Tillsammans med Eklöv, är Lupinen den vanligaste blomman i vår midsommarstång. Lupinen växer frodigt, från Hallabron och in i vårt område. En gång sådd av Karl Hallabro, som därmed försåg kommande generationer med ögonfägnad och innehåll i midsommarstången. 

Midsommar på Nabben, firas på ett traditionsenligt sätt. En tradition, som skapades när området bara var bebott av några få nybyggare i början på 70-talet.

En festkommitté, vald av årsstämman, sköter förberedelserna.

Kl.10.00 samlas man för att klä och resa stången.

Från stångresningen kan nämnas, att för många år sedan hade vi en brandman som var stånggeneral och en åskådare som var gravt alkoholiserad.

När stången skulle resas, så bad brandmannen den andre att vara riktkarl, redan beskänkt som han var, det var ju midsommar.

Riktkarlen gick en bit bort. När man nästan fått upp stången, stannade resingen upp, därefter ett vickande på stången- och riktkarlen ramlade!

Detta har blivit en sann vandringssägen genom åren.

Brandmannen är död och riktkarlen har blivit en bättre människa, klarar t.o.m att ta ett glas, utan att det blir någon fortsättning.

Kl. 15.00 samlas vi för dans kring midsommarstången.

Lite av picnic, med kaffekorg och "förfriskningar".

Vi har haft två spelemän, de första åren brandmannen, därefter en mångårig sekreterare, som i år avlöses av kassörens fru.

En oanad talang, som inte behövde så mycket övertalning.

Sedan i fjol firar grannbyn, Lerbäck, ihop med oss.

Barnen går ju på samma dagis och skola.

Kvällen firas i mindre sällskap.

Vi har varit fyra par(familjer) som barnen sammanförde en gång i tiden, som turas om världskapet.

Barnen har idag egna barn och är inte så frekventa, utom i ett fall, som betyder att vi är tre par nu, det fjärde fyller sin altan med barn och barnbarn, som kommer tillresta från olika hörn av landet.

Midsommardagen brukar passera i stillhetens tecken, en uppladdning inför årsstämman på söndag.

I vassen har Skäggdoppingarna sitt bo. I fjol drog de fram två ungar till fullstorlek.

Härliga morgnar!

Nu känns det att sommaren är här.

Eftersom jag vaknar tidigt, så blir det en tur ner till sjön och fåren innan Nabben vaknat.

I går var jag nere redan kvart i sex.

Tittar efter fågelungar, men det har inte synts till några ännu.

Skäggdoppingen har bo i vassen, men tydligen inte kläckt ännu, precis som Skrakarna.

Rätt vad det var landade en Skarv mellan ett par vuxna Skrakar.

Vi har inte haft Skarvar i vår del av sjön tidigare.

Får Skarven som den vill, blir inte de nyfödda, så mycket mer än nyfödda.

Om den inte redan ställt till med massaker.

Fåren går trygga och äter av rikligheterna.

Hundkexen är snart slut och det verkar som de äter stjälkarna i år, det har jag inte lagt märke till tidigare.

En svart tacka bräker lite välkommnande och följer mig utefter stängslet, utan att våga ta direktkontakt.

Vattnet känns nästan ljummet, bara slöhet som gör att vi inte kommit i ännu.

Den här fibblan utgör Flanörens svepskäl, för att inte klippa gräset.

Skulle egentligen ha slagit gräset för länge sen, den här gången heter skälet röda fibblor.

De står i blom just nu, på delar av gräsmattan, långt i från hela.

De är så vackra och slår man så är de borta för i år.

Men i morgon åker de nog, får nöja mig med fotografierna.

   Fläckvis uppträder Fibblorna mycket rikligt och framför allt i kvällssolen, är de en mycket vacker syn.

Vi har varit i stan idag.

Jag hade en liten föärrättning på PRO och hustrun skulle till frissan.

Medan hon var där, tog jag mig en runda på stan och fotade skulpturer.

Kan någon förstå, jag hade fram till idag inte tagit en enda bild på Pinoccio!

Det blev många skulpturer, 23 om jag räknat rätt.

Ändå så rörde jag mig i en mycket liten radie från Sora torget räknat.

Det finns styvt 50 skulpturer, internationell elit trängs för att få bli representerade i Borås, Skulpturstaden.

Hela sommarhalvåret arrangeras skulpturvandringar.

Det var i samband med Pinoccioinstallationen som det tog fart, alla storheter ville vara här helt plötsligt, inget som överraskade kulturledningen i Borås.

Precis den effekt de räknat med.

Tänkte att "Dagens bild" skulle bestå av skulpturer, de närmaste tre veckorna.

Ska hustrun till frissan nån mer gång, så kanske det blir ett par månader.

Den här unge mannen upprörde mycket känslor när han startade sin promenad till Borås. 

En liten favorit. Ett tacklamm, med svarta sockor och svarta ringar runt ögonen och nyfiken. Ryamatta på bröstet. 

