Vi har precis kommit tillbaka från vår Skånska julresa.

Varken Snapphanar eller Vildsvin korsade vår väg.

Nu är dottern, älsta barnbarnet Max och barnafadern installerade för julfirande i Sätofta.

De kom till redan klädd gran och lite annat juligt. Det är sparsmakat men mycket stiligt.

Vi blev ju kvar med natt, fick en trevlig kväll med Max farföräldrar.

Efter några klunkar på vinet till maten vi fägnades med, tyckte jag att det var nåt bekant. Jodå, Tord, farfar, hade samma Toscanska favorit som vi. Rocca di Montemassi.

3 liter är drygt, men sitter man uppe och tjötar en stund så hittar man botten även på en 3-litersbox.

På hemvägen hämtade vi vår julfrämmat. Just nu hör jag tvätt maskinen bearbeta hennes tvätt, hon hade lite som behövde tvättas.

I nästa vecka är det diciplin som gäller. Hon ska till Österrike på ett träningsläger i början av januari, ihop med inte bara svenska ungdomslandslaget, utan tyskor, österrikiskor, sweitsiskor m. fl. ska delta.

Hon har fått uttryckliga order att köra mycket kondition i helgerna. Det ska bli springa av. Vi har bra slingor häromkring.

Ska precis griljera årets julskinka. Vi köpte färdigkokt. När den svalnat, ska vår mest omhuldade jultradition begås. Vörtbrödssmörgås med nygriljerad skinka och därtill julmust.

Trodde inte vi skulle få nån fågelnek i år, för leverantören har blivit MEP, EU-parlamentsledamot. Efterträdde Lena Ek när hon kallades hem som minister. Men idag ringde Roland Andersson, tidigare Regionstyrelseordförande, han hade fått neker för avhämtning i Gånghester. I morgon ska den upp, fåglarna ska också ha jul.

Känns, som att bloggandet går ner på sparlåga under stundande helger. Men inget är heligt, det blir säkert några inhopp ändå. Dagens bild naturligtvis, men fotoutmaningarna ligger nere.

Det blir lite annorlunda jul hos oss i år. Vi kommer att gästas av en 17-årig brottartjej som råkat illa ut. Hennes lillasyster drunknade på sensommaren, henns far visade sig inte vara det. Mamman fick jobb i London så nu bor hon själv i Borås.

Klarar situationen fantastiskt bra, men det blir mycket dator och facebook.

Märks på träningen att hon inte sover tillräckligt. Men hon är skötsam i övrigt.

När det visade sig att hon skulle vara ensam över helgerna också, rann det över för mig, så vi erbjöd henne att bo hos oss och hon accepterade glädjestrålande.

På torsdag kör vi dottern, äldsta barnbarnet och barnafadern ner till Sätofta, till farfar och farmor. Det är inte första gången, men skillnaden är att vi nu bor med natt och har lite julfusk.

På hemvägen hämtar vi vår julfrämmat och på julafton blir det lte av knytkalas hos sonen. Alla hans tre barn, våra barnbarn är där. Ska bli trevligt, det är inte alltid, som mina, dina och våran är på samma ställe samtidigt.

Eric, yngsta barnbarnet har nog drömt om Volvogrävare, sen vi var på Parker Hannifins familjedag. Pappa hade riggat en maskin, men Tomten klarar nog inte att bära hem en i fullformat.

Lite lugnt resten av julen, förhoppningsvis kommer vi ut och går flera långpromenader. Vår brottartjej behöver röra på sig. Hennes svaghet är konditionen. Första matchminuten slår hon vem som helst, men de kommande fem, innan slutsignalen, kan vad som helst hända. Hon har slagit landslagstjejerna, så 2:a januari åker hon med landslaget till Österrike på ett längre träningsläger.

Sen väntar en av årets begivenheter, mina bröder med fruar kommer hit den 28 december.

Det blir mat och dryck och mycket tjöt. Ska bli väldigt trevligt. Mer avslöjar jag inte idag, det ska ju återstå lite spänning.

Det nya året firar vi in med samma gäng som gjort det i minst 30 år. I år ska vi till Tosseryd, som gränsar till de norra delarna av Borås Djurpark. Till Jan och Bibbi.

Verkar som att det blir en grön jul. Det lilla som kommit smälter nog bort de närmaste dagarna, har redan blivit mildväder.

