Höstfärgerna börjar bli lite murriga, men idag var det ett härligt fotoljus, så det gick att klämma fram rätt mycket höst i bilderna.

Bilder på temat LJUS.

I natt hade vi lite frost igen, knappt en grad, men det var is på bilrutorna.

I skrivande stund får jag ett samtal från Hustruns två systrar, som är på väg hit för att gratulera henne på 65-årsdagen.

Nattfrosten till trots, så stretar en del sommarblommor på.

Inta bara Sländorna härom dagen.

Blommorna får bli min hyllning i cyberspace till hustruns intåg de "riktiga" pensionärerna.

De flyger in över oss i hyggliga formationer.

Vi har tydligen ett Trandrag om hösten.

Några dagar i Oktober flyger de över här.

Ömsom väster, ömsom öster om oss.

De har gemensamt, att de håller lite drygt behändigt fotoavstånd.

Får zooma en hel del för att de ska synas på bild.

I går var första dagen vi såg dem. Förmodligen fortsätter det idag.

Varje flock har samma beteende. De kommer i V-form, men när de får se Åsunden, så uppstår en stunds förvirring, de skingras och flyger runt något eller några varv, sen verkar de hitta riktningen och fortsätter.

En del år hör vi dem bara, ovan låga moln med eller utan regn.

Plötsligt uppstår stora förvirringen.

Sen hittar de tydligen riktningen och flyger mot värmen och ljuset.

Klickar du på bilderna, blir de lite större.

Sitter just nu i Svenljunga, på Borås Bil. Bilen servas, 11.000 mil. En liten service, men de ska fixa en liten skada på bakluckan också. Fylla i lite färg.

Svenljunga kallas i folkmun för Texas. Det har väl gått vilt till genom historien och så följer man upp, med att härbärgera ett Bandidosgäng i dag. Jag vet inte riktigt om de är ute eller inne just nu för det brukar genomföras razzior då och då, med resultat att alltid någon eller några får skaka galler.

Resan hit skedde i spöregn och kolsvarata vägar. Tur att det låg löv på asfalten, så man hade något att hålla sig till.

På tal om Texas;
Hörde på radion, att Sahra Palin kastat in handduken inför nomineringen till republikansk preesidentkandidat. Synd, men hon har väl tjänat mer, under behagligare former, i media. Synd, därför att det hade blivit en lätt runda för Obama.

Får han en mera mitteninriktad motståndare, så måste även Obama orientera sig dit och 4 år av fortsatt besvikelse följer.

Jag vet, att det är mest skådespel, men det handlar ändå om hur världens mest skuldsatta nation ska styras.

Med lite humor, skulle man kunna säga; sätt en kines på USA:s presidentstol, så blir om inte annat vägarna till nya lån lite kortare.

Det ska börjas i tid....

Förra hösten tog jag kontakt med ett röjarlag, bestående av arbetshandikappade ungdommar. Vi, i samfälligheten, behöver hjälp med röjning av vår samfällda mark.

Fåren har gått i hela området tidigare, men två hagar, de största i yta, men inte så mycket gräs, har vi slutat beta. Slyet tar snabbt över.

Jag har inte hjärta, att låta tackor med diande lamm gå och gnaga bark, som huvudsaklig föda.

Hade de fått en större giva kraftfoder varje dag, så hade situationen varit en annan.

Men nu betar vi inte de två områdena och slyet växer fritt.

Lagledaren skulle komma hit i januari och titta på jobbet. men alla vet hur vintern var, för mycket snö för att komma ut och få en rimlig uppfattning om arbetsmängden.

På sensommaren, började jag söka dem igen. mellan förra kontakten och nu ligger en större organisationsförändring i Borås kommun.

Det tog sin rundliga tid, innan man hittat hemvisten för gänget, det nya arbetslivskontoret, "daglig verksamhet". Bra så långt, men sen skulle jag ha tag på rätt person.

Idag blev det närkontakt av tredje graden.

De kan t.o.m komma ut i eftermiddag och titta.

