Krokus i det vilda, ett resultat av falerande närminne i slutet av 70-talet. 

De sista 2,5 dagarna har jag varit i det närmaste asocial ur bloggsynpunkt.

Det är inte bara vedhanteringen, utan en bieffekt även.

Trängsel vid datorn. Efterfrågan har varit större än tillgången.

Har inte hunnit titta in till så många, än mindre kommentera.

Fotoutmaningar har jag lämnat där hän, temporärt.

Nu ska det väl bli lite mera normalt.

I eftermiddag kör vi hem pojkarna efter väl förrättat värv.

Påsklovet är snart slut.

Med risk för att de ska bli för malliga, så måste jag berömma dem ytterligare.

De är inte rädda för att ta i och uthållighet visar de när det behövs.

Pauser, med saft och kanelbullar från dubbel sats, är dem väl unt.

Hade inte hjärta att skära ner dem i första omgången, men nu får de bli eterneller, Rudbeckiaskruttarna. 

Det våras så sakteliga i trädgården, men även gammalt har sin skönhet.

Rudbeckiornas skruttar från fjolårsblommorna är så vackra, att jag tar in dem som eterneller.

På allmänningen, utanför vårt grönsaksland, kommer det Krokus.

Inget märkvärdigt i och för sig, men det är c:a 30 år sedan som vi planerade om på ett ställe, tömde restjorden i hålor.

Året efter kom det upp Krokus i det vilda, och har så gjort, varje vår sedan dess.

Det var väl närminnet som falerade, redan då.

Men de är fina där de kommer.

Idag var det dags för andra högen att genomgå eldbegängelse.

Det var ett lättare jobb, inte så mycket ris att släpa, inte heller någon kapning till eldningsbara storlek.

   Nu ligger det och efterpyr.

En del synder sticker upp i form av metallföremål, men det får vi köra till skrölen i Dalsjöfors.

Jordade och krukade ett 60-tal Dahlior.

De sådda kommer bra.

Nu börjar förhoppningarna spira, tillräckligt många har redan visat skott och det kommer mera.

   Även Fuchiorna har börjar visa skottspetsar.

Värme ska vi få i veckan, så det artar sig.

Men innan det ska vi kapa och klyva c:a 15 kubikmeter, med de två älsta barbanens hjälp.

Nu gäller specialmeny i några dagar.

Bl.a Köttfärslimpa, Kanelbullar och Margaretakaka.

Men något kolsyrat blir det inte tal om. Vi har gott om Flädersaft, Svartvinbärs-och Äppledricka.

Vad gör man inte för att hålla dem på gott humör.

Kommer på mig själv, att sakna genusperspektiv på fågelfotograferingen, eller än värre, har förstärkt patriarkatet, genom att välja hanar som fotobjekt.

Den här Bofikhonan får bidra till jämställdheten 

Idag hade snön smält undan såpass, att vi kunde ta ner juleljusen i dess olika former.

Julgransljusen i en Tall och ljuslingorna på staketet och runt ingångsdörren.

Ja, ingångsdörren, det får väl närmast hänföras till lättja.

Vid vandringen utmed staketet, så upptäckte vi tydliga vårtecken.

Snön har knappt lämnat öppningar på jorden, men lökväxterna börjar sticka.

Krokusarna har kommit längst, men tulpanerna(bilden) ligger inte långt efter. Påsklijorna sticker även med sina gula bladtoppar innan klorofyllet strömmat till.

Stockrosorna brukar vara tidiga, så även i år.

Ja, så har vi också fått vinter, står inte Jämtland efter.

10 cm snö och 6-8 grader kallt, med en snålblåst som mojnat, har vi en perfekt dag.

Vi hade sedan länge bestämta att det skulle bli en kakebakedag, så det så.

Men en och annan fotorunda och längre promenad får trängas med hjorthornssalt och malen mandel.

Här kommer ett förmiddagsreportage:

En ros som trotsar snö och kyla.

Salvia, Timjan och Rosmarin ser fortfarande fina ut.

Astillben avtecknar sig mot sin vita omgivning.

Inte så kuranta, men fortfarande på benen, Solhatt och Gråtistel.

Det känns inte så länge sedan hundratals Fjärilar och Humlor uppvaktade Isopen.

Det som göms i snö...

Än så länge får det bilda stilleben tillsammans med en tistel.

Fint besök under fågelmatarna.

Rådjuren äter av det som fåglarna sprätt ut.

Ja, jag lägger allt lite extra också, för vintern kan bli lång. 

Mellan småregnet tog jag mig en tur ut med kameran idag.

Inte särskilt inspirerande, nu börjar t.o.m det mogna se ganska tråkigt ut.

Vad finner jag på komposten?

Jo,  en blommande och frodig Ringblomma!

Måste vara värmen underifrån, som fått den att klara ner mot minus sex grader någon natt och flera lite snällare frostnätter liksom ett par omgångar snö.

Ringblommor på komposten, den lilla röda i höger nederkant är förhoppningsfull.

Vissa rosor är envetna och håller ut än, även om skicket varierar.

Kanske man får fota en utslagen ros på julafton. Knoppen är helt oförfärad trots att vi är i mitten av november.

Gick en liten runda för en stund sedan och tittade över läget.

Det mesta är ganska brunt och dött.

Jag skär aldrig ner på hösten, utan gammal blast, blad och stjälkar får bidra till vintertäckningen.

Det har gett mig erfarenheten att mycket av växterna klarar vintern bättre på det sättet.

Det är också mycket roligare att klippa ner, när man ser det nya gröna börja spira.

Päronträdet, som vi skar ner så hårt i våras, har svarat med en massa vattenskott. Några av dem ska få bilda fruktved, andra bygga nya grenar. Men det övervägande flertalet ska bara bort.

Rådjuren ger sig gärna på vanliga fruktträd, men det äter inte ens av vildäpplena.

Broksalvian (Salvia officinalis Tricolor) verkar inte ha påverkats, varken av snö eller frostnätter.

Rosenknoppen tycker jag blev nummer ett idag.

Kallaste natten för säsongen.

Minus sex grader.

Det hade satt sina spår på resterna av växtligheten.

Vackra spår, inte minst när solen började upptiningsprocessen.

Det hade frusit i regnmätaren.

Nästa års Fingerborgsblommor kan stå gröna hela vintern.

Fröställningen på Eukalyptusen, klarar nog inte en köldknäpp till.

Stora rosenbusken ser ut som ett vinterlandskap.

Päronen är beredda, finns faktiskt ett kvar för konsumtion, löven faller av när de tinar.

Solhatten är alltid bildmässig, oavsett i vilket stadium de är.

Tänk, bara på några timmar förändrades förutsättningarna.

I går eftermiddag i solsken, i morse i snöskrud.

Vi fick c:a fem centimeter snö, innan det övergick i regn och stigande termometer.

Ingen överraskning, det var väntat.

Det är bra, för det tinar upp den lilla skorpa av tjäle som bildats de senaste dagarna.

I morgon ska stora löksättardagen gå av stapeln.

Vitlök, Jättelökar och sommarförvarade Påskliljor.

F.ö har en enveten influensa försenat "höstningen", med det går inte ifrån oss.

Det blir väl tid och råd när den "riktiga vintern" kommer.