För några år sedan, när vi var ute och gick Askanäsrundan, såg jag en blåvit Akleja. Tyckte den var fin, så när den tiden kom, rafsade jag åt mig några fröställningar.

Det blev några plantor, men insekterna hade ingen koll på var de pollinerade, så det blev bara en planta som såg ut som originalet.

Senaste veckan har Aklejorna slagit ut på bred front.

Vi har dem lite överallt. Fröplantor sätts ut där det finns plats.

Deras fägring är inte lång, men vacker så länge det varar.

Eftersom vi tar en hel del fröplantor, så är de lite svårbestämbara. Den här är dock sortäkta, men vilken har jag glömt.

-Hur är läget?

-Jodå, huvudet upp och benen ner.

En vanlig ingång till ett samtal.

Men för Nötväckan är det ofta tvärt om, utan att det är något konstigt.

Vid fågelräkningen i vintras hade man räknat oroväckande lite Grönfinkar.

Vi har haft några och de har häckat.

En nyutflugen unge satt och kurade i regnskydd, sen den lämnat det trygga boet.

Missade Starungarnas första flygtur.

I går hängde de ut och tiggde mat, idag är de redan ute. Gick och sökte mask tillsammans med föräldrarna på grannens nyklippta gräsmatta.

Nu hänger holken där, outnyttjad till nästa år.

Flyttstädning, är tydligen inget för Starar.

Salladshuvudena hade knutit sig, Bondbönorna var 20 cm långa och Rosorna blommade.

Många av oss som tog del av detta, hade precis fått ned fröna i jorden.

På väg från Volterra till San Gimignano stannade vi vid vägkanten för att fotografera och njuta av utsikten.

Mycket Toscana med San Gimignano i fonden. Tornen ser inte ut att vara så många, som från balkongen på Antoanellas farm. De är lika fullt 14 kvar av de c:a 70 som en gång fanns.

På väg till Toscana, så färjade vi tåget mellan Rödby och Puttgarden.

Tyskland och Angela merkel har bestämt sig för att stänga ner kärnkraften.

Vindkraften och övrig förnybar energi står redan för en ansenlig del av energiförbrukningen.