Tomtelyktan står kvar från i går. Då var den en signal till Tomten, att här finns det de som väntar på honom.

Efter gårdagens frosseri, kändes behovet särskilt påkallat, att komma ut och röra på sig.

Vi rörde lite extra mycket på oss, genom att klippa Askanäs-och Lerbäcksrundorna i ett svep.

Sex-sju välbehövliga kilometer.

Ett mycket lätt snöfall med mindre lätt blåst och tolv minusgrader, var de yttre omständigheterna.

Egentligen inget anmärkningsvärt som hände under rundan.

Skulle väl vara det då, att i ett hus, där det bor en esam kvinna, var "Julbocken" på besök.

Som vanligt fick jag jobba mig ikapp hustrun efter fotoutflykter.

Mot slutet av rundan, kom vi ner till sjön.

Nu har det hänt, som jag med bävan har väntat på.

Vattnet har gått upp på isen och det har frusit igen.

Knäppte lite under fötterna eftersom det har bildats en centimetertjock luftspalt.

Återstår att se om den tjucka underisen klarar sig, eller om den börjar "ruttna".

Kanske, kanske klarar det sig då den inte omsveps helt av vatten, som den gjorde i fjol.

Snötäcket var packat så det var lättframkomligt.

Isfiske i morgon är en möjlighet, men nordan är ingen bra fiskevind.

Klickeribilder.

Det är ett ständigt jagande i kapp, på våra promenader, efter fotoavstickare.

Efter att jag skottat och hustrun varit in till stan för avtalat läkarbesök, tog vi en Askanäsrunda.

Mycket snö nu. Vackra vyer. Fotofingret hinner aldrig ha någon vante på.

Nu är det inte många centimeter snö till som behövs, för att förra vinterns största snödjup är nått.

Det blir en sån frid i ett snötyngt landskap.

Röken söker sig upp mot himlen, från de få aktiva skorstenar vi passerar.

För dagen hade hustrun en effektfullt röd jacka på sig.

Det blir många bilder bakifrån. Hon håller sin takt och jag får försöka komma i kapp efter fotoavstickare.

En svag decembersol arbetade sig upp ovanför trädtopparna, men hade svårt att hitta ned.

Väl hemma igen, så gäller Stollenbak.

Skulle varit klar, men nån fördel ska man ju ha av att vara penssionär.

Att kunna skjuta till morgondagen, vad inte mamma hinner med idag.

Inte något liv på sjön. Det är kämpigt att ta sig dit och även förflytta sig på den, med det snödjup vi har. Vi har talat om att köra slingor med snöslungor, för att kunna fiska. 

"Stöpa korv och stoppa ljus", sa hon den lika nyblivna drottningen som nya bekantskapen med svenska språket, Köningin Silvia.

Vi har inte stöpt ljus, det gjorde vi ibland, tidigare.

Däremot är korv och köttbullar färdiga.

Bara Stollen återstår på bakfronten. Den tar vi i morgon. Småkakorna blir färdiga under dagen.

I eftermiddag ska vi till dottern.

Hon ska ha "uppackning"*. Ringde sent i natt, efter mycket strul med flyg nere i Europa, hon kunde inte hålla sig, utan ville ha utdelning i dag.

Man är inte trögbedd, hon vet vad pappa vill ha.

F.ö är det ändrade planer, hon åker inte ner nu i veckan, utan mellan jul och nyår. Någon matartrumma, som skulle till Tyskland för reparation.

I förmiddags, knackade det på dörren.

Utanför står en grannfru, som arbetar på Swedish Match. I famnen en låda med företagets produkter, tändstickor i olika former, tändbriketter m.m

En trevlig överraskning, så nu gäller det att tända på lite extra!

Egentligen skulle vi tagit en Askanäsrunda idag, ja jag hade t.o.m planerat att gå ut och fiska.

Men blåst och lite snö i luften, ger ändrade planer.

Nu får man se fram emot premiärmåltid på nystppade korven.

