Några vårar nu, har jag tagit en runda med kameran för att dokumentera.

Bilden ovan blev bara till, för att kapseln hållt sig så bra över vintern.

Det är mycket som kommit upp, trots att isen gick upp på sjön i går och frostnätterna inte är långt borta.

De fyra första bilderna är på fjolårssådder, som ska ge fägring i år. Ja, Vitlöken, som kommer från Mandelman, ska väl ge andra kvaliteter.

Den blå Krokusen har hängt med i många år. Vi lade lökarna ute på allmänningen, när vi gjorde första grönsakslandet. De glömdes av och har i ett trettiotal år kommit pålitligt varje år.

Fleråringar som är välkommna. Var och en på sitt sätt.

Här kom tre kategorier på samma rad. Rabarberna får det att vattnas i munnen redan. Om ett par veckor så....

Här hamnade två bilder med hönsnät som komponent. Vi lade hönsnät som skydd för lökarna i höstas och det har gett resultat. Lökarna kommer fint. Sorkarna har fått söka föda på annat håll. Nätet vid Stockrosen kom till efter Vildsvinsbesöket och har haft avsedd effekt.

Åsså blir det tävling!

Inlägget började med en ruin och slutar lika dant.

Vad är det som hamnat framför linsen?

Lite ledning; Den är flerårig, odlas för bladens skull och är lätt att föröka genom delning.

Priser då?

Äran, vi tävlar om äran.

Många djur har det besvärligt nu. Hälften av Skånes Rådjur håller på att dö på grund av foderbrist.

Hos oss har Vildsvinen hittat tinad jord, utefter huset.

Vi såg redan i går att någon varit där, men då gissade hustrun på Grävling.

Men i morse var det inget tvivel, det var Vildsvin. Det djupa rotandet och fotspåren avslöjade dem.

Men de hade varit selektiva, Stockros-och Ålandsrotsrötter ingick tydligen inte i deras meny, trots att de inte har läge för att vara kräsna nu.

Ska lägga över ett nät för säkerhets skull. De tre områden som vi har Fårnät runt, får vi titta över. Framför allt se till att grindarna fyller sin funktion.

Förmodligen blir Grisarna inte något problem när det tinar mera allmänt. Då sprids gracerna. 

De är inte dåliga, att hitta föda. Man blir imponerad och nästan unnar dem att hitta något.

Men det är klart, de som inte varit lika fiffiga, lever inte idag.

Våra grisar är en evolutionsprodukt! 

En hygglig resterande Purjolöksskörd, den 5:e januari!

Ja, det finns många talesätt. Ett annat är ”Framåd kvellen får den lade brått”. Som den dialektvane förstår, så härrör det från Skåne.

Båda talesätten passar in på Flanören…

När jag tog upp ett spett ur jorden i morse, som inte kom in i höstas, kände jag att där inte var någon tjäle.

Då slog det mig, att kanske skulle det gå att skörda Purjolöken. Purjolöken är väldigt frosttålig och det händer att vi inte skördar den sista förrän det är dags att sätta ny. Jodå, grepen gick ner fint och det var inte svårt att ta upp dem.

Men väl nere i grönsakslandet, gjorde jag några andra upptäckter. Det hade blivit ett par potatisstånd stående i en hörna och vad värre var. Schalottenlöken stod mjukfrusen och oskördad. Jag har letat efter den i ett förvaringsutrymme, nu har jag fått svar. Inte mindre snöpligt att vi odlat den i plallkrage.

Ja, ja, det är sådant som händer.

Den såg lite frostig ut, Purjolöken, där den stod i kylan, men i motsats till annan lök så blir den inte mjuk och oanvändbar av frost. tror vi ska fira den sena Potatisskörden, med att använda dem till sill. Charlottenlöken är inte mycket att göra åt, den åker på komposten till våren.

Jag brukar säga, att jag har karaktär, när gräsklipparna börjar surra framåt torsdag eftermiddag. Den karaktärsfasthet som visats ovanstående skördemogna vegetabilier, går väl nästan över gränsen till dumdristighet.

Men, det gav ju skäl till ett blogginlägg. Något skratt ska man väl kunna åstadkomma ute i cyberrymden.

