Idag är det Fars dag, men som andra liknande begivenheter, så är det väl handlarnas dag. Lite av en generalrepitition inför den stora galenskapen, julhandeln.

Vi är inga stora firare av bemärkelsedagar, egna eller handlarnas.

Men i går kväll ringde dottern och frågade vad jag skulle göra på fars dag.

Svarade, att jag nog sätter mig i bästa fåtöljen, enda fåtöljen, och inväntar gratulationerna.

Lite skratt, sen föreslog hon samling vid pumpen, hennes kaffemaskin, och lite firande tillsammans med sonen m.fl

Vi var inte sena att acceptera, det ska bli kul. Vi åker faktiskt in till henne ibland och genomför samma procedur, utan att det är bemärkelsedag.

 Är det Fars dag snart?

Mitt trevligaste farsdagsminne, handlar inte om mig själv.

Ett par vänner på Glaskulla, en bit från Äspereds by, har Hjortar, Dovhjortar.

En nyårsafton, när vi var inne på vickningen, Hjortfiol i tunna fina skivor, blev det tal om hur deras(Hjortarnas) perioder ser ut.

Arne, som aldrig har långt till humor, konstaterade, att han(Hjorttjuren) får gå på till fars dag och sen föder de juni-juli.

Vi skrattade gott och konstaterade att farsdagsfirandet kan ske på olika sätt.

Toscansk återblick.

Även om San Gimignano är känt för sina torn, så finns det även lägre byggnader. En gammal förvaltningsbyggnad. För en del var det nog tunga steg uppför trappan, när det begav sig.

Delar av Vargflocken, med Alfaparet i mitten, hanen till vänster och honan till höger. De går med de två senaste årens kullar, in alles 11 st i flocken.

Yr.no spådde fullsol i Bohuslän idag.

Inget att tveka på. Då åker vi till Nordens Ark.

Kaffe, mackor med ägg och skinka, varmt klädda och nyladdade batterier till kameran.

Det mesta föll på plats, men inte det där med solen. Igengrått, det låg ett lock över Åby Säteri och de närmaste omgivningarna.

Fördelen var, att djuren var aktivare, vi fick se alla djur mycket bra. De som skulle sitta kamoflerat gjorde det, men vi hittade dem. Berguvarna bl.a

Vi hade tur, det var vargmatning idag.

En skara hade samlats för att åse det hela.

 Vi fick en föredragning av djurskötaren, med uppdrag att mata.

Hon visade med all önskvärd tydlighet, att vargarna var räddare för henne, än hon för dem. Det mest oroväckande budskapet var dock, att vargarna på Nordens Ark, är närmare släkt med varandra än kullsyskon!

Trots, att hon kom med en låda kött och Vargarna inte fått mat på tre dygn, så gömde de sig väl. Inte en skymt av dem.

Mycket försiktigt närmade de sig köttbenen, ryggade tillbaka, för att så småningom rycka till sig ett och springa iväg.

Det bör rendera en och annan Varghetsare till eftertanke.

Vi hade en härlig dag, efter att ha ätit på Håby, så våldgästade vi yngsta brodern med fru.

Tiden bara rinner iväg när man har trevligt. men vi gjorde nog en insats, trots allt.

Vi åt upp farsdagsdoppat, för säkerhets skull. Om far inte skulle bli firad i morgon.

Sen skämmer det ju inte dagen att de packat en påse med attribut från senaste Tysklandsresan.

Kommer inte ihåg, när man lämnade det huset, utan medskickad vätska på hemfärden.

Kanske ett släktdrag. Vår farmor envisades alltid med att skicka med färdkost(lite handgripligare), till vår hemresa på 3,5 mil!!! I hennes värd, var det 3,5 mil med häst och vagn. Men omtänksamt var det.

Enda smolket i dagens bägare, när man väl kommit över det där med solen, var fotoljuset.

Min Lumix klarar dåligt högre ISO-tal, än 400. Det räckte inte till, så jag underexponerade ett steg.

Tre fjärdedelar av bilderna, ja fler egentligen, blev inte riktigt skarpa.

Underexponeringen klarar Photoshop Element av, men oskärpan är inte mycket att göra åt.

Återkommer säkert med bild och text vid ett senare tillfälle.

I morse tidigt beställde jag en jordfräs på Maskinhjälp i Borås. Inga problem, kunde hämta den på en gång.

Det är grönsakslandet som ska få sig en genomfräsning.

I skrivande stund har jag bearbetat gångarna två gånger och den öppna jorden en gång.

