DAYS OF JUDGEMENT

Laura Ford, Storbritannien 2012.

A&E MONKEY

Laura Ford, Storbritannien 2012.

Ur programmet;

Londonkonstnärinnan Laura Ford är tillbaka med tre nya verk på Pilane.

Ford visar djur i förmänskligad form, som sagoväsen eller mytologiska gestalter.

Jan Järlehed igen.

FRITT FRAM, Trä 2014.

Pilarne gravfält, Skulptur i natur.

Närmaste veckan blir det bilder från Pilane gravfält på Tjörn och deras skulpturutställning.

Det var varmt. Svalkande av bilens AC på 19 grader, kunde vi se hur utomhustemperaturen gick upp tll 28 grader. Det skulle bli tappert på Pilane. Fikastoppet vid Tjörnbron skvallrade om det. Men ett svalkande moln och en lika svalkande vind gav oss en i huvudsak behaglig promenad bland skulpturer, får och en skiftande natur.

Första delen var tänkt att tilltala barn, igenkänning.

MINNEN av Jan Järlehed, trä 2014.

Vem känner inte igen den här som väl varit en tidig leksak hos många barn.

För att slippa Kanadagässen har några rådiga grannar(föräldrar) dragit rep någon decimeter över marken. Mycket effektivt, om det hade fått sitta kvar.

Föräldrar till barn som verkar betraktas av dem som både blinda och lama har lossat repen, för barnens skull får man förmoda.

Ja, det kan väl vara OK, men då får man ju sätta tillbaka det i det skick som det var innan deras barn började bada.

Men inte!

Gässen upptäcker inte alltid när repet ligger, för de har vant sig vid att det ska vara spänt.

Curlingföräldrar.

Vart ska det ta vägen? Barn får inte ha motgångar, inget får vara besvärligt och framför allt inte göra ont.

Vi kanske klarar oss, men det är nästa generatins pension, som hänger på dem.

De Rumänska Romerna kan få sällskap!

Ungar måste ju få lösa problem, få motgångar och ett och annat skrapat knä, ingår i livserfarenheten.

Dottern hade en stående fråga till Max, barnbarnet, när det hände något; "Ja, ja, vad lärde vi oss av det här då?

Det är ju precis det här Curlingföräldrarna tar i från sina barn, livserfarenhet till framtida nytta. 

Jag har aldrig varit inne i Skärhamns kyrka, men vågar gissa att den är roligare utvändigt än invändigt.

Hur gick det då i värmen i går. Vi hade våra dubier för att gå i Pilane. Men det kom ett moln, som låg kvar över halva tiden vi var där, temperaturen sjönk ett par grader och en hygglig bris stod för ventilationen.

Inte så stor utställning i år, men flera intressanta konstverk. Tänkte återkomma till det.

Skärhamn var smockat med bilar, folket var nån annan stans, badstranden är ingen högoddsgissning.

Vi fick tag på vår Räkanrättning innan vi storhandlade Sill på Klädesholmen.

Vi avstod Akvarellmuséet den här gången. Vi har sett Lars Lerin vid ett par tillfällen tidigare. Han kan ses igen, men det får vara måtta i värmen.

En gång tidigare har vi stannat och fikat vid Kilanda och Starrkärrs hembygdsgård. Eftersom vi hade kaffe kvar i Termosen så blev det ett stopp i går också.

Se där, jag tror vi har ämnen för 3-4 blogginlägg och en del "Dagens bild".

Grönsakslandet är nyvattnat, medan vi tog vårt kvällsdopp. Alla fick vatten där det bäst behövdes.

Det här är ingen Flanörbild, inte ens ett foto.

Hittade den hos Eva Trillan, som hittat den här.

Det ligger mycket i bilden. Vid Kalmar sund, kunde man se näst intill handikappade ungdommar. Ja, handikappet var att de hade ena handen upptaget av mobilen. De hade väldigt svårt emellanåt. Mer än en korv hamnade på stranden och att vända ett köttstycke blev rena balansakten. För mobilen kunde de ju inte lägga ifrån sig.

Kan tänka mig följande flöde på Facebook;

"Vi ska gå ner och grilla nu". "Nu har vi kommit fram, så här ser det ut där vi ska sitta". "Nu har vi fått fyr på kolen" .

"Hi hi, en korv ramlade ut när Pelle skulle lägga på den". "Här ligger korven på marken".

"Nu ska vi äta". "Det var gott". "Nu ska vi gå hem". "Nu ska vi kolla film".

Ja så där kan det väl pågå hur länge som helst, lite överdrivet, men inte mycket.

När jag köpte min senaste telefon för några år sedan, blev killen i butiken lite konstig, när jag sa, att jag ville ha en telefon som gick att ringa med.

Så var vi då hemma frön Ölandsveckan för den här gången.

Det blev ett sista morgondopp i går, tidigare än de andra morgnarna för vi ville bli klara till kl. tio.

Sjön låg i det närmaste blank och vattnet ljumt.

Fritidsfiskarna åkte ut och tog upp nät. Inga problem i bleken. Vad de fått vet jag inte, men på Måsaktiviteten att döma, var det inget att kivas om.

Vi gjorde upp med våra värdar om en vecka nästa år också. Det gäller att ta till vara tiden. Vi vet ju inte hur länge de eller vi får ha hälsan. Dottern med kompis Lotta trycker även på lite.

Tänkte göra ett större inlägg om veckan på Öland, för det har blivit lite knapphändigt bland popupsen och den svaga "linan". Får se när det blir.

Grannen hade skött vattningen väldigt bra, allt hade överlevt, han var värd sin Ölandsost med Calvadoskryddning.

Fasligt vad det växer på en vecka.

Mest överraskad var jag över Gurkkarten, att Themyntor och Solhatt slagit ut. Tomaterna befinner sig på kanten, att byta färg.

Luktärtorna hade gått i blom, fläckavis och den lilla Malvan stod i full blom. Sista Dahlian i blom, Spartacus, lyste mörkt röd.

Några Slingerkrasse hade även slagit ut, liksom den nyplanterade Pimpinellen.

Solrosorna avslöjar, att jag blandat och gett lite mellan sorterna. Lite charmigt tycker vi.

Om någon minut ska vi morgondoppa oss i Tolken igen. Ska bli en varm dag.