Med båten uppe på land, så är det bara att vänta på isen. Små hinnor har bildats redan, men blåser snart bort.

Undrar om Flouricerande/svart blir årets färg även kommande säsong. Fladenoverallerna var väl företrädda förra vintern.

PRO-dag idag.

Tankarna börjar falla mot syskonträffen i Lidköping i helgen.

Vi ska vara hos mellanbrodern, som har det så väl ordnat att där är en övernattningslägenhet i huset där de bor.

Lite yrsel, god mat och mycket "tjôt". Det är programmet i ett sammandrag.

Ska bli trevligt

Hustrun har lovat att tvätta bilen i morgon, själv ska jag hjälpa Hembygdsföreningen att resa tält inför Julmarknaden på lördag.

Det får inte bli några luckor i almanackan!

Fyren vid Smygehuk, är urtagen ur offentligt bruk sedan många år, men en intresseförening driver den och sköter underhåll.

Ett tag sedan jag hade med en bild på Sundholmen.

Kunde legat en Skäggdopping och guppat i förgrunden, men de var på annat håll vid fototillfället.

Fick snabbt svar om Doppingarnas flyttvanor.

Ornitologerna som håller till på Stenåsa, Södra Öland, kunde meddela, att en del inte drar förrän isen lagt sig.

Rätt normalt, att de är kvar.

Enda fågeln kvar i Vildapeln, när jag kom runt hörnet.

Den såg lite däst ut. Hade nog ätit mer än den mådde bra av.

I går kom båten upp. Max var till god hjälp.

Vattenståndet har stigit till normalnivå igen, efter att ha varit anmärkningsvärt lågt under en längre tid.

Nu är det bara att vänta på att sjön lägger sig och isen bär för fiske.

Jag vet inte om det har med åldern att göra, men isfisket är det som hägrar mest.

Man sitter vid sitt hål och filosoferar. Solsken är inte i vägen och det medhavda fikat smakar ljuvligt. 

Livet behöver inte vara svårare än så. 

Nyponen, på ett par egna Rosenbuskar är sent ute.

De kommer inte att få uppleva full mognad innan Bore ändrar riktning på processen.

Dottern och Max kommer vid middagstid.

Båten ska upp.

Vi tog hem allt löst i går.

Eftersom grannen tog upp sin härom dagen, så blir vi sist i år också.

Den kvardröjande Doppingungen är fortfarande kvar.

Nu får den allt ge sig i väg om den inte ska frysa fast i nyisen.

Nötväckan rör sig i alla riktningar, har starka klor och gärna bär det neråt på stammarna.

Längre än så här, kom den inte i år heller, Maximilians Solros.

Det är 20:de året den knoppas, men hittills inga utslagna blommor.

Ska försöka med växthuset det 21:a året. Ett par månader på våren och lika länge på hösten.

Skulle ju vara trevligt om blomman vi tillägnade Max när han föddes, kunde fås att blomma innan han får egna barn.

Det är väldigt vackert landskap i Rörum, där Mandelman har sin verksamhet.

Böljande, med betande Får.

Utöver bilderna, som minne därifrån tidigare i höst, så har ett 50-tal Vitlökar börjat visa en grön spira.

Vi köpte utsädet där, en ny sort för året.

PRO-dag idag. Näst sista träffen för datacirkeln. Tiden går fort, det blir torsdagsmorgon ofta.