Så här har det sett ut första advent den två sista åren. Så inte i år. Nederbörd, men i form av regn.

Idag åkte slingor mm. upp. Lite skillnad mot de två senaste åren, då vi pulsat i halmeterssnö för att fästa upp dem.

Idag var det annorlunda. Många växter har startat upp på nytt, andra bara fortsätter, som om ingenting har hänt.

Bl.a så misströstade vi när det gäller Brysselkålen, men den artar sig. Till jul ska det vara skördebara småhuvuden.

Men mest anmärkningsvärt är ändå en Myskmalva som blommar!

Här följer dagsförska bilder. Klicka, så förstoras de och låter meddela något med.

Den varma hösten/förvintern, gör att många blommor luras att blomma. Här är det en Fjälldaggkåpa som vänt på årstiderna.

När glömde du en dammsugare i ett kärnkraftverk senast?

Ja, någon eller några på Ringhalls kan svara på den frågan.

Här radas ju ytterligare ett argument för avveckling upp. Vi kan inte sköta säkerheten tillfredsställande och dammsugarkostnaderna blir för höga.

Man tror inte det är sant, men det är det.

I övrigt har dagen bjudit på en del präktighet. Dalierötterna, som ligger i växthuset och torkar, har rensats från alla sugrötter. Fucsiorna, som har torkat upp är placerade under huset.

Tomaterna, nerklippta och krukor tömda. Hittade faktiskt ett par små gula plommontomater, men nu blir det inga fler.

Ansade vinplantan liksom tre Häggmisplar. Fast de senare står naturligtvis inte i växthuset.

Bilderna blev lite gråa i motljuset, men den här var kul. En Talgoxeprojektil. Såna bilder som bara blir, roligare än vad som var meningen.

Domherrarna har kommit fram och låter sig väl smaka av fågelmaten. Räknade till sex par. Hoppas de stannar.

I morgon är det månadsmöte i PRO. Budget och verksamhetsplan. Har även lovat att visa lite bilder, så jag har plockat ihop runt nittio. Det ta väl 20-25 minuter, om man inte pratar för mycket.

På kvällen bär det i väg till falköping för styrelsemöte i Västergötlands brottningsförbund.

I morse tidigt beställde jag en jordfräs på Maskinhjälp i Borås. Inga problem, kunde hämta den på en gång.

Det är grönsakslandet som ska få sig en genomfräsning.

I skrivande stund har jag bearbetat gångarna två gånger och den öppna jorden en gång.

Efter välbehövlig fikapaus med äpplekaka och hustru, så ska jag växla upp till tvåan och genomarbeta alltihop en gång till.

Efter kalkning får det ligga till sig över vintern och rensas efter hand som de nya landen blir till. Undantagna från jordbearbetning är Rabarber, Brysslekål Vitlökslandet och vår vackra Mariatistel.

  
Mariatisteln får stå, så länge den håller ut mot frost och övrigt väder och vind.

Kan inte släppa tanken på en förbistring som inträffade på vår fotocirkel i PRO igår. Vi har träffats 8 gånger hittills.

I cirkeln deltar bl.a en färgad tjej från Afrika.

Vid en del tillfällen, när vi talat om ljusa och mörka motiv, över-och underexponering och dess efterbehandling, så har jag poängterat skillnaden. Inte minst för att hon har ju samma rätt som de andra att lära sig att göra rätt. Inte minst därför att många av hennes bilder handlar om barn och barnbarn.

Tror inte hon riktigt försått detta, utan hon tyckte att jag talade för mycket om hennes hudfärg.

Så kan man naturligtvis uppfatta det, men det blir svårt att göra rätt om man inte lär sig grunderna.

Vi hade en diskussion och det kändes som vi landade rätt.

Men detta visar vad lätt det är att det går snett och det var ju bra att vi fick klara ut det.

Tror att det gick fram, att om hon gjorde som jag sa till de andra, så skulle mycket i hennes bilder, om de innehöll mörka motiv, bli överexponerade och bli gråa om hon skulle göra som jag sa till de andra.

