Kommer den minsann inte rakt mot oss?

Stannar knappt två meter framför mina fötter och tittar på mig, som om den undrar vad jag är för en konstig filur.

En orädd Minkunge, fortsätter efter en stund norr ut på stranden.

Det var en kul upplevelse och minst lika kul att kameran var med.

Önskar den lille/lilla, all välgång på livets fortsatta stig.

Snipp snapp snut, så var bildberättelsen slut.

Efter en stund lämnar den föremålet, den hittat och kommer mot oss. Är den orädd, ska den komma fram till oss?

Gynnaren är inte rädd för vatten när den förflyttar sig "över stock och sten".

Nu börjar också artbestämningen att klarna.

Fortsättning följer.

Sitter med besvärande frustration över bildbehandlingsprogrammet, känns som att "visa kort".

Kontrastlös bildskärm och näst intill sändningsskugga, gör inte saken bättre.

Men som Kajsa Varg sa: "Man tager hvad man haver".

Den fortsätter mot oss, men stannar upp 25-30 meter bort, hittar nåt intressant som den ägnar sig åt.

Nu kan man ju se att det handlar om ett Mårddjur, om än en liten rackare.

Fortsättning följer.

Nu saknar jag verkligen Photoshop, kontrastlöst väder och högre ISO-tal.

Programmet på lilla datorn blir jag inte vän med, det gör inte som jag vill.

Igår var det dags igen, en fågel  flög in i altanfönstret. Fjädrar och dun yrde.

På marken ligger en Bofinkunge. Mycket medtagen och vi trodde inte den skulle klara sig, men den fick vara i fred.

Några timmar senare, så satt den upp och ögonen verkade pigga.

I morse letade jag efter den, men hittade ingen. Flugit iväg eller föda för någon annan?

Men till frukost såg vi den, tillsammans med en annan fågel. Tydligen mamman som kom med näbben full av mask. Ungen åt begärligt och verkade OK, men kunde inte lyfta.

Tillbaka efter en rundtur, ser vi den inte och den har väl klarat att lyfta. Förmodligen dess premiärtur som ändade i altanrutan.

Rundturen  söderut, var en planerad inköpsrunda.

Första stoppet vid gamla mejeriet i Borgholm och Ölandsost. Vilken ost! Calvados  respektive  Konjaksost. Med följde också styvt kilot av en långlagrad Herrgård.

Apoteket, för att skaffa öronproppar, jag glömde det hemma. ”Ska klara stenkross” var min specifikation(hustrun snarkar).

Nästa anhalt var Capellagården i Vickleby. Plantor och redskap. Redskapen var hustruns angelägenhet, förmodligen mera till lyst än verkligt behov.

Tillbaka hem, men på vägen köpte vi fisk i Böda hamn och hämtade ett beställt Vitlöksbröd hos Bagarberta.

Slutligen lite korv i Rosas handel och vit redning hos knodden.

Vädret är disigt och solen vill inte riktigt sticka igenom. Nån skvätt har det också kommit, om än i retfull mängd.

I övrigt, så börjar vi vänta på tejerna Mette och Lotta, som ska komma på onsdag, för att fira 25-årsjubileum.

Lovar att följetongen om den lille gynnaren på stranden fortsätter.

Vi har haft bekymmer med Kandagässen, eller snarare deras avföring, ända sen fåren togs bort från strandområdet.

Fårskiten var inte trevlig!

Nej, men det fick till följd att Kanadagässen vågade sig upp.

Det har blivit olidligt, framför allt för dem som vill lägga ut en filt och leva strandliv.

Härom dagen kom en granne upp och frågade om de fick sätta ut band mot Kanadagässen.

De hade läst på nätet att det var effektivt.

Jodå, det var väl OK.

Sen bandet kom upp, på tre ställen, har inte Kanadagässen varit på vår sida sjön.

Numera ser vi dem i en stor flock på andra sidan.

Den äldre avföringen har torkat och det är riktigt trevligt nere vid stranden.

   Såna här morgnar, som i morse vid kvartöversjutiden, vill man inte trampa i blöt Gåsavföring.

Doktorn och jag hade bestämt oss för att stängsla nästa hage för fåren.

Åskan hade slagit ner i en stolpe, så antingen var tråden smält, eller längre från nedslagsplatsen, fastbränd i isolatorn.

Vi bytte ut ett femtontal stolpar som murknat, inte konstigt, de har varit i tjänst 6-7 år nu, obehandlade.

Där det är lite surt, går de först.

Det var ett drygt jobb i den 27 gradiga omgivningen. Lite moln och ett par liter friskt Nabbavatten bidrog till att vi slutförde arbetet inom fem timmar.

Hustrun kom ner med badkläder till ett efterlängtat dopp.

Vatten kan vara väldigt skönt, både att dricka och blöta kroppen i.

   C:a sex timmar senare, än ovanstående bild, så såg det ut så här.

I går vid morgondoppet, tyckte jag mig se en Skarv som stod och grenslade Måsboet.

När vi gick tillbaka tog jag några bilder, som visade, från flera vinklar, att där var bara två ungar.

Måsarna skränade och flög oroligt.

I morse var det lika dant, men med den skillnaden, att nu var boet tomt.

Tråkigt, för då har de gått samma väg som Skäggdoppingkullen.

Två tomma reden gapar tråkigt mot himlen.

Men det är naturen vi iakttar och den är grym.

Vi har kunnat beskåda verkligheten bakom statistiken, att det bara är en bråkdel fågelungar som får uppleva vuxen ålder.

Vi gick förbi fåren, som låg och idisslade i skuggan. Börjar bli högdräktiga nu. Får väl hoppas att även de beter sig enligt statistiken, för då ska här skutta omkring minst 15, kanske 20 lamm om en månad.

Idag är det beredning av 15 kg. jordgubbar som gäller.

Vi var i Skänstad och plockade i morse.

Sylt på 6 kg. Max har beställt Jordgubbssaft och så blir det några sorters marmelad, men marmeladbären åker in i frysen så länge.

Det här inlägget har handlat så mycket om ond bråd död, så jag vill ge livet en chans också. Det livgivande i Skänstadjordgubbar, nyplockade.

Hade det varit doft med i inläggen så hade bilden blivit komplett.

I skrivande stund har jag redan inmundigat en sån här skål med de härliga bären.

Gräset måste klippas före Ölandsveckan.

Fuskade med halva gräsmattan förra gången, så den måste tas medan det är torrt. Liknar mest en slåtteräng.

Det blir väl lite pö om pö i värmen.

Sjön är ju inte långt borta om man vill svalka sig.

På stenen utanför grannens båt, låg en morgon en Mås och ruvade.

Vi såg den varje morgon när vi skulle ta ett morgondopp och eljest när vi tittade till fåren.

Det har hänt förr, men Måsar är ju inte några zoologiska sensationer, så vi har inte brytt oss.

De tkunde vara intressant att följa den, skulle det bli en lyckosam kläckning?

Den hade tre ägg.

Dagen före midsommarafton tittar en unge upp ur boet, midsommarafton två och på midsommardagen var de tre.

Full pott.

En kul iakttagelse; Står man för nära länge, när den lyft från boet, så drar den ihop hela släkten, som kommer och flyger fram och tillbaka, skränande.

Klicka på bilderna, så blir de större.