Vi har varit i Olofsbo och hälsat på dottern.

Hon säsongshyr en stuga där.

Hon har danats av Olofsbo.

Som barn var hon hos sin mormor och morfar som hade stuga där.

När hon blev äldre och fick egna inkomster, har hon hyrt stuga i stort sett varje sommar.

Det är tätbefolkat med campingen och stugornas innevånare och precis som vi, tillresta gäster.

Är det detta man gnetar för hela året?

Stranden är knökad.

Såg lite lustigt ut, när jag gick dit en släng för att fota.

Vår kökultur firar ständigt nya triumfer.

Man fyller på från ett håll och framåt eftermiddagen finns det inte många kvadratmeter kvar.

Från andra hållet samma visa.

Dottern tar med sig morgonfikat vid 6-tiden och får ett par timmar i lugn och ro, ofta till en skön morgonbris.

I övrigt tycker även hon om att ligga och "pressa".

Helt om och några grader till, rena glesbygden, Morups fyr i fonden

Vände jag mig däremot några grader och 180, såg jag rena Halländska glesbygden.

Vi hälsade även på frun till hustruns senast avlidna kusin. Han var även den siste på svärfars sida.

Svärfar(dog 1992, 98 år gammal) hade två kullar, därav åldersdifferenserna.

Ingrid är 85 i år, men har klarat den påkommna ensamheten bra.

Tror det är bra att hon har sin stuga i Olofsbo, har något att tänka på och fint avbrott till lägenheten i Vällingby.

I slutet av 60-talet träffade jag "Stockholmarna" för första gången.

Hela syskonskaran med föräldrar bodde och var uppvuxna i Stockholm, söderkisar/bönor.

Arbetare, fackligt aktiva, vänster, med en härlig livsinställning, för att inte tala om dialekten och slangen.

Jag tror inte Stockholm odlar några sådana profiler längre, det blir mer sillmjölke, när de ska vägen över Stureplan.

Vi var mycket i Olofsbo på 60-70-tal, tills vi köpte en stuga själv.

Husen var och är inte stora, runt 20 kvadrat, plus altan, som idag är inglasad eller helt inbyggd på de flesta hus.

Då fanns varken vatten eller el framdraget, idag är de helt moderna.

De som är utrymmessmarta, sätter inte in duch och toalett, det finns utmärkta faciliteter som briukas gemensamt, i varje kvarter.

Men trots allt, det är rätt gott, att styra kosan hemåt när kvällen kommer.

 Detta var före motorgräsklipparnas tid!

I mitten av 80-talet, kände vi, att vi skulle kunna ha råd med något billigt semesteralternativ.

Vi hade ju köpt stugan 10 år tidigare

Hustrun fick se en annons i V:s tidning, Arbetartidningen-Ny Dag:

”Stuga på norra Öland, 500:-/vecka”.

Vi ringde, fick omständigheterna klara för oss och slog till.

Detta var 1986, alltså 25-årsjubileum nästa år!

Dottern och hennes kompis Lotta skulle följa med.

Huset var c:a 20 kvadrat, inget vatten inne inte heller el.

Vatten i en brunn c:a 100 meter bort och ett par gasolplattor, utedass och minijordkällare.

Inga problem, hustrun var uppvuxen med stugan i Olofsbo, som hade precis samma mått och ”standard”.

Vår värdinna Ally, ursäktade sig, men blev lite lugnare när hon fick reda på Olofsboförhållandet.

Mette liggande och Lotta sitter, 15-16 år gamla. I år fyller de 40!

Tjejerna följde med i två år, tredje och sista året dottern var med, hade hon en kille med sig, Jocke.

1995 följde Max, äldsta barnbarnet med första gången, ej fyllda två år.

1980 fick även Pontus, sju månader yngre barnbarn följa med.

Deras sista Ölandsvecka gjordes förra året och i år var det Pontus lillasyster Josefins tur.

Varför Öland varje år?

Vi hade lyckats hitta ett ställe, på Öland, men ändå vid sidan om allfartsvägen.

En hel strand, utan trängsel.

Okomplicerade människor, som aldrig varit på Stureplan.

Opretentiöst, det passade oss.

Huset växte, föst till c:a 60 kvadrat, med mulltoa i slutet av 80-talet.

