Tog lite sovmorgon idag.

Ja, jag var uppe före 7, men valde att gå till ett seminarium som började kl. 11.

 Lokalen var mer än fullsatt, intresset var stort från "regeringsparata" Vänsterpartister.

”Välfärdens framtida finansiering”.

Seminariet rönte sådant intresse att man fick dra undan vikväggar och expandera publikutrymmet.

Anne Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja, Ali Esbati, ekonomianalytiker och Johan Lönnroth, f.d riksdagsman och centralgestalt i förhandlingar med regeringen 1994-2002.

Det var inte att ta fel på, bataljen mellan "förnyaren" Johan L och "Traditionalisten" Ali E, var huvudattraktionen.

Samsynen på de ekonomiska förutsättningarna var ganska stor.

Anne Marie drog åt Vänster och var ganska överens med Vänsterpartiet.

Johan Lönnroth, visade på sjunkande offentlig konsumtion och motsvarande ökad privat.

Han ville ta ut så mycket skatt som är politiskt möjligt, men trodde även att vi behöver nagga den privata konsumtionen i kanten.

 Ali Esbati fångar intresset.

Ali Esbati, även han hade kurvor, men var mera benägen att påvisa att skatterna räcker.

Det är också ett budskap som många vänstermänniskor tycker om att höra.

Johan L:s budskap blir lite komplicerat.

 Anne Marie L och Johan L lyssnar uppmärksamt på Ali E

Det gemensamma problemet är dels för få i arbete, dels den demografiska utvecklingen, vi blir fler äldre och färre i arbete.

Att få fler i arbete är en betydligt större intäktskälla för offentlig verksamhet, än de skattehöjningar som är politiskt möjliga.

Min egen uppfattning, är den, att vi inte kan finansiera löner och operationer i vården med kurvor i olika utredningar.

Till det behövs riktiga pengar.

Alliansregeringen har sänkt skatter och gynnat privat konsumtion, då är det väl rimligt att styra den privata konsumtionen till offentliga tjänster i högre grad, samtidigt som man tar ut mer i skatt.

De rödgrönas skatteförslag ger bara marginella ökningar, utan är mer frågan om att sänka skatten mindre än Alliansen.

Avslutningsvis en paradox i Alliansens värld:

En offentligt anställd barnmorska som hjälper nya barn till välden är tärande, medan den privata begravningsentreprenören är en tillväxtfaktor.

Det är den världen vi ska in och förändra!

 Är det framgångsfanan som vajar i fonden?

F.ö tycker jag mig märka en stor politisk mognad hos de Vänsterpartister soom i helgen gästade Borås.

Listorna är inte så långa på ”bra krav”, helhetssyn blir allt mer förhärskande.

Känns gott att kunna lämna över i en sådan situation.

Det var klös i Lasse idag

Tapio Salonens föreläsning var ett reningsbad.

Resurserna finns, men de fördelas orättvist.

Segregationen har tilltagit, folk flyttar till områden där de får bo ihop med dem som liknar dem själva.

Sveriges nationella inkomster per capita stiger oavbrutet med bara små dippar i det som vi kallar ”djupa kriser”.

Åk hem och gör läxan!

 Ljuset kommer från Fagersta?

Sen eftermiddag, gick jag på ett seminariepass, där Roland Halvardsson från Degerfors och Stig Henriksson från Fagersta skulle ge hintar om hur man vinner val.

De var varandras motsatser, Stig Henriksson, pragmatiker:

Har man inte ekonomin i balans, kan man inte göra allt det där goda man vill.

 Roland och Stig

Roland Halvardsson,; vi ska aldrig samarbeta, det förlorar vi bara på.

Stanna i opposition och ställ krav, var hans recept.

Han ville tydligen opponera sig till majoritet.

Hur de lyckats på hemmaplan?

Stig H har gått i spetsen för en kommun, som började från –läge, det kunde inte bli sämre.

