Det regnade småspik vid femtiden i morse, så det blev inget fiske.

Får blöta ner grejerna senare.

Vid en väderkoll på nätet, så visade det sig, att på andra sidan Vättern skulle det vara sol och fint väder.

Vid 9.30-tiden anträdde vi resan till Ellen Keys Strand, norr om Ödeshög.

Redan på väg in mot Jönköping kunde vi konstatera blå himmel över de trakter vi hade som mål.

Här står bikuporna, inte desamma som på hennes tid, men inte så olik.

 Skiffertaket, det ska bli min skrivbordsbild ett tag framöver.

Ellen Key köpte Strand runt 1910.

”Mina böcker ska bygga detta hus”, lär hon ha sagt.

Hon anlade en trädgård, med ”gammaldags blommor”.

Det är de som är ännu mera gammaldags idag, t.ex Ringblommor, Malvor och Solhatt.

Några Bikupor skaffade hon och skulle försöka sig på vinodling, i ett ”varmt hörne”.

Anna Lindhagen, medkämpe för kvinnors rättigheter, var ju känd koloniträdgårdsivrare och Ellen Key ville ha högt betyg av henne för sin trädgård.

 Huset från sidan, stramt men vackert

Hon bodde bra och vackert.

Inte minst huset med sitt skiffertak och strama arkitektur är avundsvärt, med sitt läge, ett halvt stenkast från Vätterns östra stand.

Så här har många sett Strand från Vättern.

Han var hård idag, nordosten.

 Bara fint

På hemvägen svängde vi in till Alvastra klosterruin.

Den har ju stått oanvänd för sitt ändamål, sedann Gustav Vasa stängde klostret.

Ett fint bevarande-och restaureringsarbete är gjort.

En liten glimt av historiens vingslag kunde man få av den sten som rests över Sverkersätten, vars kloster det var.

Det här var ju gränsland mellan Sverkrar och Folkungar och blir ju inte mindre spännande om man läst sin Arn.

Alvastra har varit obrukat, sedan Gustav Vasa stängde det.

Klosterkyrkan

Sverkerstenen, de fick stå på näsan när Folkungarna tog över.

Visingsöfärjan fick gå oss förutan idag.

Sist, Vätternrönnbär.

Eller som den förfinade förmannen på min gamla arbetsplats, Monsun Tison sa i slutet av 60-talet.

”Det har blitt emballage i väderleken”

”He kast om" kommer från Jämtländskan. En granne till mig som varit vattenrallare i alla år berättade om ett original hemma i byn, som satt och sökte kontakt med dessa ord.

Diskussionen om vädret tog fart.

Vyn har förändrats drastiskt mot i går kväll

I natt kom det några ordentliga regnskurar och åskade på ganska nära håll.

Vid halvsjutiden, så var det bara lite fukt i luften.

Vi gick ut och gick, men jag med lågskor blev tvungen att vända.

Ingen ko på isen, men på berget

Tog i stället en promenad på mer ”permanentade” stråk.

Kon på berget påminner mig om Albert Engströms Kolingen och hans ko ute på ett ofruktsamt skär.

Sommargästen frågar Kolingen:

Här kan hon väl inte ha så mycket att äta?

Nej, svarar Kolingen, men en jäkla bra utsikt!.

Stora granna äpplen, men någon månad kvar till mognad

Skulpturer dyker upp lite varstans i trädgården

En härlig morgon vid Laganoset, Snapparps rastplats.

Det är inte första gången vi stannar vid ”oset”.

Bra ordnat, snyggt och prydligt och så en vidunderlig utsikt över oset ut mot Västerhavet.

Mackor med stekt ägg och bacon, kaffe smakar suveränt när man åkt ett par timmar.

Efter att ha besökt de prydliga toaletterna var vi igång igen.

Första anhalt var Cedergrens handelsträdgård i Råå.

Där skulle vi köpa våra 2 Awakeningrosor.

