Gårdagen blev fullmatad.

Medlemsvärvarkurs på Viskadalen, arrangerad av PRO-distriktet.

Näst sista sammankomsten i en av datacirklarna.

Styrelsemöte med Bingoalliansen och avslutningsvis julmat på Renessans, Hotell Borås.

Tur att inte alla dagar ser lika dana ut.

Det blev ett intressant meningsutbyte, med andra PRO-are, om hur vi ska få fler med i PRO.

Huvudproblemet är inte medlemsantalet, vi är många, men medelåldern.

Den genomsnittliga inträdesåldern, är över 70 år.

Dagens pigga 65-åringar ser sig som för unga att gå med i en pensionärsorganisation.

De har säkert rätt, utgående från den verksamhet som bedrivs.

Häri ligger utmaningen.

"Vi behöver bli mera inriktade på den aktiva människan i stället för rollatordrivna" myntade jag under kursen i går.

Tror det ligger en del i det, men det gäller att inte kasta ut barnet med badvattnet.

Nu är det bara en träff kvar på torsdagscirkeln.

Det har gått väldigt bra, även om vi, sen vi började med e-post, har hindrats en del av trilskande datorer.

Vi har bestämt, att köra en extra cirkelsammankomst, som ett sorts uppsamlingsheat.

Verkar som att alla vill fortsätta efter årsskiftet med fortsättningen.

Idag är det fredagsgruppen, de ligger lite före torsdagsgänget.

Bingon går allt bättre, främst beroende på att vi nu är ensamma kvar som "pappersbingo", de andra har helt gått över till automater, eller lagt ner.

Ett par nya föreningar kommer med efter årsskiftet, bl.a Äspereds IF.

Men de höjder som nåddes under 70-80-tal, lär vi aldrig nå igen.

Julmaten var ingen höjdare, när vi passerat sill och fisk, som var utmärkt, blev det ganska smaklöst.

Det varma var en enda smakdimma. Gick inte att skilja prinskorv och bruna bönor åt, smakmässigt.

Men gratis är gott, säger dom, så man får hålla till godo.

Väl hemma, mellan 21 och 22, doftade det härligt av nybakat, hustrun hade haft bakdag.

Tog en runda ner till sjön. Härligt väder med 11-12 grader kallt och sol.

Oskottat, så är det lite motstånd när man går i snön.

Ömsom drivor, ömsom närapå blankpolerat av blåsten.

På flera ställen var det otrampat.

Det syns tydligt, att sjön har lagt sig i omgångar.

Gränserna mellan isarna syns tydligt på all sörja som blåst upp mot den tidigare liggande isen.

Såg tre sådana linjer.

Den tredje och nordligaste, såg jag först sen jag kom hem och redigerade bilder.

Folk hade redan varit ute på isen, förmodligen tidigare idag, där man gått mellan grannbyn och Nabben, över isen.

Det är en populär gångväg, när isen lagt sig.

Man röjer t.o.m med snöslunga för gångkomforten.

Tog några bilder på Sjötorp, snett söderut på andra sidan sjön.

Hembygdsföreningen håller till där och skyltar för sin julmarknad nu på lördag.

Inga tält uppe ännu, men på lördag kommer det att vara fejat och klart.

Vid 6-tiden, hade vi några 10-delar från 20 minusgrader. Samtidigt förkunnar morgonnyheterna att de är värre i Kymbo, öster om Falköping, -29 grader!

Det är vackert i de rimfrostiga trädtopparna, när den uppåtgående solen når dem. 

Men hittillsvarande vinterhöjdare, är ändå den man som i Rapport förkunnar, efter att ha  lämnat tåget i Östergötland , att han "aldrig skulle åka med SJ mer".

Skälet till stoppet, var ledningsbrott, något som SJ inte ens är ansvarigt för, bara drabbat.

Han blir väl de leende läpparnas samtalsämne idag.

Som om stopp bakom blankdäckade utländska långtradare skulle vara att föredra.

Med regeringens neddragningar av järnvägsbyggande, vinterhållning och underhåll kanske det blir svårare för oss alla att åka tåg, även om vi vill.

Volvos och Scanias lobbyister har tydligen varit framgångsrika.

Soluppgången, rakt utanför ytterdörren.

Grannens vimpel avslöjar en lätt nordlig vind.

Granen till höger är lite motvalls.

16 minusgrader, när jag hämtade tidningen i morse, lite senare dokumenterade jag morgonen, den kallaste hittills för säsongen.

Efter Stockholmsbesöket i går, hade jag tänkt att fixa en del med sånt som snön överraskade oss med.

Var f.ö framme två minuter efter utsatt tid, bra, men i Stockholms lokaltrafik var det problem. Det kostar på att marknadsanpassa.

Grillen, slangvindan, gräsklipparen och ett antal krukor står fortfarande utanför växthuset.

Väntade på att det skulle bli färdigstädat där inne för att få plats, vinterförvaring.

Men jag får nog hålla mig, det blir inget i den här kylan.

Ska bli lite mildare om några dar.

Det blir IKEA i Jönköping idag i stället.

Drivan utefter huset har naturen bestått med.

Kommer ihåg, hur man när jag var liten, skottade upp snö efter husväggarna, för att det skulle isolera mot vind och kyla.             Klickbara bilder.

Lägger man den hittillsvarande vintern till den förra, så kan man ju undra vad klimatförändringarna egentligen har inneburit.

Men det är förmodligen bara statistiska variationer.

Några av våra brottartjejer, har startat en blogg.

Ett kul initiativ.

De har utlyst en tävling bland besökarna, om att få gå ut och bowla, prata brottning och fika med dem.

Just nu ligger en liten film på deras träning längst upp.

