Är det inte...?, jo det är det, en av juvenilerna, sommarens höjdpunkt, som vuxit ordentligt.

 I går kväll  återvände en unge och en vuxen från vår Skäggdoppingsfamilj. Kärt återseende.

Har frågat folk och även kollat när jag själv varit ute på sjön, men ingen har sett dem.

På bilden till vänster kommer föräldern med en fisk.

De ger i från sig ett alldeles särskilt ljud när det är matdags. Ett högt och upprepande ljud.

Min nya kamera har alla förutsättningar att ta hyggliga bilder i dåligt ljus. För dåligt ljus var det.

Igenmulet och begynnande mörker

Vid ISO 800, två stegs underexponering och bländare 2.8 fick jag ändå bara 1/80 som är på tok för lite att handhålla vid 800-1000 mm tele och motivet rör sig.

Det som räddade mig, var serietagning. Jag kan ta 5,5 bilder/sekund med focusering emellan. Någon av de bilderna höll jag tillräckligt still och motivet höll sig likaså.

Jag kunde inte slita mig, trots det dåliga ljuset. Det har uppstått något slags kärleksförhållande till fåglarna.

En märklighet var, att de inte simmade ut ur viken igen. de brukar dyka och komma upp ute på öppna sjön och hålla sig undan. Men inte nu.

Kanske väntade de på resten av familjen. Att det bara var en förälder med, ger mig gott hopp om att den andre har minst en unge med sig på sitt håll.

Varför höjde jag inte ISO-talet ytterligare, det går ju att köra upp till 3200?

De sista stegen är bäst om man vill ha snabba slutartider i vanligt dagsljus, det blir riktigt bra, men i dåligt ljus på kvällen grötar det till sig.

Att detta stämmer, har jag testat när fåren kommer rusande för att få kraftfoder. 3200 verkar inte vara ett dyft över 400, men fryser rörelsebilder.

Hoppas verkligen, att jag får anledning att återkomma ang. Juvenilerna.

      Får man inte assosciationer till HC Andersens "Den fula Ankungen"(Den grimme erling)?

Den har börjat få vuxenfärgen på ryggen men har barnrandigheten kvar på huvud-hals.

Jag har t.o.m drömt om Skäggdoppingarna, sen jag följt dem hela sommaren.

I går kom en vuxen och en unge tillbaka till sin vik. De lämnade den inte, trots att jag blev lite närgången. Kanske väntade de på resten av familjen.

Hoppas kunna presentera några bilder, tagna under umbäranden. Det var mulet och hade börjat mörkna.

Fick bara 1/80 trots 2 stegs underexponering, ISO 800 och bländare 2,8. Det behövs ingen jordbävning för att 800-1000 mm ska bli oskarpt. Men en del blev hyggligt skarpa. Förhållanden, som t.o.m skakar en FZ200.

Dock inte den här, som får bli en drömbild.