Båten kom i sjön idag.

Vi hjälptes åt, Max och jag.

Vi hade dragit upp den ganska långt i höstas, för det var högt vattenstånd.

Nu är vattenståndet lågt och därmed så blev det några lyftande innan den var i vattnet.

Ingen premiärtur, den återstår. Batteriet till elmotorn håller på att laddas.

Inget premiärdopp heller, ännu.

Vi har legat av oss.

För 20 år sedan gick vi i när det var 14 grader och tyckte att 18 var rena Medelhavet.

Men det är inte långt borta, morgondoppen är sköna, mitt på dagen kan kvitta.

Behöver man svalka sig, så har vi ju sjövatten uppdraget till tomten, bara att ducha.

Kvällsdoppet står inte morgondoppet långt efter.

Fåren fick nytt vatten och ovanstående bild kom till i samband med det.

Aklejorna går till nu, så det gäller att passa på att fylla vinterförråden med bilder.

Det här är den ursprungliga. 

Det är den här hagen, med sjöutsikt de ska till när de kommer i kväll. Gräset är så högt, så man kommer att få leta efter lammen. Bilden är från 14 juni i fjol.

Det har varit lite trångt i portgången med fåren i år.

Man kan inte klippa blöta får och andra sysslor har varit i vägen.

Men i skrivande stund sveper fårsaxen utefter kroppen på tackorna.

Senare i kväll kommer de.

Själv får jag inte så mycket nöje av dem de närmaste dagarna, ska till Vänersborg och budgetmöte i RF.

Mitt sista!

Jag har i och för sig tre vanliga möten kvar, men budgetmötet är lite av examen.

Ska väl kunna leverera en och annan rad och bild, från Fridas stad.

En knopps konvultioner.

På trädgårdsfronten är det under kontroll, allt känsligt är i jorden, resten väntar på mig till jag kommer hem

Det är fart på Dahliorna nu, de växer bra i sina krukor.

Den första Jättevallmon tappade knoppkapseln i eftermiddag, nu håller den på att veckla ut sig, lagom till morgondagens utlovade regn.

Men det är inemot 20-talet knoppar i olika stadier, så någon fröjd ska det nog bli.

Från början är den ett misshugg.

Trodde jag köpt tre sorters ettårig Vallmo, men en var flerårig och blommade först andra året.

Nu vill jag inte vara utan den.

Det skapar ryckighet, regnet.

Men man får springa mellan skurarna, det är ju som tur är,inget hö som ska torka.

Börjar se slutet på ett större projekt.

En perennrabatt, som inte genomkultiverats på minst 15 år.

Har tagit upp det som var av värde, Klippstånds, höga Malvor och Ålandsrot.

Planterar tillbaka efterhand. Men där är så gott om plats, så trots alla sådder så blir det plats över.

Luktärtorna ska stå efter ett 5 meter långt nät.

Framför, Liljor och Dahlior.

Under morgondagen ska det nog vara presentabelt.

Sätter kanter av tryckinpregnerat virke.

Mycket lättare att att arbeta då.

Ska snart åka in till stan, för möte med kommunens arvodesberedning.

Det har blivit lite i elfte timmen, kommunstyrelsen vill ha det färdiga förslaget på måndag.

Vi började i måndags och fortsätter idag.

Mycket blir som det varit, men 10 kommundelsnämnder slås samman till 3 och så tar man över stora delar av socialnämndens arbete.

Vi får också en ny arbetslivsnämnd, som har många olika verksamhetsområden.

De tre nya nämnderna kommer att heta stadsdelsnämnder och det blir ett redigt dagsverke att ratta dem.

Vi är inte riktigt överens om arvoderingen.

Tror att det löser sig om man löser det med frikostigare regler för förlorad arbetsförtjänst.

Några vill höja kommunalrådslönerna, utöver den årliga uppräkningen.

Vid förra mötet var det övervägande tveksamt, men jag tror de trummat ihop en majoritet tills idag.

Jag och mitt parti ser inget skäl att höja lönerna mer än för kommunens anställda i övrigt.

Det kommer säkert att ta sina modiga 4-5 timmar, med några avbrott för att ringa hem och fråga.

Jag är ganska trygg i mina utgångspunkter och mitt partis uppfattning.

Härom dagen, när jag kom ner till komposten, för att uträtta lilla behovet, fick jag se några sniglar. Såna med snäckor på ryggen, långt från de skräckinjagande mördarsniglarna.

De var vackra, de var många.

Hade redan ett par dagar tidigare sett ett par stycken, när jag nykultiverade flerårsland.

De var minst 10 stycken och jag hämtade kameran.

Lite dåligt ljus, men ett flertal bilder blev skarpa.

Blir nog inte sista gången jag visar snigelbilder på denna sidan.

Snigeln på bilden kommer smygande på en Solrosstock.

Fler macron här.