Trots 2,5 timmars vattning i går, så stod de sista Jättevallmona fina.

Men de orkar nog inte härda ut tills Mariaklockan i bakgrunden slår ut. En fin färgkombination, Mariaklockans klart mörkblå färg mot Vallmon.

Vi fick bytt ut toaletten i går. Lite pill, men inga problem.

Separett Villa. En nyare modell av den vi haft i ganska många år.

Urinen går till tvåkammarsbrunnen och fekalierna i en tunna med plastsäck i. Sen får säcken stå ett år innan den blandas i komposten. Året efter så är det näringsrik jord. Det ger en del ettåriga ogräs, men som det sägs; där det inte växer ogräs, växer inget annat heller.

Vid vändningen av komposten blandar vi även i kalk, benmjöl och blodmjöl.

Starka grejer, men man får dimensionera efter vilka växter det handlar om. T.ex Dahlior, Tagetes och Astrar får en väldig fart, medan man får ta det försiktigt med kryddväxterna och vissa fleråringar.

Utöver komposten, så använder vi bara hönsgödsel under växtperioden. Kalk förståss.

Idag ska jag göra midsommarfint, med trimmaren.

Väntar på några kollin från wine company. De aviserade i går att de kommer idag. Några kompletteringar så är drickat ordnat till midsommar.

Verkar bli sista riktigt fina dagen på ett tag.

Ingen ko på isen, man får ta det som det kommer.

Andkullen har minskat med en, men ökat i vikt.

På det lilla skäret, som bildats p.g.a det låga vattenståndet, står en Sädesärla och har uppsikt över Andungarna.

Idag var det betydligt trevligare nere vid sjön. Hela horden av Kanadagäss på ön, gav sig ner i vattnet. Bara vuxna djur, så familjerna håller väl till någon anan stans. Det bekräftades senare.

Vid ön uppehöll sig även en "främmande" Skäggdopping. Kanske är där ett par till.

På väg bort till Doppingarna, kom Andkullen med mål i sikte, skulle göra strandhugg på skäret.

Korsande deras väg kom en Skrakkull simmande. ja simmande, hälften satt på moderns rygg.

Trevligt, för hittills har det barta synts till ensamma honor.

Det buffade och putade under vingarna på den ruvande Doppingen. Minst två aktiva ungar var det. En under varje vinge.

Efter en stund simmade hen ut och då hade den minst två ungar under vingarna och lockade på ytterligare en som kom pilande.

Den andre mötte upp och efter en stund hade båda ungar under vingarna. De såg ut som slagskepp, där de simmade runt med ungar under vingarna. Tre till fyra stycken är där nog. Ska bli spännande att följa dem.

Redan på vägen ner, poserade en Gröngöling. Den var uppenbart irriterad på mig. Hade väl blivit störd i något.

Nu börjar det likna något, även om Kniphonorna inte verkar häcka i år. Hägern har inte visat sig och Lommarna har valt annan uppehållsplats. Men det är aldrig för sent.

Nu slår Fingerborgsblommorna ut, mera allmänt.

Jag sådde några sorter i fjol. Tycker inte att det är den variation, som Impecta utlovat.

De är hur som helst vackra i alla fall.

Nu är det inte mycket kvar att plantera ut.

En rad Tagetes framför Rosorna, tillika i två lådor åt dottern.

En del Solrosor, som ska "duttas" ut. En Stortimjan, som vi inte har berett platsen riktigt, för ännu.

Fänkål och Västeråsgurka, men de utvecklas minst lika bra i kruka.

De ska stå i pallkragar, men där står fortfarande Hallonsticklingar. Får väl flytta Hallonen, men deras "land" är inte klart, så det får väl bli en mellanstation.

Vi har ju midsommarfesten i år. Dags att börja dona för den.

Regningt, vad det verkar, så vi får hållas under tak.

Brukar bli bra hur som helst.

Hustrun har följt Blåmeskullen. En efter en har de flugit ut. Nu är alla ute. Det här är näst sista ungen. Lite mörkt där under holktaket och jag hade ett steg för liten bländaröppning. Inget att göra åt.

Nu är det stilla i holken igen.

Där brukar oftast vara Flugsnappare, men den tidiga våren gjorde att holkarna redan innehöll ägg när den kom.

I ett tidigare skede av häckningsproceduren brukar Flugsnapparen segra, men inte i år.

Så var han då äntligen klar med gymnasiet, målarlärlingen.

Mor och far, mormor och morfar och hans gudmor Lotta stod förväntansfullt och spanade mot en trappa.

En skylt hade vi också. En Flanörbild i svartvitt, när han "skogstokig" hoppade i en gunga, inte ännu ett år fyllda.

Glasmästeri och målare kom ut samtidigt.

Tung musik, vrål och rop skar genom luften.

För några minuter hade han faktiskt en studentmössa. Farmor hade skickat upp sin. Men den åkte av så fort det blev risk för nedsmutsning av öl och bubbel.

De drog i väg på en lastbil, "dekorerad" med mer eller mindre obskyra kreationer. Signum, vårt barnbarn!

Han hade från början sagt i från att han inte ville ha några grönsaker i de blågula banden, så där hängde i stället öl och bubbel. Mor och gudmor stod för bubblet.

Efter ett par timmar på lastbilsflaket, fick jag hämta honom när vi var ett antal som väntade på att få äta.

Efter ett par timmars drop in, skulle de vidare till en fest i Viskafors. På min fråga varför de skulle vara i Viskafors, svarade han att för det första så var det gratis och för det andra skulle de in till stan senare på kvällen.

