En del år ser det ut så här i Rönnarna på hösten. Andra år är det glesare mellan bären. Oavsett, så faller de sällan av utan blir vinterfoder för fåglar. Trastar och Sidensvansar är en vanlig syn vid det matbordet.

Tredje tisdagen i månaden, då är det PRO-möte. I november är det s.k höstmöte, då budget och verksamhetsplan för kommande år ska fastställas.

För PRO Centrum, innebär det stora förändringar inför kommande år. Flytt till Simonsland, inget caféansvar och en helt annan ekonomisk situation.

Som det ser ut, så sker förändringar på båda sidor, både debit och kredit.

Ekonomin blir tuffare i ett avseende. Vi måste dra in mer pengar i våra verksamheter. Folk har varit vana vid att det mesta varit gratis.

Caféet har gett allt mindre de senaste åren. Det är spontanfikandet som minskat dramatiskt. Idag kommer det inte så många, enskilda eller i grupp, för att slå ihjäl en stund.

I Simonsland blir det Arbetslivsnämnden, som ska ha caféet.

Vi har fått ganska många nya medlemmar av den yngre kategorin, den senaste månaden. PRO centralt anordnade "after work" för de nyblivna 65-åringarna.

Det hade varit en framgång på andra orter där det testats. Visar om inte annat, att yngre pensionärer inte nöjer sig med "rajtan med Fyrst", kaffe och lotteri.

I går skickade vi ut en inbjudan till vinprovning för de nya medlemmarna. Vinprovning har ju redan blivit en populär verksamhet i övriga föreningen. Förhoppningsvis kommer det så pass många, att vi kan kläcka lite idéer om hur vi ska gå vidare med de yngre pensionärerna.

Simonsland erbjuder ju en del nya möjligheter.

I fredags kväll var vi, som tidigare nämnts, på Sagateatern i Borås och såg Vita Hästen.

Redan tidigare har det konstaterats, att vi har ett gäng mycket skickliga amatörer i trakten, en del så proffsiga, att det sticker ut.

Jan Hjalmarsson, Marie Arturén, Hanna Höglind och Roger Sandström, bl.a skulle inte göra bort sig på större scener.

Det är en komisk operett. Lokala inslag, för igennkänningens skull, som den skicklige Henry Augustsson som kalsongfabrikant Fritjof Blomkvist. Han utkämpade en strid med Sigismunds far om ett kalsongpatent. Knäppa fram eller bak. Kalsongfabrikanten trivdes inte särskilt bra i Tyrolen, han ville till Varberg!

Jo, det var väl kul, men för min del skulle jag kunna avstå de rena buskisinslagen, till fördel för den vackra musiken och sången.

Samtidigt begriper jag, att det inte är lätt att dra storpubliken om det blir för seriöst. Den ekonomiska sidan är ju vinna eller försvinna. Allt har sitt pris.

Det blev på det hela taget en trevlig kväll, som avslutades med att Jan Hjalmarsson, som spelade Leopold, framförde "Kyss varandra" som en hyllning till Max Hansen, som spelat Leopold 3000! gånger.

Bilden nedan har jag hämtat från nätet. Någon som överträtt fotoförbudet!

Det är Marie Arturen, som spelade värdshusvärdinnan Joseppa och nämnde Blomkvist i Henry Augustssons skepnad.

Den 31 januari är det dags igen för en Jan Hjalmarssonuppsättning;  Jubileumskonsert I med Borås salongsorkester, Sven Bertil Taube och Notknäckarna.

Den följs av Jubileumskonsert II den 28 mars. "Good old days". Åter med Salongsorkestern, Marie Arturén och så Smoke rings sisters.

I juni/juli blir det sommarteater i Poppeanda och i höst sätter han upp familjemusikalen Oliver.

En hel del att se fram emot.

En liten notering;

Marion Sigge, som spelade "Änkefurstinnan Brunhilde von Henckeltrocken", stod på revyscenen i Borås redan för 50 år sedan. Då var det Curt Pettersson som var den store revymakaren, kalsongdirektörsrapsodier.

Marions man, Håkan Sigge var scenmästare och dottern Anna hade tagit alla bilder till programmet.

Solhatten kan stå vintern igenom. Antar olika skepnader. Frostig som här eller med snöhätta. Kommande vinter får vi vara utan det. Vi hade så många i år, så de är nerklippta. Då är det bra att ha några i skafferiet.

Gårdagen riktigt flög i väg.

Vi startade vid 11-tiden och hade sju trevliga timmar. Bl.a fick vi ta del av yngste brodern med frus amerikaresa tidigare i höst.