I blogghuvudet finns en hälsning till alla besökare.

I några veckor har vi gått och gruvat oss för att ta upp båten.

Egentligen inte så grovt arbete.

Tömma den och dra upp, vända mot lite träd.

Men det ska göras. Idag blev det gjort. Ackompanjerat av skira snöflingar, som efter hand blev tätare.

För några år sedan gick jag på isen första gången den 26 december. 9 dagaras skillnad!

Men den här såsongen lär vi få vänta. Å andra sidan låg den rätt länge säker i våras.

Tog mig en titt runt tomten och konstaterade att en del inte har förstått vilken årstid det är, medan andra uppför sig som förväntat så här veckan före jul.

Har varit en släng till Ulricehamn och köpt råvaror till lite godiskok.

Arla och Dan sukker har många recept.

I natt ska det fototrissas om nåt resmål man vill visa upp. Flitiga besökare på bloggen kommer inte att bli överraskade.

Idag var det dags för en efterlängtad dag.

Parker Hannifin kallade till Jullunch för pensionärerna.

För egen del fick jag hoppa Lucia, gröt och skinksmörgås på PRO:s månadsmöte, men jag byter inte bort de gamla arbetskamraterna och Parkers julmat.

Klicka på bilderna, så blir de större och har en beskrivning.

Det hela börjar, som alltid med en dragning om hur det gått under året.

Sen går vi i grupper ut i verkstaden, gruper som snabbt skingras, återbildas och skingras igen. Många att prata med.

För min del var det bra att ha varit med på familjedagen för halvannan vecka sedan. Där fick jag gjort ifrån en del.

Men många nog, som man ville byta några ord med.

Mot slutet av rundan, ja , det blev slutet, gick brandlarmet.

Alla följer utrymmningsplanen och samlas på olika uppsamlingsställen. 400 personer sköter sig bra i god ordning.

Det visade sig att det var för mycket stearinljus på serveringsbordet med julmat, som var orsaken!!!

Larmet går av och till, flera gånger om året, förutom övningarna, men det har bara varit äkta en gång, sedan husen byggdes 1990. En liten brand i ett hörne. men det är tryggt att inte bara falsklarmen går, utan även när det är skarpt läge.

Det är mycket att prata om när ett sånt här gäng samlas. Det var rekorddeltagande i år också, 55 st.

40-talisterna fyller på, det var en stor grupp när de var i arbete, det blir pensionärer av dem efter hand.

Tyvärr saknade vi tre, mer än andra. De hade gått bort under året.

En vanlig avskedsfras; vi ses nästa år igen.

Nu har en av köpekanalerna lagt beslag på Skidskyttet.

Inget reklamavbrott under spurten, men väl ett par pladdriga personer, som kunde gått in i ett annat rum och pratat med varandra.

Jag saknar "bom kl. två" och "det är lugnt".

Köpekanalerna kan inte våra nationalsporter. Pratar som till okunniga, när skidskyttepubliken äer en mycket kunnig idrottspublik.

Vi får väl dras med det, men det bär emot.

TV4 och de andra köpekanalerna borde hålla på med Tennis och Rugby, ja gärna lite Segling och Golf också.

Kul att svanskarna var så bra med, sköt fullt. Skidåkningen går att träna upp.

Nu är det snart dags för helena Ekholm.

Idag har vi tagit avsked av Toivo Bark.

Han och hustrun Leena, beskriver ett vanligt levnadsöde i Borås.

I ungdomsåren flyttade de från ett kargt Finland, till jobb i TEKO-industrin. Lena var redan gravid med första barnet Jari.

Båda började, som så många tusentals andra, på Algots. Toivo och Leena blev inte så gamla där utan började på Kamgarn på Göta och blev det företaget troget tills arbetsskada respektive företaget i putten ändade åren där. Med sin arbetsskada fick Leena ett lönebidragsjobb på Vänsterexpeditionen, där hon var tills pensionen 16 år senare. Toivo hade flera jobb, en hel del inom kommunen, när Kamgarn slagit vantarna i bordet. 3 barn, 9 barnbarn, en familj som bl.a hållits ihop av Toivos pannkakor!

