Idag var det möte med Kommunala pensionärsrådet för norra stadsdelsnämnden.

Dagordningen, var en sommardagordning, men vi avhandlade ändå regelverket för anhörigvård, nya regler för lex Sara, nu anmäler man inte, utan rapporterar.

En avgörande skillnad, inte minst för att motivera rapporter, som syftar till att säkra verksamheten.

I morgon kväll åker jag till Tronheim för möte med Övervakningskommittén, Interreg Sverige Norge.

Lite omväxling blir det. Dit åker jag till oslo och nattåg därifrån till Trondheim. Hem går resan över Storlien, genom Sverige.

Kommer hem på Oingstaftonens morgon.

Hade naturligtvis gått snabbare att flyga, men tid är ju det enda man har som pensionär.

F.ö trivs jag på tåg.

Kan läsa handlingarna på vägen upp, skicka sista minutenmejl om det skulle vara nåt.

Om någon undrar så har vi klarat oss från åskan hittills.

Borås och framför allt Sjöbo, fick sig en omgång i natt.

Den har bara mullrat i fjärran. Fjärran var väl Östra Västra Götaland(Skaraborg) som tydligen fått mer än de förtjänar.

19 grader i Tolken i morse.

På vår morgonpromenad passerar vi Borghult.

Ett vackert renoverat ställe.

Igår mötte oss den här bilden.

En släde och en äldre Amerikanare.

Har faktiskt erfarenhet av båda. Slädfärd till skolan, över gärdena, när vägen var igensnöad.

Amerikanaren, var i några år verktyg för raggaräventyr.

Nu står de som konstverk vid ladugårdsknuten.

Hade en gång i tiden, en förman, som svängde sig med svårare ord än han kunde bemästra.

Vid väderomslag kunde han säga, "nu blir det emballage i väderleken".

Det var vad vi kunde konstatera vid morgonpromenaden till doppet.

Mörka moln varslade om annat väder.

Vi möter varje dag tvåårige Joel från grannbyn, med sin mamma. De är ute på sin morgonrunda, vars höjdpunkt är att titta på fåren.

Innan vi träffade Joel, hade vi stött på en rådjursget, med ett kid.

Kidet skuttade i väg, medan geten uppehöll vårt intresse. Sen skuttade även hon i väg, fast åt motsatt håll.

Kameran var med, men skymmande buskage omöjliggjorde meningsfulla bilder.

Tror att vi träffade på fadern härom morgonen. En ståtlig bock med stor krona.

Mulet väder, men fullt badbart. 

Allt var som det brukar vid stranden. Kanadagässen på plats och fåren stod i mottagningskommitté.

18 grader i vattnet och det börjar kännas mera vant nu. Blir t.o.m en liten simtur.

Mottagningskommittén på plats. Lugna och trygga.

I skrivande stund beger sig hustrun till Slottsskogen för att lyssna på konsert.

Själv ska jag fira nationaldagen bakom gräsklipparen.

Kanske tar jag ner den lilla flaggan och sätter på gräsklipparen.

Med blodad tand från premiärdoppet i går, så tog vi en längre morgonpromenad med delmål, badstranden.

Utefter vägen växer bl.a Aklejor och Lupiner. Inte så tätt uppe hos oss ännu. Men närmare Hallabron, två km. längre bort, där växer de mycket tätt.

Det är den nu sen många år framlidne Karl Hallabro, som spred lite frön i vägkanterna. Mången midsommarstång har prytts av Kalles blommor.

År från år, har de spridit sig åt vårt håll och är nästan framme vid vår avtagsväg nu.

Han planterade även ut lite vildaplar, som han ympade med sina gamla sorter från trädgården.

Nere vid sjön kunde vi lite dystert konstatera, att Kanadagässen förökat sig i flera kullar och mycket tyder på att alla inte är kläckta ännu.

Dels så såg vi dem simma helt nära vår strand, dels såg vi mängder av avföring på själva badstranden.

Väl i vattnet, kunde vi kontatera, att det var -1 grad, jämfört med i går. 17 grader, kändes betydligt behagligare än gårdagens 18. Man börjar väl bli van!

