Vi tog för många år sedan ett vildapelskott nere vid sjön.

Rådjur, älgar och människor har misshandlat skottet, busken, trädet, men det har stått på sig och blivit vårt vårdträd.

Nu står det i knopp, för att ge en fantastisk blommning och skörden ska vi inte tala om.

En enda knoppställning ger en vacker klase äpplen, till marmelad, gele eller dricka.

Gubbfan
9 maj 2009 13:18
En sådan tur att du inte bor i närheten av mig.
Jag får så dåligt samvete varje gång jag ser dina foton.
Skulle jag ha dina odlingar här i närheten blev det nog att gräva ned sig för gott.
Har en sådan där villatidningsvackertomt ca 300 m bort. Den ger dåligt samvete nog.
Uj-Uj!
Gudskelov att det är 300 m dåligt gallrad skog emellan.
http://Gubbfan.bloggagratis.se
Flanören
9 maj 2009 13:28
Ja vi har en del sånt , villatidningsvackra tomter, i närheten.
Men jag brukar säga till mig själv;
du måste ha karaktär att låta bli.
Tycker man om odlandet och lägger ner jobb från frö till planta och i en del fall skörd, då hinner man inte med så mycket finlir.
Känn ingen skuld.
http://www.nabbsjuan.bloggagratis.se
skogsfrun på dal
9 maj 2009 17:35
Såg i din kommentar hos Gubbfan om din farfar i Starrkärr. Hette han Gustav? Jag har jobbat en tid inom hemtjänsten i Starrkärr och hade ett rart par där, Hilma (eller Hilda?) och Gustav. De var faktiskt hemma hos mig på en fika en gång. Det var mycket länge sen;) men jag minns dem så väl.
http://www.barasaras.bloggagratis.se
skogsfrun på dal
9 maj 2009 21:47
Ja vi hade mycket roligt, gick promenader och så bakade jag ut degen som mor Hilda hade satt tills jag skulle komma. Hm...jag satte också ut dalialökar! Min* Gustav var nog 90 -85. Han kom kanske efter din farfar i politiken;)
http://www.barasaras.bloggagratis.se