Vatten åt alla, var en kampanj, som Atlas Copco bedrev på 80-talet.

Ett brunnsborrningsprojekt i latinamerika.

De anställda lade ett belopp varje månad och företaget dubblade.

Som av en händels, var det Atlas Copcos maskiner man använde i projektet.

Det skriande behovet, fick mig att inte agera, annars kan man ju säga att det var "hjälp till självhjälp"!

Vi har inte samma skriande behov av vatten, men vårt system börjar åldras och användningen har ökat.

Dimensionerat för 33 fritidsfastigheter, idag bor över hälften året runt här ute.

Vi hade ett extra styrelsemöte idag, inför årsmötet "annandag" midsommar.

Det har sprungit iväg och blivit 50% dyrare, agerar vi inte fort så stiger priserna ännu mer, nu när konjungturen börjar gå upp igen.

Vi har gjort en utdebitering på 3000:-/fastighet, nu behöver vi ha sextusen i stället för tre i andra utdebiteringen.

Ett surt äpple att bita i men vi ser ingen återvändo.

Tror att årsmötet kommer att förstå och är angelägna att det blir gjort.

Vi har hjärtat i halsgropen redan nu när det varit en fin helg, Midsommar genomlever vi årets besökspik.

Undrar om tummarna kommer att räcka till, för att hålla.

Vallmoknopparna sväller nu. En tidig morgon vaknar vi av att de spricker ut!

Förresten, en liten matematisk övning;

Vi har sju plantor, självodlade.

I fjol blommade en planta med två blommor. Den plantan har 7 knoppar i år.

I år kommer 3 plantor med 17 knoppar.

Hur många blommor kan vi förvänta oss 2012?

Rätt svar belönas med äran.

Kommer att publiceras på denna plats i juni 2012.

Vi fick trevligt besök i går kväll och nattfrämmat.

Erik följde med oss hem.

Han var uppe ganska tidigt i morse och gjorde en runda i rabatterna.

Försiktig med blommor, t.o.m den silversalvia, som han tyckte hade så mjuka blad.

Ett öppet område, som inte planterats ännu fick fungera som sandlåda.

Farmor tog med honom på långpromenad, ned till sjön och titta på oss när vi stängslade.

Han har hela tiden mer att berätta än han klarar att säga på ett sätt så vi förstår.

Men han är duktig med miner och gester, så vi förstår.

Har några krukor omskolade Krusmyntor, dem blev han förtjust i, inte minst p.g.a doften.

Innan fiskbullarna, så hann han med att hjälpa farmor ta bort löite Maskrosor.

Han åker hem igen i eftermiddag, men ska komma tillbaka för en lite längre vistelse i början av nästa vecka.

Jo, den som bor i storstad och har rösträtt, är storstadsväljare.

Men däremot vänder jag mig mot den stigmatisering som sker i beskrivningen av storstadsväljaren.

Att de från tid till annan skulle rösta så mycket mera höger.

Väljarna i storstäderna röstar inte särskilt annorlunda idag, i förhållande till sin klasstillhörighet, än de alltid gjort.

Den sociala sammansättningen i storstäderna har däremot förändrats över åren.

Jobbar man på reklambyrå, beter man sig inte annorlunda i Kungsör, Hörby eller Stockholm.

Men de är många fler i Stockholm.

Metallarbetarna i Trollhättan, Storfors eller Stockholm har många gemensamma värderingar.

Andelsmässigt har de däremot minskat kraftigt i Stockholm.

Väljare i ”utsatta” bostadsområden har lågt valdeltagande, var de än bor.

Men de är andelsmässigt mycket fler i storstadsområdena.

Lägger man därtill Miljöpartiets nyvunna röster, så är inte förändringarna så dramatiska som media och andra försöker göra gällande.

Det har skett en viss förskjutning åt höger, men den är inte större än de växlingar som är ”normala” mellan valen.

Även om det alltid finns sociala ”rumpmasar”, som tror att om man beter sig som medelklassen, så blir man medelklass. Men det ändrar ingenting, de har alltid funnits, inte minst i storstäderna.

Klasskillnaderna är levnadsmässigt mer synbara i storstadsområdena, i övriga landet väger ideologin tyngre.

Det är inte de som röstar, som beter sig annorlunda, det är de som inte röstar som blivit fler.

De som inte röstar lever under förhållanden, som normalt skulle ge många vänsterröster.

Högern får sina trupper till valurnan, vänsterns stannar hemma i hög grad.

