Hackspetten ger telefonstolpen en match ett par gånger om dagen.

Undrar hur många generationer Hackspettar det går åt för att göra ett hål?

En Svala gör ingen sommar. Ett gammalt talesätt. Vi har två Svalor som sitter på telefontråden av och till och full sommar.

Från Panoramaförnstren på 33:dje våninggen, var det inget som skymde siktfältet.

Värmen har kommit till Oslo även.

25 grader.

Vi hade ett kortare program i går kväll.

Lyssnade till ett väldigt intressant föredrag, "den globaliserade periferin".

Handlade i huvudsak om att det inte är de stora metropolerna som spelar den roll vi trott.

Exportinkomster och sysselsättning skapas oftast utanför de stora centrana.

Låt vara att situationen är annorlunda till stora delar i Norge jämfört med Sverige.

Men faktum återstår, det är inkomsterna från industriell verksamhet i periferin som ska betala vård, skola och omsorg, där räcker det inte med att administrera varandra eller rent av förnöja varandra med kulturaktiviteter. Det ska också betalas av varuproduktion.

Hälsosam insikt.

Har varit lite mycket Stureplan de sista årtiondena.

Efter föredrag och middag, var vi några stycken som tog hissen upp till 34:de våningen, till skybaren.

En vidunderlig utsikt över Oslo, med Holmenkollen i fonden. Med goda ögon kan man se hoppbacken avteckna sig till höger om solen.

Ja, det blev bara en maltwisky, en Tallisker. Man sover bättre sen.

Under många årtionden var Vargön en blomstrande industriort.

Wargöns AB, drev både pappersbruk och smältverk.

Först delades bolget efter Amerikanskt uppköp av smältverksdelen, den blev Arico Alloys.

Holmens paper drev pappersbruket vidare, till 2008, då var det slut.

När vi passerade Vargön i går, stannade vi till och tittade på det som fanns kvar av pappersbruket.

Av den stolta sulfitfabriken fanns bara grunden kvar, var jämnad med marken

Två synliga knoppar har dykt upp i våra Rabarber.

Knoppen, eller framför allt blommningen, tar mycket kraft från plantan.

Efter att ha skördat stjälkarna, så skär vi ner knoppstängeln och sätter den i en vas. Dekorativt.

Så länge blomman inte slagit ut, kan man äta stjälkarna.

Finns det något som känns grönare om våren, än Boken i lövsprickning?

Det börjar bli fotoväder igen.

För en stund sedan, när jag hämtade tidningen, föll blicken på de tre Häggmisplarna vi har stående mot vägen.

De blommar lite försynt, efter en våldsam behandling för två år sedan.

3,5-4 meter höga, tyckte vi att det var dags att göra något åt dem.

Det blev inte tal om sekatör, utan det var såg som gällde.

När vi var färdiga, så stod tre meterhöga "stubbar" kvar. Grannfrun trodde inte det skulle bli några buskar mer.

Men i fjol våras slog de en massa skott och 80% klipptes bort i höstas.

Nu blommar de igen, försynt, men de lovar mer kommande år.