Ju mer man tittar på regeringens budget, så blir rubrikens fråga allt mer befogad.

Pensionärerna ska betala högre skatt än motsvarande i samma inkomstlägen som jobbar.

Högkostnadsskyddets sänkning drabbar naturligtvis de som har störst behov av vård och mediciner.

Ytterligare ett jobbskatteavdrag står högre på regeringens prioritetslista än sänkt skatt för de äldre.

Sänkningen av resturangmomsen är ett slag i luften. det kommer inte att sänka priserna, ej heller ge fler jobb, allt enligt branchens aktörer.

Hade motsvarande utrymme använts för att öka statsbidragen till kommuner och landsting/regioner, hade det gett många jobb i vård och omsorg.

Ökade statsbidrag till kommuner och landsting/regioner, hade kortat köer och förbättrat vård och omsorg, något som gynnat de äldre.

Men icke, pensionärer är tydligen stryktåliga.

Vi får väl vänta till några månader före nästa val, innan vi blir intressanta.

Då med löften, som villkoras och snabbt kan överges när förutsättningarna förändras.

Pensionärer, vi får höja våra röster!

Det blev, som alltid, en hel del fotograferande. Här redan på väg ut ur Helsingborg på väg till Helsingör. Fiskebåtarna låg tätt.

Är nu tillbaka från Wismar, en mycket trevlig resa, precis lagom.

Vi hann se stan, pröva på några specialiteter, Sillmacka på kajen, Sekt m.m

En del var t.o.m hos Calles i Rostock och "köpte ut".

Höjdpunkten var Hanze Sektkelleri, men det återkommer jag till.

Asocial, vadå?

Jo jag har inte varit särskilt meddelsam. Något inlägg bara, resten var inlagt i förväg.

Fredagstema och Fototriss får bli en annan gång.

Men jag återkommer om Wismar.

   Det är rätt fantastiskt, hur man genom årtiondena efter kriget, har restaurerat staden. Den blev kraftigt bombad i krigets slutskede och stora delar låg i ruiner.

Man har återupprättat Hansestaden, men trots att man inte är i Lubeck, så får man Marsipankänsla emellanåt. De kunde ha varit lite återhållsammare med färgerna. Gata upp och gata ner, så kan det bli för mycket.

   Två olika Sländor på samma sten. Ser nästan ut som att det är envig på gång.

Himlen sprack upp och solen gassade, helt plötsligt. Det varade någon timma, sen kom det en skur igen.

Insekterna satte igång att röra på sig.

Mest anmärkningsvärt, en grön en med en svart fläck på bakdelen. Den satt på ett kvarvarande Ålansrotsblad. Har aldrig sett den förut, men det är säkert några tusen till som är i samma situation.

Både Påfågelögat och Amiralen flyger ännu. Nässelfjärilarna fungerar väl närmast som Insektsvärldens tusenbröder.

Rudbeckior och kryddörterna drar inte längre. Nu är det Klippstånds och Tagetes, som får uppmärksamhet.

Lite irriterad på alla Sländor som bara ligger och värmer sig på stenar. Upp på ett grässtrå eller liknande så det blir bilder!

Fröjdefullt däremot, är att se Dahlian Cafè au lait, som blommar med full kraft.

Den är vacker, cremvit med svag cassisanstrykning.

    
Klicka, se och läs.

Peppar peppar, så här länge har vi inte klarat oss från nattfrost på många år.

Hoppas det står sig medan vi är borta.

Det är många knoppar ännu, som jag skulle vilja se utslagna.

   Ett av Tranparen som häckade i trakterna kring Dannike. Det är rätt imponerande att de här ungarna, fotograferade i mitten av juni, precis står i beredskap att äntra den långa resan söderut.

Några mornar nu, när jag hämtat tidningen, har jag hört Tranor.

De hörs precis i den sträckningen de brukar ta, vid höstflytten mot varmare trakter.

Men jag ser inga.

Molnen ligger så lågt, så de flyger i eller ovan dem.

När det är klart väder, ser man att de flyger förhållandevis högt, ser ut som sparvar mot den djupblå hösthimlen.

Synd, för det är en ganska mäktig syn med dessa oregelbundna V-formationer, inemot 50 till 75 fåglar i varje.

Får väl spana ut över havet i Wismar, för där ska bli fint väder i helgen, till vår stora glädje.

Tranorna vilar på ön Rygen på sin flytt hit varje vår, kanske tar de ungefär samma väg tillbaka.

Under alla omständigheter, är det ganska fantastiskt att de små gula dunbollarna man såg på försommaren, nu ska vara starka nog att flyga till Spanien eller Nordafrika.

Inte minst om man betänker, hur svårt det kan vara att få en tonåring att ta ett handtag(gäller inte våra barnbarn, framför allt om de kan se fram mot en belöning).

Men det är som mamma Maria på Le Tre Stelle sa i TV-programmet Solens mat; "Naturen, det är grejer det".

En Norsk fotoutmaning, så Vann står för vatten och inte vem som var bäst.

Min bild känns säkert igen för bloggens följare.

Variation på samma tema, men jag lovar; aldrig samma bild två gånger.

