Utanför övre gården på Lerbäck, står den här trädgårdsprydnaden, en släde.

Lerbäcksrundan, går vi Söderut, i motsats till Askanäsrundan, som anträds norrut.

E1:an den tredje, som är längre, går österut.

Och i väster har vi sjön.

Idag tog vi Lerbäcksrundan.

Lerbäck, var från början en gård, på vars marker det styckats av tomter och växt upp en by.

Liksom här på Nabben, där torpet med samma namn var ursprungsfastighet.

Askanäs har inte fått uppleva några avstyckningar, men så kommer sannolikt att ske.

Men inte för fritids-eller åretruntboende, utan några hästgårdar med anslående utsikt mot Tolken.

Stengärdesgårdar finns det gott om även på Lerbäcksrundan, eller som man säger i trakten, "stennmura".

Boken ska ju växa med kraftig vacker stam, men här är en spretebok.

En av våra ekar, med sina knotiga grenar, Ekens livstid delas in i olika skeenden och denna står i den 200-årsperiod, som föregår åldersnedbrytningen.

Lerbäcksrundan är mer enehanda än Askanäskollegan.

Rätt mycket asfaltsväg, väg med tät skog på båda sidor.

Egentligen blir det inte mycket upplevelse förrän man kommer ner till sjön.

Då är vi väldigt nära Nabbens sydvästra delar.

Den riktiga sjökontakten får man inte förrän inne på Nabben.

Fårhagar, badstrand och båtplatser omgivna av vackra vyer.

En inte helt obekant vy för bloggens följare. 

Det går en klar gräns mellan sol och skugga.

Hägnagärde har tappat mycket av sin tidigare höstskrud.

Mösaviken hade lite is längst in. Fågelaktiviteten återvänder inte förrän till våren.  

När löven faller, så ser man allt mer av Sundholmens slottsruin.

Hustrun ligger minst steget före mesta tiden när vi går.

Väl hemma, slog det mig att det går ju och göra en bild av växthuset i motljus.

Det här har inte varit det mest lättarbetade jordbrukslandskapet. Åtskilliga kilometer stenmurar, vittnar om att ryggar har ömmat och armar värkt genom åren.

Askanäsrundan, är ett av våra promenadalternativ.

Den går genom ett skiftande landskap, granskog, ljusa bokskogspartier och ett avtagande jordbrukslandskap.

Karaktärsbilden för Askanäsrundan, en sammanhängande Bokskog. Den är som vackrast om våren, men hösten skäms inte heller för sig.

På sina ställen hänger lövträden ut som draperier. Hasseln har hyggligt behållt sin grönska, genom flera tuffa frostnätter.

Det börjar skvallra i lanskapet om att antalet mular och klövar är mindre nu än förr och på sina håll har de uteblivit helt de senaste åren. Dröjer säkert inte länge innan slyt gör sitt intåg.

Sluttningen på mittenbilden, kommer till våren att bjuda på en formidabel Visippsäng.

Gården Askanäs och deras granne, Bodins, ligger helt nära sjön, vackert så det förslår. Det är gårdar med många hus, ovan kan vi se Bodins jordkällare, med vagnslider ovanpå och Askanäs undantagsstuga.

Den rena skogen har även den sin tjusning. Rötter och stubbar, mjuka mosslandskap och byggnadskonst, som man kan undra om den överlever vintern.

Genom åren har man haft olika sätt, att informera på.

En milsten, var ju ett tidigt använt tecken. Vi snuddar vid en sockengräns, men även en kommungräns. Tvärred ligger i Ulricehamns kommun, Äspered i Borås stad.

Skyltarna in till vår by, förtäljer att man kommer in på Nabbaviksvägen om man svänger vänster. Vidare att området heter Nabben, det är privat väg och närmast marken en till saluskylt för en fastighet.

På stora vägen, mötte vi en granne, som med sin traktor, transporterade vedklyven till reparation, någonstans i Tvärred.

