Kom ner lite sent till sjön idag. Framåt halvåtta har de börjat med dagbeteendet. Hägrarna syns inte till. Kanske beror på att jag var så sen.

Dock ruvar Doppingen. Framåt veckoslutet ska det bli kläckning, om det blir någon. Vet inte vad en störning åstadkom. Kalla ägg, då är det kört. Men Doppingarna ger sig inte, de börjar om från början igen.

På fredag morgon tänkte jag ställa ut ett stationärt gömsle, ganska nära strandkanten. När det fanns buskage att skyla sig i, räckte det att man satt still en kvart, så simmade de bara några meter bort. Minnet är tydligen kort, hos fåglar med...

Hanen simmar utanför, en bit ifrån, lite längre bort när jag närmar mig.

Även en Kniphane håller sig i viken. Brukar betyda att honan ligger och ruvar. Och det gör hon. I en av holkarna jag satte upp förra året.

Dunen i ingångshålet avslöjar att det har varit rörelser åt båda hållen. För någon vecka sedan var det bara ett par dun och jag började hoppas. Nu har det blivit nära nog ett halvt småfågelbo i öppningen.

Tyvärr får man sällan se när de nykläckta ungarna hoppar ut ur holken och gör sina första rön som simmare.

Men därefter brukar de hålla till i vassen några dagar innan de ger sig ut på lite längre turer.

Den enda vattenaktiviteten i Olofsbo igår, förutom vattnet självt, som rördes upp ordentligt av blåsten, var surfaren. De var två, men den andre verkade ge upp. Vinden var på gränsen i går, även om vi tyckte att det tog i bra.

Dagen började med strålande solsken, men tvärt frampå eftermiddagen så regnade det och haglade. Sen sol igen.

Det fick mig att tänka på det Jämtländska originalet, som en tidigare granne brukade berätta om.

Han, originalet, brukade sitta utanför byns affär och söka kontakt med dem som kom för att handla.

Sättet han gjorde det på, var ganska kul. Han sade "de kast om", till alla, vilket var vädret.

Och i går så får man hålla med honom, de kast om.

Det hindrade dock inte oss från att ta en lång strandpromenad i blåsten. Gott om plats, inte så många utöver vindsurfarna som var nere. En liten prestation att hålla sig upprätt i blåsten och sandstormen. Jo faktiskt, små rännilar av sand drevs omkring av blåsten.

Fåglarna, de som över huvud taget gav sig upp i luften, stod nästan stilla i motvinden och sökte sig ner till vattnet eller marken.

Vi fick även grillat på läsidan av huset.

Eric, yngsta barnbarnet, som följde med ner, var mest på fotbollsplanen. Där inbjöd han var och en som kom i närheten, de skulle få spela fotboll med honom.

Eric vann hela tiden på en off sideregel, som nog inte finns i nån regelbok, godkänd av FIFA.

Den byggde i korthet på, att man inte fick skjuta mot hans mål, om inte han stod mellan bollen och målet!

Dottern har bytt hus i år. Ligger lite öppnare och mycket nära servicebyggnaden.

Förmodligen kommer det att bli en och annan resa ner i sommar och mycket talar för att Eric kommer att vilja följa med.

Olofsbo, det är hans liv det se, som hon sa Monica Zetterlund i Söderkåkar.

En grön bild. Första Vallmoknoppen från de fleråriga. Den här ska bli rosa. 

Frosten har nupit Vallmon i en del bladspetsar, men inget som hindrar blommningen i år heller.

Fick frön från en granne på Öland i fjol. De är redan i jorden, ja fröna alltså!

Det var stora, vackra Vallmo. Får se om Äspered har förutsättningar åt samma håll. Den är ettårig, så det gäller att ta frö om man vill ha fortsatt odling.

Från tre köpta Backsippeplantor härstammar alla andra Backsippor hos oss.

Inte så märkvärdigt. Jag repade av några fröställningar, krafsade kring fröna i lite öppen jord.

Sen fick de vara. Våren efter stack det upp en massa småplantor. Tog in dem i växthuset någon månad, så att de redde sig lite fortare.

Året efter gav de nån blomma var.

Nu har plantorna många blommor och allt från knopp till frökapsel finns på samma planta.

Ju mer jag tittar på den här bilden, tycker jag den är för ljus.

Bättre såhär?

Har sett många fina svartvita blider på frökapslarna. Idag fanns ingen sol att lägga kapseln i motljus till.