Det blir mycket resonerande och diskuterande. Historiska sammanhang i familjen ska färskas upp, "hur var det egetligen?".

Jag tror att de blev mätta och inte behövde åka hem hungriga.

Vid hemresan så gjorde sig vår saknad av gårdslampa ut mot vägen påmind igen. Men det gick bra, det också.

Nästa år ska vi till Sjuntorp.

Den här hösten har inte gett några frostiga bilder än. Salvian är nedklippt, så det blir inga framgent heller.

Bilden är från ett tidigare år, månadsskiftet okt/nov.

I kväll ska vi in till Sagateatern i Borås och se Vita Hästen. En lokal uppsättning, men med ack så fina artister.

- Jan Hjalmarsson
- Marie Arturén
- Henry Augustsson
- Ulrik Arturén
- Mairon Sigge med flera.

PRO har köpt ett par föreställningar, så det blir riktigt socialt i kväll.

Idag, enochenhalv vecka försenad, fick vi den omtalade bilen.

Dessförinnan hade jag varit på Sahlgrenska för kontroll och ta emot nya anvisningar för att få ordning på mina fingrar.

De är ganska hanterbara nu. Har gått bra.

Nu är det känseln som ska stimuleras. Halva pekfingern saknar fortfarande känsel. Enligt läkaren kan det ta upp mot ett år, innan jag har känsel i hela fingern. Och då bara styrkänsel. Hundraprocentigt kommer den aldrig tillbaka.

Jag knäpper skjortknappar, hanterar gaffeln(hjälpligt) och var t.o.m ute och slog med lien i onsdags.

Det gick bra, men när jag började tröttna i vänsterrmen, som är dåligt tränad, så började bladspetsen gå i marken och det blev ännu tröttsammare.

Vänsterhanden styr ju lien horisontellt, medan högerarmen ger den svingen vid slåtter.

Som sagt, nu står nya bilen här.

Disel, med en medelförbrukning på de första fyra milen på 0,46.

Lite häftig ändå, med alla sina finesser. Yngsta brodern kommer väl att bo ute i bilen. Får väl bära ut lite förning emellanåt. Efter alla sina år på tekniska avdelningen på Saab, kan han säkert vara intresserad ny teknik!!!

Vi har alltså brödraträff, med hustrur på lördag. Vi ser verkligen fram emot det.

Alla årstider har sin tjusning. Inte minst hösten med sin klara luft och starka färger.

Har blivit myckt bil den sista tiden.

Kom att tänka på. att jag förmodligen har tänkt och agerat bil den sista tiden, mer än under resten av mina 69 år tidigare.

Har ju egentligen inget större intresse. Förflyttar mig mellan punkt ett och två, sen får det vara bra.

Att det blivit nya bilar de senaste 15-16 åren ligger väl i linje med det. Mindre bekymmer var det tänkt. (Med något näraliggande undantag). 

Sagan om Kejsarens nya kläder börjar bli verklighet i vår bilaffär.

När vi körde ut från Volvoområdet i går så såg vi symbolen för lågt oljetryck och andra motorproblem lysa ilsket.

Tillbaka till försäljaren.

Vi fick en provkörningsbil, exakt kopia till den vi köpt. Även färgen.

Nu skulle vi få hämta den idag.

Den är färdig, men inte testad. Det handlade om att ladda hem nån mjukvara för en fyrbokstavsventil som inte öppnade och stängde som den skulle.

Vi skulle ju fått den redan förra veckan, men tiden går och med den nya bekymmer.

Nu är nästa bud att vi får den i morgon eftermiddag. Hustrun är i stan, så det ska väl funka. Men det är lite tråkigt, även om vi får full tank och motorvärmare som plåster på såren. (De hade glömt motorvärmaren, till att börja med).

Inte där än riktigt, men handlar det om ett måndagsexemplar?

I morse såg vi första Bergfinken för säsongen, ja flera stycken förresten.

Dock är bilden ur skafferiet, tagen med lite högt ISO-tal, med en tidig kamera. Därav kornigheten.

Nu får vi hämta bilen. I eftermiddag kl. 16.

Det har varit en liten resa, men väl avsalutad, så är väl allt frid och fröjd.

I förra veckan, med lite snålvatten rinnande, så tankade vi 20 liter, med avsikt att bensinmätaren inte skulle lysa orange när vi lämnade in den.

Det har blivit ett par tankningar senare, men med samma ambition.

Nu ser vi i alla fall ljust i tunneln.