Innan vi visste ordet av hade vi blivit med 3 rosor till och en hög Helenium, Solbrud.

Kunde inte hjälpas, vi var ganska nöjda.

 Cedergrens från förr

Ute i handelsträdgården stod 4:de generationen Cedergren och vattnade.

Det kändes i väggarna, att här finns det stolthet och tradition.

Fronten mot gatan, är den samma idag, som när gamle Cedergren huserade.

Ett stenkast från Cedergrens ligger vårt andra besöksmål; Raus saltglacerande keramikfabrik.

Raus drivs idag av 6 konstnärer, ingen har anknytning släktmässigt med tidigare ägare, men har bestämt sig för att fortsätta traditionen, hålla teknik och kunskap uppe,

 Färdigglacerade föremål, en våning upp, ovanpå ugnen hos Raus

Nu hade deras brännugn spruckit, så de kunde inte bränna förrän de byggt en ny eller reparerat.

Den installerades 1911.

En ny ugn kostar 3-4 miljoner, reparation ungefär en miljon.

Deras kollega på Vallåkra, som vi skulle besöka senare, hade råkat ut för samma sak, men fått pengar från Länsstyrelsen.

Det är bara Raus och Vallåkra som håller på med den här tekniken.

Hoppas det går bra för Raus .

Det blev en halvstor Spillkum, lagom att ha sallad i och 2 äggkoppar.

Hustrun brukar klaga på att äggkopparna inte ligger still i diskmaskinen, det kommer de här att göra.

Nu var det dags för obligatoriet, Fredriksdals friluftsmuseum.

På vägen dit passerade vi Olympia, HIF:s hemmaarena.

Stämningen kring HIF är dov idag, åkte ut ur Europaspelet på straffar nere i Sarajevo igår.

Det är trädgårdsdelen som intresserar oss mest.

De odlar gamla sorter, helt biodynamiskt.

Fick en intressant pratstund med trädgårdsmästaren.

Kryddgården, man vill bara inte lämna den.

 Här skulle man kunna gå i kring hela dagen

Malört och Ålandsrot, som är in emot tre meter höga!

Idag var den ”kryddad” med mängder av insekter, humlor, fjärilar m.fl nektarsökande.

Grönsakslandet gör en ”grön” av avund.

Så det växer, vilka mängder och många arter.

De har avsättning för allting och det hjälper till med finansieringen av trädgården.

Fruktträden, hade redan mogna äpplen på de tidiga sorterna.

Här finns en rik skatt av gamla svenska sorter. En del sorter har inget namn, utan anges med stället där man funnit den.

I anslutning till Fredriksdal ligger Flora Linnea, den andra handelsträdgården vi efterhört om våra rosönskemål.

De hade inte svarat, hade heller inget hemma av Awakening.

Men jag köpte en handfull fröpåsar inför nästa säsong.

Det gäller att ligga i framkant.

Så var det då dags för sista anhalten på denna Skånska resa.

Vallåkra.

Mycket var sig lika som hos Raus.

Samma storlek ungefär.

Brände 4 gånger om året.

Basen är nyttoföremål , men en hel del konsthantverk har börjat komma in.

Vallåkra har en högklassig restaurang.

 Från golv till tak utefter tre väggar stod drejade föremål i väntan på bränning och saltglavcering

På Vallåkra var ugnen i stort sett fullproppad med föremål, de sista höll på att ställas in.

Det skulle eldas.

1 ton stenkol går åt till en bränning.

När röken byter färg är det dags för saltglacyren..

Hela processen tar en månad ungefär, då är föremålen så avsvalnade att de kan hanteras.

En lustifikation:

På vägen ner, så kom jag att tänka på likheten mellan saltglacering och påveval.

När röken byter färg har man fått en påve och kan börja salta.

Talade med en tjej, som hade hand om det på Vallåkra och hon skrattade gott.

Får se om det kommer i marknadsföringen i framtiden.