Efter välbehövlig fikapaus med äpplekaka och hustru, så ska jag växla upp till tvåan och genomarbeta alltihop en gång till.

Efter kalkning får det ligga till sig över vintern och rensas efter hand som de nya landen blir till. Undantagna från jordbearbetning är Rabarber, Brysslekål Vitlökslandet och vår vackra Mariatistel.

  
Mariatisteln får stå, så länge den håller ut mot frost och övrigt väder och vind.

Kan inte släppa tanken på en förbistring som inträffade på vår fotocirkel i PRO igår. Vi har träffats 8 gånger hittills.

I cirkeln deltar bl.a en färgad tjej från Afrika.

Vid en del tillfällen, när vi talat om ljusa och mörka motiv, över-och underexponering och dess efterbehandling, så har jag poängterat skillnaden. Inte minst för att hon har ju samma rätt som de andra att lära sig att göra rätt. Inte minst därför att många av hennes bilder handlar om barn och barnbarn.

Tror inte hon riktigt försått detta, utan hon tyckte att jag talade för mycket om hennes hudfärg.

Så kan man naturligtvis uppfatta det, men det blir svårt att göra rätt om man inte lär sig grunderna.

Vi hade en diskussion och det kändes som vi landade rätt.

Men detta visar vad lätt det är att det går snett och det var ju bra att vi fick klara ut det.

Tror att det gick fram, att om hon gjorde som jag sa till de andra, så skulle mycket i hennes bilder, om de innehöll mörka motiv, bli överexponerade och bli gråa om hon skulle göra som jag sa till de andra.

Fick ett mail fråm "Google" härom dagen.

Jag hade vunnit 500.000 GBP.

Samma mejl kom till PRO-datorerna härom dagen.

Scam, det luktar lång väg.

Men...

De har förfinats. lurendrejarna. Googles logga och e-post till ett googleskonto.

Annat var det förr när det var hotmail och personnamn som inte hade några träffar när man sökte.

Jag har trimmat dem lite och bara fått förtryckta svar.

Frågade bl.a om jag verkligen vunnit tre gånger 500.000 GBP på de tre adresser jag fått det glädjande meddelandet.

Det ena inte riktigt det andra lik. De är förberedda, men jag ser redan att när jag söker på texten i rubriken, så kommer jag till scamvarningar.

Men utvecklats har de, från de Nigerianska breven till dagens sofistikerade mertoder.

Tror de har kapat någon adresslista för PRO, kanske tror de att pensionärer är mer lättlurade.

Brevet följer här nedanför.

 Flådig Gooleslogga som jag inte lyckades kopiera.

Google Incorporation®

Annual Award Promotion Department,

Belgrave House,

76 Buckingham Palace Road,

London SW1W 9TQ,

United Kingdom.

Attention: Google Winner.

On behalf of Google Incorporation and the Award Team of this year annual promotion, we wish to congratulate you for emerging as one of our lucky winners selected in this year annual promotion. This promotion was organized to encourage the active use of the Google search engine and the Google ancillary services at large. Hence we do believe that with your winning prize, you will continue to be an active user and your  patronage to this company will be better as we are dedicated to satisfying our numerous customers and  web application users.

Google being the world leading search engine worldwide, and in an effort to make sure that it remains the most widely used search engine, an online beta e-mail promotion was carried out recently in the United Kingdom, hence you were contacted in view of this. Please note that your email address was provided to us by the W3C on request amongst other email addresses currently present on the internet but your email address emerged as the lucky email.

 We wish to use this medium to inform you that your email address was attached to a winning prize of £5o0.000.00 {Five Hundred Thousand British Pounds Sterling}, as prize for emerging as our lucky winner. It is on that note a winning Cheque will be issued in your name by the Google Promotion Award Team, and also a certificate of prize claims will be sent along side your winning Cheque.

You are expected to take note of your Award Winning Details.

Code Number: MWP/3554749405SC

Ticket No: MWP/123/016/2011

Winning Number: MWP: 16000504652PSC

Your winning prize with Identification Number: CPEL/OWN/MS12 has been sent to our Affiliate Courier Company (Synfastlink International Courier Services) which is charged with the responsibility of having your winning prize delivered to you within the nearest possible time.

Therefore you are required to Contact the Dispatch officer of Synfastlink International Courier Services immediately with the following details so that they can commence immediate delivery of your winning prize to your location.

