Vi har varit ute och vandrat på E 1:an idag.

Den sträcker sig från Genua i Italien, till Grövelsjön i norra Sverige.

Den del vi gick på brukar i lokala sammanhang kallas för ”Sjuhäradsleden”, som blivit en del av ett Europeiskt vandringsstråk.

Undrar om någon gått hela vägen?

Vår del, de 5 km. som vi gick, hustrun med stavar, jag med kameran, går genom 2 socknar.

Vi börjar och slutar i Äspereds socken däremellan rör vi oss i Tvärreds socken en stund.

 En liten går i Äspereds socken, gränsland.Förra ägarinnan talade om för oss i slutet av 90-talet, att det blibvit så bra nu sen dom byggde vägen.Vägen byggdes på 50-talet! Hon hade varit med om en del.

Det är ett gammalt jordbrukslandskap, som fått växa igen.

Stenmurar minner om det slit som en gång lagts ner av torpare, drängar och daglönare.

Ett par torp finns i närheten, Raska Minas och Brunna torpet.

Andra kan man skönja grunden till, men de är bortglömda.

Det är ett tag sedan det begick sig, delar av marken innanför stenmurarna har blivit ”föryngringsytor” enligt modern skogsbruksterminologi.

Det betyder, att det var minst 70-80 år sedan marken brukades, förmodligen längre.

Vi inhandlade en bok om Äspereds socken, men i våra gränsmarker mot Tvärred, betraktades förmodligen inte människorna som pålitliga Äsperedsbor.

Bäckarna är fulla med vatten, rätt bra fors i dem på väg ner till Tolken.

Några träd börjar få höstfärger redan.

Hittade en Asp, som jag ska följa den närmaste månaden.

Löven var gula idag men det kommer mera.

Vid 11-tiden på dagen och sol med klarblå himmel, kan det bli hyggliga bilder.

Nytillverkade och restaurerade äldre vilttorn minner om att det snart är dags för skogens stolthet att se om sitt hus om de ska få se ytterligare en generation artfränder växa upp.

Till vilttornen återkommer jag i en kommande blogg.

 Det moderna skogsbruket har gett sjöutsikt på väg mot E1:an. 

När vi närmade oss hemtrakterna, tog vi vägen om fåren.

Lika välkomnande som alltid.

Det är kraftfoderdag, men det blir senare.

De följde oss så länge de kunde.

Greta, ledartackan först, de andra tätt efter.

Det satt bra med förmiddagskaffe när vi kom hem.

Vi intar vårt kaffe under flaggan på bilden nedan.

Ett stort område med härligt lysande mogna Nypon, har frestat oss i några dagar när vi gått en av våra rundor, eller bara till fåren.

I morse gjorde vi slag i saken och tog med oss ett par ämbar och plockade dem fulla ganska fort.

Avsikten är att passera dem, frysa in för framtida bruk.

Vilket det blir soppa, marmelad eller annan anrättning får situationen avgöra.

Vi drar gärna från höften, planerar man för mycket så vet man inte ens, i värsta fall, om man lever.

Eller som en VD på Monsun Tison, på ett företagsnämndsmöte på 70-talet, svarade en nitisk Socialdemokrat på frågan om hur det skulle bli framigenom:

”Ja du Erik, hade du ställt den frågan 1913, så hade jag missat två världskrig och en Rysk revolution”.

Direktör till trots, det ligger något i det.

Under plockningen så pockade en kråka, i en trädtopp en bit bort, på uppmärksamhet.

Till slut tänkte jag, att du vill väl bli fotograferad.

Fullt indrag, 504 mm, på LUMIX:en, så blev det bild.

Här presenterad bild är beskuren till en tredjedel, Panasonic gör bra grejor för rimliga pengar.

Vi bröt även ett antal kvistar, för att arrangera när vi kom hem.

Ögat ska ju ha sitt med.

 Squashen har varit med förr på bloggen,  den misspryder inte Nyposällskapet heller.

