Morups fyr Från Olofsbo.

Mycket stark teleeffekt, som ger en pastelliknande bild.

När sundet mellan oss och ön har lagt sig, då kan man börja hoppas på att få gå på. 

Sundet är det första som går upp på våren och kan vara väldigt förädiskt, med det strömmande vattnet.

I sundet brukar sjöfågeln komma och börja sin vår i den plätt vatten som öppnar sig först.

Bl.a Skrakar, Knipor och Lommar hade sin parningslek där i våras.

Med avlövade träd, så ser man riktigt mycket av Slottsruinen från vår badstrand.

Ska gå ner en släng nu på förmiddagen. Nu har sjön lagt sig lite mer, men segt har det varit.

Långtidsprognoser med 4-6 minusgrader, skvallrar om att det kommer att ta ett tag till innan isen bär.

Olycksrisken är uppenbar. På Östsidan kommer isen att vara tjockare och bära. På västsidan, där bl.a vinden kommit åt kommer det att vara förädiskt länge.

De första man brukar se ute är långfärdsåkarna. de klarar sig, behöver inte många centimeter. Mer orolig kan man vara för fiskarna, även om de har bra koll på istjockleken i sina borrade hål.

Chianti och Toscana bjuder många sådana här vyer. Vin, Oliver och böljande landskap.

PRO-dag idag igen.

Det börjar klarna nu. Vi ska flytta in i nya lokaler i Simonsland. Under hösten.

Sparrehus, där vi huserat i årtionden, sägs upp av kommunen. Det var Försäkringskassans lokaler innan pensionärerna kom in där. Vad som väntar efter renovering, vet jag inte.

Ska bli riktigt spännande att flytta in i nya lokaler, med en rad faciliteter, som jag kanske återkommer till.

Vid vår trivselträff i tisdags, hade vi bl.a en "sittande" tipspromenad.

Imponerad av de breda kunskaperna. Majoriteten hade 9 rätt eller mer.

Två hade 11 rätt och fick skiljas åt på frågan om hur många bitar hugget Rörsocker det går i en 500-gramspaket.

Nån som vet?

Ni behöver inte räkna. Det är 152 st. Den som kom närmast gissade på 150 och med sina 10 rätt intog tredjeplatsen.

Eftersom den ostliga vinden varit förhärskande, så ligger den östra sidan av sjön, med några centimeters is.

Kanadagåsen syns inte till. Kanske var orsaken till att den är kvar, densamma som gåsen i Landet runt i söndags.

Kruusval kunde informera om en Kanadagås, som inte lärt sig att flyga. Ensam kvar. slog den sig ihop med några Får.

Både värme och mat gavs i deras närhet.

En del vackra isformationer skapas, men något rejält för att gå ut och fiska på, blir det inte. Blåsten håller vattnet i rörelse.

Idag provar vi på en ny mötesform i PRO. Det formella månadsmötet byts ut mot en Trivselträff, med underhållning och tipspromenad.

Tanken är att vi kommer att ha 4 formella möten och 6 Trivselträffar, i stället för 10 rena möten.

Den här gången är det jag som har gjort tipspromenaden. En lagom svår blandning, hoppas jag.

Guldbaggegalan i går kväll blev "alla damernas", som omväxling till alla män som fått baggar och mest uppmärksamhet.

Ja, Persbrandt fick pris för bästa manliga huvudroll, det låg liksom i sakens natur.

Sisela, Hedda, Anna och Filippa(Cisela Benn) gjorde galan till en härlig fest.

Film i väst hade samproducerat i filmer som hade 48! nomineringar av 58.

Har inte sett 100-åringen än men det ska bli. Den har ju redan slagit Arn i biobesökare på kort tid.

Det kan inte vara lätt att som kulturminister framträda mot den iskyla hon möter från kulturfolket. Ja, hon förtjänar det, alliansens kulturpolitik handlar ju mer om att kulturarbetarna ska bli småföretagre än att stödja en kulturell mångfald.

Filippa Bark hade lösningen, vampa Reinfelt.

Film i väst är väldigt dominant som samproducent något vi som Västragötalänningar kan vara stolta över.

Film i väst gör inte bara svensk film idag. Allt större del av verksamheten är idag internationell.

Sverige är ett litet filmland även om vi har många storheter inom branshen.

Hustrun och jag var ute och gick på en liten fastlandsnära ö utanför sydvästra Skottland.

Vi kom i samspråk med ett par som arbetade i sin trädgård. Inom en minut så kom Ingemar Bergman upp, då de visade sig vara filmintresserade. De kände även igen hela skådespelarteamet i Bergmanfilmerna.

Trots att Anna Odells Återträffen, inte var en Film i Västproduktion, så tycker jag att hon och filmen fick berättigad uppmärksamhet. En stark film på ett högaktuellt tema.

En boj har blivit kvar. I somras markerade den ett grund i det låga vattenståndet.

Vattnet har stigit igen, men som fotoobjekt duger den bra.

Många fåglar är oroliga.

Plockar åt sig några frön och flyger i väg. Andra gör som Domherren, vänder sig om och äter, samtidigt som de har koll på vad som händer.

Ska åka till Lilla Edet om några timmar.

Vi har ett möte med valberedningen. Riksdagslistor och Regionfullmäktigelistor ska förberedas.

Jag samlar upp i Borås och Alingsås, samåkning i avsaknad av kollektivtrafik på tvären.

På helger är det, om möjligt, ännu glesare i tidtabellerna.