Idag var första dagen, jag gjort lite mer än bara upprätthålla livhanken.

En efterhängsen influensa, med bl.a slem i lungorna, håller på att överge mig.

Dahlierötterna kom in under huset, mörker och svalt, men torrt.

Likaledes hamnade Fuchsiorna där.

Ett par större och de tretton sticklingarna.

De har stått i full blom fram till nu.

Låt vara sista månaden i växthuset.

Jag fick avlöva dem och klippa in till förvedad stam.

Alla sticklingarna blommade, så nu ligger förväntningarna på att de ska överleva vintern och bli kraftiga plantor nästa år.

Ett 100-tal lökar kom ned i jorden.

Planterade dem i korgar, så att de är lätta att ta upp när de blommat över.

Har haft några stående i växthuset i sommar, de hade börjat få små gröna skott.

Så där får alla ligga över sommaren i fortsättningen.

Har varit i Vänersborg, på ett möte idag.

Det tog inte så lång tid, så det var ljust både fram och åter.

Hade tagit med mig kameran.

Kobergs fideikommiss  har hjortar i stora hägn.

Mitt för Lagmansereds kyrka såg jag hjortflocken.

Skulle stanna, men jag hade precis kört om två bilar, de var tätt efter och jag ville inte konstra.

Jag tar dem när jag åker hem.

Bara just passerat Koberg, mitt för Upphäradsvägen, kommer en Ormvråk, siktar och sätter sig på en stolpe.

Samma sak igen, men bilar för tätt bakom.

Det visade sig vara två flockar med staket emellan, till stora tjurens stora förtret. 

På väg hem igen, så spanar jag efter stora fåglar, men bom.

Däremot är hjortarna kvar, helt synliga på ett öppet fält.

Nu stannade jag och fick ett anlal bilder.

Ljuset var lite dåligt, men det som var gav de bilderna som blev.

De vita hjortarna drog till sig blicken. 

Vita hjortar!

I flocken fanns två helvita och en mycket nära vit.

Tidigare har jag bara sett en vit hjort i flocken.

Vid närmare granskning av bilderna så verkar de ha röda ögon.

Märkte på den dominanta tjuren, att han var orolig, fick med sig hindarna mot en grupp som stod längre upp.

Han brölade.

Det var ett staket emellan, vilket störde honom oerhört.

Man skulle tydligen bygga upp en flock till.

Han har koll på dem, snart är det fars dag. 

Han hade väldig koll på hindarna och de följde honom hela tiden.

De yngre var lite mindre följsamma.

Det är tydligen nära för honom nu.

Enligt en bekant som har hjortar, så får han komma till runt fars dag!

Igår gick jag en runda ner till sjön.

Hade tänkt mig en lite längre promenad, men influensan är envis och ger sig tillkänna när man gått en stund.

Vattnet är härligt blått och kombinationen med den färgsprakande naturen är fantastisk.

Vi har ganska mycket Bok i omgivningarna.

Boken, framför allt de unga, kan ha hela paletten på samma träd.

Såg att boken fått spridning till områden där den inte funnits tidigare.

Vi har även gett ut en generalorder på, att Bok och Hassel inte får tas bort, inte ens det minsta sly.

Samfälligheten måste få kontroll, måste kunna staka ut var de framtida bestånden ska växa.

Även om det råkar vara i siktfältet mot sjön, från ett enskilt hus.

Ett par Sländor uppehöll sig utefter  sidan på vår kanot.

Förmodligen var det varmt i solskenet.

Såg t.o.m tendenser till parning. Kunde väl bara vara till lyst, för säsongen är nog slut för Sländor, egentligen.

Kanoten skulle behöva en tvagning, visar det sig med lite indrag på bilden.

Lövfällningen gör även att Sundholmens slottsruin börjar krypa fram.

Rönnbären håller sig ännu och frestar avtryckarfingret.

Utanför trappan, stod tre krukor med rosor, inköpta på Cerdergrens i Helsingborg.

I går planterade vi båda klängrosorna, Awakening, på lördag ska dessa tre ner i jorden.

Fru Cedergren var bestämd på att vi inte ska plantera rosor under växtsäsong, även från kruka.

Oktober var rätta månaden.

Som lydig Svensk, kan min Martin Luther, så gör jag som jag blivit tillsagd. 

Knoppen kommer nog aldrig att bli mer än knopp.

Sjynter, Sjuuuntorp, Sjöntorp.

Tre sätt att uttala namnet på.

Den äldre bondebefolkningen, gemene man och så förfiningsförsök av dem som umgicks i de fiiina lokalerna.

Fabriken, runt vilken det moderna Sjuntorp växte fram.

När jag började skolan 1952, var Sjuntorp en storhet.

Textilfabrik med 1100 anställda.

Fotbollslag i ”riktiga” div. III, hårdsponsrat av familjen Mark, som ägde AB Sjuntorp.

Under säsong, behövde de inte jobba på fabriken.

Sommarens gräsklippning avlöstes av vinterns spolning av bandybanan.