De är billiga och sen tycker jag det är bra att kunna hjälpa till att hitta arbetsuppgifter åt dem. Alla behövs.

Vi har pengar för c:a 10 dagar, får se om det räcker eller vi kanske får lägga upp en rullande plan, över flera år. Tar vi slyet var tredje år, så ska vi nog hålla det stången.

 En bra balans mellan grovt och fint, då gör det kanjobb, Fåren.

Vän av ordning kanske undrar, varför gör ni inte jobbet själva?

Vi har gjort det tidigare, men medelåldern i samfälligheten ökar, vi har så många fasta arbetsuppgifter som ligger på de aktiva, så det blir inte många timmar kvar. Varje fastighet ska göra 12 timmar om året, men kan köpa sig fria.

Sen har det blivit en tendens, som irriterat; De som haterar röjsågar, hanterar dem ibland ganska illa och de röjer i första hand i egenintresse(utsikt, röjer runt sin egen tomt och liknande), det fungerar ju inte för hela samfälligheten.

En fördel till med röjarlaget är, att de gör som vi säger, släpper upp träd, utan hänsyn till den ene eller andres utsikt.

Här är mycket vatten i vår långa sluttning ner mot sjön, som ska sugas upp för att tomterna i den nedre delen av området inte ska dränkas.

Vallskörd, den sista September förbryllar en Flanör med agrar anknytning, daterad 1950-tal.

Efter fredagsbestyren, PRO-expeditionen, handla och äta på Coop, så styrde vi mot Fotskäl i går eftermiddag.

En fantastisk höstdag, solen sken även om det låg ett dis i luften.

De senaste dagarna har jag sett att bönderna slagit vallarna, gräset har legat på skår. I går, med det fina vädret, var man ute och vände gräset.

För mig är detta galna världen. Skörda vall sista September!

Nu är det i och för sig ingen vanlig höskörd, det slagna ska bli ensilage.

Jag ville dokumentera vallsörden sista September, så när jag fick se en bonde som var ute och vände, så stannade vi och jag slog mig i samspråk med honom och han ställde gärna upp på fotografering.

Han var några år yngre än mig, men vi hade ändå gemensamma erfarenheter från höskörd i mitten av juni och sen fick korna gå på efterbetet.

Ett av skälen till att man fodrade mer med skördat foder nu, var att djuren trampade sönder vallarna. Den här blöta hösten, kan man ju förstå argumentet.

Vi var egentligen på väg till en f.d arbetskamrat till hustrun, där vi hämtat äpplen flera höstar.

Hon hade rikligt med äpplen, vi plockade några kassar innan det blev fika i trädgården. Det blev en fikapaus modell längre, för de hade en hel del att tala om, nu när de inte träffas mer än en gång om året. Under tiden kom de tre döttrarna hem från sina skolor, i omvänd ålderordning, den yngsta först.

De bor härligt, "gröna vågare" som de är. Utflyttade från Göteborg.

Fotskäl ligger i Marks kommun och på vägen dit passerar man Surteby kattunga kyrka. Varför nämnde jag det? Tycker namnet är kul.

Även på vägen hem körde vi förbi åkrar med pågående vallskörd.

Högskolan i Borås ordnar under hösten 5 kvällar med föreläsningar på temat "Hur ska vi leva tillsammans"?

I går var det premiär, med Håkan Arvidsson, som talade om Vänster-Höger, då och nu.

Det blev mycket då. Då var inte 68, utan 16-1700-tal. Mycket intressant, han har gedigna kunskaper och en stor förmåga att mejsla ut det viktiga.

Revolutionerna i England och Frankrike tog stora delar av föredraget.

Han pekade på att det var dessa som är grunden till vårt statsskick i Europa och USA.

Den mest intressanta delen, tycker jag, var när han resonerade runt Vänsterns stora historiska  problen, rent filosofiskt, med att få frihet och jämlikhet, att inte motverka varandra. Kollektivet kontra individen.

Jag hade förväntat mig mer om det han själv varit med om, den utveckling vi själva upplevt.

Lite trött, konstaterade han att borgarna kom till-och lyckas behålla makten när man började föra socialdemokratisk politik.