                   En skottkärra kommer lastad med Dahlior. Känns inte ens sorgset. De har gett så fantastiskt med blommor, så vi är nöjda.

Tre frostnätter har gjort Dahliorna svarta i blad och stjälkar. Blommorna hänger våta och de ljusare uppvisar tydligt en brun ton.

Jag hade tagit fram dukar att lägga över, men får man riklig blom sedan början av augusti, så kan väl 10 oktober vara nog.

Tre krukor med sticklingar, står i växthuset. Mycket knopp men ingen blomma ännu. De andra 21 sticklingarna har stått ute i krukor och går samma väg som sina föräldrar.

Roten blir livskraftigare om plantan får ge minst en utslagen blomma. Vad gäller sticklingarna, så är det just roten som är intressant och ska ge stora plantor nästa år.

När blasten är borta kan plantorna stå ute ett par veckor till. Ev. frost går inte så djupt utan rötterna kan mogna av.

Det är lagom att ta in rötterna i växthuset när värmen behöver sättas på.

Riktigt torra rötter är en förutsättning för att de ska klara vintern.

                                                      

     Cafè au lait med is, kan det vara nåt? `Cafè au lait, blomma och knopp, nu är det slut. White perfection har fått skavanker.

Dahliorna har varit fina i år. Rikblommande och högväxta. Men så har väl Flanören varit hygglig mot dem också.

Åtskilliga buketter har vi tagit in, gett bort andra men lika fullt har de flesta blommorna blivit kvar på plantorna.

Två fulla 25-litershinkar med överblommade blommor har burits till komposten.

Nu kommer resten av plantorna också.

       En Dahliahink. Bedagade Dahliors väg till komposten. Nu har den blivit full, dags för tömmning.

Blåst och regn, regn och blåst är inte Dahliaväder. Möjligtvis lite bättre än frost, men där stannar det.

Blommorna får inte så långt liv. Blötan gör att de förgås ganska fort.

Än så länge produceras nya, men vissa börjar trappa ner knoppsättningen.

De med stora blommor har det värst, Cafè au Lait och White Diamond, tätt följda av den gula Kennemerland.

Å andra sidan gör väderlekstypen, att vi inte behöver rädas frosten, även om växtvävsdukarna ligger och väntar.

Jag har en stor hink, där jag förvarar alla nedklippta Dahliablommor, den är full nu, trots att det blivit en del gebort-buketter.

Det är inte så mycket helg med dem om de ska sloka blöta och gallopera mot ålderdomen.

En mellandag, som vi fick idag, med solsken och lite värme, om än bara på solsidan, gör att de piggnar till och sprider lite glädje.

     Tack vare solen gick det att få en mörk bakgrund, där solen inte kom åt.

Faktiskt lurade solen även fram en Amiralfjäril liksom en förvirrad Citronfjäril.

Det hände ytterligare en sak, men den väntar vi med till "Dagens bild" i morgon.

I går var det lite värme och uppehållsväder.

Tyvärr blåste det kraftigt, så Gräshopporna och andra som skulle suttit på ett strå och väntat på att bli avbildade, vajade i bästa fall fram och tillbaka, de flesta hade uppsökt lä.

Men en del fanns att fota.

Sländorna har inte gett sig än, Humlorna, om än sega, är kvar och ett och annat knytt ytterligare.

         I den Olivgröna Guldbaggens frånvaro, får man hålla till godo med en Humla.

                                                      
      Den röda Sländan förekommer flitigt och verkar lite mera okänslig än den gröna.

                                                      
        En grön Slända på ett gammalt vedträ och två som jag inte vet vad det är för något, men fastnade på bild gjorde de.

 Idag har jag testat den nya kameran, bl.a på Sländor. Blomsterlådan är fortfarande attraktiv som nedslagsplats.

Den här bilden är tagen med 1170 mm utdrag. Det är max på kameran. 600 optiskt och 572 till "intelligent" zoom.

Alla bilderna är tagna 1-1,5 meter från Sländorna.

ISO 100 över hela linjen.

Nedan så visar jag originalbilden överst och under den den redigerade och lite förklarande text.