Mitt för vår stora avtagsväg, ligger en bondesåg.

Den tillhör Askanäs, men används inte numera.

Inger lever, men orkar inte, Åke Är död sedan några år.

Jag har själv köpt virke av Åke, sågat med en enkel klinga.

Hustrun stavade på hela tiden och har en princip, hon väntar inte på mig när jag fotar, då tappar hon rytmen. På det viset är jag ständigt på jakt i kapp henne och dagens målsättning, att sista gången vara i kapp på vår uppfart, grusades av några grannar som skördade granris till en blomsteraffär.

Vaknade tidigt i morse, med halsont och kände mig allmänt risig.

Hustrun har varit sån i ett par dagar nu.

Förmodligen Erik som smittade oss.

Efter kaffe och lite tilltugg så rättade det upp sig.

Det var en dålig dag att vara sjuk på.

Lite jobb på PRO-expeditionen, datacirkel, som snart ska starta.

Men framför allt har vi en inbjudan för två personer till Inovatum i Trollhättan och förhandsvisning av Cornelisfilmen.

Det är den sista inbjudan jag rimligen kommer att få, så det gäller att stå på benen.

Som om inte förkylningen varit nog, så glömde jag plånboken hemma, med kända konsekvenser för parkering och matintag.

Det gäller att se det som en prövning.

Ett lätt regn faller över Nabben och Flanörens närmiljö.

Erik sitter vid datorn och tittar på Pippi Långstrump.

DVD-skivor lånade på stadsbiblioteket.

Vi skulle ju egentligen haft yttre tjänst, sätta upp fågelmatare och plantera lökar.

Regnet är ändå välkommet, för det tar bort snön.

Så, i eftermiddag ska jag ta upp de sista Dahliarötterna, som fortfarande är i jorden.

På samma ställe ska lökarna ner.

Det är intressant att följa Eriks utveckling.

Just nu tycker han om att följa olika lnjer, raka och krokiga.

En Pizzaslicer fungerar alldeles utmärkt.som fordon på linjernas väg.

Bildlöst inlägg, men det ska vi råda bot på, framgent.

Hösten är en härlig fototid.

Svårigheten är att inte bara ta de där smäktande bilderna, men det är svårt att låta bli.

Den här höstveckan har bjudit på både och.

Både bilder av hösten och smäktande återgivning.

Dagens bild blir den sista på temat, men inte nödvändigtvis den sista höstbilden.

Bilden tagen från badplatsen och man kan bl.a skymta Sundholmens slottsruin.

Hemma igen, kan man konstatera, att nu blir det inga Vänersborgsresor till Regionfullmäktige mer.

När jag slutade efter 21 år i Borås kommunfullmäktige, kan jag inte minnas att det kändes något särskilt, hösten 1994.

16 år kvar till pension, så tänkte man andra tankar.

Regionfullmäktige, i den nybildade regionen Västra Götaland var något annat.

Verksamheten var så mycket mer omfattande, med sjukvården för 1,5 miloner människor, restaurera och bygga ut infrastruktur och kollektivtrafik, skapa ett kulturutbud och kulturverksamhet även utanför de största tätorterna.

Lyfta miljöfrågorna, från tillsyn och brandkårsutryckningar, till helhetssyn och strategier för ett hållbart samhälle.

Efter de första årens revirpinkande, vi och dom, så har vi blivit regionen.

Sjukvårdsuppdraget skiljer sig inte från Landstingen, vi har samma problem.

Men på området Tillväxt och utveckling; Regionutveckling, kultur och miljö, har vi blivit ett flitigt utnyttjat studieobjekt.

Vi har varit framgångsrika, mycket av det ser vi inte ute i bygderna ännu. Sånt här arbete är långsiktigt.

Men t.ex kollektivtrafiken kommer att övergå helt i regionens ägo och kontroll inom ett par år.