En folkpark, som gästades av 100-tals ”utifrån”.

Snoddas var naturligtvis där, liksom The Sputnics något 10-tal år senare.

Den nya centralskolan, var bara dimensionerad för en klass i varje årskurs.

När enhetsskolan genomfördes och 40-talskullarna blev skolmogna, behövde man de gamla byskolorna, ett tag till.

Skolan byggdes ut ytterligare, när Flundre kommun skulle gå upp i Trollhättan, 1971.

Jag gick i en mindre skola, Skrehall, alla sju åren.

Vi var två klasser.

Vi fick gå till badhuset en gång i månaden!

Trotsigheten var tydligen medfödd.

Religiösa lärare, liksom gammaldags skolfröken, blev bara för mycket.

Det blev åtskilliga lärarsamtal hem till föräldrarna.

Som jag förstod det, så var farsan lite stolt och försvarade mig varje gång.

Hyssen och protesterna skedde med en viss finess och det var väl det han var imponerad av, sen spelar ju släktskapet sin roll.

Långt senare, träffade jag väl någon av dem som blivit ”terroriserade”, ingen förvånades över att man hamnat till vänster och blivit Vietnamaktivist.

Hitom regnbågen, hade vi vår fotbollsplan, den slogs inte med gräsklippare på den tiden.

Fotbollen intresserade mig bara som åskådare, utöver de ”matcher” vi spelade bakom Olles ladugård.

Vi ”delade upp” och använde regeln ”3 hörnor straff, eftersom planen inte var riktigt fyrkantig.

Däremot kom jag i kontakt med brottningen som 12-åring.

Sjuntorps AK, blev en tidig farmarklubb, till mer legendariska Trollhättans AK

Fast ingen hört talas om begreppet farmarklubb, då.

Brottningsintresset har hållit i sig.

Fabriken hade sett sina bästa dagar, de flesta ungdomarna sökte sig till Trollhättan eller Lilla Edet.

När jag sökte jobb första gången, hade jag ett 40-tal jobb att välja bland.

Det stora flertalet i Trollhättan.

Något som mina egna barn hade svårt att tro, några årtionden senare.

Hade Sjuntorp legat i Bergslagen, eller Norrlands inland, hade det bara varit ett skelett idag.

Närheten till arbetsmarknader, gjorde Sjuntorp till en utmärkt bostadsort.

Idag har man hela Göteborgsregionen som arbetsmarknad.

Vid rivningen av det gamla bolagskontoret, missade jag med några dagar att få ett foto på den klassiska skyten ” AB Sjuntorp”.

Till vänster om regnbågsfästet, upp mot skogen, är ett par f.d beteshagar, till höger den s.k Stolpelyckan. De stora kraftledningarna gick över våra marker.

Sjön Trehörningen ligger inte långt bort bakom skogen, för fiske och bad.

I min hemby, Blaxtorp, finns inte ett stängsel kvar, ingen har några djur att stänga in.

För en kort tid, vid inspelningen av filmen ”Under solen”, stängslade man i bildvinklarna och t.o.m en busshållplats arrangerades framför vårt hus.

Det gamla brukssamhället har blivit filmmiljö.

Bilden, från Källa hamn på Öland, har inte mer med texten att göra, än att den handlar om småskaligt fiske.

En liten historia från en Italiensk Medelhavshamn.

EU-byråkraten tog sig en morgonpromenad genom hamnen.

Där ser han en man som bär i land ett par dåligt fyllda hinkar med morgonens fångst.

-Är det allt du fått, frågar byråkraten.

-Ja, svarar fiskaren, en hink säljer jag, den andra är till familjen.

-Du skulle få mycket mer fisk, om du köpte en större båt.

Med större båt kunde du ha en anställd och kunde få EU-bidrag.

Med den anställdes hjälp skulle du tjäna ihop till en ännu större båt och fler anställda.

Du skulle kunna få lån i Europeiska investeringsbanken.

Vid en tillräcklig fångstvolym, skulle du kunna sluta fiska själv, bara göra det du vill och ha det bra.

EU-byråkraten kände sig som en välgörare och folkupplysare.

Fiskaren tittar lite plirande på byråkraten och svarar:

-Varför skulle jag göra allt det där, för att få det så jag redan har det?

Förmodar att EU-byråkraten, oförstående, fortsatte sin morgonpromenad.

Fiskaren gick hemåt och kanske hans fru kunde göra denna soppa.

Kalvarna ser lite blyga ut, där de stod bara några meter från tomtgränsen.

Markerna kring där vi bor, är goda jaktmarker.

Hare, Räv, Rådjur och Älg.

Men även Grävling och mer onämnbara byten förekommer.

En del fågel kan det nog också bli för den som specialiserat sig.

 "Jakttornsfabriken" har haft en del nytillverkning under sommaren.

Några kilometer härifrån har vi en träningsanläggning, där avläggs bla. jaktprov.

Utefter E 1:an, Sjuhäradsleden, som den heter här, kan man se en del jakttorn.