Dagens dagsverke, betstod i att ogräsrensa och mylla för Märgärtor och bönor.

Sockerärtorna kom i i går.

I skrivande stund står vattenspridaren på i landet och ger välbehövlig väta åt det nysådda och annat som stått nån månad nu.

Bönor och ärtor, liksom Luktärtor, låter jag alltid förgro. Dels kommer de fortare, dels kan man rensa bort dödkött.

Här är det inte svårt att se vilka som vill leva vidare. 

I morse, lade vi sista handen vid elstängslet. En vägöver(under)gång som falerade.

Efter lite knåpande och än mer svett, så fick vi till det.

Men ingen glädje varar betsändigt, elaggregatet ville inte.

Bara att ringa runt och vi har fått låna ett av fårhållarna, en vecka, sen får vi ordna det på anat sätt.

  Varma och svettiga, fattade vi ett beslut.

Det måste bli badpremiär idag.

Stegen, från bryggan, är inte monterad än, så det fick bli käringdopp, för oss som inte dyker.

Isen var borta, men inte den isande känslan i benen, när vi forserade böljan den blå.

Lite överfuktning med kallt vatten och så var det bara att doppa sig.

Njutbart var väl inte det första omdömet, även om känslan infann sig senare, när vi satt i solen och torkade.

  Men första gången är första gången. Termometern visade 18 grader där vi doppade oss och 17 ute i änden på bryggan.

Svårforcerad, då Kanadagäss och övrig sjöfågel gjort påtagliga avtryck på bryggan.

Ska väl inte klaga på det, många arter ger en intressant strand så här i häckningstider.

Två premiärer?

  Jodå, när vi satt oss att dricka förmiddagskaffet, så såg vi den första vita rosen utslagen.

Busken blir kritvit, vid tjänligt väder, när allt är i blom. Tyvärr, väldigt kort tid, men man får njuta så länge det varar. På kvällen sprider busken i blom, en härlig väldoft.

Sommaren är här!

Cramers i Hillared öppnar kl. 9. Några minuter efter öppningsdags var vi där.

Vi fick tag på våra Tomatplantor, 10 st. av tre sorter.

Vi skulle ju inte ha nåt mer, så det blev tre plantor Alunrot också.

Kom på att ett par Dalieknölar inte hade velat sig riktigt, så jag bad att få två nya. De är OK på Cramers, så det gick för sig.

Femte Trankycklingen för dagen i Dannike socken.

På ditvägen, såg vi en ensam Trana gå på slåttervallen, där det slagna låg på skår. Verkade som skåren hade samlat på sig mask och sniglar under natten.

Lite längre bort, närmare Dannike, såg vi ett Tranpar med två ungar.

Väl inne på nästa avtagsväg, såg vi ett Tranpar till, alldeles invid vägen, även de med två ungar.

Ett par harar uppehöll sig även i närheten.

Hade naturligtvis inte kameran med, men skam den som ger sig.

När vi lastat ur, så tog jag kameran och återvände till Tranland.

Fösta paret var borta, bara Hararna kvar.

Andra paret var ävenledes borta, men i närheten gick ett tredje par med en unge.

  Tre häckande Tranpar i samma socken!

De rör sig tydligen över stora ytor, så vill man fota får man vänta ut dem. Tror även att lite tidigare morgon skulle kunna vara lyckosam.

Men några bilder blev det och Alunroten är planterad.

Vi har ju ett par par till i vår närhet, men det är en annan socken.

Kyrkbröllop hör inte till vardagsmaten för de flesta, utom dem som yrkesmässigt deltar.

För min del har jag idag bevistat mitt livs andra kyrkbröllop, om man inte räknar in en brottarkompis bröllop i Ramnakyrkan i Borås, där vi tittade in av ren nyfikenhet för c:a 30 år sedan.

Intressant att följa proceduren och upplägget i övrigt.

Det sakrala har ju inte hört till mitt livs huvudbeståndsdelar, men jag har respekt för dem som är utövare.