SYNFASTLINK INTERNATIONAL COURIER SERVICES,
910 West Basin Road, Suite 100

Creek wood Office Complex

New Castle, DE 19720

United Kingdom

DELIVERY OFFICER: Mr. Neil Waudby.

EMAIL:  service@synfast-lds.com

            synfastlinkservices@live.com

TEL:     (+44) 7011 128 822,

              (+44) 7011 128 823.

FAX :( +44)208-626-7430

You are also advice to provide him with the under listed information;

1. Full Names:
2. Age:
3. Country:
4. Direct cell phone number:

5. Code Number:

NOTE: You are required to Contact Synfastlink International Courier Services with their Contact Details above and request for the safe delivery of your parcel to your address. Have it in mind that your Cheque cannot be cashed by anyone except you which means that there cannot be any form of deduction made from your Cheque; else it becomes falsified and invalid. This is in accordance with section 13(1) (n) of the National Gambling act as adopted in 1993 and amended on 3RD July 1996 by the constitutional assembly. This is to protect winners and to avoid misappropriation of funds.

It is imperative that your Quote your Google Ticket Number in your contact mail to Synfastlink International Courier Services alongside the following Information;

(N:B That your details will be basically used for this promotion and will be protected by law.)

This is not a Lottery, it is a promotion therefore if we discover any abuse or false pretense you will be disqualified, banned and sanction appropriately, and hence confidentiality is advised.

Accept our congratulations.

Yours’ Sincerely,
Sir. Fredrik Garvin

CALL +44 703-592-8181

Fax:    +44 7008-934-989

International Claims/Legal Representative.

Google Award Promotion Department London.

                                               COPYRIGHT ©2011 GOOGLE INC. ALL RIGHTS RESERVED

Ganska mycket vatten i Viskan nu. Den rör sig snabbt ner mot Västerhavet. Norr om Varberg stöter den på saltvattnet. Inte sånt blask man sjunger om i Allsång på Skansen, utan riktigt saltvatten.

Bloggplatsen har breddat formatet och därmed så blir bilderna större.

Bra för oss som gillar att lägga ut bilder, som vi vill att andra ska titta på, i så fördelaktig dager som möjligt.

Idag var det dags att stalla in dotterns bil.

I Svaneholm.

Hon ställer av den mellan oktober och april. I år har hon kört osedvanligt lite, eftersom hon har jobbat långt bort under längre tider och bilen stått hos oss mestadels.

Han med nykeln, var försenad, så jag tog mig en tur med kameran till vattnet, som i det här fallet är Viskan.

En av mina brorsöner, vill att jag skriver om hur det var i Sjuntorp förr.

På begäran, kommer här ett inlägg.

Som barn, så minns man skolstarten, som början på hösten. I en mening var det ju rätt, även om sommaren dröjer sig kvar till in i september.

Hösten 1952, började jag skolan,  Skrehall skola, 5 km:s  väg hemifrån. En parallellklass fanns på Centralskolan, 1,5 km. närmare. De stora krigsslutskullarna fyllde två skolsalar i Sjuntorp. Skolvägen började med att gå 1,5 km, från hemmet till busshållplatsen, därefter GDG- buss till skolan.

Vid den tiden hade vi ingen bil, den kom inte förrän 1955. Vi bodde mot slutet av Blaxtorpsvägen. Vad jag minns, så gjorde vi inga turer fram till ”byn”. Morsan cyklade i väg och handlade på Konsum på Gena. Någon gång tog de bussen till Trollhättan. Längre turer gjordes mera sällan. I sådana fall var det Helge Öberg, som skjutsade oss till far-och morföräldrar, mot att han fick ta ut de 4 liter farsan hade på motboken. En röd Ford Konsul gav oss hisnande upplevelser.

Skolstartshösten lärde jag mig cykla. På morsans stora damcykel. Det blev inte utan problem. Havren hade precis börjat gå i ax och de blågröna vipporna fångade mitt intresse, så till den milda grad, att jag körde av vägen flera gånger. Under morsans stora irritation.

På ett par eftermiddagar lärde jag mig ändå, utan att ha någon större nytta av det, då. Var ju inte tal om att cykla till skolan. Trafiken var för farlig, det kom ju nästan en bil var tionde minut! Vägen var ju riks 7:an, nuvarande E 45.

Vi var 28-30 elever i klassen, jag kände faktiskt ingen från början. Kände ju bara de närmaste grannpojkarna och de var inte lika gamla. Första läraren hette Margareta Samuelsson, henne hade vi bara i första klass.