Vi har fått blodad tand och plockar nog en omgång i morgon också.

 Morgonpigga

Det är 25 meter mellan vattenbaljan och sjön.

Vi bär vattnet i hinkar.

När jag kom ned till sjökanten, fick jag se en kalhuggen gata upp till ”Holländarens” stuga i grannbyn, Lerbäck.

Han har skaffat sig sjöutsikt, genom att kalhugga 20 meter brett och 75 meter långt.

Det är en normaltomt här ute.

1000-tals sådana här ingrepp, hur skulle det se ut?

Tänk om alla som har en sjö, eller eljest vatten i närheten skulle få hugga sina gator.

Hur skulle vårt landskap se ut?

Hur skulle djurlivet reagera, till lands och till sjöss.?

Deras samfällighet fungerar inte särskilt bra ännu, ganska nybildad.

Han har utnyttjat läget.

Undrar om någon vågar driva frågan om egenmäktigt förfarande?

Kanske ska jag göra det själv.

Vi har även i vår by/samfällighet folk som vi näst intill handgripligt får stoppa med sina motorsågar.

Värdestegringen glimmar som dollartecken framför ögonen på dem, omdömet har devalverats flera gånger om.

Stora och små tackor fick sitt vatten, även om de hade uppskattat kraftfoder bättre.

Jag har 16 mil till Uddevalla.

Hade kunnat samåka med en kille härifrån trakterna, men han var förhindrad.

Det blev att köra själv.

Framme på idealtid; 11.57

Flanören... lyssnar på VG-sekreteraren Maria Z, VG:s ordf. Birgitta J och Skånes ordförande Carl S

Vid mötet idag, har olika arvodesregler nagelfarits och hur man hanterar det i Skåne och hos oss.

Hur hitta ett vettigt ersättningssystem för småföretagare?

Schablonregel fungerar bara för en del.

Kollektivtrafiken blir allt mer kvittolöst, hur ska förtroendevalda kunna verifiera sina kostnader.

Revisorererna verkar vara kvar i papperssverige. Lagstiftning likaså.

Förlorad arbetsförtjänst.

Ska den som går på sitt nattpass några timmar efter mötet, ha ersättning?

Ska den som bevisligen arbetar igen den lediga tiden ha ersättning?

De har ju inte haft någon löneförlust.

Presidierna, majoritets-och minoritetsföreträdare, hur är arbetsbördan?

När folk hamnar mellan spjälorna i systemet?

Heltidsarvoderingen?

Skåne har c:a 10% högre arvoden än VG.

Skåningarna har bara 60% av vad Stockholmarna har.

Hur mycket för små är då VG-arvodena?

Här har vi hela församlingen

I VG försökte majoriteten att höja mitt i Sjuksköterskestrejken, så att vi skulle komma ifatt Skåne.

Det stötte på patrull, 4 partier var emot, så man drog tillbaka förslaget

V var ett av partierna som inte ville höja.

För min del, vägrar jag att diskutera allmäna höjningar, innan man har fått rättvisa nivåer, som motsvarar uppdragens arbetsmängd.

Det är inte rättvist med lika arvode och olika arbetsmängd.

Dock får vi äta lika mycket räkor på båten i kväll.

Makter som inte ens VG-regionens ledning råder över, har sett till att vi får lika mycket regn på oss även.

I går kväll var jag i Falköping på styrelsemöte med Västergötlands brottningsförbund.

Jag är utöver styrelsemedlem ansvarig för tävlingskommittén.

Det mesta av mötet handlade om förberedelser för en ledarträff den 9/9.

Diskussionen handlade mest om ungdomskommittén planering, killar och tjejer.

Killarna och tjejerna har två större utmaningar som Västgötalag.

Killarna en Nordisk ungdomsturnering för lag samt Götalands open.

Tjejerna har Götalands open och Tjejfyrstads.

