På Carolinska föddes i går en flicka bland många andra, men uppmärksammad.

I Kungsbacka var de värre, där föddes tvillingar vid samma tid.

Födseln berör mig inte, men däremot ståhejet runt omkring.

Det är pinsamt att se hur mediadrevet går. Kvällstidningarna har löpsedlar som är av krigskaraktär. Är det kriget mot republikanerna, som förkunnar att 2024 har vi republik, om opinionsförskjutningen fortsätter.

Fan trot, då får allt knugen vända blad några gånger till.

Förresten, vad hade hänt, rent konstitutionellt, om tvillingarna fötts på Carolinska.

Dubbelmonarki?

Flanörens fredagstema.

Yngsta barnbarnet Eric kommer några dagar i nästa vecka.

Inte lika mycket snö som de senaste vintrarna, men vi ska nog hitta vinteraktiviteter.

Här är han lite mindre, nu tror jag inte han vill ha "säkerhetsbälte" på sparken.

Vill du titta in till färska inlägg från Flanören..., så klickar du på http://nabbsjuan.blogspot.com/.

Gäller till att börja med,  enbart i helgen.

När vi kom hem från stan i går eftermiddag, tog jag mig en tur ner till och ut på sjön.

Det märktes att det var sportlov. Ett kanonväder likså, medverkade till att det var mycket folk ute.

Idag är det annorledes. Mulet och småregnigt, så Abborrarna får växa till sig och det behöver de. De fångster som blev, gick det många på kilot.

Men naturupplevelse blev det i den gassande solen.

Vintern har tryckts tillbaka här just nu.

Resvädret, när vi skulle till Göteborg i går, var gråmulet, ett par plusgrader och tunt regn, mer ju närmare Göteborg vi kom.

Det hade inte blivit riktig ordning på maten, så vi åt på Murveln i Nordstan innan vi gick till Operan.

En blombukett till Gitta Maria var införskaffad på Brändmarks i Borås.

Salongen var fullsatt, däremot gapade det en del på balkongerna.

Lady MacBeth utspelas ju på 1800-talet, är skriven tidigt 1930-tal, men på Göteborgsoperan kollar Sergej sin mobiltelefon mellan omfamningarna av Katerina Ismajlova(Lady MacBeth). Katerina micrar svampsoppan utblandad med råttgift, när hon skulle röja väg för sin unge älskare.

Det var en mycket humoristisk tillställning, mycket burleskt älskande högt och lågt.

Extra nyfiken var jag ju på Gitta Maria Sjöberg, granntösen på Blaxtorpsvägen i Sjuntorp.

Jodå, hon gjorde ingen besviken. Varför hon var den första som fick Birgit Nilssonstipendiet är inte svårt att förstå.

Utöver Gitta Maria, så fastnade jag för Mats Almgrens(svärfar) basröst. Han stod inte sina kända ryska kollegor efter.

Riktigt djupa basar ger mig kårar utefter ryggraden. Han framträdde även efter sin död(första råttgiftsanrättningen) genom att gå igen för Katerina.

I finalen kom Gitta Maria in med vår blombukett. Utan att egentligen veta det, så blev färgerna harmoniska till hennes kläder och vi kunde lägga det till resten och åka hem nöjda.

Idag är det fredagslunk igen, PRO-expeditionen, handla och äta på COOP, efter att hustrun lagt några längder bakom sig i simhallen.

Hem till "Vart är vi på väg" och Skavlan.

En sentida Volvo tillhörde den moderna rekvisitan. Här grips Katerina(Gitta Maria Sjöberg) efter att ha mördat både sin man och svärfar. Makens arm hänger ut genom bagageluckan. Poliserna var ett festligt inslag, när de på ryskt vis sjöng i kör; "Vi har för låga löner och mutorna är för små".

För en tid sen, tröttnade jag på Bloggplatsen, skapade ett bloggförsök på Blogger.

Glömde av det men påmindes idag när jag öppnade mitt Googleskonto.

Är tilltalad av Blogger, men har inte orkat redigera så mycket.

Den är mera lätthanterlig, inte minst vad gäller bilder.

Är det någon som har lust att gå in? I alla fall så jag får se om besöksstatistiken funkar.

Avancerat läge är naturligtvis en kommentar.

Välkommen in till Flanören utmed Tolken 2.

I kväll åker vi till Göteborg och ska se Lady Mac Beth på operan.

Hade nog aldrig varit aktuellt om inte en tös från Sjuntorp spelat huvudrollen. Gitta Maria Sjöberg.

Hon växte upp vid Blaxtorpsvägen, precis som jag. Våra föräldrar umgicks, men då tyckte vi att Gitta och hennes storebror Henry, var småknartar som man inte kunde vara ihop med.

Gitta Maria har musik och sång i blodet.

Hennes mamma Zeni, eller Charlotta som hon kallades sen hon kom till Sverige, kom från judisk medelklass med såna intressen, i Polen.

Pappan Ture var mer åt buskishållet, men sjöng och spelade olika instrument med bravur.

Mamman kom till Sverige som 14-åring, med Wallenbergs vita bussar. Vägde inte mer än 32 kg, efter vistelse i Auswitch. Hennes berättelser därifrån var fasansfulla, bl.a hade hon själv tvingats föra sina småsyskon till brännugnen.

Vid den tiden var det ofattbart för oss, mig och min bror, men senare har vi ju kunnat klä det i verklighetsskrud.

Ska bli kul att se och höra Gitta Maria, det är första gången jag ser henne live. Hon har ju hållt till ute i Europa och har ett fast engagemang på Köpenhamnsoperan.

På väg till Göteborg, köper vi en blombukett med hälsning från "Kjell på Kullen".

Det höll på att gå åt pipsvängen när vi skulle beställa biljetterna på Ticknet. Vi fick biljetter till den 8:de i stället för 16:de.

Hade avbeställningsskydd, som tur var, och tjejerna på operans kansli bytte snabbt och vi fick biljetterna till dagens föreställning på posten.

Får väl ta god tid på oss, för här är ett snöväder på väg in.

Bilden är hämtad från Gitta Marias hemsida och är från Lady Mac Beth.