Hon bodde i en liten lägenhet i skolan och hade en friare, som övernattade ibland. Detta ansågs väldigt anstötligt och hon fick flytta efter första året.

Det gick dock fort att lära känna och bli kompis med de andra, framför allt två tvillingpojkar, Caj och Conny. Vi blev så mycket kompisar, att våra föräldrar började umgås. Det blev t.o.m några tältsemestrar tillsammans, på Västkusten, söderut. När höet var inne bar det i väg. Mjölkkorna var ett minne blott.

Vi behövde aldrig ha mat med oss till skolan, men första terminen fick vi enbart mjölk och smörgås. Skolsalen fick även bli matsal. Andra terminen hade en matsal iordningsställts och vi fick mat i kantiner från Centralskolan. Tant Margit, en klasskamrats mamma, var vår mattant.

Dagens barn, har nog svårt att föreställa sig den omvälvning detta var för många. Ingen hade ju gått på dagis, idag sker det ju att hela dagiskullar hamnar i samma skolklass. Några av barnen från själva samhället, kände varandra, men det var inte många. Man bodde mestadels utspritt och umgicks bara i den absolut närmaste omgivningen. Skolstarten ändrade livet totalt.

Tillbaka till hösten. Hemmavid hade man ju sprungit omkring i lättast möjliga klädsel, helt nakna sommartid var ju inte konstigt. Nu började det bli viktigt hur man såg ut. Ett kvitto på mödrarnas duktighet. Håliga strumpor blev det inte tal om, man fick t.o.m tvätta sig lite oftare i den stora baljan på köksgolvet. Morsans allroundsax kortade inte längre håret utan det blev Arvid Lindell, som skötte klippningen, vår närmaste frisör. På hemvägen luktade man Watzins Keratin.

Den blöta delen av hösten hölls ute med stövlar. Stövlar som drogs på om morgonen och med dem satt man på lektionerna. Inte så underligt att fotsvetten frodades.

Garderoben bestod av tre byten kläder; vardagskläder, skolkläder och så finkläderna. När våra barn växte upp, hade jag svårt att förlika mig med, att de omedelbart tog på sig de nya kläderna, de skulle ju vara till bäst. Sådant hade en generation senare luckrats upp.

Hemmavid, så var hösten skördetid. Säden skulle in, höstplöjning och uppstallning av korna.

Första skolhösten, var det bara de riktigt stora gårdarna som hade traktor, min far liksom många andra gick med en enkupig plog bakom två hästar. Fåra upp och fåra ner. Det gavs tid att tänka. Bakom två hästar har mycket planering skett i det svenska jordbruket. Vid denna tid var det nog inte många som såg en framtid utan mjölkkor, stordrift och fortsatt avfolkning av landsbygden.

Metallskrot i vardande.

Vi har vurt te skrölen ida.

Skrölen på Sjuhäradsmål betryder soptipp.

Vi var på den moderna varianten, Återvinningsstationen i Dalsjöfors.

Det verkade vara alla ur huse för att höströja. Bilar med kärror trängdes i upp till tredubbla led.

Idag går folk med bestämda steg mot rätt kontainer.

På några år har medvetenheten ökat enormt.

Tidigare kunde man se folk som slängde allt, där de kom till.

Brännbart, wellpapp, metallskrot, elektronik m.m har sjunkit in och idag är det sällan man ser personal stå och vakta vid de känsliga kontainerna.

I stället blir det vanligt att folk går och frågar. Så också vi idag. Vi hade ett par kassar med isolatorer till elstängslet. Var det hårdplast, brännbart eller metallskrot. Rätt svar var metallskrot.

Däremot var säcken med tömda fekaliesäckar, brännbart. Fekalierna ligger i olika lager på nya komposten.

Inte utan att man känner sig präktig.

Men vart tog det vägen förr?

Enorma soptippar, auktoriserade eller inte.

I skogsbackarna var det inte ovanligt, att stöta på både det ena och det andra.

Det ser man inte idag. medvetenheten har ökat och återvinningsstationerna stimulerat till ett bra beteende.

Fortfarande finns mycket att göra. Mycket trädgårdsavfall skulle kumma komposteras, varför förbruka ändliga energikällor på att köra säckar med gräsklipp, långa vägar? Träavfall blir ved o.s.v Använer man det inte själv, så står många villiga att ta emot.

Vi har faktiskt blivit en sån station, inte minst när folk ska göra sig av med trä, träd eller annat som går att elda.

I det fallet finns det många Flanörer.

Det kommer, medvetandet ökar hela tiden.