Både Raus och Vallåkra var mycket intressanta bekantskaper.

Hustrun hade varit där innan men för mig var det en ny värld, ja gammal värd, så tillvida, att tekniken är densamma sedan 1800-talet.

På Vallåkra, blev det en skål att rulla senapsfrön i och två krus att förvara senapen i.

Vi skulle egentligen ha druckit eftermiddagskaffe hos dottern i Olofsbo, men hon försenades från Borås, så det får bli en annan gång.

 Det är inte så dumt hemma heller

Väl hemma, så gick vi ner till sjön och badade, 21 grader och kanonskönt.

Det är lätt att falla in i talesättet;

Borta bra men hemma bäst.

Hemresa.

Vi fick en ordentlig avskedshälsning i går.

Det föll över 50 mm regn och åskan hördes i 4 timmar.

 Det var inte mycket man såg av Blå Jungfrun i går kväll, inte heller någon sol som skulle gå ned.

Bilden togs vid 20-tiden, när vi gick till bodarna med sopor.

Det var riktigt ruggigt i morse och vi avstod från morgondopp sista dagen.

Regnade gjorde det en del med, så det blev bara städning, packning och lite frukost.

Det var köer på Öland, i bägge riktningarna, man byter på många håll i stugorna på söndag.

Som vanligt stannade vi i Eriksmåla och åt.

Därefter var det sträckkörning till Olofsbo, där pojkarna skulle släppas av.

Dottern hade ställt till med kaffe för allihop, så det formade sig till ett riktigt släktkalas.

Vi blev inte så gamla för vi hade ju 12 mil kvar.

När en sån här vecka är slut, så är den, då vill man hem.

Grannen hade skött vattning och omhändertagande av post.

Det hade inte behövt vattnas så mycket.

Vad det växer på en vecka!

Hade mina föraningar så jag längtade hem.

Dahliorna hade börjat slå ut.

Luktärtorna översållade med blommor. Dom får vi plocka buketter av, det blev bara två innan vi åkte, så blir det bättre blomtillväxt.

Stockrosorna visar färg.

Rosorna i stort sett överblommade, eller sönderregnade.

 "Stora stenen" omringad av Stjärnflocka och Hosta. I fonden står Luktärtorna och pockar på uppmärksamhet.

Hallonen var skördeklara längst upp. Vi kan nog få en 6-8 liter i morgon.

Även Krusbären börjar mogna, dom får man passa på, så att de inte övermognar.

Då mister de syran.

Skördeklara pumpor och ärtorna i blom.

I växthuset artade det sig bra, vindruvorna växer, tomaterna har flera klasar och gurkorna knoppar.

En del försådder av fleråriga blommor har kommit sig bra, liksom Fuchsiasticklingarna, som fick knopprensas och beskäras.

Fåren var flyttade till ny hage av ägarna, så det jobbet slapp vi.

Tvättmaskinen är redan igång.

Nu återvänder det normala livet, hur härligt det än var på Öland, så var det bara ett avbrott i det liv vi valt att leva.

Hade svårt att sova i morse, var uppe redan vid halvsextiden.

Efter lite fika gick jag en tur ner till sjön.

Rakt framför mig innan jag kommit ner på stranden, ser jag en Svan.

Vi har sett två Svanar, utefter stranden tidigare under veckan.

Jag lyfter kameran, lyfter gör även Svanen, flyger i säkerhet några hundra meter bort till sin livskamrat.

En vacker syn, vilken kraft de utvecklar när de springer igång mer eller mindre.

Framåt kvart i sju åker vi till Bagarberta, det blir sista resan för den här gången.

Jo vi, för hustrun ville följa med sista morgonen.

Veckans största trängsel, nu hade ”sommargästerna” över helgen kommit.

Åtskilliga med det talfel som är så vanligt på Öland och Gotland under sommaren.

