Monsunare, VOAC-ister och Parkerfolk samlas idag på Boråsfabriken, för att träffa gamla jobbarkompisar och äta julmat.

Under ett 20-tal år var jag värd och siceron för pensionärerna, nu är det ombytta roller.

I fjol klunde jag inte, men idag hoppar jag ett PRO-möte för att få delta i "årets event".

Det här gänget har suttit runt samma bord, många gånger.

Förhandlat nybygget, arbetsorganisation och lönesystem. För att inte tala om alla löpande, stora och mindre frågor.

Bilden är från min avtackning den 26 mars 2009.

Närmast väggen Peter Söderberg, personalchef vid den tiden, Vilmar Norgren, som kommit, speciellt inbjuden, tidigare produktionschef och projektledare.

Mikael Rosman och Jonny Karlsson, ungtuppar en gång, men blev mina närmaste under flera år i styrelse och förhandlingsgrupp.

Vi har en fantastisk historia ihop.

Får träffa dem idag igen, kanske inte Jonny, som brukar jobba nattskift-

Det är fantastiskt trevligt, att träffa gamla kompisar, ett år äldre varje gång  men det ligger alltid glädje och förväntningar i luften.

Monsun Tison byggde nya anläggningar på Ryda i skiftet 80 och 90-tal.

Flyttade in 1991-92. Då övergavs den gamla yllefabriken på Viskastrandsgatan.

Idag gymnasieskola.

Väl inflyttade blev vi VOAC, genom samgående mellan Atlas Copco och Volvo Aero och några år senare uppköpta av Parker Hannifin.

Fortfarande finns det några kvar, som kom från Enköping och Sundbyberg 1966-67, när Monsun Tison etablerade sig i Borås.

Historieskrivningen, är ett särskilt kapitel. Många gånger, vid samtal, så refereras till när en maskin kom eller skrotades, eller en chef rönte samma öde.

Årtal är svårare att komma ihåg.

Idag ska vi ha några trevliga timmar tillsammans.

Dagen avslutas med julkaffe för vår kafépersonal på PRO-caféet på Sparregatan.

Fantastiska damer, som håller igång verksamheten, en verksamhet som både är uppskattad och utgör ryggrad i PRO Cntrums ekonomi.

Ingen avancerad gissning, att det kommer ge avtryck på bloggen.

Gick ut med kameran, ställde mig och fotade vad som var intressant på 180 grader. Ryggen mot väggen.

Vintern skildrad från en fast punkt.

Trots tövädret några timmar, så har eken snö kvar på grenarna.

När vi kom hit för 35 år sedan, var det inte mycket till träd.

Nu har vi fått kapa de 7-8 nedersta grenarna, för att få in ljus i växthuset till vänster.

Statistiskt, har den några hundra år till att leva.

Under några timmar har vi fått plusgrader, inte många, men tillräckligt för att den gnistrande snön, ska bli betydligt tråkigare.

När jag hämtade tidningen för en stund sedan, så drev det fukt i luften och snön var fuktig.

Glashalt på vägarna, vilket inte blir bättre när det fryser på framåt dagen igen.

I morgon ska det bli tvåsiffrigt minus.

Sparkföret på sjön ödeläggs. När det fryser igen, så bromsar fruset snömos.

Så jäkla onödigt.

Får se om vi vill ge oss ut idag, vi har lovat Max att åka till Gällstad och handla kläder.

PRESSTOPP

Tillbaka från Gällstad, kunde vi konstatera att det var glatt på vägarna, ett och annat kast i det spåriga underlaget, men med hastighet därefter, gick det bra.

Mindre bra gick det med Max klädbudget.

Kan ni tänka, vi fick skjuta till några kronor.

Känns det igen?

I tisdags avverkade jag sista RUN-mötet.

Tänk, 12 år, det har bara rullat på.

Jag har fått medverka i en process, som lett till en god utveckling på ett stort antalområden, i Västra Götaland.

Västra Götaland sticker verkligen ut på många områden idag.

Men det ska jag återkomma till, när jag har samlat ihop intrycken.

Nu är det inga mer möten, som skymmer siktfältet fram till jul.

Skulle haft ett möte på tisdag, men då är det julmiddag för pensionärerna på Parker Hannifin, det vill jag inte missa. Gjorde det i fjol, just p.g.a RUN-möte.

Det ska bli kul att träffa alla gamla arbetskamrater, både pensionärer och de som fortfarande befinner sig i grottekvarnen.

Genom sonen och andra har jag förstått, att bottenappet på 2,5 miljoner per vecka i början av 2009, nu har förbytts till betydligt roligare 10-12 miljoner per vecka.

