Två olika Sländor på samma sten. Ser nästan ut som att det är envig på gång.

Himlen sprack upp och solen gassade, helt plötsligt. Det varade någon timma, sen kom det en skur igen.

Insekterna satte igång att röra på sig.

Mest anmärkningsvärt, en grön en med en svart fläck på bakdelen. Den satt på ett kvarvarande Ålansrotsblad. Har aldrig sett den förut, men det är säkert några tusen till som är i samma situation.

Både Påfågelögat och Amiralen flyger ännu. Nässelfjärilarna fungerar väl närmast som Insektsvärldens tusenbröder.

Rudbeckior och kryddörterna drar inte längre. Nu är det Klippstånds och Tagetes, som får uppmärksamhet.

Lite irriterad på alla Sländor som bara ligger och värmer sig på stenar. Upp på ett grässtrå eller liknande så det blir bilder!

Fröjdefullt däremot, är att se Dahlian Cafè au lait, som blommar med full kraft.

Den är vacker, cremvit med svag cassisanstrykning.

    
Klicka, se och läs.

Peppar peppar, så här länge har vi inte klarat oss från nattfrost på många år.

Hoppas det står sig medan vi är borta.

Det är många knoppar ännu, som jag skulle vilja se utslagna.

   Ett av Tranparen som häckade i trakterna kring Dannike. Det är rätt imponerande att de här ungarna, fotograferade i mitten av juni, precis står i beredskap att äntra den långa resan söderut.

Några mornar nu, när jag hämtat tidningen, har jag hört Tranor.

De hörs precis i den sträckningen de brukar ta, vid höstflytten mot varmare trakter.

Men jag ser inga.

Molnen ligger så lågt, så de flyger i eller ovan dem.

När det är klart väder, ser man att de flyger förhållandevis högt, ser ut som sparvar mot den djupblå hösthimlen.

Synd, för det är en ganska mäktig syn med dessa oregelbundna V-formationer, inemot 50 till 75 fåglar i varje.

Får väl spana ut över havet i Wismar, för där ska bli fint väder i helgen, till vår stora glädje.

Tranorna vilar på ön Rygen på sin flytt hit varje vår, kanske tar de ungefär samma väg tillbaka.

Under alla omständigheter, är det ganska fantastiskt att de små gula dunbollarna man såg på försommaren, nu ska vara starka nog att flyga till Spanien eller Nordafrika.

Inte minst om man betänker, hur svårt det kan vara att få en tonåring att ta ett handtag(gäller inte våra barnbarn, framför allt om de kan se fram mot en belöning).

Men det är som mamma Maria på Le Tre Stelle sa i TV-programmet Solens mat; "Naturen, det är grejer det".

Under tiden för resan till Wismar, fre-sö, så lägger jag ut tre insektsbilder. 

Vid en av PRO:s vinprovningar i vintras, ställdes frågan: Är ni intresserade av en resa till Wismar?

Det visade sig att ganska många hakade på.

Tillsammans med Hyresgästföreningen och PRO Norrby tar vi bussen 06.45 på fredag morgon.

Färja Gedser-Rostock.

Framme i Tyskland beger vi oss till Bad Doberan, där jag gått en kurs i ungdomsförbundets regi, 2 veckor sommaren 1963.

   Molly mellan bad Doberan och Kulungsborn.

Därifrån åker vi tåg, draget av kultloket Molly, till Heiligendamm, för att åter ta bussen till slutmålet Wismar.

Utöver sightseeing och fri tid i Wismar, ska vi på lördagskvällen äta middag på Sektkeller, kombinerat med provninmg av Sekt, den tyska varianten, på färsk Champagne.

140 mil i buss är väl ingen höjdare, men vi tränade, till inspirationsdagen i Uddevalla i förra veckan.

Har vi lite flax med vädret, kan det bli en härlig tripp.

Fungerar tekniken, ska jag väl kunna leverera en och annan rapport.

Prost! så länge.

När vi kom hit ut till Nabben i mitten av 70-talet, var tomterna tättbevuxna av Mjölkört.

I Norrland kallades de Rallarros, därför att det var det första som slog rot efter att skogen tagits ner där järnvägen skulle gå fram.

Vi rensade våra tomter från dem, liksom Vildhallonsnåren.

Det ansågs lite genant, ingen ville under nån längre tid, befinna sig i nybyggarstadiet. Nu för tiden tillhör Mjölkörten sällsyntheterna.

Dahliorna slår ut, men sent.

Cafè au lait har kommit med blommor och mer ska det bli, men jag undrar om minsta knoppen ska få se dagens ljus.