Vi såg en Fasanhona i vägkanten 400 meter hemifrån, med 4 synliga kycklingar, kanske 3-4 dagar gamla, då var naturligtvis inte kameran med.

Väl hemma igen, var det dags för näst sista morgondoppet.

Vinden hade vänt till ostlig, kav lugnt nere vid vår trappa.

Men temperaturen hade börjat sjunka, inte farligt men det var 20.

Det gav möjlighet till en lite längre simtur.

Det är alltid lika svårt att hitta ”hamnen” när man ska i land.

Vattentemperaturen sjunker alltid vid vinkantring och i morgon bitti kan det vara nere i 15!

En vacker segelbåt vid horisonten igen.

En Strandskata gick och plockade på stenarna just under vattenytan, rätt vad det var fick den sällskap av en Skrattmås.

På väg upp igen såg vi att det var mer än en hare på åkern.

Lucernharen har fått en kompis, så nu har vi Lucernharar.

Tänk att få leva på matbordet.

Vi ska bara slappa idag, gå ”Gudesjörundan”, det är en promenad på c:a 7 km. Förbi en gård som heter Gudesjö.

När Max var i förskoleåldern blev han väldigt uppåt när vi skulle gå den vägen.

Det var ett äventyr, passerade ett antal gårdar med olika djur, en hönsgård utmed vägen stod väldigt högt i kurs.

Nu suckar han bara och tittar konstigt på en när man nämner vägen.

Barbro köpte gångstavar före vi åkte till Öland, de kommer väl fram idag.

Gudesjörundan skulle visa sig vara lugnet före stormen.

Vid doppet efteråt bestämde vi att gå ner en gång till ganska snart.

Men skulle fortare än vi anade veta bättre.

Gudesjörundan är till en tredjedel på allvar och två tredjedelar väg.

I kanten av Allvaret, får vi se ett rådjur.

Det står still och stirrar ganska länge innan det med stora kliv söker närmaste skogsparti.

Vi passerar ett antal stenhögar.

Vilket arbete här har lagts ned för att göra den tunna markytan odlingsbar.

Den största stenhögen stötte vi dock på ute i det öppna odlingslandskapet.

Jag slår inte av på att den var 200 kvadratmeter, en och en halv meter hög.

Öland har idag 25000 innevånare, om alla bär iväg lika många stenar, hur många får de bära?

Skulle kunna varit ett räkneexempel i min barndoms skola.

Gudesjö, är från början en by, med 5-6 gårdar.

Idag brukas hela Gudesjö plus Kristinelund, där vi bor, som är lika stort, av en bonde.

Kollosala maskiner, inte många mantimmar per ton mjölk där inte.

Den sedan länge avställda slåttermaskinen, har blivit grågrön och sly växer genom den.

I mitt föräldrahem, på 50-talet drogs en sådan av två hästar och farsan körde.

Vi var 4 som hässjade och körde in höet, 4 personer på 10 kor.

Lite längre fram på vägen såg vi något märkligt.

Rosenbuskar och gröna nypon.

Men ett nypon hade tagit sig en helt annan form.

En vacker taggboll i rosa ,orange och grönt.

En missbildning narturligtvis, men hur uppstår den?

Finns det någon där ute som kan ha ett svar eller bara gissning?

Ett härligt bad efter promenaden, lite mellanmål och sen sova middag.

Tyckte att det var konstiga motorljud från sjön eller vägen.

De blev starkare och det visade sig vara åska.

Det blev ett herrans oväder, åskan slog vilt, det störtregnade i över två timmar.

Men i Hammoken låg man ganska bra och kunde studera skådespelet.

Ett rejält plasttak som regnet inte lyckades slå sönder.

Fortfarande nära 4 timmar efteråt mullrar det lite mera försynt, men åskan går fortfarande.

Regnet har avtagit, till ett mer stilla sommarregn.

Varken något mer dopp eller grillning.

Pojkarna fick Lappskojs i förra veckan, det blev önskematen idag.

