En av mina brorsöner, vill att jag skriver om hur det var i Sjuntorp förr.

På begäran, kommer här ett inlägg.

Som barn, så minns man skolstarten, som början på hösten. I en mening var det ju rätt, även om sommaren dröjer sig kvar till in i september.

Hösten 1952, började jag skolan,  Skrehall skola, 5 km:s  väg hemifrån. En parallellklass fanns på Centralskolan, 1,5 km. närmare. De stora krigsslutskullarna fyllde två skolsalar i Sjuntorp. Skolvägen började med att gå 1,5 km, från hemmet till busshållplatsen, därefter GDG- buss till skolan.

Vid den tiden hade vi ingen bil, den kom inte förrän 1955. Vi bodde mot slutet av Blaxtorpsvägen. Vad jag minns, så gjorde vi inga turer fram till ”byn”. Morsan cyklade i väg och handlade på Konsum på Gena. Någon gång tog de bussen till Trollhättan. Längre turer gjordes mera sällan. I sådana fall var det Helge Öberg, som skjutsade oss till far-och morföräldrar, mot att han fick ta ut de 4 liter farsan hade på motboken. En röd Ford Konsul gav oss hisnande upplevelser.

Skolstartshösten lärde jag mig cykla. På morsans stora damcykel. Det blev inte utan problem. Havren hade precis börjat gå i ax och de blågröna vipporna fångade mitt intresse, så till den milda grad, att jag körde av vägen flera gånger. Under morsans stora irritation.

På ett par eftermiddagar lärde jag mig ändå, utan att ha någon större nytta av det, då. Var ju inte tal om att cykla till skolan. Trafiken var för farlig, det kom ju nästan en bil var tionde minut! Vägen var ju riks 7:an, nuvarande E 45.

Vi var 28-30 elever i klassen, jag kände faktiskt ingen från början. Kände ju bara de närmaste grannpojkarna och de var inte lika gamla. Första läraren hette Margareta Samuelsson, henne hade vi bara i första klass.

Hon bodde i en liten lägenhet i skolan och hade en friare, som övernattade ibland. Detta ansågs väldigt anstötligt och hon fick flytta efter första året.

Det gick dock fort att lära känna och bli kompis med de andra, framför allt två tvillingpojkar, Caj och Conny. Vi blev så mycket kompisar, att våra föräldrar började umgås. Det blev t.o.m några tältsemestrar tillsammans, på Västkusten, söderut. När höet var inne bar det i väg. Mjölkkorna var ett minne blott.

Vi behövde aldrig ha mat med oss till skolan, men första terminen fick vi enbart mjölk och smörgås. Skolsalen fick även bli matsal. Andra terminen hade en matsal iordningsställts och vi fick mat i kantiner från Centralskolan. Tant Margit, en klasskamrats mamma, var vår mattant.

Dagens barn, har nog svårt att föreställa sig den omvälvning detta var för många. Ingen hade ju gått på dagis, idag sker det ju att hela dagiskullar hamnar i samma skolklass. Några av barnen från själva samhället, kände varandra, men det var inte många. Man bodde mestadels utspritt och umgicks bara i den absolut närmaste omgivningen. Skolstarten ändrade livet totalt.

Tillbaka till hösten. Hemmavid hade man ju sprungit omkring i lättast möjliga klädsel, helt nakna sommartid var ju inte konstigt. Nu började det bli viktigt hur man såg ut. Ett kvitto på mödrarnas duktighet. Håliga strumpor blev det inte tal om, man fick t.o.m tvätta sig lite oftare i den stora baljan på köksgolvet. Morsans allroundsax kortade inte längre håret utan det blev Arvid Lindell, som skötte klippningen, vår närmaste frisör. På hemvägen luktade man Watzins Keratin.

Den blöta delen av hösten hölls ute med stövlar. Stövlar som drogs på om morgonen och med dem satt man på lektionerna. Inte så underligt att fotsvetten frodades.

Garderoben bestod av tre byten kläder; vardagskläder, skolkläder och så finkläderna. När våra barn växte upp, hade jag svårt att förlika mig med, att de omedelbart tog på sig de nya kläderna, de skulle ju vara till bäst. Sådant hade en generation senare luckrats upp.

Hemmavid, så var hösten skördetid. Säden skulle in, höstplöjning och uppstallning av korna.

Första skolhösten, var det bara de riktigt stora gårdarna som hade traktor, min far liksom många andra gick med en enkupig plog bakom två hästar. Fåra upp och fåra ner. Det gavs tid att tänka. Bakom två hästar har mycket planering skett i det svenska jordbruket. Vid denna tid var det nog inte många som såg en framtid utan mjölkkor, stordrift och fortsatt avfolkning av landsbygden.

 

Daniel Eliasson

22 oktober 2011 21:05

Tack, för den vackra kåseringen om livet i byn, en höst under 50-talet, som du upplevde den.

Förstår att man måste levat mycket isolerat från andra delar av Sjuntorp. När jag växte upp där, så cyklade jag runt till alla mina kompisar, men ändå fanns det vissa man inte umgicks med på sin fritid, för de bodde i Ryra (bortom skrehall), eller vid sjölandasjön (backen var mycket brant & jobbig då man var liten), men nu när alla har Facebook, Smatrphones & dyl, så är all detta mad avstånd raderat. Det eom förr var avlägset & okänt - ligger nu runt knuten i ett chip.

/ Daniel Eliasson.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...