Sen kan man naturligtvis lägga på ett Sepiafilter och ge bilden en gammal ton.

Efter blommningen ska vi flytta ihop plantorna till några få "flockar". Det ger ett mäktigare synintryck i den tidiga våren, än att ha dem utefter en kant.

De lyser upp väldigt bra, medan mycket annat firtfarande är grått.

Våra är mörkröda, men beroende på jord och kalkhalt, kan de bli nästan blåa.

Lättodlade med lång blommningstid, så är de en växt som står högt upp på bevarandeplanen.

Nu samlar de sig för utsprickning. Gott, att de har väntat lite, med några frostnätter, som hade kunnat ställa till det.

Får se hur Vinbären klarat sig.

De senaste dagarna har varit perfekta, för trädgårdsarbete, bloggen och fotandet har legat lite i träda.

Mellandag i dag, vädermässigt, men rensa ogräs kan man ju alltid göra.

Hustrun har gjort ett jättejobb med maskrosorna.

I morgon ska det enligt planerna bli Olofsboresa och vi får en trevlig passagerare, barnbanet Eric.

Gröngölingen trivs tydligen här. De senaste åren har den börjat uppträda i flera exemplar och förra året var där en kull med tre ungar.

Kristi Himmelfärdsdag. Folknykterhetens dag. Förstya metaredagen. Gökottedagen.

Kristihimmelfärdshelgen är kanske den mest populära helgen ute på våra arbetsplatser. Men egentligen är det fredagen, i morgon, som är orsaken. Mesta klämdagen, där det går, utan att pappersmassa torkar, göten stelnar eller strömmen tar slut. För att inte tala om sjukvården, där åkommorna inte tar ut nån klämdag.

Har varit ute och kollat jordens status. Lite blöt än, men får den ligga till sig några timmar, så ska de sista sådderna nog komma ner. Ett par lastpallar ska placeras ut och jordfyllas. "Trean" ska få släppa till material. Vi lägger ju komposten i tre steg. Första, andra och tredje året. Det blir mycket mindre ogräs, än att bara göra en vändning.

Medan det torkar upp, ska vi gå på Maskrosorna med kniven. Vi kanske är lite konstiga, men vi låter dem blomma ett tag, var än de kommer, nästan, sen tar vi dem innan de går i frö. De starkt klargula blommorna är vackra. Det är nån sorts Lutersk kvarleva, att de ska bort, så fort de sticker upp. Medger, att vår inställning till Maskrosor, ger oss några minuters längre kaffepaus också.

Vinstocken i växthuset ger många nya skott. Behöver nog gallra lite. Mer än 50 klasar kostar på druvornas storlek.

Långhelgen har redan infunnit sig för oss.

Torsdag-fredag ska bli fina, då ska nog det mesta som är kvar kunna klras av. Bönor och ärtor behöver inte förberedas för ännu, de får vänta tills risken för järnnätter är över.

Likadant med en hel del av utplanteringsblommorna. Men de står bra i växthuset och får nu sällskap av Solrosor, Krasse och Luktärtor.

Jag har direktsått Vallmo och Ringblommor i en pallkrage i grönsakslandet. Där kommer även Astrarna att hamna, flankerande Störbönorna i norr och söder.

"Ute blåser sunnanvind..." säger ju visan, här är et mera: ute durar grävmaskin. Fibernedläggningen fortsätter och om några gagar ska de gräva på tomterna. Jag behöver bara skaffa ett plaströr, att lägga under altanen, fram till ingångspunkten i huset. Bekvämt, kostade några kronor, men det är det värt. Jag vet vad som väntar dem...

Häggmispeln är vacker, framför allt på våren. Sista steget är i antågande, de vita blommorna ska slå ut.

Sista styrelsemötet för säsongen i PRO Centrum drar mig in till stan idag.

Ny organisationsplan, en annan budgetmodell och höstens möteschema finns bl.a på dagordningen.

Vi har ytterligare ett par aktiviteter innan sommaruppehållet, trivselträff på Almenäs med grillning och vinprovning där det också ska grillas. Ja, och sen har vi det efterhängsna månadslotteriet som ska säljas slut, vilket det är säsong eller ej.

Många går och väntr på kommande långhelg, själv tycker jag att man verkligen får intala sig att det är helg.

Enda skillnaden är, att vi brukar äta Croisanter till frukost på helgen.