De har ett litet helsike för vi har stängt av TV:n, alla sladdar ur.

Det såg ut att bli en fin kväll och det blev det.

Vi väntade till 20.00 innan vi gick ner, för det skulle ju bli sen kväll.

Solen går inte ner förrän 21.40 cirka.

Det var en hel del folk och det fyllde på efter hand.

Ute på Kalmar sund, stävande mot Blå Jungfrun syntes ett vackert segelfartyg.

Väl framme, girade det och vände tillbaka.

Skådespelet blev dubbelt.

Kamera var flitigt igång och som det brukar när man följer ett motiv under en längree tid, kan man experimentera med exponeringarna.

Med kameran i hand, såg jag att Simpevarp, kärnkraftverken i Oskarshamn avtecknade sig mot himlen.

Pojkarna åt med god aptit, vi hade Melon till dessert, men väl där och Melonen var slut, så frågade de om de fick gå upp till huset.

Vi uppskattar att de är artiga och inte rädda för att fråga.

Frågan blir ju ett uttryck för vad de vill.

Klart de fick gå upp, vi konstaterade redan i detta läge att hon skulle gå ner i säck i kväll också.

Men en härlig kväll blev det, vi har morgondagen kvar, kanske får vi en ”riktig” solnedgång då.

Killarna fick sovmorgon idag.

Vi skulle göra en ”återbesöksrunda”, till platser som vi av och till har brukat besöka genom åren.

Men morgonen började som vanligt med en tur till Bagarberta.

Kör man miljöbil, kan man åka en bit för färskt bröd.

Vid morgondoppet överraskades vi av ett par tjejer som övernattat i sovsäck på stenhällarna.

Det hade varit underbart enligt dem.

De hade lämnat Husbilen 30 meter upp på landborgen.

21 grader i vattnet, njutbart.

Vårt första resmål var Källa, hamn och gamla kyrkan.

Hamnen i Källa hade förändrats, bara en fiskebåt kvar, bryggan och stranden närmast hade bebyggts med uthyrningsstugor.

Vilket läge.

Måste finnas nån som har bra kontakter med Borgholms kommun.

Så bygger man inte.

I Mellerud har dom sin skandal, Sunnanå, vad jag förstår har inte detta tagit samma proportioner.

Men läget är fantastiskt i hamnen som spelat stor roll genom åren för Östersjötrafiken.

Betydelsen avtog när seglen ersattes av motorer och båtarna krävde större fridjup.

Källa kyrka är från 1100-talet.

Den ersatte en gammal träkyrka och byggdes som en befästningskyrka.

Idag har man en modern kyrka i Källa, men fortfarande firas det bröllop i den gamla kyrkan.

På väg att hämta vitlöksbrödet i Böda, gjorde vi ett tillslag vid Högby fyr.

Den ligger fantastiskt, med en lång pir i båge fram till fyren.

Fyren bebos av en konstnär, som vi genom åren köpt ett par verk av.

Inget för Buskovskis, men vackra Ölandsmotiv.

När vi hämtat brödet, som inte var klart om morgonen, så skulle vi göra ett nytt försök med Wannborga.

En svensk vinodling och tillverkning.

Jag drack deras Grappaa på Lammet och Grisen, bättre än det jag köpte på vinst och förlust i Toscana.

Wannborga är också känt för en driftig tjej med fåravel på programmet.

400 tackor, förädlas till allt vad man kan göra av lamm.

Skinnen kostar 1500 kronor styck!

En väderkvarn hade förökat sig och var  i sällskap med 4 vindsnurror.

Köpingsvik gick galant, där brukar vara stockningar.

Väl inne i Borgholm, är vår gamla parkeringsplats ledig!

Så har det varit många gånger, därför kallar vi den våra.

Inget nytt i Borgholm, förutom att lyxbåtarna blivit fler, samlas i flock och får den gamla Centralföreningssilon i bakgrunden att känna mindervärdighetskomplex.