Utövare var just vad dagens brudpar är och har varit. Sedan pur ungdom har de varit kyrkligt verksamma och även träffades i ett sådant sammanhang.

De har tagit god tid på sig, har sällskapat i 13 år innan de bestämde sig för att gå upp i det äkta ståndet.

Martin, brudgummen, är min brorson och man kunde klart konstatera att föräldrarna var spända och rörda. Lyckades t.o.m fånga en bild, på min bror, som dokumenterar detta.

Ett vackert bröllop, med mycket sång och musik. T.o.m brudgummen framförde en kärlekssång till nyblivna hustrun.

Kyrkan, Fors kyrka, var min konfirmationskyrka och även plats för sju skolavslutningar. Vad gäller framläsningen till konfirmationen, så kommer jag att återkomma, den har en del dråpligheter som jag gärna delar med andra.

Klicka på bilderna så blir de större.

Väl inne i Kyrkans hus, vankades det mat och dryck.

En buffé, som smakade alldeles utmärkt och volymen räckte för ombackning.

En hel del tal, som inleddes av dagens båda mödrar, som skickade med livserfarenhet på vägen.

Flanören kunde naturligtvis inte hålla sig.

Jag började med en travestering på de lokala entertainersena, Galenskaparna;

Hej, hej här kommer farbror Kjell, nu ska ni se vad farbror Kjell kan göra,

läsa en Limerick så ni får höra.

Ett brudpar, med brudgum från Gena

In i äktenskapet var lite sena

Hittills har merparten utförts med det digitala

Framtiden bjuder dock på aktiviteter, mer basala

Sådant som helst inte i cyberspace ska skena.

Hemma i kammaren, hade jag en lite vassare variant från början, men efter enskilda och bilaterala överläggningar med hustrun, tog jag hänsyn till den sakrala miljön.

Tiden går fort när man har roligt. Halv åtta skulle brudpar med sällskap vidare till ett av Trollhättans etablisement och det var dags för oss andra att kasta risgryn

På lite större tillställningar i Sjuntorp, träffar man naturligtvis gamla bekanta. Så också denna dag.

De börjar bli lite gamla, några lite gråa vid hjässan, men annars samma människor man har lärt känna genom åren.

Tandraset ja.

Håller på och åtgärdar en inflammation i några tänder fram i underkäken. De är f.n ett provisorium, ska slutrenoveras i mitten av juni.

Under måltiden, måste jag ha bitit lite illa, så att en hel del av täckningen lossade.

Kände inget förrän på hemresan, så det blir att gå till dentisten på måndag och lägga på nytt.

Lite spill får man räkna med.

Vi har skaffat oss en fredagsrutin. Jag har expeditionstid på PRO mellan 10 och 12. Hustrun går till badhuset och simmar. Sen fixar hon med ev. medlemsärenden, innan vi åker till Coop och handlar. När inköpsrundan är till ända, går vi till resturangen och äter, innan vi passerar kassan. Praktiskt att äta på Coop, då har man eftermiddagen lite mera öppen. Att maten är bra och avslutningen med Espresso är bara ett plus.

I morgon blir det brorsbarnsbröllop i Sjuntorp, Fors kyrka.

Bröllop hör inte till vår vardagssysselsättning.

Senaste bröllopet vi var på, var vårt eget 1967!

Det enda kyrkbröllop jag bevistat, var en kusins 1964.

Vi startar lite lätt hemma hos min bror, före kyrkan, syskon med respektive.

Fors kyrka, är min konfirmationskyrka. Tiden när jag gick och "läste" är värt ett eget blogginlägg, vid tillfälle.

Tur att askmolnet skingras.

Dottern, som varit i Kanada och jobbat, flyger hem från Montreal i kväll(natt) och vi har dryftat molent senaste veckan.

Hon bryr sig inte så mycket, "då får jag väl flyga andra vägen och ta tåg sista biten".

Nu blir det över Atlanten och Max får hem sin mamma i tid.

Han har börjat vänta, ja inte så mycket på henne, som alla kläder hon köpt åt honom.