Toivos och Leenas intresse för bildning och förkovrande i övrigt har lett till att barnen, alla tre, är väletablerade ”andragenerationare”. Bl.a så var Jari min handledare, när jag som Regionråd  pryade på ambulanscentralen en dag runt nyår 2000. Jari är ambulanssjukskötare. Yngsta dottern Nina har jag träffat flera gånger, då hon jobbade på Sjuhärads kommunalförbund. Mellanbarnet Ulla, har idag, som enhetschef, Lennart Andreasson som högste politiker.

Lennart Andreasson, meste vänsterprofilen i Borås och Stadsdelsnämndsordförande på Väster i Borås, höll minnesstunden, där han hade en rik källa att ösa ur om Toivo och resten av familjen Bark.

Lennart har även tidigare fungerat som officiant, som det heter på ickekyrkliga begravningar. Och gör det bra, med mycket känsla och närhet till dagens huvudperson.

Det har genom åren blivit en del begravningar, många av dem ickekyrkliga. Det heter egentligen borgerlig begravning, men ordet har dålig klang för mig, även om vi gifte oss ”borgerligt”.

För den som inte har upplevt en ickekyrklig begravning, så kan jag förtälja, att det är en helt annan upplevelse, en helt annan närhet till den avlidne.

Ingen Präst fixar det lika bra. Har varit med om tillräckligt med moraliserande präster, moraliserat över ett leverne som de haft agg mot. Kan tänka mig att någon med en annan relation till religiositet än mig, kan ha andra upplevelser.

Jari hade sammanställt ett bildspel om Toivo, Leena och övriga familjen som rullade både före och efter själva avskedsakten, ackompanjerat av finsk smäktande Tango. Stämningsfullt och mycket Toivo.

Det hela avslutades med en minnestund i Annelundsvillan hos våra grannar Magnus och Bibbi. God landgång och luftig gräddtårta. Stämningen avspeglade väl Toivos levnadsglädje.

Sitter på PRO-expeditionen och väntar på provarbasen, Bo Lindström. Han ska leverera kvällens tre sorters Glögg.

En ska vi dricka varm, en med is och en som den är.

Till det äter vi pepparkakor och blåmögelost.

Bo har dagen till ära(sista provningen före jul)  bakat en tårta, så vi avslutar med tårta och kaffe.

Hyggligt med anmälningar trots att fyra av de "fasta kunderna" hade annat. Rebeckor, Odd Fellow och ABF:s höstmöte tror jag det var.

Det är ganska tyst i Sparrehus när företsåndare och städerska gått hem. Ja, det tystnar avsevärt en stund före tre, eftersom kommunens frikort för pensionärer gäller fram till tre. Gratis är gott!

Kan väl tänka mig att det kan bli nån bild och rad även, från kvällens Glöggprovning.

Om bloggaren hittar rätt på tangenterna....

Sitter på PRO-expeditionen och har lagt in lite resultat på hemsidan.

Ganska tidig timme, men det har sina skäl.

I går morse ringde ansvarig för PRO-cafèet mig och sa, att i morgon är det hopplöst. Sjukdom och de andra hade inte möjlighet.

Och- vad ska jag göra åt det, om alla reserver är tömda?

Gick in till hustrun, som fortfarande låg och presenterade problemet, följt av; skulle du kunna.

Svaret blev nej, sömndrucket.

OK.

Väl vid frukostbordet, så säger hon plötsligt, att hon kan göra det.

Innan frukosten var klar, sa hon att eftersom jag har datacirklar på onsdagar, så kunde ju hon ta cafèet.

180 grader på en halvtimme.

Vi har öppet 9-16, 5 dagar i veckan, ibland kan det bli så här, men det löser sig alltid.

Vi har ett par inhoppare till de fem ordinarie, men ibland kan det se mörkt ut.

Därför sitter jag här nu, efter att ha skjutsat.

I kväll ska vi åka med ett gäng andra PRO-are till Göteborgsoperan och West side story.

Jag åker dock hem emellan. Lite nytta ska man väl kunna göra.

Nu är hon uppe i cafèet tillsammans med en lönebidragsanställd tjej.

Tisdagar är inte så tuffa. 5-6 studiecirklar, ett Mattcurlinggäng, ett Bridgegäng och Grafiska pensionärsföreningen som har möte i stora salen och några beställningar i övrigt. Resten är spontankunder.

Hon har ju varit i branchen, så det ska säkert gå bra.

Dessutom får hon större insikt när hon ska ta fram ett egenkontrollprogramför PRO-cafèet.