På måndag börjar han jobba på riktigt, Citymåleriet i Borås.

En tidigare deltagare i PRO:s datacirkel kom fram, Britt Marie, och sa att hon också hade ett barnbarn, som var med idag. Faktiskt en av Max kompisar, glasmäterilinjen. Hon var så glad för att han också hade jobb, skulle börja på måndag, han med.

Tyvärr så är det inte allom givet. Sommaren går väl an, men att gå mot hösten i ovisshet är inte vad man önskat dem efter tre års slit.

Kommer väl ett utförligare reortage så småningom, men en extrabild kan jag inte låta bli.

En familjebild, dagen till ära.

  En scannad diabild från en tid då han inte hade någon aning om skola och gymnasium.

Däremot ritade och målade han redan då.

Max, älsta barnbarnet "tar studenten" idag.

Kl. 11 kommer de ut, men innan dess ska vi hämta tårta i Dalsjöfors och hans far på järnvägen kl. 9.

Max är ju "överliggare". han började med plåt-och svets, men ångrade sig efter två år och bytte till måleri.

Det var nog klokt, han trivs bra mycket bättre med det och på måndag börjar han ett fast jobb på firman han både praktiserat och jobbat på i tre år redan.

Han tar det ganska coolt. Tyckte inte det var något att ha, bal och studentmössa. jag förstår honom.

Det här med att kalla yrkesskoleelever för studenter är ett konstigt påfund.

"Kan du måla? "Ja, jag har tagit studenten".

De ska ut och åka lastbil, som de dekorerat de senaste veckorna. Vi får hoppas det går bra så han kan vara med på festen.

"Den lelle pôjken" har blivit stor.

Man får förnimmelse om en alldeles för söt Amerikansk bakelse.

Nu står 10-15 utslagna blommor varje dag. Om morgonen är det några nya knoppar som slagit ut.

I kvällsljuset visar de sig från sin allra bästa sida.

I Går var jag i Göteborg på ett möte av ett annat slag än jag varit med om tidigare.

Men innan det konstaterade jag, att jag hade en ovanligt stor tur.

Det hände ju en olycka med en Sillastad lastbil. Trafiken tätnade, för mig tog det ungefär en halvtimme från Kallebäcks lider till parkeringshuset i Femman.

Dock kom jag i god tid till mötet, p.g.a att hustrun skulle till PRO-caféet och börjar halv åtta.

En ledamot, som var vid Kallebäcks lider c:a 15 minuter efter mig, kom en och en halv timme för sent. De som kom norrifrån på E-20 och 45:an vände om helt enkelt. På E6:an norrifrån , var dett ett par ledamöter som fick sitta över en timme i Tingstadstunneln.

Den ende som tråcklade sig igenom problemen var Landshövdingen. Han kom från Uddevalla, men valde att köra genom industriområden och bakgator. Det gäller att ha lokalkännedom.

Mötet då?

Jag har blivit utsedd att ingå i Länstyrelsen viltvårdsdelegation. Första mötet. En helt annan församling, än vad jag vart van vid med en helt annan typ av uppdrag. I politiken kan man ju ta ut svängarna, påverka förutsättningarna och förändara verkligheten för många.

Här är det ren myndighetsutövning. Slå vakt om gällande lagstiftning. Möjligtvis, ha åsikter om den ena eller andra åtgärden är i linje med gällande lagstiftning.

Mycket älgfrågor, eller klövvilt, som det sammanfattas.

I rovdjursfrågan, verkar det stora bekymret vara, att våra vargar i Västra Götaland inte föyngras i den takt som är önskvärd för artens naturliga bestånd.

Vi har fyra revir, men i fjol var det bara kull i ett. Trots att Alliansregeringen försökt införa förändringar till rovdjurens nackdel, så handlar framtidsfrågorna mer om rovdjurssäkra stängsel och Pyrineerhundar än att skjuta på allt som rör sig. Lite har vi nog EU att tacka för framtidens rovdjurshantering.

Vi var några som var nya i församlingen. Lite kul att konstatera, att vi uppträdde som stockkonservativa motståndare till förändringar. Jägarna var på i många frågor, men besluten blev antingen bordläggning eller att inte ändra.

Precis som jag, var det fler som lyssnade av och ville ha bättre på fötterna innan man gav sig ut på några större utsvävningar.

Den som känt mig sen ungdomsåren, kände nog inte igen Flanören...

F.ö kan vi än en gång konstera, att vi haft en väldig tur med landshövding i Västra Götaland. Lars bäckström är otroligt påläst, ligger alltid steget före och uppträder lättsamt och med en stor portion humor.

Vill avsluta med en anektot han berättade på temat, tolka myndighetsbeslut.

Prästen hade bl.a i uppdrag, att tillse att det inte skedde något arbete på sabbaten. En bonde hade påkommits med att arbeta på sabbaten. Bonden hävdade att tjuren ramlat ner i brunnen och det kunde ju inte prästen säga något om. Tjuren måste ju räddas. Force majör, som det heter.

Det hände en andra gång, söndagen efter och prästen konstaterade att det var OK.

Tredje söndagen, så hände samma sak. men då brast det för prästen, som påkallade antingen avlivning av tjuren, eller att täppa igen brunnen. Vilket skulle visa, att det går inte att kringgå myndighetsbeslut hur länge som helst.

En av dessa honor, som inte har nån kull. Flotten verkar vara en hårt frekventerad viloplats .

Inte konstigt med en ensam Skrakhona egentligen, men det konstiga är att inga "dagmammor" syns till med 15-25 ungar i släptåg.

Verkar bli ett dåligt föryngrinsår i år.