Slutsatsen blir den, att får vi upp valdeltagandet i ”utsatta” områden, kan vi lägga storstadsväljarsnacket bakom oss.

Politik och mobilisering får riktas dit det ger mesta resultat.

Arbete, delaktighet och röstvilja, går hand i hand.

Det är inte bara på 1:a maj man ska hålla ihop välfärden, det måste bli varje dags politik, om vi ska få de slumrande vänsterväljarna i de "utsatta" områdena till valurnorna. För Ida Legnemark är det inget problem, hon arbetar redan för det. 

Bland det första som möter oss är bokskogen. Den står fin nu.

Har fått beskära bilden lite för hårt, beroende på en soptunna i höger nerkant.

En av de härligaste morgnar hittills, sen snösmältningen, har nöjsamt genomlevts.

Vi passade på att ta en Askanäsrunda.

Solen sken, femton grader, på väg uppåt.

Frisk bris enligt yr.no.

Hustrun med stavarna och jag med kameran.

Rundan tar en halvtimme, i rask marsh.

Avbrott för fotografering, får joggas ikapp, för hustrun har sin takt.

Så mycket mer svensk försommar kan man väl inte hitta, det skulle väl vara den röda stugan då, men den kommer. 

Vimpeln står rakt ut hos Bodins, vittnar om yr.no:s friska bris.

"Inger har släppt söra", skulle man sagt om den högra bilden, om det varit Dalboslätten.

Midsommarblommor?

Men Vitsipporna dröjer sig kvar i de djupast nordliga lägena.

Mitt emot, på andra sidan vägen blommade Smultronen.  

Var ute och kollade fårstängslet i går förmiddag.

Det blev en del bilder, bl.a på unga trädplantor och skott.

Här är det en ung Bok som fastnat.

Anna bergendahl gick inte till final!

Kungen ska gifta bort Viktoria.

Vad jag kan läsa mig till runt semifinalen i Oslo, så var det svenska bidraget, det enda skrivet av svenskar som inte gick vidare.

Blott Sverige Svenska krusbär har?

Betydligt roligare, är att läsa att Sjuhäradsbygden reser sig snabbt och kraftfullt ur krisen. Får väl också betydligt större betydelse för flera människor.

Det får bestående positiva efterverkningar.

Det köps dåligt med biljetter till de extrainsatta transporterna till Stockholm i anledning av att familjen Bernadotte ska hålla bröllop.

Är det månne så, att media tjatar sönder tillställningen?

Eller är allmänhetens intresse svagare än den kungliga glansen kräver?

För att bli glans.

Tulpaner är vackrast i knoppstadiet.

Många sorter verkar "bedagade" , när de slagit ut. 

Gamla domkyrkan i Hamar, innesluten i ett växthus.

Hittade en bild på Googles bilder.

Vid såna här tillfällen saknar man kameran. Brukar känna mig fullkomligt avklädd utan kamera, vid det här besöket kändes det som ett stim Pirayas ätit av varje ben.

Medeltiden, 1210, fick Hamar sin domkyrka.

Kvällsaktiviteten styrde kosan mot Domkyrkoudden.

I en skir vårgrönska, med Mjösas glittrande vatten som inramning stötte vi på en märklig företeelse.

En kyrkoruin i växthus!

Vi möttes av en tidsenligt klädd värdinna.

Hon besatt inte bara kunskaper i den sakrala historien, utan besatt företräden på sången, musikens och det medletida språkets områden.

Det tog sig bl.a uttryck i flöjtspel och sång, men den inlevelsefullt berättade historien var huvudnumret.

Svenskarna, i besvikelse över att man inte kunde inta Akershus fästning, gav  sig till Hammar och brände byn.

Domkyrkoruinen har både stått och beskattats på sten till byggmaterial och av tidens tand.

Vinter efter vinter, frostsprändes ruinen.

Något måste göras för att förfallet inte skulle fortsätta.

En fantastisk idé, men inte desto mindre verkningsfull.

Nu har man byggt ett enormt växthus, som skyddar ruinen, och gör att man kan använda den till teater, konserter och sommartid, tre bröllop om dagen.

Barndop och andra kyrkliga aktiviteter är även vanliga inslag.

I anlutning till domkyrkoruinen, har man samlat historiska byggnader från olika delar av Hedmark.

En fantastisk ide´som gett fantastiska  möjligheter.

Efter mat och dryck, så styrde vi hemåt(till hotellet)  i den 24 grader varma försommarnatten.