* Uppackning var ett känt begerpp i Borås i äldre tider.

Grossister kom och presenterade sina produkter i några salar i Folkets hus.

De låg just upppackade.

M 36,3 (+6,2)
S 26,7 (-4,0)
MP 10,4 (+3,1)
FP 7,3 (+0,2)
C 5,8 (-0,8)
V 5,1 (-0,5)
KD 3,2 (-2,4)
SD 4,6 (-1,1)

Ingen rolig läsning.

Men hallå! Är det ingen som reagerar, på det historiska trendbrottet.

S minskar, minskar kraftigt och V hämtar inte upp det, tappar t.o.m en halvprocent.

Att enbart vara radikala till vänster om ett 25%-parti, kan det va nåt?

Kan inte alla karriärsugna, tysta och välanpassde inse, att nu finns det snart inget kvar att karriära i?

Som jag ser det, om man är anhängare av solidaritet och rättvisa, så behövs en grundlig diskussion om vad dagens och morgondagens verklighet ställer för krav på Vänstern.

Jag tror inte, att i varje läge känna sig präktig för att ha sagt rätt saker, ställt de rätta kraven, gör någon människa där ute glad.

Ska solidaritet och rättvisa även framgent vara ledstjärnor, så måste det ske i en form och med visioner, som samlar många.

Vem vill vara ett 5%-parti, utan makt, men säger de rätta sakerna, som ingen bryr sig om?

Ja, jag vet, det är inget arbete för lata.

På Ölands Allvar, får man mycket himmel.

Bilden är från en liten vandring på Allvaret, i höjd med Gårdby.

Vi var ett sällskap som hade rustat oss för picnic.

En härlig dag.

Mera himleskt finner du hos Petunia.

Förväntansfulla. Lite kaffe och personalchefen, som berättar om läget.

Igår samlades ett 50-tal pensionärer på Parker Hannifin i Borås.

Det var rekord, men så var det också ett 15-tal som liksom mig slutade i samband med lågkonjunkturen.

Gänget är lite spralligt när vi träffas, många har sett fram mot det här en längre tid.

Det fanns de som gjort mer än 15 julluncher!

För egen del så är det många minnen som poppar upp.

Under mina 25 år som metallordförande, hade man ju en alldeles speciell relation till de flesta.

Försäkringsfrågor, ackordspriser, smått och stort.

Goa gubbar, två gamla uvar. George Ristov och Edvard Felijician, med ett 30-tal år på företaget, innan de blev "statsanställda".

Eventet började med en dragning om läget och vad som hänt sedan sist.

Det rör på sig nu, orderingången är i stigande, 12 miljoner i veckan mot 3, när det var som sämst, men den var 18 miljoner innan det vände.

Låt vara att det var mycket luft i den höga siffran.

Lönsamheten hade ökat, jämfört med förra högkonjunkturen.

Främsta förklaringen var, att man inte belagt maskinerna så hårt, med bl.a helgskift, köpt nya maskiner och tagit hem sånt som körts på lego.

Redan när detta var verklighet, var vi många som ifrågasatte, skönt att misstag rättas till.

När det blev dags för verkstadsvisning, så gjorde jag en egen tur, många att prata med. Som alltid vid uppgångar, så var det glada miner, några hade fått komma tillbaka efter uppsägningar.

Ute i godsavsändningen hade man en röd! julgran.

En chef påstod att det var för att jag skulle komma.

Trot den som vill.

Jonny och Mikael, glada när månadslöneavtalet var i hamn. 

Träffade på mina gamla förhandlarkompisar, Mikael och Jonny. De var glada.

Dagen innan hade man äntligen blivit klara med ett månadslönesystem.

Formen och principen var klar, men nu återstår att ge det ett innehåll.

T.v baseras det på det gamla lönesystemet, som jag under 90-talet kallade för det nya lönesystemet.

Efter drygt en timme i verkstaden, så var ett julbord uppdukat.