Över huvud taget verkade han resignerad.

Detta till trots, kommer han ut med en bok, som behandlar integration och sekularisering i 5 länder, i nästa vecka.

Jag påtalade, till honom, att jag förväntat mig mer om varför vänstern i vid mening, mer eller mindre gått i väggen, när de stora folkrörelserna, baserade på stora arbetsplatser, likaratade boendeförhållanden, barnen gick  i samma skola och i övrigt lätt att definiera klasstillhörighet, började luckras upp.

Där tror jag förklaringen till dagens borgerliga domionans finns att hitta.

När utbildningsnivå stigit, har vi inte gett människorna mer egenmakt, utan tuffat på i offentlig regi.

I stället för mer gemenskap, fick vi större klasskillnader och ett splittrat samhälle.

Vänstern i vid mening, inte minst mitt eget parti, har alltid kört, det Marx definierade som Trasproletariatet framför sig. Bara för att en liten grupp, har låg utbildningsnivå och sämre bostadsförhållanden, kunde man inte utveckla gemenskap och inflytande för de många.

Ja, så är det faktiskt. När mer än 50% får en högskoleutbildning, kan vi inte använda detta till att öka kraften i gemensamma intressen och inflytande, därför att inte alla kan vara med.

Men jag är väl också lite resignerad.

Den 17 oktober kommer Johan Lönnroth och lite senare Bo Rothstein, det ska jag inte missa.  Ulla Ekström von Essen och Lena Wägnerud ska också bli intressanta att lyssna på.

Tror jag kommer bli mer till freds med Lönnroth än med  Håkan Arvidsson.

Lite vid sidan om:

Håkan Arvidsson, liksom flera andra svenska vänsterintelektuella jobbade under 80-talet på Roskilde universitet, RUC, i Danmark.

Någon gång, 86-87, var jag inbjuden till ett 2-dagarsseminarium om hur inflytandet över banker, försäkringsbolag och övrig näringsverksamhet skulle kunna öka.

De svenska löntagarfonderna stod i centrum.

Jag blev inbjuden för att tala om löntagarfonderna i ett vänsterperspektiv.

Fick också skriva en uppsats, som presenterades i en sammanställning med alla som deltog.

Den gamle metallaren klev rakt in i den akademiska världen!

I audutoriet satt bl.a Håkan Arvidsson.

De kända vänsterintelektuella blev mycket hanterbara, när det handlade om verkligheten!

Tillställningen var en upplevelse och mycket intressant, en av deltagarna var Fogh Rasmussen, då Dansk LO-ordförande, senare statsminister.

Bl.a så kunde jag konstatera, att t.o.m gamla KPML:are angrep mig från höger. Inte minst en Dencik, som drog sig fram som försäkringsbolagsdirektör.

Kunde inte låta bli att triumfera lite grand över att få komma hem och berätta att jag blivit högerkritiserad av en gammal "R-are".

En välkänd vy på bloggen börjar växla färg och ljus.

Solen började skina i morse, det var ett tag sen. Har inte fotat sen i Wismar förra helgen.

Tog en runda ner till sjön, mest för att kolla hur långt mina välbekanta motiv kommit i  nedbrytningsprocessen.

Mycket är grönt fortfarande. Gräs, Askar och Ekar.

Annat har börjat skifta. Luften är annorlunda och så också ljuset.

Tillbaka hemma igen, så tyckte jag att det rörde sig i Klippståndsen. Mycket riktigt, några Nässelfjärilar höll fortfarande i gång.

Värre var det för en ensam, oskadad Amiralfjäril. Den flackade runt, hittade inget att äta. Den besökte t.o.m en gul Solros, vilket den aldrig skulle gjort om bordet varit bättre dukat.

Vi har sluppit nattfrost, vilket betyder att Dahliorna kämpar på. Mest kämpar Cafè au lait. Massor av stora tunga blommor i blötan. Den är fantastisk.

Cafè au lait lyser upp i höstmörkret. Kommer ingen frost, så blommar de länge än.