Några år senare med ytterligare ett sovrum och badrum.

Slutligen fördubblades stora rummet och ytterligare en altan under tak växte fram.

Idag är det ett utmärkt åretrunthus åt sina pensionerade ägare, men de har lägenheten i Nybro kvar.

Från början var det de tre syskonen på Kristinelund, som byggde var sin sommarstuga.

Idag har husen växt, de har till sina relativt stora tomter skaffat åkgräsklippare.

Synd, det var vackrare förr, med en underbar blomsteräng, som massakrerats av nämnda åkgräsklippare.

Tyvärr har jag inga scannade bilder, ännu, på huset m.m från 80-talet.

De finns på kort och dia.

Ally vår värdinna, är en utmärkt representant, för urbaniseringsgenerationen.

Hon är väldigt förtjust i ”underhållsfria” blommor och assesoarer, som sidenfjärilar och en massa porslinsfigurer.

När Max skulle med första året, sa vi till henne, att ta bort allt hon var rädd om.

Men Max visade sig vara försiktig med grejerna, framför allt ville han inte vara inne, i den åldern…..

Nästa år är det 25-årsjubilem.

Vi har spånat om att erbjuda ”flickorna”, då 41 år, att komma med och ha en nostalgivecka.

Om inte hela veckan, så några dagar.

Vi är så glada över att ha hittat ett sånt här ställe även om hyran 8-dubblats med åren, så är det ändå mycket billigt.

Vi slappar om vi vill det, gör avstickare åt olika håll om vi vill det.

Det blev väl flera avstickare förr i tiden, nu tycker vi om att ta det lugnt, stressa kan vi göra hemma.

Framtiden avgörs av vår och våra värdars hälsa, hur många fler Ölandsveckor det ska bli.

 Huset 2006, men det har inte genomgått några förändringar sen dess.

Det är den uppbrända "gräsmattan" som var blomsteräng förr i tiden.

Vi har kört hem en del sten från Öland, runda, äggformade, men framför allt plattor, som vi använder i gångarna. Under 80-talet fick Ladan bekänna färg.

Högsta tillåtna last blev ett rundningsmärke.

Här är hustrun på jakt efter speciella stenar.

Bilden tagen från båthamnen i Alvedsjöbodar.

Vårt kvällstillhåll, ligger lite borton andra lilla udden.

Lika fina som morgnarna, kan Kalmar sund även bjuda härliga kvällar.

Ett folknöje utmed stranden och även för tillresta, är att grillande invänta solnedgången.

Det är en sjusärdeles vacker solnedgång över sundet, med flankerande Blå jungfru.

Inte alltid, den kan gå i säck ganska tidigt, eller ännu snöpligare, strax ovanför horisonten.

Matmässigt blir det ofta lätta dagar och så grillar man något på kvällen.

Det är ett folkliv vid stranden, som man inte kan uppleva vid de hårdare frekventerade Böda och Köpingsvik t.ex

Hela familjer, ofta tre generationer, hundar och ibland t.o.m fågel i bur.

Det badas långt fram på kvällen, framför allt den yngre generationen.

Rosas handel, har flyttat från Böda till Löttorp.

Vad är det med det?

Jo Rosa och hennes man, bördiga från Tyskland har en liten korvtillverkning.

Inte falukorv direkt.

Årets favorit, blev en ganska stor korv i frukostformat, med en härlig ost inblandad. Bra kryddad.

När korven spricker upp och osten börjar rinna, då är det dags för tallriken.

Berghällarna har den fördelen att det är lätt med strandstolar, grillen får fast mark under fötterna.

Brandrisken är minimal, med hela Kalmar sund att släcka med.

Har man inga stolar, utgör naturens egna former både soffor, stolar och bord.

Ett par kvällar i år var det ovanligt lite folk nere och grillade.

Lördag och söndag, tredjeprismatch respektive final i fotbolls-VM!

På måndag var ordningen återställd.

Det blir en del fotograferat, som om det vore den sista solnedgången.

Såg t.o.m en tjej som fotograferade solnedgången med blixt!

En del säger, att proffsfotografer föraktar solnedgångar, som naiva.

Jag tror det är bland dem som gärna skulle vara men inte kan, som  uppfattningen finns, som ett koketteri.

