en svåger, för väldigt länge sedan. Kommer också lite var stans.

Två långa rabatter mot vägen, ska grävas om. De fick lida mest för handikappet i höstas. Lika bra att gräva igenom och plantera tillbaka. Där växer även Renfana idag, den ska med varenda blad och knopp på komposten. Här kommer Renfana överallt i den öppna jorden. Spridning via komposten.

Vi sätter kanske några plantor ändå, i det vilda, där de inte gör nån skada utan bara kan vara till lyst.

Den uppmärksamme, märker att bild och text inte hänger ihop. Men vad gör det?

Så till det mera, lite odlade.

• En växt hustrun fått av en granne, tyvärr kommer jag inte ihåg vad den heter. Presstopp! Färgkulla heter den.
• Blommor från svärfars grav. Penséerna var helt nedätna av Rådjur, kort efter de sattes ut. När vi kom dit för att byta växter, hade de blivit så vackra så vi hade inte hjärta att slänga dem. de åkte ner i krukor och har blivit riktigt fina.
• Vad som har pollinerat Päronen kan jag inte begripa. Kallt och regn mesta blommningstiden, men det blir till att kartgallra.

Vid gårdagens sjörunda, så närmade sig ett oväder.

Solskenet förändrades fort och innan jag hann hem var regnet över mig. Ett ordentligt regn.

Först tog jag skydd under en stor Ask. När det lättade lite, hann jag till en av våra 350-400 år gamla Ekar.

Regnet avtog lite och jag satsade på hemgång. Två Mördarsniglar fick sätta livet till.

Vi har inte fått upp dem till oss. Eftersom de kommer efter vägen pågår bekämpningen där. Folk som är ute och går gör jobbet.

Gott, så länge vi slipper dem på tomten.

Det börjar arta sig nu, framför allt perennerna skvallrar om årstiden, även om de sju graderna vi hade på hemvägen natten till midsommardagen inte gav sommarkänsla.

Heladers eller Fritsa i folkmun, är sista anhalten på årets porpvandring.
Fritz Helander kom till Lövaskog1855. Han från Hillared men hustrun Maria Andersdotter var från Äspered.

När dottern Hilma Dorotea föddes arrenderade de 1/16 mantal på Kronogården.

Fritz var gårdfarihandlare, knalle,  och hustrun vävde, bl.a lakansväv, som maken sålde.

Gick väl inte så bra så de kom till backstugan nr 40.

Heleanders hade flera barn. En dotter for till Amerika och när bröderna var 15-16 år for även de.

När Fritz dog 1911, ville barnen ha över modern till sig.

Hon var då 79 år, Fritza-Maja.

När Frtza-Maja med sällskap skulle ge sig iväg fick de följande uppmuntrande ord på vägen;

"A, dä ä ente lönt du fa´ar, fôr dä blir ente nô aent än hajmat å de! Å så kôsta på frakta fôr dä".

Resan gick bra och hon kom till Amerika.

Om någon behöver en översättning, får vi ta det kommentarsvägen.

Ja, då var vår torpvandring 2015 slut.

Bara att gå tillbaka till bilen kvar.

Initiativet till torpvandringar är tacknämligt. Det ska Hembygdsföreningen ha allt beröm för.

Bo Lennart med sina kunskaper om bygden, dess historia och "di gamle", gör strapatserna intressanta och väl värda att utstå.

Får en känsla av, att liksom vi återvänder måna nästa år.

För det blir väl ett nästa år?

Det Öland, som oftast dyker upp i minnet, är stranden vid Kalmar sund och Blå Jungfrun, med morgondoppen.

Nu är tid och deltagare för årets Ölandsvecka klara.

Eric, yngsta barnbarnet, ska göra debut.

Efter att han sett lite bilder på sin bror Pontus och kusinen Max, från Öland, var det klarat. "Jag har bestämt mig, jag följer med till Öland".

Om dottern och kompisen Lotta dyker upp några dagar, är ungefär som Orsa kompani, de lämnar ingenting bestämt.

Den 12 juli om morgonen bär det i väg. Vi får se om det blir 05.00, som vi oftast har åkt, eller om Eric vill ligga nån timme till.

Vad som är bergfast, är frukost i Rydaholm. Mackor med skinka och stekt ägg och handelsstoppet vid COOP i Kalmar.

Sen är det broa som gäller och Eric kommer till ytterligare ett land, Öland.

Jo, han räknar på hur många länder han varit i. Grekland klarades av för några veckor sedan och nu ska han till ett land till, Öland.

Viktoriadagen förstör veckan, inte minst vad gäller konserter i slottsruinen. Så det blir vi utan, när vi åker nån vecka senare än vi brukar.

Vi har hittat en del aktiviteter, som säkert ska passa Eric. Bl.a Lådbilslandet och Eketorp med Vikingaspel tyckte han var toppen, eller som han gör numera, sätter tummen upp.