Vi hade bestämt oss för att åka till Nordens Ark idag. Men vädret var inte helt att lita på, i Bohuslän, så vi skjuter det framför oss några dagar.

Det betydda att det blev utrymme för att få årets såplantor i jorden.

Nio olika perenner.

Sju av dem är omplanetrade en gång, en står och växer i sålådan och Myskmadran har inte visat sig än. Det oroar inte, då de kan ta upp till ett halvår på sig. Ljuset 2012 kanske frestar.

Jag ställer egentligen bara ner planteringslådorna i jorden. Det oroar rotsystemet minst. Växtväv på och sen kan vintern komma.

Spänningen fram på vårkanten är alltid lika stor. Ska det bli nåt och hur många?

Har noga noterat antalet levande omplanterade.

Renfana, Borstnejlika, Digitalis, Vinterkyndel och Jättevallmo verkar inte ta skada av något, medan annat, som Helenium t.ex verkar skörare. Olympicum hade låg grobarhet i år, men de som kommer är välartade.

Här är lite höstfärger kvar. Inte minst hos Päronträdets löv.

Några som också håller färgen, eller snarare formen, fyrkatig, är Vänsterpartiets styrelse. I går behandlades ett 20-tal motioner som ville ha delat ledarskap. Ett modernare sätt att leda ett parti.

Men inte, hos vissa skapar detta med två partiledare, förvirring. Hur ska man förhålla sig? Till två olika personer?

Kan också tänka mig att Lars Ohly och Rosanna Dinamarka inte suttit still. Verkar som Ohly vill se henne som efterträdare, kaka söker maka som det heter i talesättet.

Dinamarka vill väl bl.a. inte ha delat ledarskap, för hon ser kanske inte nån som vill dela med henne.

Även om vad som helst kan hända på Vänsterpartikongresser, så skulle jag tro att ombuden fattar ett självständigt beslut, utan att styras av partistyrelsens yttrande.

Den som såg Jonas Sjöstedt fullständigt pulverisera Hamilton i debatten om EU, Euron och Grekland, härom kvällen, måste vara första gradens självplågare om man inte inser att Jonas kvaliteter är vad Vänsterpartiet behöver. Jonas har förvisso, i distriktens nomineringar, ett kraftigt övertag, men kongressen avgör. Men eftgersom Jonas förordar ett delat ledarskap, så kommer nog ombuden att lyssna till det.

Tyvärr kan inte kongressen välja mitt önskepar, som partiledare. Tillsammans med Jonas skulle jag vilja se Josefin Brink. Skulle bli en bra och jämbördig konstellation, där både omland och storstad skulle tillgodoses.

Jag har mejlat till Josefin, men icke förvånande, så gav det inget resultat.

Josefin har en förståelig ståndpunkt. Hon säger, att hon har aldrig med ett ord nämnt att hon vill bli partiledare, det är media och partikamrater som nämnt henne.

Synd, det skulle blivit ett färgstarkt par, som kunde fört in Vänsterpartiet på den politiska kartan igen.

Utan Josefin, så blir resan lite motigare.

Jag spricker snart av präktighet.

Med Eric, yngsta barnbarnets hjälp, påbörjade vi ett projekt, som avslutats idag.

Rudbeckiorna skulle flyttas, så att de står vackrare i kvällssolen och vi kan se det och fina dagars insektsaktivitet från fikahörnet på altanen.

Ogräsrensning, bearbetning och gödsling av jorden.

Så ska det planteras.

Ett 20-tal gula, nio fjolårssådda röda plantor, sju från året innan som stått lite tätt och slutligen två riktigt gamla, som jag delat i fler.

Har även fortsatt arbeta på renoveringen av kryddlandet.

Alla plantor står och väntar på att få ta sin nya plats i besittning.

Kvadrater med 80 cm. sida delas på diagonalen.

Blir nog bra när det är färdigt. Ska ju få en fin vecka nu så den som lever får se.

