Det tog ett tag idag, innan termometern pillade sig ovanför nollpunkten.

En härlig sol tryckte på, men en hårdnande vind gjorde klimatet bistrare åter.

Idag var det dags att ta upp Dahliarötterna.

Blasten åkte för någon vecka sedan.

Marken hade en liten skorpa av tjäle, men Dahliarötter är betydligt härdigare än bladen.

Eftersom det inte regnat på sistone, så var jorden torr runtomkring.

Det gick att skaka bort merparten, sedan fick de ligga ute hela dagen i sol och blåst.

Till kvällen åkte de in i växthuset, delvis torkade redan.

Kunde inte låta bli att ta en tur med kameran, det finns ju mycket intressant kvar fortfarande.

Mest överraskad blev jag av en del rosor. De ger inte upp.

Den gula Rudbeckians fröställning mådde bra i solskenet och Fläderbären är mer än skördemogna.

I grönsakslandet är det bara lite Morötter, av grönsakerna, som står kvar än så länge. De klarar lite frost även om blasten ger vika. I grönsakslandet finns även några blommor.

Astrarna står emot ett tag till. T.o.m en tilltufsad Aster äger skönhet.

Fåglarna hoppas säkert att Solrosen ska härda ut ett tag till, så att den utvecklar de begärliga fröna.

Med ett varmvindselement, håller vi frostfritt i växthuset.

Har en del som ska skyddas och sedan kan man ju skörda t.ex tomater lite längre.

Slutligen ska Dahliarötterna in på tork.

Det här känns länge sedan, nu.

Sista klasarna.

Idag hämtade vi in de sista vindruvsklasarna.

Några mer än vad jag uppskattat, men det blev ju uppskattat.

Här ligger de definitivt sista för i år.

Nej, ingen massaker på Rådjur.

Rådjuren står för massakern.

Någon gång varje år, glömmer vi att stänga för något inhägnat.

I år blev det grönsakslandet.

Det är mer förargligt i början av säsongen eller innan man skördat.

Nu hände det medan jag var i Göteborg i månadsskiftet.

Resultatet låter inte vänta på sig.

Gammal sallad var uppäten, Stockros-och Läkemalvaplantor, som jordslagits,avbetade.

Astrarna uppätna liksom de unga fruktträdens årsskott.

Störbönorna avätna så långt de nådde.

I ingetdera fallen har det åstadkommit någon varaktig skada.

Hustrun såg förövarna, en get med två årskid, när de flydde.

Rådjuren fick väl en liten hämnd på all Råodör, som de tvingats skygga för under sommaren.

På något sätt, längst in i hjärtat, så unnar jag dem detta.

Det åstadkommer ingen skada och kanske hjälper det dem att klara vintern lite bättre.

Några som ska klara vintern är stannfåglarna.

Våra Solrosor väntar på en tillåten massaker.

Talgoxar och Blåmesar har redan försökt picka i frökakorna, men de är nog för färska ännu.

När Solrosfröna är slut, får de fortsätta i automaterna.

Idag blir det ”emballage” i väderleken.

Lite regn när jag hämtade tidningen, men det har avlösts av solsken.

Ska tydligen bli varannandagsväder i en vecka innan kylan ska slå till.

Vi har båda åkt på en förkylning.

Jag skojade om vilken svininfluensa man skulle få, har ju träffat folk från många nationer den senaste veckan.

Men man skojar väl inte om lösnummersäljaren.

Förkylning till trots kunde jag inte hålla mig från att ta med kameran ut.

Är ungefär vad jag orkar.

Vissa saker har fått sig en ordentlig törn av kylan, Prydnadspumpor och Squash är körda, definitivt, även om solen försöker göra sitt bästa.

Andra gör vad de kan för att överleva.

Mest imponerad är jag av Gurkörten, som tydligen grott sent, men oförväget börjar blomma.

Märkligt med Rudbeckiorna, de är vackra i vilket skede de än är.