Nu rustas de upp, en del nya byggs och andra kasseras.

Ett torn som fått sig en renovering.

Jag tror aldrig jag har sett någon i de där jakttornen.

Har väl klättrat upp själv, för att kolla utsikten någon gång.

Det är väl bara så, att jag sover fortfarande när jägarna är aktiva.

Rätt vad det är smäller det, kan ju vara från ett jakttorn.

Vi hade Älgbesök förra hösten, ko med kalvar.

Frågan är om de kommer att klara höstens jakt, förra året kom de undan.

 Från det här tornet skjuts det nog inte mer. Skyfflades undan vid en skogsavverkning.

Rådjuren har blivit en sådan plåga i trädgårdarna, så dem är det nog många som önskar livet ur.

Här hägnar vi det vi vill ha i fred och njuter av djuren där de inte gör någon skada.

Uppskattar Rådjurssadel lika mycket som att se de små kiden i sina prickiga dräkter.

 Konstfullt och gediget, ingen "fabrikstillverkning" här inte.

Utefter E 1:an sitter det en skylt, att man ska rapportera rovdjor.

Det är naturligtvis inte så trevligt att få får rivna, men jag tror det gör mer skada än nytta att rapportera, t.ex att man sett en varg.

 På gott och ont, att åtlyda uppmaningen.

Vi rapporterar ju inte dem som använder konstgödsel och växtgifter, eller byter olja felaktigt och använder lösningsmedel till biltvätten hemmavid.

Vi var i väg till Äspereds nybyggda församlingshem och röstade.

Ingen av oss är kyrkligt anstruken, men vi hade våra skäl.

Genom att höja valdeltagandet, så försvårar vi för Sverigedemokraterna att komma in någon stans.

Dels är deras värderingar vedervärdiga, dels verkar det som att de har slagit sig ihop med KRIS, kriminellas revanch i samhället.

Mycket brottslingar finns det på SD:s listor.

Igår var det en sådan där mötesdag igen.

På dagen Regionutvecklingsnämnd och kvällen bjöd på styrelsemöte i Borås BK.

Det var två frågor som skapade långa debatter.

Dels var det detaljbudgeten, som i huvudsak är bra, men bl.a jämställdhetsfrågorna var nedväxlade.

Vi yrkade på en budgettext, där vi tog dels utgångspunkt i vad vi faktiskt har gjort för att flytta fram positionerna dels för att gå vidare.

Vi föreslog även en panel, sammansatt av alla partier, som följer klimat-och hållbarhetsperspektivet i vad vi gör.

Majoriteten lät inte tala med sig.

Det slutade i voteringsnederlag och reservationer.

Den andra frågan var ett yttrande över förslaget till ny kollektivtrafiklag. SOU 2009:39.

Den s.k isbergsbilden, med synliga och osynliga nyttor.

Träder den i kraft, är det en dödsstöt för kollektivtrafiken.

Kollektivtrafiken som medel för bättre miljö, medel för regionförstoring, medel för ökade sysselsättningsmöjligheter och samhället skulle helt tappa kontroll och styrmöjlighet.

Tidtabeller skulle inte vara samordnade och nya aktörer skulle få konkurrera på de mest attraktiva linjerna, medan kommun och region skulle få ta förlusterna på de glesa.

Förslaget är en hydra.

Som sådan måste alla tentakler huggas av.

Majoriteten, var även de mycket kritiska.

Som jag sa i debatten:"Majoriteten kapar förslaget med knäna, vi vill kapa det jäms med fotknölarna".

Vår majoritets problem är att två partier, c och fp, sitter i Alliansregeringen.

Så de "såg vissa möjligheter i den ökade konkurrensutsättningen".

Votering igen, vi fick stöd av Mp, men med känt resultat och reservation.

Sossarna hade några inlägg som andades ångest och panik, men det gällde ju att hålla ihop majoriteten.

Klimatet i nämnden är mycket gott och vi för våra diskussioner i en vänskaplig anda.

Ibland kan t.o.m M och V falla varandra i armarna.

Kvällen ägnades åt styrelsemöte i BBK.

Vi har årsmöte om två veckor.

Den mesta tiden ägnades åt, förutom årsmötesförberedelser, hur ska vi engagera de många nya föräldrar som kommit in under fjolåret och i höst.

Vi började skissa på en plan i flera steg.

På årsmötet gör vi en rokad, så Mattias som varit sekreterare föreslås till ordförande och jag blir sekreterare, med lite uppgifter kvar sedan ordförandetiden.

Mattias är ju även huvudtränare.

Jag tror det kommer att bli optimalt.

Mattias är ute i större sammanhang, träffar brottarfolk och är redan mycket erkänd.

Jag kan fungera som en sorts kanslist, pensionär som jag är.

Men vi åkte på en Jobspost, vår kassör under många år, har fått ändrade förhållanden på sitt jobb och kan inte vara kvar.

Som tur är sitter han själv i valberedningen!