Vi har bestämt oss för att ta upp fajten med de bästa(Skåne) och diskussionen handlade om, om det vi gör räcker till.

Till ledarträffen kommer det 35-40 klubbledare, det är ett viktigt forum för att stärka Västgötabrottningen.

Seniorer är det bara någon klubb som har, så att de kan bilda lag, men ungdomar finns det gott om och det är i första hand ungdomsverksamheten som dryftas den 9/9.

I kväll har jag varit på Valnämndsmöte i Borås.

Utvärdering av arbetet med EU-valet var huvudpunkten.

Valdeltagandet hade ökat i Borås liksom i landet i övrigt, men ökningens storlek var osedvanligt stor i Borås.

+9,57% gentemot 2004.

Vi gick bl.a ut med en annons-och affischkampanj.

Kända yngre personer ställde upp, bl.a Stefan Ishisaki i Elfsborg.

Att den gav resultat är det ingen tvekan om.

Marks kommun hade utmanat övriga Sjuhäradskommuner, vem som kunde öka mest.

Det gjorde Borås, så nu kommer Markborna till KF:s sammanträde den 17 september och gratulerar.

En budget för valåret 2010 diskuterades samt bokslut för 2008.

Valnämndsmötet tog inte så lång tid, så vi hann ta en promenad.

Skulle ändå kolla om fåren hade något att äta.

De går på fjärde veckan i ”Mellanrummet”.

De såg ut att kunna gå några dagar till, har bl.a.  inte rört slyet så mycket.

Genom fårhagen tog vi vägen ner till sjön.

Där står en Rådjursget med två kid i en glänta, men trots underexponering ett steg fick jag bara 1/10, vilket inte gav skarpa bilder.

När vi passerade båten, kändes det som den hånflinade åt att det blivit så få fisketurer hittills i sommar.

Nu fick jag blå himmel och solbelysta Rönnbär.

Men riktigt bra är det inte, förrän jag får sen kvällssol på bären.

Det blir tyvärr inte idag, för hon går ner i säck någon timme före ordinarie nedgång.

Men den som väntar på något gott…

En halvårskonferens, vad är det?

En halvårskonferens är en konferens mellan årskonferenserna, som hålls en gång om året.

Idag har V:s Älvsborgsdistrikt haft halvårskonferens.

Bra med folk, kom bl.a för att lyssna till Elise Norberg- Pihlhem, Göteborg och Rosanna Dinamarka, Trollhättan, ordinarie i Partistyrelsen samt Ida Legnemark från Borås, ersättare i PS.

Vidare skulle två valberedningar väljas, där Flanören hamnade i bägge, både den för kongressombudsvalet och den för listorna till Region och Riksdagsvalet.

 Bra med folk som lyssnade och bidrog till en aktiv diskussion

En mycket positiv stämmning.

Det börjar bli lite luft under vingarna igen, efter tilltvålningen i EU-valet.

På riksplanet, verkar det som att arbetet i de 5 rödgröna programgrupperna går bra och vi har all anledning att tro de ska sluta lyckosamt.

Vad är det som kan klavbinda uppmärksamheten hos 3 PS-ledamöter och en distriktsordförande?

 Jo, det är Lennart Andreasson från Borås, som gör ett tungt inlägg i debatten...

Vi fastslog, att vi måste bli kända för att ha visioner som sträcker sig längre än en mandatperiod.

Väljarna ska veta, att V kan man lita på, även om det blåser snålt för tillfället.

Sådana frågor är t.ex rättvisa, jämställdhet och en miljömässigt hållbar utveckling.

Senare på eftermiddagen avhandlades praktiska frågor för att genomföra valrörelsen på ett bra sätt.

Nästgårds från Nabben, ligger Sundholmens slottsruin på en liten ö i Tolken.

När vi kom hit var ruinen ganska förfallen, det var förbjudet att gå in eller beträda murarna.