De slår verkligen ett slag för tjejbrottning.

Besök dem.

En stenmur är helt begravd i snödrivorna.

Nu har vintern verkligen slagit sitt grepp om våra trakter.

Ett par -10-gradersnätter och rikligt med snö.

Vackert så det förslår och vi tycker om det. Detta är vinter i motsats till det blandväder som en del vintrar bjudit på.

Lite besviken är jag ändå.

"Store sjön" har inte lagt sig. Därtill har nordan varit för stark. Får se om de kommande dygnen ändrar på det, med vindkantring.

"Lille sjön" ligger, där kommer inte nordan åt på samma sätt.

Det är samma sjö, men sundet vid Sundholmen, skiljer den åt i folkmun.

Men det är store sjön, som måste lägga sig, för att det ska bli fiske.

En trevlig bekantskap.

Vi stötte på en ny bekantskap i dag. En hund, som vi inte sett förr.

En trevlig fyr, som ljudligt hälsade på oss.

Bokskogen har inte mycket av den lyster, som vår, sommar och höst är så kännetecknande.

En härlig promenad blev det under alla omständigheter.

Nu ska juleljusen sättas upp utomhus och en del ljusstakar inomhus även.

Illa, illa, Store sjön ligger inte ännu. Nordanvinden tar kraft ända uppe från Tolkabro. 

Dottern hade inte mycket över för skolan, på högstadiet.

Valde en bekväm gymnasielinje, livsmedelstekniskt.

Morsan var i branchen, så det fixar sig nog med jobb.

Började jobba i köket på ett servicehus.

Födde Max när hon var 22.

Fortsatte i servicehuskök.

Klar över, att det här kommer att ta på kroppen, hålla på tills 65?

Hon läste upp betyg, på ett då fortfarande ändamålsenligt komvux.

Läste till kemiingenjör på högskolan.

Sökte både jobb och fortsatt utbildning, det blev en magisterexamen vid 36 års ålder.

Här står hon, Magister Mette. Diplomet i hand och med ett uppskattat stipendium, som främsta student i kursen. Samma person som den skoltrötta 15-åringen.

Började jobba på labb-utveckling på SCA i Mölndal.

Ständigt frustrerad över att hennes jämnåriga, som gått ut Chalmers minst 10 år tidigare, tjänade mer och hade bättre jobb.

Nu har det gått fyra år, hon har fått introducera nya produkter på produktionsanläggningar i Holland och Polen. Något hon trivts med och passat hennes personlighet.

Det är inte lätt att prata med arbetare på arbetares vis, om man har sitt ursprung i andra sociala skikt.

För någon månad sedan berättar hon glädjestrålande och med andnöd; Jag ska få starta en fabrik i Ryssland!

Jodå, den lilla flickan på Parkgårdens dagis på 70-talet, ska ut i stora vida världen.

På måndag åker hon till Milano, där maskinerna tillverkas, och validerar innan de kan skickas till fabriken. Milanoäventyret varar i tre veckor.

 Fabriken som håller på att byggas fortfarande, ska efter nyår vara klar för maskininstallation.

T.o.m hotellet hon ska bo på, är inte färdigställt ännu.

Men Max då.

Han reder sig. Är mycket pålitlig och trivs bra med att få rå sig själv. Det hägrar väl extra, att han lovats pengar till körkort, om han fixar att vara själv.

Och varför skulle det inte funka, över hälften av mina 17-åriga arbetskamrater på Saab i Trollhättan, bodde på "ungkarlsrum". Saabgården, det mest kända, eller ska man säga ökända?

Mamma lagar mat, han tar fram ur frysen och micrar. En del kan han laga själv.

Mormor gör ett och annat besök. Sanerar lite i lägenhet och på diskbänken, om det skulle behövas.

Inte bara för Max skull, utan även för hans mamma.

Det är kul att det har gått bra för henne.

En akilleshäl, på dagens arbetsmarknad, är att hon vill inte bli chef, hon vill ha "ett riktigt jobb".

Tror hon fixar det.

I går kväll hade vi tid att titta på TV.

Chelsey flower show i tvåan, på Rapporttid.

Blommor och trädgård är något helt annat i Storbritannien än här.

Träffade på min gamle grönsaksguru, Peter Seabrook.

Lite äldre, men i en tuff hatt och brittsikt klädd för trädgårdsarbete, lågskor och slips.

Fick en hel del ideér, bl.a några Nävor som verkade intressanta och även enkla Dahlior.

Och så är det ju alla dessa Rosor, som vi har lite för bistert för, de blir inte lika vackra som i "moderlandet".

Nyheterna fick vi genom Aktuellt en stund senare.

Eftersom ettan var blockerad av bortskämda snorungar, såg första avsnittet, för att veta vad jag inte gillar.

En reallitysåpa i femman, Böda camping.

Vi hade inte sett den förut, men igår blev det två gånger, första och sista.

Näst intill lyteskomik mot den stackars "Olsson".

Skulle väl vara något åt Morganhållet, i Ullared. Men Morgan går utanpå det mesta.

Han står i helfigur, papp, i ingången till Ullared och har blivit ett försäljningsargument.

Vi ska f.ö dit i morgon, med lånebil, medan vi väntar på att Volvo i Svenljunga ska fixa en del med vår.

Att folk ställer upp på sånt, är för mig obegripligt, både från "slummen" och "fina gatan".

Egentligen väntade vi på Pensionärsjävlar, hade sett ett avsnitt tidigare och skulle kolla igen.

Men lika kul som vi tyckte det var första programmet, lika upprepande och förutsägbart var detta avsnitt.

Men på fredag börjar "På spåret". Säkra kort.