Jodå, förstorar man bilden ser man att det är Kronhjortshindar, även de kan bli vita.

Nu har jag hittat en flock med Kronhjortshindar!

Långt avstånd när jag fotograferade och en vit hind lurade mig.

Visst är det en flock Kronhjortshindar med.

När jag tittade lite närmare på bilderna stod det klart.

Fast, jag funderar fortfarande på varför ett litet antal hindar fick gå med pojkarna, nästan en var, medan de andra verkade vara panelhönor.

Kan väl hända man kan få reda på någon gång.

De vita hindarna är spännnade. Flest hos Dovhjortarna men även en bland Kronhjortarna.

Kan tänka mig, att de vita hindarna ger ett spöklikt intryck på natten.

De är väldigt uppmärksamma på vad som händer kring dem.

De här Dovhjortshindarna formerar sig på linje, det gjorde även Kronhjortarna.

Undrar om det är en försiktighetåtgärd?

Ska bli spännnade att se fram i sommar om det har blivit mycket smått.

Dovhjortarna föder rätt sent och har i vilt tillstånd i Sverige svårt att klara vintern. Kiden är för små för påfrestningarna och även de vuxna djuren har svårt att reda sig.

Allt enligt en Hjortuppfödande god vän.

Det var även han, som är en humorist av den lite grövre kalibern, som svarade mig på frågan om när de brunstar:

"Han får gå på till fars dag". Början av november alltså. 

Smutsen syns naturligtvis bättre på den vita pälsen, det gäller att hålla sig "ren", även om man är en Dovhjortshind.

De vita verkar inte vara albinos, undrar om greven avlar på dem? 

Här fortsätter vi på temat Kobergs hjortar.

Tjurarna bevakar varandra, hinden verkar ointresserad, det är långt till Fars Dag. 

Det är lite obalans i Kronhjortshägnet.

Inte så många hindar, en som fött sitt kid.

Om det inte går flera någon annan stans, så är de lite få

till de 5 välutvecklade tjurar, som gör sig till medelpunkter.

Tror inte orsaken i första hand är vänskap, att de håller sig så tätt samman.

De vill ha superkoll och två av dem har särskild koll, det är förmodligen mellan dem det ska stå.

Här är mitt stalltips, det är mellan dessa två det kommer att stå. De verkar ha superkoll på varandra.

Blir väl ett liv och ett kiv, inför Fars dag då han brukar få gå på.

Hornen är inte mer än halvstora än, har skinn som ska fejas så småningom, till de ska stå i sin fulla prakt.

De är vackra, trots att de håller på att byta päls nu.

Längre fram kommer de att skimra, hålla huvudena ,med ännu större kronor, högt.

Här är det bara högstammig bokskog som saknas, för att bilden skulle bli fulländad.

Men något ska man ju ha kvar.

Nyfiken, men får nog spela i kvalserien något år till. 

Dovhjortarna är mindre och här kan jag bara inom synhåll identifiera två stortjurar.

Desto fler hindar.

Dovhjortarna varierar i färg, från vitt via ljusbrunt till svart.

Några går med tjuren, men de flesta hindarna går utan tjur.

Dovhjortarna är betydligt mindre, men desto mer varierande i färg. Föder även en månad senare än Kronhjortarna. 

Finns en hemsida, om Kobergs vilt, men är mest inriktad på marknadsföring av viltprodukter.

Här är lite mer om Kobergs slott.

I morgon är det damernas tur.

På vägen hem från Uddevalla, såg jag att Kobergs hjortar gick och betade, uppdelade i olika hägn.

Alla Kronhjortarna i ett hägn, Dovhjortarna uppdelade i ett hägn med några hindar och tjur och ett tredje hägn med bara hindar, bl.a 3 vita.

Jag körde in på en sidoväg för att komma närmare och högre, jag ville fotografera.

Bl.a såg jag ett ensamt kid, som rörde sig oroligt utefter stängslet.

Det fanns inga andra djur i den hagen, hade den blivit av med sin mamma, kidet var inte många dagar gammalt.

Men, plötsligt går en hind fram till kidet, det är uppenbart, att det är kidets mor.

Men de kan inte komma till varandra.

Min första tanke var, att kidet krånglat sig genom stängslet och nu inte kom tillbaka.

De hade fortsatt intresse för varandra och både kid och hind var uppenbart oroliga.

En tanke som for genom huvudet, var att åka tillbaka till Koberg och informera unge greven och fidekomisarien Silfeskjöld om läget.

Jag avvaktade, trots att geten såg ut att ge upp, lämna kidet.

Men, så går hon tillbaka och lyckas få med sig kidet utefter stängslet.

Och vad ser man, jo det är en öppning mellan hägnen. Men ska hon få med sig kidet, är det tillräckligt starkt för att orka?

Jodå!

Så här glad bilr man när man träffar på mamma igen, utan stängsel emellan.

Hungrig blir man också, det var ju evigheter sen den diade senast.

Lite senare fotograferade jag Dovhjortshindarna och kunde konstatera att en stolt mor går mot övriga flocken med sitt kid.

Så slutade det dramat lyckligt.

Kreativa sektorn, kreativa yrken.

Som Sauk sa; jag är skeptisk.

Det är nog mest självutnämningar. Finns väl inte många yrken eller sysselsättningar som inte kräver kreativitet och som individer besitter vi det, men bara i olika hög grad.