Det var ingen kris på båtfronten.

De som ska släpa fram vård-skola-omsorg, besök Borgholm, får ni se vem som tagit pengarna.

Vi åt Italiensk glass på Ebbas cafe och åkte hem.

Pojkarna var uppe, klockan var över 14.

I kväll kan det bli en vacker solnedgång, vi går ner och grillar om en stund, meen det får bli en annan historia.

Vi har ungefär en timmes väg till Gårdby.

Då är vi nere på världsarvet, det sydöländska odlingslandskapet.

Det har blivit några somrar nu, som vi stannat till hos Kent och Gullbritt för en fika och lite prat om senaste nytt.

Vi passerar byar som Källa, Föra, Räpplinge med sin kvarnrad och N:a Möckleby.

Gårdby har chanserat.

Affärer är nedlagda även bensinstation och byns stolthet, Bagar Berta, har även hon kastat in handduken.

Nu finns allt på västra sidan av ön.

Den här gången skulle vi göra ett lite längre stopp.

Kent invigde sin nyrenoverade cykelkärra, lastade den med skaffning och sittunderlag.

 Trosspojkar

Max och Pontus fick ta törn i trossen denna dag.

Vi skulle ut på Stora allvaret.

Från byn Skarpa Alby, söder om Gårdby, blev det allvarvandring i enochenhalv km.

Platsen de ville visa oss var känd för två saker.

En kyrkoskatt och en aldrig sinande källa, ute på allvaret.

Vattnet sipprar fram mellan kalkstenen på det torra Allvaret

Kyrkoskatten hade hamnat där många gånger i historien, men blivit kvar bara en gång.

Varje gång det siktades rövare i Älebäck, tog prästen med sig församlingen och kyrkoskatten.

Det var en väl vald plats för överlevnad, den inrymde nämnda källa.

Folk söker fortfarande med detektorer, men det som fanns att få är nog uppe.

Utöver att smaka det alldeles utmärkta källvattnet, som för övrigt försörjer ungefär 40 kreatur under sommaren, skulle vi äta medhavd skaffning.

Pastasallad, kyckling och en härlig laxanrättning.

Vi åt med god aptit, pojkarna mest, det kostar på att vara dragare.

 Gårdby kyrka c:a 4 km bort

Tillbaka hos Kent och Gullbritt, tittade vi på deras senaste renovering.

Källaren.

Badrum, pannrum, vinkällare och ett stort allrum i det tidigare sommarköket.

Gullbritt bor redan på Öland, Kent flyttar dit när mandatperioden är slut.

Han liksom jag ställer inte upp till omval.

Vi var överens om att det blir en stor förlust för regionen!!!

Från Gårdby åkte vi till Capellagården i Vickleby.

Det var för varmt för att titta på avgångsklassens slöjdalster, möbler och keramik, väl värt ett besök i vanliga fall.

Det blev trädgården och inköp av förutbestämda plantor.

En vacker kruka, modell större följde med av bara farten.

Det blev grillkväll vid stranden.

 Sjöbodar, väderkvarn och badande barn i den fina kvällen

En hel del folk hade samlats, badning och grillning går i varandra en sån här dag.

Hustrun och jag ville njuta kvällen.

 Det är lite som behövs för att det ska bli en lyckad grillkväll

Pojkarna ville njuta maten för att sedan gå tillbaka till dator, TV och mobiltelefon.

Tiden efter 14.00, går Max telefon på högvarv. Då är det SMS från kompisarna som just stigit upp, sen håller det på till framåt sen kväll.

Förmodligen efter vi lagt oss med.

 Färska spår efter hungriga men otåliga pojkar

Det var en fin kväll vid Kalmar sund.. Hustrun och jag blev kvar en bra stund, vattnet var på väg in och kvällen var verkligen ljum.

Men inte outhärdlig, det ser Ölands omvittnade vind till.