Bilden är tagen från vår badplats, norrut i sjön Ås Tolken. Ön i fonden heter Vedholmen.

För den bildtörstige, mera vattenbilder.

Hugade spekulanter på i första hand Lingon. Det var många som kom tidigt, för att handla i sista stund. Sista turen för året.

Vi brukar köpa Lingon av en försäljare med lastbil, som kör efter ett givet schema.

Idag kom han till Timmele kl. 09.00 Sista chansen, för det var sista turen.

Vi brukar köpa 5 kg. Lingon, en stor burk Hjortronsylt och ev. något annat som ser frestande ut. Idag blev det Blåbärsylt.

Bärkasse eller bärkasse? 

Det är påfallande hög medelålder på spekulanterna, kommer i god tid och övervägande kvinnor.

Vi var två män som fotograferade.

Det blir lite folknöje, folk känner varandra. Dock så är det lite bortundan för oss, så vi känner inte igen någon.

En oskadad Amiral, som breder ut sina vingar i solen. De yngre Rudbeckiorna har varit betydligt populärare, men nu har de älsta tagits till heder. 

Det är en fin morgon och när vi kom tillbaka, provocerade en vacker Amiralfjäril, på de älsta Rudbeckiorna. Det blev några bilder och en runda för att se om sista generationen Guldbagge dykt upp.

Ingen Guldbagge, men den kommer säkert innan första frosten.

Maxim börjar blomma. Alla tre plantorna är på G.

Kom hem vid 13.30-tiden, efter att ha varit på PRO några timmar.

Redan vid trappan, så svärmade Nässelfjärilarna.Samma fenomen som jag såg nere vid sjön i går.

Det kanske är sista rycker för dem, men jag har inte sett deras larver på Slingerkrassen, det brukar vara ett tecken på att hösten är kommen.

Påfågelögat har gått och lagt sig verkar det som, medan Pärlemorfjärilarna och Amiralerna, ser allt mer tilltygade ut.

Tur för Amiralsläktet, att resan inte går åt andra hållet. Mångas vingar hade nog inte hållt för en tur till Södra alperna.

Dahliorna är sena i år, men nu har Maxim slagit ut och Café au lait är på god väg.

Efter inlägget, ska jag plocka en stor bukett Luktärter, de har torkat upp efter regnen.

Vad gäller insekternas favoriter just nu, verkar det vara Klippståndsen, som har nåt extra gott. Även en del Solrosor får besök.

Det har varit väldigt många Sländor i år. Man ser dem i första hand när de ligger och värmer sig på någon stenyta.

Det blir inte så roliga bilder.

En nåd att stilla bedja om, vore en Slända på yttersta spetsen av en växt, med en mörk bakgrund.

Ja, ja, något ska man ha kvar. kanske rent av till ett annat år.

   En närbild, på en Amiral, som penetrerar Klippståndsen.  

Max ville inte ha något stort kalas. Bara kusinerna på mödernet, morbror mormor och morfar.

Mormor hade bakat bullar och gjort en Princesstårta enligt beställning.

Det blev ett ganska lugnt firande, jämfört med stojiga barnkalas förr i tiden.

Men något som levde, så var det mobilen. SMS:en duggade tätt med gratulationer.

Max visade mig att han fått minst 150 gratulationer på Facebook.

Han är social pojken och det ger sig till känna vid såna här tillfällen.

Det stora kalaset skulle väl bli med kompisar, i kväll. Dock inte hemma, för det har han lovat mamma, inga fester hemma, när hon är borta. är hon hemma vill de väl inte av det skälet.

Sonen skulle till Fristad och gästträna målvakter. han tränar ju Norrby i vanliga fall. Erics mamma skulle jobba, så Eric fick följa med oss.

På väg ut pratade vi om fåren, men han gjorde klart, att först skulle han "hjälpa till" med att vattna.

Han sätter på sjövattnet och stänger av det efter sig.

Men sen blev det fåren. hade redan fått en rapport om att några var ute.

Vid flytten i morse, såg vi att någon tagit loss strömhandtaget och inte satt det tillbaka. De hade fått smak på det gräset som var grönare, utanför stänget.

En tacka med lamm visade direkt var de gått ut, för de smet in där när de fick se mig och Eric.

De hade föst undan vattentunnan, vi hade inte fyllt den så mycket, eftersom vi räknade med att det sköter naturen om.

Det hade sitt pris.

Tre tackor och fyra lamm ville alls inte gå tillbaka, så de fick bli ute.

Eric tyckte det var skoj att jaga får, han sprang efter dem i gångarna och ropade; "lammen,lammen", men det var bara den vita tackan som vände sig om så han fick klappa.

Han hade upptäckt vindruvorna, de har kommit en bit på väg. Tomaterna var ointressanta, det var vindruvor som gällde. Vi har ett 50-tal klasar, men man får sätta gränser för den lilla magens skull.

Hans dag tog ut sin rätt. Efter dusch och nattklädning, somnade han nästan innan huvudet nådde kudden.

Farmor hade räknat med en stunds nattande, men det blev inget med det.

Tror hon la sig en stund ändå.

Det är ganska rogivande.