Varje höst kommer Transträcken och passerar över oss, från norr till söder.

Ofta uppstår en förvirring i formationerna när de passerat Tolken och ser Åsunden. Något i GPS:en?

I går var det premiär, för att både se och höra dem. Ibland hör vi dem, men molnen ligger så lågt att man inte ser dem.

Såna dagar har vi framför oss, så dagens tre sträck kanske blir de enda i år.

Det känns inte så länge sedan, som den klängde på föräldrarnas rygg. Nu börjar den mer och mer anta den vuxna Skäggdoppingens utseende.

1993 när vårt första barnbarn föddes och namnades till Maximilian, sådde jag en flerårig Solros med samma namn. Helianthus maximilliani.

Vi har aldrig lyckats få den att blomma. Knoppats, men sen har frosten tagit den.

Vi har haft desto mera glädje av barnbarnet, men nu står de i krukor och får maximal! sol. Någon gång ska det lyckas.