Skovelhjulet, som förmedlade kraften till kvarnen på Sötorp.

På Sjötorp finns en s.k Tullkvarn. Vid malning, fick man betala en tull till Kronan.

Även mjölnaren hade rätt att ta sin tull, som skulle föda Gris och Får.

Kvarnen har inte varit i aktiv drift, på denna sidan 1950-talet.

I går kväll, var jag ombedd att komma till Sjötorp och fotodokumentera kvarnen.

Ett gäng äldre herrar i Hembygdsföreningen har satt sig före, att få igång kvarnen igen.

Alla ingående delar, från skovelhjul till kvarnstenar och drivning, är i gott skick.

Ett orakel på gamla kvarnar, David Svensson i Vänga hade tillkallats.

Hans far och senare han själv har drivit Vänga kvarn. David arbetade i kvarnen i 57 år!

Han hade tagit med sig litteratur om gamla kvarnar och nedskrifter från otaliga samtal med "kvarngubbar" runt om i Sverge.

Att benämna honom "orakel" är en underdrift.

Kvarnen är intakt och redo för drift, förutom på en viktig punkt. För c:a 20 år sedan bytte man ut skadade kuggar i drivhjulet. Kuggarna, av trä, var tydligen lite för stora, så att det åstadkom vibrationer och krängningar i hela huset.

Mjölet blev heller inte som förväntat.

Först på listan, att göra, står att ta reda på de riktiga måtten på kuggarna, flera hundra, montera ner dem, hyvla och sätta tillbaka.

Själv Googlade jag på Karlebo handbok när jag kom hem. En teknikers bibel. Har historiskt funnits närmast varje ingenjör i industrin. Jag vet att där finns formler för kugghjul, bl.a

Ska bli intressant, att följa arbetet och David ville komma tillbaka när vi fått i gång kvarnen.

När vi var ute på vår Askanäsrunda, så hade en Ekorre korsat vägen. I nysnön blev det ett tydligt spår.

Jenny Fransson, världsmästare, drabbas inte, men Ida får inte chansen, efter det beslut som IOK fattade i går.

Ett tragiskt besked. Brottningens tid som OS-sport är förbi.

Brottningen har varit en Svensk paradgren och en diamant i OS-kronan.

Diskussionen är inte ny. Allt från att minska antalet viktklasser till att helt ta bort den grkiskt-romerska stilen.

Men helt försvinna, det var det ingen som räknade med.

OS, har betytt mer för brottningen än många andra sporter.

Det finns inga pengar i brottningen, bara ära. Då har OS, varit det största målet.

Många andra idrotter, sätter inte större värde på OS, än någon regional tävling i Helsinfors eller Oslo.

Naturligtvis finns svaret på frågan varför, att finna i brottningen självt och dess ickeutveckling, med regler som folk inte förstår och domare och ledare tolkar olika.

Men varför ta bort fristilen och tjejbrottningen?

Jo, mycket av förklaringen ligger just i att det inte finns några pengar i sporten. En rad märkliga "sporter" står högre upp på den ekonomiska rankinglistan.

När ett OS handlar minst lika mycket om att ta hem TV-reklam och övrig sponsring, då får en klassisk sport vika för mer spektakulära aktiviteter.

Ara Abrahamian är nog på rätt spår, att det är FILA:s fel. Det internationella brottningsförbundet har inte vägletts av sportens utveckling utan maktkamp mellan småpåvar.

Gör om det internationella förbundet, byt ut ledningen och ta fram begripliga regler, då kan vi komma tillbaka och få in brottningen i OS-värmen igen.

Fotbollssäsongen verkar avlägsen.

Spelarbåset, hemma-eller bortalag framgår inte, målramar och förvaringsbod är ganska insnöade.

Men, om två månader är det full aktivitet.

I går var det mycket folk ute på sjön.

Ständigt förflyttande sig. Borra nytt hål, ner med grejerna, veva upp ett par Abborrar och så börjar proceduren igen.

Mulet väder, men nästan ingen vind, den som var kom från Öster.

Det hade kommit så mycket snö, så sparkfärd var utesluten.

Därför höll jag till i närområdet, men det verkade inte spela någon roll. Fisken var inte större, eller fler på andra håll.

Ett 20-tal abborrar i Flugviktsklassen fick följa med hem i den svarta plastpåsen.

Oavsett resultat, så är det härligt att komma ut på isen.

Trots en hel del folk ute, så är det lugnt och skönt.

Snön har gett ett tryck på isen, så det kunde förnimmas lite fukt som trängde upp genom sprickor och borrhål.

Fortsätter processen med minusgrader, så ger det snart sparkföre igen.

Vi tog en Askanäsrunda i går. Hustrun har kommit in i ett stim av vävning just nu, men behövde ett avbrott.

Vi har en del Hassel här i trakterna. Buskarna blir oftast små och knotiga.

Minns Hasseln från trakterna av mitt föräldrahem. Långa raka spjut, tillräckligt för att göra metspö av.

Samma fina Hassel har vi sett många gånger på Öland.

Men nötter är det på Hasseln häromkring också.

Har lust att gå på idag, men vinden var rätt vass, när jag hämtade tidningen och den kommer från fel håll ur fiskesynpunkt.

När vinden kommer från Norr eller Öster, är det det man skyllar det dåliga fiskafänget på.

Söder och väst ska vara de bästa fiskevindarna. Blir det ingen fisk då heller, får man skylla på något annat.

Men, kanske suger det så mycket i friluftstarmen, att det blir en tur i alla fall. Vi får se.

Det stod en tjej och kampanjade för Dansk ost på COOP. Vi smakade och vi köpte både Gamle Ole och Sorte Sara.

Vi tröttnade dock på den innan den var slut, så en god del av Sorte Sara fick bli fågelmat. Uppskattad sådan.

I går var en sorgens dag.

Jag gick miste om en dag på sjön, med gubbarna. Tyvärr, så har både hustrun och jag engagemang på PRO på torsdagar och gubbarna blev en mindre. Men det går väl flera tåg. Efter att ha missat en "gubbafrukost" förra torsdagen och isfiske i går, så är det allmänt bekant att torsdag inte är någon bra dag för sådana aktiviteter.

Väntar nog med att gå ut själv till i morgon. Solen ska titta fram lite även om det också ska bli lite kallare.

Den nyfallna snön hindrar inte sparkframfarten, så länge det stannar vid minusgrader, men utrustningen får kompletteras med en liten skyffel.

Två gamla trädgårdsstolar och några restbräder fungerar som förvaringsplats för de större krukorna.

Enkelt. Men när Kung Bore sedan får gjort sitt, så har det sin skönhet.