När solen gått under horisonten, töms stranden fort och en del ser varandra till morgondoppet om några timmar.

Blå Jungfruns nationalpark.

Bildades 1926.

86 meter över havet.

Ytan 66 ha bildas av längden 1150 meter och bredden 840 meter.

Ett Natura 2000-område.

Innan fyrarnas tid, så hamnade många båtar som vrak i vattnet utanför vid nattliga kontakter, eller eljest vid dåligt väder. Gotlandsfärjan som skymtas uppe till höger, löper numera inte den risken.

Man hade börjat äta en del på henne i början av 1900-talet.

Krafter kom i rörelse för att rädda ön och genom en donation från Torsten Kruger säkrades nationalparken och stenbrottet blev historia.

Det finns en hel del myter kring ön.

Men verklighet ska vara, att Werner von Heidenstam ställde till med bröllop på ön i förra seklets början.

Bröllopsgäst var bl.a Albert Engström.

Första tanken som slår en;

Läddersulor på skorna och en hel del innanför västen, hur klarade det stenhällarna?

Om inte annat måste en hel del flaskor ha gått åt fanders.

På ön finns hela sommaren tillsynspersonal.

Med särskilt tillstånd kan man få övernatta i tält.

Båtarna från Byxelkrok och Oskarshamn kommer in vid 11-tiden och går tillbaka efter 14.30

Som tur är löser man t.o.r.-biljett, kan tänka mig att en enkel från ön hade kostat en del på svarta börsen.

Det finns väl utmärkta slingor, vilka man inte får lämna.

En slinga på tre km. går”runt” ön, runt halva ön egentligen.

Rättöversvägar till de populäraste besöksmålen, som stenbrottet, labyrinten, kyrkan och toppen.

Mesta delen av ön, är kalberg, men där finns även ren skog och där kunde man äta blåbär och Liljekonvaljerna var överblommade. En del av träden påminde om Fjällbjörkar.

Allt gammalt får ligga kvar, så stammar kunde ligga över gångstigen, naturen först.

Eller som Maria, på Le tre stelle i Toscana sa: ”Naturen, det är grejer det”.

Vi gick stora rundan.

Så gjorde vi även 1987 och 88.

87 var dottern och kompisen Lotta med, 88 var dottern och en kille med.

Som framgått här tidigare, så kändes stigningarna mycket längre och högre den här gången och de mer oländiga delarna, har jag inget som helst minne av sedan tidigare.

Intressant, att se hur barn och vuxna återställer flyttade stenar och i övrigt vårdar Labyrinten liksom ön i övrigt.

Josefin, ett barnbarn på 13 år var med den här gången och hon var mycket fascinerad, skuttade som en bergsget och var inte det minsta trött när i fikade på toppen eller kom tillbaka till utgångsläget.

22 år sen sist, om 22 år är vi 86 och 87 år, den som lever får se.

Till sist, det gäller att vara rätt klädd och utrustad.

Gummisulor på stabila skor, något på huvudet och vätska.

Man får inte göra upp eld eller tända engångsgrillar på ön.

Ett par Danska fjällvandrarfamiljer, var välutrustade från topp till tå, de rörde sig obehindrat i alla miljöer och fick förmodligen valuta för biljetten.

Mer att läsa.

PS

Jag har ingen bild på kyrkan, beroende på att Josefin är med på samtliga bilder därifrån och jag har lovat henne att hon inte ska läggas ut.

Likadant är det med toppen och bästa bilden på Labyrinten.

Det finns en "trappa", som är idealisk för oss gamla att komma ut i vattnet via.

När vi för sista gången i år gick upp för den, hade vi ingen aning om vad som komma skulle.

Vid sjutiden, morgondoppet, sken solen, det var lugnt nere vid stranden.

Inte kunde vi ana, att om två timmar skulle ett formidabelt oväder, med störtregn, blåst och åska dra in över Öland.

Det gjorde det.

Strömmen gick och kom, men slutligen blev det svart.

Vi "satt i sjön", skulle ju städa huset efter oss.

Inget vatten, ingen ström till dammsugaren.

Mitt i ovädret, kom Ally och Göte våra hyresvärdar.

De förstod mer än väl vår situation och gav respit från städning och diskning.

"Det tar vi sen, det ordnar sig".