Vi har flera Oxlar, Sorbus intermedia, på tomten.

En stor en som ger massor av bär, efter en riklig blomning.

Vi kan inte minnas att den gett bär tidigare.

Just som jag stod och fotade Prydnadspumporna, fick jag se en höstlig bild, över taket till uthuset.

När jag piggnar till ska Dahliorna skäras ner. De ser miserabla ut.

Rötterna får sitta kvar i jorden ett tag, sen åker de in i växthuset, för att torka, med hjälp av ett varmvindselement.

Sen åker de ner i källaren.

Jag korsar fingrarna, för att de ska klara sig.

På fyra dagar har trädgården förändrats dramatiskt.

När jag åkte, trots en frostnatt, så stod allting i tidig höstskrud.

Ytterligare ett par frostnätter, 25 mm regn och en mer än "Laber bris" så stod mycket inte att känna igen.

Tagetes, Dahlior och Klippstånds(Ligularia dentata), hade bytt färgprakten mot tråkigt hängande löv och blommor.

Rådjur och Älg tar hand om fallfrukten, men ett "illavulet" Päron blev kvar åt snigeln.

I början av Maj, brukar jag så Solrosor.

Ofta flera sorter, färger och storlekar.

Efter att de fått växa till sig i kruka, åker de ut på växtplatsen i mitten av juni, tidigare eller senare beroende på hur våren varit, så länge de inte blommar växer de minst lika bra i kruka.

Alla Solrosor har sin charm, men jag har en viss förkärlek för dem med rödbruna nyanser i.

Alla fröställningar får vara kvar på plantan tills vintern, utom dem jag tar som frö till nästa år.

Fåglarna uppskattar fröna och de har lite sysselsättning med att picka loss dem.

Storleken kan variera.

Ett år hade jag 40 cm höga i låda och jättar i kanten till grönsakslandet.

De längsta var nära 4 meter.

Sådana blommor är svåra att fotografera, når liksom inte upp för att kunna se dem i ögonen.

A

När Nötskrikor och Trastar, börjar picka i Päronen är det dags för skörd.

Fåglarna är finsmakare, de överträffar all fruktlitteratur sammantaget.

När jag gick och beundrade Filippäronen, fick jag se ett nyhackat hål.

Fåglarna är slemma, hackar på insidan och döljer sina tilltag.

Jag tog ner ett fågelangripet päron.

Se, de är mogna, den rätta saftigheten har infunnit sig och kärnorna är mörka.

Den rätta roströda färgen har inte uppträtt i år , men det beror säkert på den solfattiga sommaren.

Det är den som brukar signalera till fåglarna.

Vi beskar ju trädet handgripligt i våras, men lika fullt kunde vi skörda ett 50-tal vackra Päron.

Äta, paj, marmelad och framför allt konservera(hermetisera).

Vi var stolta över vår Päronkorg.

Hustrun vägde några välutvecklade, det var precis att det blev 3 på ett kilo!!!

Augustipäronen på de nedersta grenarna är redan uppätna.

Göteborgs Diamant äter vi av så mycket vi orkar.

På försommaren fick jag några plantor Aubergine och Bifftomater av grannen.

De hade varit i Italien och köpt frö.

Plantorna har skuggats av vinplantedjungeln.

Men tomaten har satt frukt, kanske hinner den mogna, med lite tillskottsvärme kommande månad.

Däremot, så har jag inga större förhoppningar om Auberginen.

Den har sin första blomma utslagen och några knoppar på gång.

När jag öppnar växthusdörren, så tittar en mogen tomat fram vid dörrposten och höjer jag blicken så fastnar den på några klasar vindruvor.

Vi äter undan så gott det går och kollar recept, om man skulle kunna göra något lite mer beständigt av den.

Grand Prixdahlian som frös i våras artar sig.

Någon vecka till utan nattfrost, så klarar den sig fram.

Väderbibeln.