Det är väl ingen tvekan om att den ensamme, eller som i det här fallet ensamma Malin, behöver ett stort mått av kreativitet för att utmanöverrera sin motståndare.

Men mest kreativa tycker jag Vänsterpartiet i Fagersta är, med sin skylt på tävlingen.

"Nya grepp" på en brottningstävling!

Är väl den kreativiteten som lett till 58% och egen majoritet i Kommunfullmäktige. 

Mer kreativitet har du här.

Idag skulle det ha blivit en långdag med tre möten.

Styrelsemöte med PRO Centrum.

Förmöte med Fyrbodalgänget i Interreg Sverige Norge, som har beslutsmöte i Hamar i Norge nästa vecka.

Avslutningsvis, skulle jag informera om den regionala infrastrukturplanen på V:s representantsskaps styrelse i Göteborg på kvällen.

Nu flyttades Göteborgsmötet feam, så det blev en behändigare dag.

På vägen hem, utefter väg 42, några km norr om Koberg, stannade jag för att pinka.

Fy katten, vad det såg ut.

Här hade man lämpat ut ur bilar, allt ifrån gamla bildäck till döda krukväxter.

Tomma paket, flaskor och muggar.

Det var skrämmande att se.

En idiot kan man till nöds förstå, men här hade många idioter bidragit.

Hur är folk funtade?

Förmodligen i skydd av mörkret och förlitande sig på att vi andra är flata och inte ger oss på dem vi ser bära sig åt på det här viset.

I morgon blir det trevligare.

Förhållandena är inte alltid så harmoniska som de i förstone kan verka.

Bilden här till vänster varslar om ett familjedrama som utspelade sig i Hjorthägnet på Koberg sen eftermiddag idag.

Text och fler bilder kommer i morgon.

Kongressen 2010 i Gävle, kommer nog att gå till historien, som en av de mest samlade och målinriktade. Även om jag fortfarande tycker att Luleåkongressen 1998 var snäppet bättre.

Det var efter den som V fick 12% av rösterna och blev tredje största parti.

I några inlägg har jag markerat irritation över dem som gärna vill ha ett palkat med texten, "Allt nu".

Även under söndagen blev det några såna utslag till, men på det hela taget, en bra och sansad kongress.

Det finns ett historiskt problem i Vänsterpartiet, att politiska krav varit mer  för det egna interna bruket än ett verktyg för att förändra samhället.

Nu när kongressen är avslutat, kan vi konstatera att Ohly m.fl tryggt kan fortsätta det rödgröna bygget.

En kompakt majoritet gav honom det mandatet.

Trots allt är det som Mona Sahlin sa på kongressen, om de frågor PS förlorat, "att så tycker ju LO med".

Samlingen bakom den inslagna linjen kan också ses i kongressens val.

Aldrig, säger aldrig, sedan min första kongress 1969, har ett så enhälligt valresultat uppvisats.

C:a 220 röstade och de valda fick mellan 170 och 190 röster, inga särkampanjer kunde skönjas.

Särskilt kul är det att Ida Legnemark, vårt förstanamn i Sjuhäradsbygden, fick mest röster av alla.

Nu återstår grovarbet, för att sy ihop resten i det rödgröna samarbetet.

För Vänsterpartiet gäller det att ta sats i kongressen och stärka den egna ställningen i opinionsmätningarna, men framför allt i ett bra valresultat.

Tror att det finns många med mig, som bävar inför en situation, att vara mindre än Miljöpartiet.

Det är med Mp som med Centern, tolkat av f.d stadsläkaren i Göteborg och f.d v. ordförande i Regionfullmäktige, Bengt Mollstedt(m); "Har de förlorat ska de ha tröst och har de vunnit, ska de ha presenter".

Det är en balansgång, för det är Mp som tar röster från Alliansen, inte S och V.

Men spännande blir det.

Framtidsprojekt...?

Det blir inte bara att följa kongressen, hade ambitioner för en del annat med.

Lade en plattform av lastpallar till den kluvna veden, i morse.

När klyven var riggad, så tilltog regnet med inblandning av snö, två grader, varmt!

Dagens skörd.

Klöv några kubbar, men....

Jag kastade in den handuk jag behövde för att torka bort vätan.

Det blir en annan dag.

Har också några hundra Luktärtsfrön, som är blötlagda och behöver sås.

Har flyttat dem till en tallrik, med tidningspapper, lagom fuktat, så är det inte hela världen om det dröjer några dagar. Fler hinner avslöja grobarheten.

Sätter c:a 7 frön i varje kruka 7*7 cm.

I snitt brukar fem ta sig och det är lagom att plantera ut i en klump.

Nya rön, ger vid handen att vi bär på 2-4% Neanderthalgener.

Tidigare har jag färgats av Friséns roman, "Den vita tigern", där han driver tesen att Homeo Sapies och Neanderthalare förhöll sig som Häst och Åsna till varandra, att det blev mänskliga Mulor, som inte kunde reproducera sig.

Nu vet man bättre.

På ett sätt är det ett hisnande perspektiv, hur långt tillbaka, våra gener går och att dagens olikheter skapats i en evolutionär proces, därefter.

Kanske något för rasbiologer och plitiska rasister, som i vårt eget SD, att ta intryck av.

Man förstår bl.a vilka gener som skapat rovdjursrädsla.

Är det mer Neanderthalare i Vargskjutarna t.ex?

Ett uppslag för framtida forskning.