Nere i grönsakslandet står en pampig Mariatistel. Tyvärr kom den sent i knopp. Växandet har väl tagit all kraft.

Frosten har tagit knopparna, så det blir ingen blommning.

Lite varstans i jorden vilar det frön, som när de behagar, gror och ger en tistel. Brukar ha några varje år.

Bredvid Mariatisteln, spirar årets vitlökssådd. De växer i stort sett hela vintern.

Eric och jag lade ut fågelmat i helgen, så nu har trafiken börjat. Ljuset var lite dåligt idag, så det var marigt att få skarpa bilder, de är lite nervösa så här i början av fodersäsongen.

Det vissna Daggkåpebladet tog rimfrosten, som om vore det smink.

Första nattfrosten, eller rättare sagt, första morgonfrosten.

-1,3, men det räcker för de mest känsliga.

Trodde Dahliorna skulle sloka, men i kväll ser de riktigt fina ut, en del blad har svartnat, men det mesta lever. Fägringen består.

Vissa växter hade blivit vackrare av den lilla rimfrosten.

Mest anmärkningsvärd, var en Vallmo som normalt blommar i juni.

Den såg nästan ut som Rumpnissen i Ronja Rövardotter.

Voffo gör di på dette vise?

 En liten höstkomposition, inte lätt när det blåste. Tycker också att Lönnen inte har fått så många riktigt fina höstlöv i år.

Det hade väl inte torkat upp riktigt i jorden efter allt regnande, men det var idag jag hade tid, så bara gå på, tänkte jag.

Blev ganska snart avbruten av en Tranflock som skrikande var på väg åt sydost. Den gamla vanliga traden på hösten.

På samma sätt som tidigare år, uppstod stora förvirringen, lika dant med varje flock, mellan Tolken och Åsunden.

De kommer inte riktigt lika, en del kommer väster om oss andra öster, men det handlar om några hundra meter.

Sprang med kameran vid varje nytt skrik, som kärringen i historien, vid Älgjakten.

Tranorna ska få ett eget kapitel så småning om.

Grävde färdigt kryddlandet och det är nu klart för lite förlängning och mellanrum, mellan de olika arterna, så djupa att mynta-och malörtsrötter inte kommer ut.

Det blir 32 trekanter, som ska fyllas.

Har nog inte tillräckligt med 120*28, så det blir att åka vägen över Holger på måndag.

Satte mig ner och skrev i olika arter, tills alla trekanter blev fulla. Det måste bli omdisponeringar, för det var ett par som inte fick plats.

De har varnat för nattfrost, samtidigt som vi kommer att få fina dagar.

Bryr mig inte om att täcka Dahliorna, för där ska ut lökväxter och lite annat där de står nu.

Har sagt tidigare att de varit tröga i år, många knoppar, kommer inte att få uppleva färdig blomma.

Grävde också upp gula och röda Rudbeckior, de ska flyttas till djupare och bättre jord.

Den gula hade så många plantskott, så det får väl bli bakluckeloppis på dem med.

Tranorna fortsätter, kanske uppåt 20 flockar medan jag varit ute.

 Kunde inte låta bli att fota växterna som ska planteras om i nyrenoverat land.

Bakom syns rundeln med Hostor, som blev klar här om dagen, längre bak lite Dahlior bl.a

Vi har länge talat om att renovera vårt kryddland. Häromdagen tog vi upp alla plantor som ska bilda det nya landet och ställde i ett tpar Brödbackar.

Annat har vi haft i krukor. det mesta räddat mot Äppelmyntans framfart.

Vi bygger ut ett par kvadratmeter också, när vi ändå är i gång.

Idag har det som inte ska återplanteras åkt på komposten.

Det är en hel del sorter.

Det stannar nog inte med 20 sorter.

I det nya landet ska vi göra tillräckligt djupa avgränsningar så att inte myntor och vissa Malörtssorter tar över. Oreganon är ganska expansionistisk den med.

Vi har även annat som ska flyttas, från den del av området som är nära till berg, till lite djupare jord.

Det är ett trevligt arbete, jobbigt men skoj.