Idag toppar man på flera områden bland Sveriges 280 kommuner, man kan pricka av punkt efter punkt i Vänsterpartiets krav inom kommunpolitiken, i Fagersta är det genomfört.

Vänsterpartiet fick drygt 58% av rösterna i Fagersta, senaste valet.

Roland Halvardsson hade lite svårare med vad de lyckats med, men kunde räkna upp många krav de ställt, men som röstats ned av de andra partierna.

I Degerfors har Vänsterpartiet 28%.

Man kan enkelt uttryck säga att de här två kamraterna representerar motpolerna i Vänsterpartiet historiskt,

De som vill ha verkstad och de som inte vill smutsa ned sina vita handskar.

 Fullsatt, Flanören satt på undantag.

Lyckligtvis, så verkar den förstnämnda linjen vinna allt bredare gehör, efter några år av famlande.

I Degerfors satsar V på de rädda, de som vill ha bruket tillbaka och vill at det ska vara som det alltid har varit.

I Fagersta satsar V på de som vågar, som inser att gårdagen kommer aldrig tillbaka, det är vad vi gör av morgondagen som räknas.

I publiken fanns det några  representanter, för dem, som fortfarande 2009 anser, det lite suspekt, att vara framgångsrik.

Sot och aska iklädda tagelskjortor är deras melodi.

I morgon fortsätter vi, då ska jag bl.a lyssna till Johan Lönnrot och Ali Espati, hur vi ska finansiera framtidens välfärd.

Spännande.

 Det var mycket poliser på stan, nästan som på 70-talets Vietnamdemonstrationer.

Är vi så farliga?

 Svaret kommer här, 200 GAIS-supportrar, som sjungande tog sig förbi vårt möte.

Lars Ohly gjorde ett uppehåll, utan att avslöja att han är Djurgårdare.

Många ville fota Lasse.

Särskilt som det var Fotomaraton i Borås, med 10 olika teman, undrar om det var "Profil" eller "Förfall" som han fick stå modell för? 

Mina gamla kompisar, från Borås och Jönköping.

Tre "Funkisar", Fonksjonärer, på Västgötska.

Sören Kviberg, gruppledare för V i Västra Götaland, lyssnar uppmärksamt, på hög som låg.

Så var själva KOLA-koferensen igång.

Elise Norberg-Pilhem från VU och Ida Legnemark, ordörande i V-Borås, skötte introduktionen.

En halvrappande poet klavband församlingen, med att ställa saker på huvudet, vara okonventionell, allt ledande till ett anta sanningar om den värld vi lever i.

Så var det Lars Ohlys tur.

Nu var det skrivet manuskript och betydligt mer djuplodande än torgtalet.

Han visade hur Alliansregeringen, med ”jobbpolitik”, skattesänkningar och ”valfrihet”, bryter ner välfärden.

Hur den politiken får folk att lämna facket, börja konkurrera med varandra om lägsta lönen, på en vild marknad.

Vi har en jätteuppgift i en rödgrön regering efter nästa val.

En verklig jobbpolitik, som leder till riktiiga jobb, utan lönedumpning.

Våga förändra den offentliga verksamheten, bryta ner heriarkier, brukare och personal får verkligt inflytande.

Skolan ska inte vara en vinstgenerator, utan ge alla den utbildning de behöver.

Människorna måste få framtidstro, våga ha förhoppningar, som omvandlas till krav på en rödgrön regering.

Regeringsarbetet får inte vara en fråga för tre partier med sviktande medlemssiffror.

De många människorna måste med på tåget, känna att de har inflytande även efter valet.

Det är trångt, men vi trivs.

Så många Vänsterpartister, och segervissa- 

Just nu talar Tapio Salonen, professor vid Växjö universitet, om Barnfattigdomen.

Inledningen handlar om att det inte är resurser som saknas, utan det handlar om hur de fördelas.

Ska gå på seminarium senare, där Stig Henriksson, Fagersta och en kamrat från Degerfors hur man gör för att vinna val.

Nu är det igång.