Många spännande projekt är i gång ute i regiondelarna. En del av dem kommer att falla väl ut och ge arbete och fritidsverksamhet.

Inovatum, Espira, Gotia park och Norra Älvstranden är utvecklingscentrum som kommer att betyda mycket för regioninnevånarna i framtiden.

I framtidsröret ligger också stora satsningar på infrastrukturen. Götalandsbana, dubbelspår mot Norge, järnvägsbro och dubbelspår till Göteborgs hamn.

Störst av dem alla, Västlänken i Göteborg, som är nykeln till ett effektivt utnyttjande av övrig infrastruktur.

Vid årsskiftet blir regionen på riktigt, hittills har det bara varit försök.

Vi var 17 ledamöter, som avgick igår och har varit med hela tiden.

Det är med stor stolthet vi lämnar över.

De 12 åren i Västragötalandsregionens ledning, kommer inte att skiljas från kroppen. De blir näst intill som en kroppsdel.

Nästan halva fullmäktige byttes ut.

71 ledamöter återkommer inte till den nyvalda församlingen.

Vi var 17 som suttit hela regionens livstid, 12 år.

Det var känslosamt, inte få träffa alla dessa fantastiska människor mer, i alla fall inte i det här sammanhanget.

Ett litet paket och en blomma.

Blir paketöppning när jag kommer hem i kväll.

Kent Johansson, som började 1977 i Landstinget Skaraborg, talade å de avgågnas vägnar, med att teckna en bild av regionens utveckling, från försök till på riktigt.

Göterborgssymfonikerna, i alla fall en liten del står för kulturinslaget.

Nu ska det avslutas med lunch och så har vi lte frågor kvar att avhandla i eftermiddag.

Nu kan vi se grannens igen!

Förhållandet till Martin Luter och hans moral, är inte alltid okomplicerat, så det blev lite trädgårdsarbete, allmäntillståndet till trots.

Det blev en ordentlig grönmassa av Luktärterna.

Känner mig lite bättre idag.

Martin Luter pockar och kroppen lyder.

Dahlior nedklippta, Luktärter nedrivna och uppryckta.

Astrarna får vänta, de tar med sig så mycket frusen jord. Mildväder på gång, t.o.m regn, ser det ut som.

Har ett varmvindselement i växthuset, men nu har jag dragit ur sladden, för frosten har gett sig för tillfället.

Samlade ihop alla stödkäppar av bambu, olika storlekar, och bar ner till växthuset. Det blev en ordentlig "böla".

Rosenskärorna nedklippta. De blev inte riktigt fina i år, så där rikblommande med sitt skira bladverk. Bladverket har väl gått an, men alldeles för lite blommor.

Säger bara 17:de juli.

Inte bara badsäsongen tog slut efter det datumet. Skitväder.

Dahlior som i går morse stod fina med rimfrost i håret, snorade betydligt idag.

   Prins Walliant, med rimfrost i håret, igår. Idag var den inte mycket för världen.

Efter middagen ska vi dra ihop och köra till komposten.

Lite komplicerat, då vi håller på att bygga ny kompost. Den är inte färdig än, så det får bli en mellanstation. Ja det har det varit ett bra tag nu, så det närmar sig snabbt en kubikmeter.

Till våren är det hanterbart.

Gamla komposten får lämna plats för ena sidan av en Dahliaallé ner till vedboden.

Valrörelsen gjorde, att projekten har hopat sig. Man tror man ska hinna, men icke. Det är lika dant varje valår.

Det var nog det sista med så stort engagemang.

Morgonsolen börjar smälta rimfrosten på den gula Rudbeckian. De gula ser ut att stå sig bäst i år. 

Har börjat mata fåglarna, de får nöja sig med blomsterfat och en tallrik, tills ställningen rests och matarna kan hängas upp.

Det blir väl tid till det efter Regionfullmäktige måndag-tisdag.