Matglädjen har inte dämpats med åldern.

Ett härligt surr runt borden, som framåt 14-tiden avtog, genom att folk började bryta upp.

Nästa år så ses vi igen.

Innan det blev dags att åka hem, hade vi lite glögg, pepparkakor och ost på PRO tillsammans med styrelsen och tjejerna som håller i gång PRO-caféet på Sparregatan.

Glöggen tog slut och vi hade en avspänd och trevlig samvaro.

Tjejerna gör ett mycket bra arbetet och kaféet är väldigt uppskattat.

Många tjejer i PRO. Här trivs styrelse och kaféegänget med lite ost och glögg. 

Tittade, för en stund sedan in på vänsterbloggarnas inlägg senaste dygnet.

Var spänd på reaktionen, på Stig Henrikssons utspel i morse.

Vad hittar jag?

Ingenting!

Förlåt Jinge, du är ensam, men å andra sidan positiv till det Sig H talar om.

Den skrämda djurflocken på savannen och bunkermentaliteten kan inte uttryckas bättre.

1956, när ryssarna slog ner ett uppror i Ungern, tog det tre veckor tills Ny Dag kommenterade. Den gången väntade man på "sanningen" från Moskva.

Hörde på radion, under morgonen, att Stig Henriksson(v) i Fagersta, uppmanat hela V:s partiledning, att ställa sina platser till förfogande.

Stig vet vad han talar om, har lett Vänsterpartiet i Fagersta i tre val som gett egen majoritet.

Jag känner stor sympati för Stig, har i mångt och mycket samma ingångar i politiken som honom.

Han liksom andra, lyfter fram det fenomen, att vår nuvarande ledning hukar, livrädda för att sticka ut, alla vill bli omvalda på nästa kongress, bunkergäng är ett redan tidigare känt begrepp.

Många av de som hukar är unga.

Har aldrig inom vänstern, varit med om en så impotent ungdomsgeneration.

Inget storm unt drung, inga rebeller, utan Kominternkonformism dyker upp som jämförelse.

Stig Henriksson, på Kommun-och landstingsdagar i Borås för ett par år sedan.

Vägval vänster skrämde skiten ur en hel generation, man betedde sig som en hotad djurflock, trängande sig tätt tätt ihop.

Anmärkningsvärt, är bara förnamnet, när landets enda oppositionsparti, värt namnet, är så uddlöst.

Mest -nej, återställ, gå tillbaka till något som ofta inte ens fungerade bra då.

Visionerna, vad vill man ha för samhälle, är som bortblåsta.

Det är deprimerande, jag har ägnat mig åt partiet i olika former, sen jag var 17 år.

Vi verkar vara tillbaka där vi var när jag gick med i partiet.

Då var man förlamade, efter att Komintern upplösts och man inte visste vilka signaler man skulle lyssna på.

På 70 och 80-talet lades grunden, till de framgångar vi hade på 90-talet.

Många misstag gjordes, sekterism och oppurtunism fick stor plats emellanåt, men huvudspåret ledde rätt.

Men ett stort misstag begicks, som lett fram till dagens situation;

Man gjorde inte upp med Kominterntradition, Leninism och Kommunismen i den form som "realsocialismen" gett den.

C H Hermansson fick mycket nationellt och internationellt beröm, för att han lyckats manöverera partiet oskadat till ett Vänsterparti.

Men det var en sak man glömde, det var fortfarande legitimt att vara kommunist.

Stig H formulerar träffsäkert; " En allvarligt sjuk patient, utan sjukdomsinsikt".

Ida Gabrilesson, i framtidskommissionen bekräftar, genom att påstå, att "det handlar om hur vår organisation ska hantera det nya läget".

Det bådar inte gott inför kommisionens rapport.

Det här är inte ett organisationsproblem, utan ett strukturproblem.

River man inte upp med rötterna, så riskerar gammal bråte att bli liggande kvar.

Fortsättning kommer att följa.