På PRO:s fotokurs idag, jobbade vi med den här bilden.

Två Tranor vid Hornborgarsjön, som flyger ganska parralellt med horisonten.

När vi fått den sån vi ville ha den i färg, konverterade vi till svartvitt och slutligen så´gjorde vi gammelfarfarbilder, genom att lägga på Zepiafilter.

Inget konstigt, men för deltagarna kittlar det experimentlustan.

Sitter på PRO-expeditionen, efter ett styrelsemöte och väntar på hustrun som går av sitt pass om knappt en halvtimme.

Ska också hinna med ett träningspass. Passen har blivit förkortade och lite färre i antal, då jag har lite bekymmer med svullnad som inte ger sig. Kanske blir antiinflamatoriskt. Ska tala med läkaren i morgon, på tal om nonsensinformation....

Digerdöden, Malaria, HIV och nu Ebola.

Ebola, en fasansfull sjukdom, som slagit till där utbildningsnivån är låg, där rädsla och mytbildning slår hårdare än annorstädes. Sjukvården är både undermålig och underdimensionerad.

Vi som är förskonade, bör ställa upp än mer än vi gjort hittills. Det räcker inte att fjutta. Alla föräldralösa barn, genom sjukdomen, som lämnas åt sig själva, eftersom ingen vågar komma i kontakt med dem, måste få hjälp, så att de inte dukar under i sjukdomen.

FN har fältsjukhus, de rika länderna har resurser. Men det måste ske nu, prognoserna om 1,5 miljoner döda inom kort är minst sagt förskräckande.

Men företeelser bedöms så olika. Allt relativt avståndet från där man är.

Såg igår ett inslag i Rapport, om en död och ytterligare en smittad Amerikan. Ett flera minuter långt inslag, med medverkan från högsta nivå. Det rullade väl på alla de större nyhetskanalerna över hela världen.

Det slog mig, att om alla döda och smittade i de Västafrikanska länder som är drabbade, skulle få samma uppmärksamhet, skulle alla världens TV-tablåer vara inbokade för lång tid framöver.

Kan det Amerikanska TV-inslaget få världen att ställa upp för dem som verkligen är drabbade, är det bra, men jag är skeptisk.

Är inte oljeintressen eller ädla metaller hotade, så hamnar problemen i div. 2.

När vi skulle repa färsk Timjan till Potatis-och Purjosoppa, visade det sig att vissa kvistar blommade fortfarande.

Mitten av oktober och vi har haft frost, men den tuffar på.

Påfågeltuppen i Borås djurpark, vet om att den är grann. Spatserar ogenerat bland borden i serveringen.

Jag har redan fått radera ett antal seriebokstäver och dubbelven, på första raden. Vänster pekfinger är i tjänst.

Den är klädd med en "tummetott" från en vante. Köldkänslig och köld är allt under 37 grader. När jag är ute får jag ha en stor fodrad handske på mig. Men det är bra också, för den skyddar mot annat med.

Som igår, när jag jordslog det sista i pallkrage. Nu står inget och riskerar förfaras längre.

Dagens begivenhet blir middag hos dottern och Max med flickvän.

Bruna bönor med fläsk!!!

Hon vet vad hon ska fägna sin far med. Max har det som en favorit också. Han var ju här myckewt när han var yngre.

Kvällen blir spännande. Tiden går ut på två olika grupper Stämjärn från det legendariska Erik Anton Berg i Eskilstuna. De slog vantarna i bordet 1959 då Bacho köpte upp dem.

Tradera.

Samlarobjekt. Bruksstämjärn, fick jag billigt för några veckor sedan. 145 kronor för fyra nya Stanley.

Det är lite tjuv-och rackarspel på Tradera. Ser man att det är någon av storsamlarna med, då kan man lägga ned, men är det dunungar då lägger man ett seriebud på det belopp som man är beredd att betala. I det sistnämnda fallet blir det ofta billigare, då de andra inte vet hur högt maxbudet är.

Tradera är mitt alternativ till alla spelbolag som dyker upp som svampar ur jorden.

På dagen för ett år sedan, var det en febril aktivitet i luften.

Hittills i år har det varit sparsammare. Vet inte om de tar en annan väg eller kommer senare.

Man missar inte Tranorna, ett liv och ett kiv, framför allt om flera flockar möts.

När vi var på Österlen förra hösten, tittade vi fram i Åhus. De gör ingen glass längre och när vi skulle titta på fabriken där en av landets stoltheter tillverkas, Absolut, så stod det Pernod Ricard på fabriksväggen.

Så är det, gamla märken står sig inte.

För ett antal år sedan började vi upptäcka att det genuint Svenska inte längre var så Svenskt.

Bilfabrikerna och Kalles kaviar skapade ramaskrin.

Men, de svenska storkapitalet var först! . Sandvik, Eriksson och Atlas Copco var bara några av dem, de flesta Wallenbergdominerade, som började operera internationellt.

Tror det var Jörn Svensson, som myntade uttrcket, att Sverige är en liten men hungrig imperialistisk stat.

Det var vid en tid, då det mest var Coca Cola och Unetid fruits som opererade internationellt.

Imperialismen, som kapitalismens sista stadium, ägnade Lenin en hel bok.

IT-tekniken har förlängt det stadiet, men förmodligen inte för alltid.

I Åhus fortsätter man tillverka Absolut, bara att hoppas att Pernod håller sig på utsidan av flaskorna.

  Så kommer den då, dagens bild.

Varför dagens? den har ju varit med förr, om än inte så hårt beskuren.

Jo, jag hade den som övningsbild på PRO:s fotokurs idag.

Allt i utbildningssyfte.

F.ö öppnades sig helt nya dimensioner för en av deltagarna, när han fick lära sig att det gick att kopiera bilder från ett USB-minne, till ett annat, utan att behöva lägga in dem i datorn som mellanstation.

Det är ett gott gäng på kursen, ingen som ligger så väldigt olika i förkunskaper.

Det här inlägget är skrivet med viss hjälp av vänster pekfinger.

Lite bekymmer med att jag får flera bokstäver i rad och kommer åt fel tangenter. bl.a caps looken.

Men all våra början bliver svår, bättre går det år för år.

Vi ska precis hämta hyrbilen, Hariet på Hertz har skött sig. En nyservad V60.

Och så kommer vi väl att ha sett vår röda V50 för sista gången.