Maxim kommer med fina skott. Längst till höger, en som jag hittade, med skott på komposten i somras. Den hann inte blomma i fjol, men i år har den fått bättre förutsättningar.

Gjorde helt enligt instruktionsboken i höstas.

Torkade rötterna, lade dem i torr torvmull och placerade dem mörkt, torrt och svalt.

Vid en koll i början på januari, var alla rötter stenhårda. Hoppet började spira.

För tre veckor sedan tog jag fram dem, alla rötter lika hårda.

Eftersom jag ska ta sticklingar, drar jag igång dem tidigare än vanligt.

Placerade dem sortvis i en aluminiumlåda med höga kanter och täckte med torvmull. Men först fick de ligga i vatten några timmar.

Nu tre veckor senare har alla visat skott, många skott.

Arabian Nigten tar priset, 11 skott!

Där är 18-19 dahlior, 8 sorter.

Det vita snöret, på bilderna, håller ihop alla plantor av samma sort.

Min tanke var att fördubbla, genom att ta en stickling på varje, men jag får nog ta minst två på varje, eftersom där är så många skott.

Det kommer nya skott, ofta två, där man skurit en stickling.

I nästa månadsskifte, ska sticklingarna vara färdiga att skära och då sätts även varje planta i en egen kruka och samtliga toppas, för att bli kraftigare.

När sticklingarna rotat sig, toppar jag dem med, så att de redan första året bildar en kraftig planta.

Jag är naturligtvis jätteglad att det redan blivit så bra resultat.

Skulle de rangla i väg för mycket, så är det bara att toppa, ju fler blommor i juli-aug.

Det kommer nog att bli en del Dahliarapporter framgent. Och blir det blommor, så är de mycket lämpade för smäktande bilder.

Va katten, jag drar till med, inte med en Asalea, men bilder på de 4 sorter jag omnämnt i inlägget.

När jag kom till Borås 1967 och började arbeta på Monsun Tison, kom jag ganska handgripligt i kontakt med det lokala språket, Boråsdialekten.

När någon berättade att de arbetat, eller arbetade på ett ställe, kunde det låta såhär;

Han e te Justes, eller jag har vurt te Justes.

Justes, var naturligtvis framlidna Justs färgeri. Man säger inte ut hela meningen utan att man "vurt te"(varit hos) ska förstås som att man arbetade/arbetat där.

Jag är inte så bra på räckning.

Det handlar inte om att man inte är bra på att hålla fram något, utan räkning, matematik. I bygden är det vanligt att man har ett kort hårt k i vissa ord.

Nyckelen, cykelen.

Vissa ord får ett le i sista stavelsen.

Vinkelen, Tistelen, Bygelen.

Det har ingen hört talas um.

Det är valigt att man i stället för "Det har jag inte..." säger "Det har ingen...."

Se där, lite egna spån från Sjuhäradsdialeter.

Vill du se Flanörens... bild i Fredagstema, så bara klicka.

Kanske var det lättare att flyga i formation i den hårda blåsten.