Monica o Jacob

20 januari 2010 16:06

Härligt med djurfoton, hur kan någon av människa född skjuta ett rådjur med den snälla blicken dom har i sina mörka ögon. Brödet är ju mumsigt, ett glas rött till så blir det perfekt;-)
Ha det;-)

skånepågen

20 januari 2010 16:31

Vackra djur. Tur att man inte är jägare.

Gubbfan

20 januari 2010 18:33

Angående din kommentar på min blogg:
Att Jonas kommer in i den svenska politiken igen visste jag faktiskt inte. Men han är en oerhörd tillgång. Han har större förtroende hos väljarna än Lars.
Angående "skogsmullarna" vill jag inte motsäga dig, men man bör inte använda uttrycket och den nervärdering som följer. Många, många väljare på Vänsterpartiets högerkant och Socialdemokraternas vänsterkant kan dra på sig strövarsjälen och de leriga stövlarna och gå i försvarsställning. Miljöfrågorna är måhända lite flummiga, men tillräckligt viktiga och känsliga. Vi har inte råd att förlora de rösterna. Här skall man vakta tungan!

Flanören...

20 januari 2010 19:32

Jag tror inte vi menar riktigt samma sak.
I den mening som du tolkar begreppet "skogsmulle", är jag av den sorten med.
Vad som avses, är förlängningen på gröna vågarna på 70-talet, som trodde de skulle kunna odla biodynamiskt och inte vara beroende av samhället i övrigt.

skogsfrua på dal

20 januari 2010 22:27

Så fantastiskt fina närgångna* bilder;-) Fattar inte hur någon kan förmå sig att skjuta dem! Sköt er själva skulle jag vilja säga till såna;-)

Kvasthilda

21 januari 2010 12:44

Härliga vinterpälstjockisar :-)))
Ljuvliga bilder av ett vackert djur.
Gott kött också, apropå allt antijaktsnack....

Tomas Jonsson

23 januari 2010 13:15

Skarpa fina bilder. Det är sällan jag ser rådjuren så nära här – trots att jag nästan dagligen ser dem. De springer över vägen, står i kanten av en åker och äter etc. Därför har jag inte lyckats få några bra rådjursbilder.