Jättehyggligt.

I höjd med Alböke blev det stopp i trafiken.

Vi flyttade oss inte en meter på flera minuter, men det kom lite trafik från Borgholmshållet.

Vi hade varit med förr, gjorde en amerikanare och tog Bredsätravägen över till Östra sidan.

I Norra Möckleby körde vi mot Färjestaden, vi var även lite illa ute med Etanolen.

Allt löste sig, men vi var hemma drygt 2 timmar senare än vi räknat med.

Det har varit en bra vecka och det var mycket trevligt att ha med Josefin.

Hon trivdes också och lät förstå, att hon nog inte skulle ha något emot att följa med nästa år också.

Den som lever får se.

Här är bildbeviset, från kl. 21.27, för att solen ner i sjön vann dagens avgörande match.

Det var aldrig någon tvekan, matchseriens vackraste solnedgång.

Bäst när det gäller.

Det har aldrig hänt tidigare, sju riktiga solnedgångar, fyra briljanta. 

Idag var det dags för det årliga besöket i Gårdby, hos regionkompisen  Kent Johansson och hans fru Gullbritt.

Även dottern Elin var hemma, skulle i väg och arbeta på ett äldreboende, sommarjobb vid sidan av studierna på Göteborgs universitet i litteratur.

Hon hann i alla fall sälja sina två hittills, på eget förlag, utgivna  romaner.

Återkommer med recention och var de kan köpas.

Det var trevligt hos Kent och Gullbritt, som alltid.

Vi avhandlade både allvar och skvaller, men huvudtemat var "det var bättre förr.

Temat beroende på, att vi båda lägger av vid fronten i regionen i och med höstens val.

Jorgubbar och smörgås, Kent går på "jordgubbsdiet" så länge säsongen varar.

De hade också fått färdigt i sin källare, badrum, tvättstuga, vinkällare, bodega och pannrum.

Mycket smakfullt och praktiskt.

De kan med tillförsikt se fram emot Ölandsliv på heltid.

På Capellagården finns stora odlingar av både nytto-och prydnadsväxyer. Allt framdraget av eleverna på trädgårdslinjen.

På hemvägen passade vi på att besöka Capellagården.

I år var hantverksutställningen flyttad till slottsruinen, men trädgården ligger där den alltid har legat.

Det är härligt att gå kring i deras odlingar. Lite mindervärdighetskomplex ger det även.

Morötterna var i det närmaste skördeklara och Majsen befruktad.

Vårt ärende var egentligen att köpa växter. Det blev sju plantor.

Balsamblad(balsamita major), Vinterkyndel(satureja montana ) Fransk Dragon och en malva som jag inte kommer ihåg namnet på(hustruns).

Här har vi lagt alla växter i samma korg.

Vi trodde Josefin ville se Soliden, men hennes intresse för kunglig glans var inte så stor, så vi avstod.

Utflykten avslutades med ett besök på systemet i Löttorp, en låda vin till grannen, som skött vattning, passat huset och tagit in posten åt oss medan vi varit borta.

De får även en Calvadosost från Wannborga.

Goda grannar ska man odla och då behövs näring.

Efter en halvtimmes bortavaro, dyker hon upp(ner) igen och forcerar de sista hindren för att gå ned vid horisonten.

Inför kvällen stod det 3-2 till solen ner i säck.

Ner i säck kunde avgöra i kväll.

Det visade sig skulla bli mer dramatik än vanligt.

Redan en halvtimme innan nedgång gick den i säck.

Jaha, då har ner i säck avgjort.

Men efter en stund, så lystes en strimma längst ner vid horisonten upp.

Skulle den....?

Jodå det kröp fram en röd vacker sol.

Hoppet tändes, men....

Ånyo kommer en molnstrimma och förmörkar solen.

Jäklar!

Men, åter skulle det visa sig att solen ville mer, det var bara en strimma och full sol gick ned under horisonten.

I morgon kväll avgörs det.

Vi ska inte grilla, äter på Löttorps bykrog.

89:- för Plankstek, det är överkomligt.

Packningen inför lördagens hemfärd blir smidigare.

Vi räknar med att vara tillbaka till avgörandet.

Vad gäller solnedgångar, så återkommer de, när utetemperatur och datakraft har bytt plats 180 grader.