Det var en vädermässigt tråkig dag i går. Ju längre dagen led, ju mer regnade det.

I kvällningen gick jag ner till fåren och passade samtidigt på att se hur Skäggdoppingparet hade det. Det har varit båda två vid boet sen vi kom hem från Öland i söndags.

Jag hade inte kikaren med mig, så det blev att zooma med kameran för att se vad som hände. Det är ju c.a 125 meter från min utsiktsplats till boet. Kan komma mycket närmare, men jag vill inte störa dem.

På vissa av bilderna kunde man skönja två gråa bollar. En satt på bokanten en stund. Den som ruvar har ändrat ställning, uppåt med bakkroppen och ruvar mycket längre fram på bröstet. Troligen för att ett par ungar ska husera där bak. Om någon dag eller två, vet vi nog bättre. Men spännande är det.

Fick pressa Panasonicen ganska bra idag. Dubbla med digitala zoomen till 750 mm. ISO 400. Trots det lite för lång slutartid. 1/200 är i längsta laget med så mycket zoom. Det är i såna här lägen man önskar sig ett ljusstrakt 500 mm-objektiv och stativ.

Men, man kan inte få allt.

Den som rört sig på Öland, kommer säkerligen ihåg tre blommor. Två blåa och en röd.

Den röda Vallmon, de två blåa, Blåeld och så Cikorian.

De fyller ut lanskapet närmast vägarna med färg även om allvarmarken är brunbränd i torkan.

Mellan Löttorp och Alvbedsjöbodar, ligger en liten by som heter Alvedsjö och har förmodligen gett namnet åt platsen för sjöbodarna ute vid kalmar sund.

Redan när vi kom första dagen tyckte vi att det var en vacker vy, med gården, det gula fältet och väderkvarnan.

Det gick några dagar, men  på onsdag morgon, på väg från Bagarberta, kom jag mig för att ta några bilder.

Senare på dagen, när vi åkte hem från ett brsök i Trollskogen, låg vallen slagen och ytterligare någon dag senare hade det gula bytts ut mot vita rundbalar.

Ja, det var i sista minuten, nu är vyn ganska intetsägande och möjligtvis väderkvarnen som solitär kan locka till en bild.

I går var det Böda marknad. Idrottsföreningen, som håller till i div 5, arrangerar i dagarna två.

Jag är övertygad om att Lina, Alfred och Emil i Lönneberga hade roligare på sina marknader.

Mycket krimskrams. Men inemellan kan man hitta intresantas saker. Godiset är ju alltid populärt. Marknadskarrameller vande man sig på som barn, i samband med Trollhätte marknad, eller marten som man sa i bygden.

Ett par hängslen och en Brännvinskorv fick följa med hem. Hustrun var på vippen att köpa second hand kläder av henne som haft dem, men det blev inget.

Ett tivoli hade satt upp några karuseller och chokladhjul mm.

Vi fortsatte till Bagarberta för att bunkra bröd att ta med hem till frysen.

En glass i Byxelkrok har blivit en gimic, så den konsumerades idag innan vi åkte hem och tog ett dopp.

Nu är det 19 grader i vattnet igen. Sydligare vindar har drivit bort det 12-gradiga.

Nu är det snart slut på Öland för den här gången, men vi var nere vid stranden och grillade en sista gång.

Kändes att det är väder på väg. Regn och åska framåt natten förutspås.

Fjärilarna har inte riktigt kommit i gång. Kylan och regnet efter midsommar har säkert spelat in.

Någon Nässelfjäril har fladdrat till och så Gräsfjärilarna, nervösa och obeslutsamma. Svåra att få skott på, om det inte är riktigt varmt och vindstilla.

Hajade till inför synen av den här Pärlemorfjärilen, här om dagen. Den höll till i den låga vegetationen utmed vägkanten.

Har försökt att söka mig fram till vilken underart det är. Det myckna vita utmed vingkanterna förvillar. Inget har riktigt varit lik.

Kanske nån där ute som kan förlösa mig.

F.ö blir det Böda marknad idag och i övrigt lite förberedelser inför hemresan i morgon. Det är gott att inte ha så mycket kvar på sista morgonen. Vi vill komma iväg vid 10-tiden.

På Öland Celtic Irisch music festival på Slottsruinen spelar ett svenskt säckpipeband, The Pipes & Drums of the 1st Royal Engineers.

Minst i gänget hade den största trumman.

När vi går ner till Kalmar sund, passerar vi åkrar med Lucern i olika stadier. På förstaårsvallen kan man bl.a se Harar som låter sig väl smaka av den späda delikatessen.

Vid morgondoppet i går, fick vi sällskap av en Strandpiparkull.

De höll till en bit bort, men inte längre än att det blev en bild.