Sundens ligger på Västergården i Lövaskog.

Oboisten Karl August Sundén flyttade in 1891.

Han lär ha varit trumslagare och någon tid soldat på Sundholmens rote inom Åhs(ett av de sju häradena) kompani.

När hustrun Mor Emelie dog 1917, rev sonen Per huset och flyttade det till Hjortryd.

Inte så mycket om Sundéns, men det finns plats för ett extranummer.

Det här huset har några år på nacken och uppvisar ett visst renoveringsbehov.

Också likså några år på nacken, men kanske inte så mottaglig för renovering. En jordkällare, som säkert tjänat sina användare väl.

På sina håll var jordbrukslandskapet vackert. Orört av stordrift.

Vad vore en midsommarfest utan sång och musik? Det skulle inte bli så mycket kläder tvättade, än mindre promenad till Skaraborg för att inte tala om de små grodorna.

Allt fanns på Sjötorp i går, tack vare den duktiga musikanten, som även sjöng, så det tillsammans med festdeltagarna, hördes ut över sjön.

Förutsättningarna var inte de bästa. För några dagar sedan spådde man hällregn på midsommarafton.

Sen har det övergått till spridda skurar och verkligheten blev några lätta droppar vid ett par tillfällen.

Vid 14.00 var det en del som misströstade, fortfarande när jag anlände 14.15 var man missmodiga.

Men, det började strömma till. Riktigt många. En del sommarfina, andra klädda efter den osäkra väderleken.

Stången kläddes av flinka fingrar och restes av starka armar.

Årets stång blev riktigt fin.

Det blev riktigt trångt när dansen och lekarna startade.

Mycket barn, det unga Äspered hade kommit på fötter.

De äldre lät sig fägnas av vad kafèet hade att bjuda.

Även kvällsfesten avklarad.

Vi hade en mycket trevlig kväll, med en bra blandning av god mat, lagom dricka och trevligt sällskap.

Det var 40:de midsommarfesten i samma sällskap.

Vi var fyra par, när vi kom till, men ett har sålt sitt hus, så var vi då bara tre.

För varje år blir det tidigare avgång. På 70-0ch 80-talet kunde klockan bli både två och tre innan vi skiljdes. Nu börjar det dra i ögonen redan vid tolvtiden.

Det var inte första gången som de här tjerna klädde en midsommarstång.

7 sorters blommor, undrar vem som kommer att visa sig. På lite håll tyckte jag att hon liknde Lorén, men nej, hon var inte i Äspered idag.

Dans och lek kom snart igång till dragspel och sång.

När man tröttnade på dansen, så kunde man ta en tur med häst och vagn.

Det blev mycket folk och stämningen var hög och folk hade roligt.

Midsommarfesten på Sjötorp 2015, skäms inte för sig.

Så fortsätter då vår vandring, ja, de andra, jag blev fördröjd av fotande. Ville ha bort folket från Hästräfsan och ladugårdslämningarna.

Alla väntar på mig!!! Tänk, att få lite uppmärksamhet, utan att göra konster eller berätta skabrösa skrönor.

Backstugan, Nr29.

"Frasa", som den kallades, låg på Bosgårdens mark.

Troligen byggd av Lars Andreasson, som varit torpare på Stubbaslätten(Nr30), men det gick utför och han blev tillsammans med hustrun Anna backstugesittare.

De hade fött åtta barn. Sex av dem flickor. Olivia, en ogift dotter, fick två "oäkta" barn. Föräldrarnas dom var hård och hon fördrevs från hemmet.

Hon byggde sig en enkel koja i skogen och drog sig fram, tills hon hamnade på fattighuset, som hjon. Sedemera betraktad som "sinnessjuk" och hamnade på Restad i Vänersnorg.

Olivias son, Hugo, kallades Frasa-Olivias-Hugo.

Hugo var stolt över sin mor och tog namnet Olivenkvist, innan han emigrerade till Amerika.

En syster till Olivia bodde kvar i Backstugan och levde på att tillverka och sälja manufakturvaror, som band och spetsar.

Hon gick in till Borås och stod på nuvarande Hötorget(Knappatorget) och sålde.

Backstgan revs efter att hon flyttat in till Borås.

Två anhalter kvar av årets torpvandring.

Tyvärr får vi inte det här vädret idag, men bilden är från vår fisketur härom dagen.

Sundholmens slottsruin. Yngsta barnbarnet Eric ville dit, så nästa gång han kommer får vi gå iland och utforska historien.

Regnet kommer att hänga i luften hela dagen.

Vi hade tänkt åka till Sjötorp på eftermiddagen, men vi får se.

I kväll är det grannen som håller i midsommarkalaset. Det var hos dem det började en gång.

40-årsjubileum för oss. Vi kom med 1976. Ja, ja, tiden går.

Trevlig midsommar hoppas jag det blir för alla, i stugor och runt majstänger.

Efter några dagars avbrott i referatet från Äspereds Hembygdsförenings torpvandring 2015, så fortsätter vi här med Nr 28 Krontorp, numreringen är från Tore Hallabros bok.

Krontorp låg under Lövaskog Kronogårdens mark. Det omfattade 1/24 hemman.

Ligger mellan Lövaskog och Dalshester, inte långt från gränsen till Toarp.

Det är känt att Karl Håkansson ägde och brukade torpet vid sekelskiftet, Han och frun Anna avled på 20-talet.

1919 köptes Krontorp av Karl Martin Johansson, som brukade det fram till 1932. Huset revs och flyttades till Dalsjöfors, som var ett expansivt samhälle vid denna tid, med framför allt textilindustri, det som blev Almedals fabriker.

Det hävdas att hästräfsan tillhört siste brukaren. Låt mig tvivla. På så små ställen var det nog hemmagjorda pinneräfsor som gällde.

Lämningar efter ladugården. Här har väl funnits ett par kor och lite småfä, får, hönor och nån gris.

Härom kvällen skulle jag visa Erik och Pontus Doppingarna.

Men, tomt. De hade dragit ut i sjön. Inget ovanligt, men väldigt tidigt i år. Bara att hoppas att det må gå dem väl. I bästa fall får vi se dem under fisketurer i sommar. Bilden är den absolut sista. Tur att den blev hygglig.

Så sparkade då Brasilien Sverige till 1/8-delsfinal. Mot Tyskland. Låter tappert, men större under har skett.

Lite sen med rapporten, men de har inte synts till.

I går kväll tog jag och gick en runda vid tjärnen. Såg de stora, men inga ungar.

Länge trodde jag att de var förolyckade.

Men tittar man noga på bilden, så kan man se alla tre, men man får titta noga, lågt framför förädrana, mellan vassen.

Inte mycket till bild för att visa hur de växt till sig, men sådan är nu verkligheten.

Daggamla och en vecka gamla nedan.

Klickeribilder.