Läskunnigheten upp i åldrarna hade förmodligen sina brister, för det var högsta nöje för ungarna att undersöka borgen, ja t.o.m övernatta och grilla korv.

Således har våra egna och deras kompisar även upplevt äventyr i ruinen.

I slutet av 70-talet rustade man upp den, förstärkte murar och trappor.

Idag kan man utan större risk beträda den.

 Ruinen i kvällssol från sydväst

Ruinen har alltid varit ett populärt utflyktsmål, inte minst från ”koloni”-sidan.

Där ligger båtar som man kan låna och ro över.

Några pojkar i vårt område körde båttaxi några somrar.

De tog 5 kronor dit, sen förhandlade man om priset tillbaka!

Idag är Barnkolonin, som drevs av Stockholms kommun ett antal år, ett härligt representationshus för Borås kommun.

Bl.a så firas många bröllop där.

När min dotter var i 6-7-årsåldern, fantiserade hon om att hon skulle bo på kolonin när hon blev stor.

Där skulle hon bl.a ha en kock med stor mage!

Det blev inget av det, men en kock med ”stor” mage blev det, han är far till Max vårt äldsta barnbarn.

Så kan det gå.

Från kolonisidan har det gått en stenbro över till ön i historisk tid.

Dessa stenar är kända för fritidsbåtägare, inte minst fiskare.

Det är inte få som ”gått i” dom.

Man tror att borgen är från medeltiden och under 1400-talet kommer den i ätten Snakenborgs ägo.

På 1500-talet kom den i Per Brahe d:ä:s ägo och det gjordes tillbyggnader.

Under Karl XI:s reduktion, drogs slottet in till kronan.

Därefter förföll det och blixten har slagit ner flera gånger.

 Det finns båtar att låna för överrodd.

Slottet har även en amorös historia.

Gustav II Adolf tillbringade mycket tid på borgen med sin ungdomskärlek Ebba Brahe.

Likaledes gömde sig Erik Stenbock här med sin älskade som han rövat bort från Hörningsholm.

Amorösa äventyr på ön verkar vara tidlösa, ända in i våra dagar får ön och ruinen sin historiskt hävdvunna användning.

Ön med slottsruinen används till fester av olika slag, även av sjöslagskaraktär.

Har själv varit med och transporterat hem ett antal ”slagna”, med båten.

 Från vår sida, från öster har vi bara mäklarutsikt, när träden är avlövade kan man få en skymt

När man är på ön och ser ruinen, och trampar marken därikring, är det ofrånkomligt, man får sina funderingar vad som här föredragit sig genom åren.

Vi har några Ekar på samfälligheten, som förmodligen är 400-500 år gamla.

Vad har allt hänt mellan Ekarna och Slottsruinen genom åren?

Åter en härlig morgon.

Silat solsken och lätt bris.

23 grader i vattnet, nu är det härligt att simma omkring.

Vattnet har precis den där temperaturbrytningen, så det känns friskt.

Det blir en tendens, man sitter kvar lite längre vid sjön när man torkat.

Det kan ju vara en av de sista gångerna, även om vi har haft fina morgnar och hygglig temperatur i vattnet in i september.

Men det är nästa månad.

Vi har haft styrelsemöte i samfälligheten idag.

Vattenfrågan följdes upp och vi ska ta in anbud.

Vi räknar med att etapp 1 är klar framåt vårkanten.

Vi gör 12 timmar per fastighet av gemensamt arbete.

Ett flertal gör sina timmar löpande under året på olika ansvarsområden.

Men för att alla ska kunna göra sina timmar, så har vi en arbetshelg.

Utöver röjning, så blir det jobb med pumphuset till sjövattnet och anläggande av en Boulebana.

Även båtrampen ska fixas med.

 Mellan penseldragen så hann jag fotograftera en del, nu är det fjärilstid.

För egen del har det blivit målning och lite efter 18 är det åter dags för Nikodemus, Ville Vingåker och de andra Hedebyborna.