1172 mm och i stort sett bara horisontell beskärning.

I går, skrev jag ut den 220 sidor stora bruksanvisningen som häfte( 4 sidor A5 på varje papper), skar, hålade och satte in dem i en A5-pärm. Är fortfarande inne i det planlöst irrande stadiet. Men mycket påminner om den gamla kameran.

1000 mm och våt på bröstet när jag ålade fram mot Sländan.

1057 mm, på en gammal stol/fåtölj till en altanmöbel från 80-talet. Sländorna gillar det allt mer blottade träet och patinan tilltalar dem tydligen.

En svårighet med att fota Sländor, är att ha koll på den egna skuggan. De känner av den på en halv meter. Även snabba rörelser är förödande.  

857 mm.

Hupp!

Vad är det som pågår här? De verkar vara ganska fördomsfria. Jag har sett de tunna blåsvartrandiga Sländorna nere vid sjön kopulera med röda Sländor.

Altanbrädorna är väl inte den flottaste bakgrund, men i det stadie som sländorna är, så bryr de sig säkert inte om bakgrunden.   

Har de redan förökat sig? Ja, men inte de två som höll på ovan. Det är andra som hållit på.

522 mm.

Märker, att det är lätt att komma till ändläget när man zoomar. Men här är jag fortfarande kvar inom den optiska zoomen.

1172 mm.

Det är tillfälligt planterade Lavendel, som syns i bilden.  

Som framgår på flera av bilderna, så var det ganska starkt solljus när bilderna togs.

Det är förutsättningen för att Sländorna ska vara aktiva, så man får ta det onda med det goda..

Nöjd med nya kameran, är bara förnamnet.

Den är lätt och praktisk att manöverrera och jag har börjat titta i okularet när jag fotar. Vad klart! Och skarpt, "Nikonkänsla" helt och hållet.

Optiken är suverän. Detta visas främst med översta bilden. Full zoom och kraftig beskärning.

Men det är mycket att lära, hittills blir det mest "turistfotografering"

T.ex kan man fixa till störande bakgrunder, redan i kameran, men det blir en av de saker jag måste lära mig.

Finns program för en rad motivområden, många för fotografering i svagt ljus

Mycket på de 220 sidorna, som ska prövas. En hel del kommer väl inte till användning, men det är ju allmänbildning i alla fall.

Dottern blev glad. Hon har fått gamla kameran. Hon skulle köpa en kamera, så det passade ju bra.

Sonen fick den förra när jag bytte och den håller än, men det är ju skillnad på fotande. Tar väl inte fler bilder på ett år, än vad jag gör på några dagar.

Kunde inte hålla mig, trots igenmulet och ett tunt "blött" regn.

Jag kröp in under öfset och fotade det som bjöds, samtidigt som sopbilen kom och tömde tunnan.

En nyutslagen Solros "Indian" och Dahlian Hayley Jane, fick bli fotoobjekt.

Jag har stått på c:a 10-12 meters håll från blommorna och fullt utnyttjande av den optiska zoomen, 600mm. Sen fortsätter den i "intilligent zoom" upp till 1200!!! mm, utan allt för stort kvalitetstapp. Men det blir en senare historia, när fotovädret blir bättre. Idag bildade det fina regnet en dimma på så lång zoomning.

På kul, så visar jag originalbilden och den slutliga beskuren och lite redigerad i övrigt.

När jag fotar blommor och insekter bl.a där jag vill ha så ren bakgrund som möjligt, så använder jag "nivåer" i Photoshop. Mörkar bakgrunden och förstärker objektet med "intensitet".

   Solros "Indian", mulet, ISO 100, bl. 2.8, 1/100 sek. EV -0,3. 108(600) mm.

   Solros "Indian" redigerad.

  Dahlia Hayley Jane, mulet, ISO 100, bl. 2.8, 1/125 sek. 108(600) mm.

   Dahlia Hayley Jane, redigerad. (Focus ligger på högra Dahlian).

Kanske inte så stort allmänt intresse,men vad gör man i duggregnet?

Det duggregnar säkert på fler håll och då kanske nån stannar upp och läser.

Jag är barnsligt glad över den nya kameran.