KOLA-dagarna började med utåtriktade aktiviteter på Stora Torget i Borås.

Höjdpunkten var Lars Ohlys tal.

Det var en ny Lars Ohly.

Eller rättare sagt den Lars Ohly som uppträdde på framgångskongressen i Luleå 1998.

Ha gav visoner.

Folk ska kunna ställa höga krav på en Rödgrön regering, ställa ännu högre krav på Vänsterpartiet.

'

Vi måste bygga en bättre, tryggare och rättvisare framtid.

Borta var de färdigtuggade teserna från kongress, partistyrelse och VU.

Lasse ställde sig mitt i striden för ett bättre, rättvisare och solidariskt Sverige.

Media var vältaligt företrädda och Lasse fick stor uppmärksamhet-

Eftersom Lasse vet att jag varit kritisk mot senare års utveckling i och runt partiet, så gick jag spontant fram och sa till honom; Detta bär, det bär ända fram till regeringsskifte.

Lasse själv var lite besviken att man lagt en presskonferens vid samma tid som Elfsborg-GAIS på arenan.

Han är ju Djurgårdare och hoppas att Elfsborg ger DIF draghjälp i bottenstriden.

Konferensen håller just nu på att öppnas.

Jag återkommer.

I helgen är det Vänsterpartiets KOLA-dagar i Borås.

Då samlas flera hundra kommun-och landstingspolitiker från hela landet.

Vill det sig väl, kommer jag att rapprtera därifrån efter hand.

Vi fick utöka lokalen, när Värmlänningarna kom och hälsade på.

Det blev en "Värmlandsbänk".

Enbart gruppledaren,  Monika Ekström fick sitta runt bordet.

Ingen symbolik i det.

Vi hade intressanta diskussioner i Värmlandsfrågan.

Från Värmlands horisont, vill man komma med i en större region.

Eftersom ingen österut är till äktenskap ledig, så vill man med i Västra Götaland.

Intressant att notera, att nu är situationen den omvända.

Vid VG:s bildande, var det i norr och öster, som man tyckte regionen blev för stor.

Nu finns de farhågorna i Göteborg.

Själv ser jag fördelar, ur ett regionalt utvecklingsperspektiv.

Vi får ytterligare en nod, Karlstad.

Övriga regionen kan bättre balansera den överhettade Göteborgsregionen.

Den som lever 2014 får se.

A

 Det är tomt bakom Flanörens dator i högerhörnet.

Nu sitter jag i Trollhättan, på gruppmöte med V:s RF-grupp.

Första två timmarna ägnar vi åt "Ett år före valet".

Till lunch får vi besök av kamrater från Värmland.

Värmland har ju ansökt om inträde i VG-regionen.

Finns mycket att diskutera, inte minst tänkbara majoritetsbildningar.

De regionala utvecklingsfrågorna är även vuktiga i Värmland, liksom infrastrukturen.

Sjukvården har ju sin givna plats.

Senare på dagen ska jag inleda om infrastruktur och det s.k Västsvenska paketet.

Vårdval Västra Götaland kommer upp, som alltid. Det kommer att bli en långtradare.

Utvärdering av budgetarbetet är viktigt inför kommande års budgetarbete och ev. majoritetsdeltagande efter valet.

Vi har ett 4 motioner och en interpellation till mötet i morgon.

Även övriga RF-dagordningen ska gås igenom innan det är kväll.

Smulan, resturangen som vi skulle äta middag på har gått i konkurs.

Det får väl bli en korv på torget i värsta fall.

A

Höll på att ramla av stolen idag, när jag på en nyhetssändning hörde vår miljöminister svara på frågan; hur han kunde gå på tvärs med miljöorganisationer och Naturvårdsverk.

"Det är inte den nya vägen som släpper ut koldioxid, det är bilarna".

Dum som ett får, är ett vanligt tillmäle.

Min erfarenhet, är att får inte är dummare än att de klarar sig utmärkt som får.

Men hur är det med Centerpartistiska miljöministrar?