Vi ska fira julafton med sonen, sonhustrun och ett idag lite diffust antal ättlingar, 2 eller 3 handlar det om.

Det ska bli trevligt, inga överdåd utan en hederlig jul, med sill, skinka, bruna bönor, revbensspjäll och några små därtill.

Karl Bertil Jonsson är kult, kan se den hur många jular som helst.

Men dagen före ska vi köra Max och hans pappa ner till Sätofta, till Max farföräldrar. Alltid lika trevligt, gör det varje jul.

De har så, lika smakfull som sparsmakad jul, i ett Villa Villerkulla hus. Max kan inte tänkla sig att fira jul någon annan stans.

10-talet kusiner, ett antal fastrar och farbröder och farmor och farfar förståss.

"Det blir ingen riktig jul, om vi inte åker till Skåne", sa han tidigt.

Men mamma då?

Jo hon skulle åkt med, men jobbet hos maskitillverkaren, utanför Milano, blev mer omfattande än planerat.

Har bl.a fått utbilda ditresta ryssar, något hon skulle gjort efter nyår.

Så hon kommer till Kastrup, på kvällen före julafton.

Vi åker hem på kvällen igen.

Jultraditioner. Så länge mina föräldrar levde, framför allt morsan, då samlades vi där på annandagen. Kusiner m.m

Syskonen träffas fortfarande på annandagen, men utan barn och barnbarn.

Skåneresan har på något sätt ersatt det.

Men innan allt detta, så ska det förberedas, hade tänkt göra korv och köttbullar, nu när jag har tid.

Sen ska det bakas ett par klassiker i detta huset, Oscarskonditoriets julkaka och en Julstollen.

Även till det återkommer jag säkert, i ord och bild.

Idag har isfiskepremiären begåtts.

Det är rekordtidigt, tror inte jag gått på förrän i mellandagarna, som tidigast.

En dag försenad, p.g.a Vinterstudion i SVT, ett digert utbud.

Molnigt och 5 grader kallt.

Skottade upp fem kvadrater och borrade hål.

Fisken samlas ofta vid något ljusinsläpp.

Nyinköpta Maggots, gav 7-8 småabborrar, så naturupplevelsen fick som så ofta ta överhanden.

Övergången till Abboröga, gav inget idag, därtill var populationen för småväxt, de ska ju ändå kunna gapa över betet.

Min stora respekt för isen, gjorde att jag höll mig 15-20 meter från land, 4-5 meters djup.

Därför fick sparken stå hemma, men nästa gång blir det en längre utflykt.

Mätte isen till 20 cm.

Även om det förekommer variationer, så håller den över allt.

Kameran kom inte med, men det molniga vädret gjorde, att det inte var så mycket att fota heller.

Jo, det var ju meningen att jag skulle gå på idag.

Grannen var t.o.m uppe med en burk fjolårsmaggot, som stått i kylen ett tag.

Några vita skulle det finnas där.

Väl en Abborre uppe på isen, så fiskar man på ögat, det bästa som finns.

När jag mot slutet av morgontidningsplöjet, fick se TV-programmet, gav det mig minst fem goda skäl, att skjuta till morgondagen, vad min mamma inte kunde göra idag.

Anna Carin Zidek, Helena Ekholm, Hanna Falk, Emil Jönsson och Hanna Brodin.

Jaktstarten i Östersund och sprintstafetter i Dusseldorf.

Så är det.

Lite imma på linsen, kan skapa effekter. Här blev det ett riktigt julkort.

Att bliden är från andra våning på Sjötorp och återger kaffegästerna, som hugger in på doppat, behöver väl inte nämnas.

Ska man få något av större intresse med sig hem från Sjötorps julmarknad, så behöver man hänga på låset.

Vi kom efter att man hållit öppet en kvart och det var snudd på att vi inte fick våra Sjötorpskorvar. Men några fanns kvar.

De tog slut fort, trots att tredubblat utbud förelåg i år.

Våra närmaste grannar i tre generationer, är mycket engagerade i hembygdsföreningen och julmarknaden, som tillsammans med slåttergillet är årets höjdpunkter.

Julmarknaden på Sjötorp, kan inte mäta sig med de betydligt större på andra håll, men samlar många från bygden.

Man dricker kaffe med dopp till, handlar lite och köper lotter.

Träffar folk och slår ihjäl någon timma, enochenhalv.

Snön gjorde att stämningen blev jullik och vårdkasarna som brann, var sköna att värma sig vid, i snålblåsten.

Härlig värme strålar från vårdkasen. Fårhållarnas Kalle såg till att det var fyr i spisen.